Trendspaning 2025

Jag smyg-trendspanar lite inför det stundande året i min krönika i HBL idag måndag (googla, jag har sovit exakt noll minuter inatt och orkar inte hitta länken) och tänkte fortsätta på temat, för ni vet jag älskar det. Som vanligt är det en blandning av saker jag personligen är sugen på, men också saker jag bara tycker mig ana, som löften eller hot i horisonten. Välj själva.

Tillbaka till papper
Stor överraskning att den här nörden tror på “papprets återkomst”. Men jag känner det, i alla mina lemmar, att 2025 är året vi återvänder till pappret - i alla dess former. Vi skriver dagbok, vi junkjournal:ar, vi målar i målarböcker, vi klistrar klistermärken, vi viker origami, vi läser fysiska böcker, vi skriver listor, vi klämmer ett modemagasin chict under armen när vi småspringandes korsar gatan på väg på brunch med vår väninnor. Blev vi Carrie B plötsligt? Oh well. Så går det när man följer trender. Till pappers kan AI inte nå oss och inget är så chict som en bra handstil och ett självklart svar på om du har en favoritpenna. Själv kommer jag hänge mig åt att skriva brev till mina nya brevvänner jag gått och skaffat. Sitter jag inte vid ett cafébord på en trottar utomlands och skriver en sista betraktelse över vimlet, slickar igen kuvertet och sätter det som bokmärke i romanen som ligger bredvid mig, häller i mig det sista ur cappuchino-koppen och går ut i staden för att hitta en brevlåda före året är slut så blir jag gravt besviken.

Medeltiden
Jag såg en bild från ett bröllop i NYC för kanske fyra veckor sen, där en bröllopsgäst hade kavaj och skjorta och en huvudbonad av ringbrynjemodell och jag har inte kunnat sluta tänka på det sen dess. Det brukar betyda något. Har också sett att det är en grej på Tiktok att göra små väskor av ringarna från ölburkar, lite smyg-sugen på det men försöker hejda några pysselimpulser. Jag tycker också det är mycket Jeanne D’Arc och Robin Hoods Marion i luften. En lång och lite triangelformad korsett hårt åtsnörjd över din av lust skälvande byst känns inte helt fel! Eller, picture this: en sträv linnesärk, blåmärken på knäna och en parfym med toner av bålbränning! Nej nu, det ultimata: en ensam svan som sorgset simmar förbi en mörk borg - 100 fashionpoäng. Det är något med mötet mellan absolut kyskhet, romantik, en dogmatisk kyrka och revolt som känns mycket 2025. På gott och ont.

Heterogena kompisgäng
2025 färdas vi i flock! Ett kompisgäng, gärna lite löst sammansatt och av alla kön, åldrar och sorter. Givetvis har några av er legat med varandra eller hoppas ligga och thank god för att det är 2025, så Ross + Rachel kan lika gärna vara Ross + Chandler eller Rachel + Monica. Suddiga vimmelbilder när ni ligger huller om buller i en cafésoffa, inside-skämt och gruppresor till Mellaneuropa. Alla hatar er när ni kommer hem och inte kan hålla käft om den galna hyresvärden ni hyrde huset av - som trots allt gjorde gott körsbärsvin! Inre slitningar inom gruppen får man räkna med, men vad gör det? Nästa gång en streetstyle-fotograf knackar er på axeln ställer in lydigt upp och slänger armar, tungor och ben om varandra igen. God bless, vänner är ändå det finaste vi har och med den här nativitetsfarten gör du bäst i att hålla i dem - du kommer inte ha några barn att begrava dig.

80-tals smink
Farväl fillers, hello Nina Hagen! Efter beauty-influencers perfekta tyranni och tradwifes naturliga och ariska skönhet ser jag detta i trendspegeln: en till nästan intet vässad kajal och en kladdig mascara, rullandes om varandra längst ner i handväskan med ett par lösa tuggummin och en hårspray i resestorlek. Rouget ska sitta högt, ögonskuggan kan med fördel målas med den lilla svamppensel som följde med och ingen har ändå tid med en beautyrutin. Vinklar och vrår gör bara ditt ansikte mer intressant, så strunta i att försöka contoura fram nåt Mario Dedivanovic skulle vara stolt över. Du kan själv vilja om du vill va lite mer Pernilla Wahlgrenskt 80-talig i ditt smink eller om du går all in Siouxsie Sioux. Huvudsaken är att du vågar släppa sargen och har lite roligt.

Kaos, spontanitet & a little dash of icke-estetik
Speaking of… Jag vill inte se ett enda kurerat flöde på min instagram 2025, hör ni det? Ska vi posta, så ska vi shitposta till Buddy Holly, aa-a. Kalla det punk, kalla det indie sleaze, kalla det vad fan ni vill, men minns ni när internet var roligt? Kreativt? Fullt av möjligheter? Eller vara det bara våra hjärnor som inte hade utvecklat konsekvenstänket fullt ut? Oh well.

Det gäller inte bara sociala medier. Lek med tanken att din tvål på handfatet skulle va plastflaskan tvålen kom i och inte ett uttryck för din personlighet? Öppna upp för att låta plastmattan på golvet ligga kvar, trots att den kanske inte är exakt det du skulle välja själv, här och nu. What if vi inte kände oss nödgade att detaljstyra allt, låta saker ta tid och samtidigt vågade vara lite äh, vi kör? Jag vet det kan låta motsägelsefullt men förstår ni alls vad jag är ute efter här? Ingen har mig veterligen dött av lite fulhet.

Silhuett och material
Filtrera sökning -> material -> ylle ✔️ siden ✔️ linne✔️. Trender handlar alltid om att hitta det subversiva, att ställa sig vid sidan om och slänga överlägsna blickar på massan. Och när massan sakta med säkert makat på sig och flyttat sig lite närmre dig, rusar du över till andra planhalvan och upprepar proceduren. Så när massan iklär sig utan finess sydda polyesterplagg i lösvikt handlade på internet, ja, då letar du sonika upp en skräddare i tionde generation som kan sy upp din tweed-dröm i unikt exemplar, efter precis dina mått. 2025 är modet alltså kvalité, hantverk och passform. Silhuetten formsydd eller arkitektonisk, om du vill ha mer oversized. Det var det här med medeltidskorsetten, ja… Själv fortsätter jag drömma om den perfekta yllekappan. En dag kommer den hänga där på en loppisgalge, jag bara vet det.

Bubblare: tacopaj, cityweekend i Benelux eller på Balkan, att gå i kloster, långa gitarrsolon, klassisk bio-dejt, häst som husdjur, Nokia 3210, frukt som dessert och hemligheter.

Den fortsatta historien om de röda strumporna

Jag har nu köpt röda strumpor, hurra! I fredags hade jag en ledig eftermiddag i Vasa (hur ofta det händer? ungefär aldrig) och jag tog Linnea under armen för att med egna ögon inspektera de röda strumpor Cubus stoltserat med online. De visade sig vara av bra röd nyans och bra modell så jag slog till. Tror jag aldrig varit inne på ett Cubus förr, ärligt talat. Inte sagt som skryt, men sm ännu ett bevis på vilken vanemänniska jag är. Jag går alltid samma rundor. En gång läste jag nånstans att det kan vara ett sätt att motarbeta minnessjukdomar, att ta nya vägar till jobbet, istället för att alltid gå samma. Sen dess tänker jag, varje gång jag går mina samma vägar, att jag verkligen borde ta en annan väg, gå en annan runda. Men nu har jag i alla fall besökt en annan kedja, så 1-0 till mig då.

Jag invigde mitt första par nästa dag. Först som en del av min hotellfrukost-outfit. Ni hör ju vilket liv, shopping och hotellvistelser, glamour och flärd. Jag är ju ingen vän av hotell, mest för att jag nästan uteslutande bor på hotell när jag jobbar. Och inget är så ensamt och själlöst som ett hotellrum en vardag i november. Men, en del av hotellandet jag gillar, är att sticka fötterna i såna här papperstofflor som brukar finnas ibland, och släntra ner till frukosten. Det får mig att känna mig som Tony Soprano. Trött och erfaren, obrydd och mäktig.

Sen släntrar jag upp igen och nu kommer ett till tips: ta med en kaffekopp från frukosten till rummet för ännu mer “jag gör som jag vill”-känsla. Det är väl inget förbjudet i att dricka frukostpåtåren på rummet, men ändå.

Tröjan har jag stickat med mina egna, arma händer och jag orkar ju aldrig blocka det jag stickar, men jag handtvättade och formade om den (det vill säga… blocka) nyligen för första gången, eftersom den efter ett år hade börjat hänga lite och jag har nu insett vad kan åstadkomma med så enkla medel. I bild också min reflexväska från när Ann-Sofi Back gjorde nåt samarbete med.. nån, Trafikverket och gjorde reflexgrejer. Tyckte den var att-dö-för-snygg när jag köpte den. Nu känns den ganska daterad. Just den där Back-loggan gick det ju rätt snabbt inflation i, men väskan är rätt bra modell att packa ombyte i för en natt eller två och förr eller senare blir det daterade fräscht igen. Och jag försöker träna min egen smak att flyga över just datering och jag tror att den fortfarande sparks joy, på nåt sätt.

Jag hade egentligen tänkt hinna gå på stan på förmiddan med, men mitt hotellrum låg högst upp och regnet smattrade mot taket så förfärligt att jag stannade i sängen hela förmiddagen med min kaffekopp och en hel timme ostörd Duolingo.

Sen bytte jag om och gjorde mig redo för författarsamtal på bibblan. Det fick bli dubbel denim och silver i öronsnibbarna. Och givetvis röda strumpor! En målbild jag hade med köpet uppnådd. Rev av författarsamtalet och körde sen hem i novembermörkret. Viola såg beundrade på mig när jag tog outfitbilder i hallspegeln vid hemkomst.

Jag är verkligen inne i en period där jag tycker det är roligt med kläder och att fixa sig just nu. Det är längesen det hänt, men jag tror det är ett friskhetstecken. Tror också det hänger ihop med att jag strypt åt shoppingen rätt mycket och på så sätt gett kreativiteten gränser. Finns inget jag går igång på kreativt så mycket som gränser. Det är som med skrivövningar. Säger jag att deltagarna ska skriva fritt, vad som helst, i femton minuter, brukar det oftast går trögt. Men ger jag dem en tydlig prompt, skriv om den där gången när du vaknade och plötsligt bara kunde prata baklänges (eller nåt), så brukar det gå enklare.

Och igår hade jag ett annat rött par när jag ÄNTLIGEN lyfte 100 i marklyft. Det var ett av mina träningsmål för året och det enda som egentligen handlat om siffror. Annars är mina träningsmål mest sånt som “promenera till gymmet” (ej ännu uppnått), träna samma dag som du ska resa (check!), träna med en vän (check), träna på ett annat gym än ditt vanliga (ej ännu uppnått) och sånt.

Men nu måste jag jobba mer på teknik och grepp och muskelkontakt före jag får lyfta mer. Det här 100-lyftet gick mest på ren och skär envishet. Det var inte roligt och det var inte rätt, tror jag. Det var dessutom en sån urladdning att jag knappt kunde lyfta nåt efteråt, trots att jag sänkte till 85.

Nu har jag bloggat två gånger på en vecka och det är ju på sätt och vis också en urladdning, men tyvärr handlar det, om jag ska vara ärlig, om att jag borde jobba med annat, som känns jättetungt att börja med. Men det är väl bara att göra det. Kan jag lyfta 100 kg på en stång borde jag kunna öppna ett nytt dokument och börja skriva, tycker man ju.

Årets första loppisrunda

Igår var jag på årets första loppisrunda - och kanske sista på en stund pga restriktionerna som nafsar oss i hälarna nu igen. Orkar inte vara den som klagar på restriktionerna för jag fattar ju att de kanske måste till, men orkar faktiskt inte riktigt leva i det här samhället just nu heller. Men jaja, så illa ställt är det väl inte, igår fick jag alltså gå på loppis. Nedan följer en detaljerad redogörelse för vad jag kom hem. Förutom två ljus som jag glömde fota och nu inte orkar göra.

Om vi börjar med det lilla, mest onödiga eller vad vi ska säga. En magnet med pommes. Ångrar att jag inte köpte en annan som låg i samma låda som föreställde ett stekt ägg. Men man kan inte få allt i världen.

En annan liten sak som fick följa med hem var det här fräsiga hårspännet, pga känns i linje med min trendspaning om flamenco för 2022.

Lite större sak, men trotzdem för liten för mitt huvud. Den här hatten för 30 cent, ett löjligt pris för en otrolig huvudbonad. It’s giving me Midi, Maxi & Efti, it’s giving me Blossom. Jag tyckte den var fin på Pär, men han var inte så övertygad. Men den har hittat ett hem hos vår kompis Beppe istället, som erbjöd sig köpa den för det dubbla priset. Det är så här man blir rik.

Köpte också lite kläder, eftersom det tydligen är vad jag gör nu för tiden. Den här festliga jacketten ville absolut följa med hem. Okej, sa jag, men jag kan inte lova att jag inte kombinerar dig med ljusa jeans och band-tshirt. Eller slänger dig över min gröna klänning för verklig färgkrock.

Är tydligen mycket inne på struktur atm.

Den här gröna koftan ville jag så gärna ha pga färgen att jag inte ens provade, men turns out den var lite tajt över axlarna för mig och jag är lite för bekväm för att inte ha bra sittande kläder these days så nu står vi här och stirrar på varann, jag och koftan och vet inte vad vi ska göra.

Den här blåa tröjan var så skön i materialet (plus strukturen, hörni, strukturen!) så den fick följa med hem trots att jag är lite tveksam till den pga jag vet inte. Det är nåt. Men den är väldigt väldigt skön, så som en hel vanlig vardagströja kommer den nog komma till användning.

Och till sist: en redig korg. Det är min fjärde korg på ett år kanske, men vet ni, jag har användning för dem alla. Korgen är perfekt väska för stranden eller sommarfesten när man ska ha med vinflaskor eller kafferepet vintertid när stickningen ska med. Och den här har lock! LOCK! Perfekt korg.

Det var allt. Förutom de där ljusen då, men det var två bivaxljus, helt vanliga. Sånt jag alltid plockar på mig om jag ser på loppisar. Bruksvaror.

Ett par rosarutiga byxor

En sak sörjer jag, och det är det att jag var som yngst och roligast i en tid precis mellan högtidliga analoga fotografier och dagens överflöd av digitala snapshots. När jag gick i högstadet var digitala kameror en lyx inte många hade råd med. Och även när jag sen fick en egen liten (till studentpresent) och jag tog bilder av mina vänner och mig själv, oftast när vi var fulla, så är det ganska få som överlevt till idag, eftersom fotograferandet inte alltid efterföljdes av långsamma tömningar av minneskort. Och gjorde det det har mapparna med bilder försvunnit i datakrascher och Facebook-rensningar under åren. Så bilderna av mig, kanske speciellt från högstadiet är få. Det finns några bildserier, ofta tagna på en och samma gång, när jag och Emmi arragenerat nån slags photoshoot. Dom bilderna får agera referensmaterial alltid och dom är på nåt sätt sanningen om hur jag såg ut.

Därför är det alltid lika hisnande att se en bild av sig själv man inte sett tidigare. Ett jaha, är det här också jag? Det är lika hisnande att för ett ögonblick toucha vid tanken på vilka bilder det kan finnas på en, i fotoalbum man inte längre har tillgång till, vänner och bekantas enstaka framkallade rullar som man fastnat i. Därför blev jag så glad när en bekant för ett par år sen skickade den här bilden till mig:

Ja, alltså minus solarna, dom satte jag dit eftersom ingen av dem bett om att få vara med på min blogg och jag orkar inte fråga alla. Den utan sol är jag, på sjuan. Jaha, är det här också jag?

Minns inte exakt vilket tillfälle bilden är tagen, men det jag minns exakt är känslan av de där byxorna. Jag hade köpt dem på H&M i Helsingfors för 50 mark, från en reastång. Det kan ha varit min första resa till Helsingfors, det var nån miljö-elev-grej jag och ett part andra skulle delta i. Minns så klart inget av det heller, men minns byxorna och ett par dingliga örhängen jag köpte. Sen var pengarna slut.

Byxorna var grova i tyget, nästan som en ullfilt, men givetvis mycket mer konstfiber. De noppade sig snabbt, speciellt mellan låren som skavde emot varandra och hade ett tunt foder av glansigt och tunt polyestertyg. De satt lite märkligt, men det gjorde väl alla kläder i tonåren. Jag har i alla fall mest bara minnen av kliga stickiga material som inte andades, skavsår under armarna av paljett-toppar, höfter och bröst som växte snabbare än vad man förstod och därmed underkläder som satt som korvar, byxor som ramlade ner och linningar som skar in.

Jag älskade i alla fall de där byxorna, jag använde dem tills fodret var i trasor och nopporna mellan låren hade skavt upp hål. De var breda och utställda och lagom galna. Strax innan jag blev panda och i en kort period punkare, ville jag bara vara färgglad och annorlunda. Jag hade en ljusgrön paisleymönstrad dräkt, jacka och knälång kjol som hade varit min mammas eller mommos. Den bar jag med röd- och gulrandiga strumpbyxo till, strumbyxorna var ett par gamla bomullsstrumpbyxor från lågstadiet. Jag hade ett par rosa byxor, i samma modell som dom rutiga som jag bar första dan på sjuan tillsammans med komönstrade platåsandaler och ett linne med en tiger på. Jag hade ett par för små, ljustvättade jeans med rosa paljetter längs med sömmarna som jag köpt på loppis och bara använde ett par gånger och bara efter att jag opererat bort tonsillerna och inte kunnat äta å två veckor. En vadlång krinklad kjol med bjällror som jag senast såg när jag rev sönder och bar som klänning på en sitz i Åbo med öde ö-tema. En rosa uppblåsbar handväska, också den ett loppisfynd. En ärtgrön jeansjacka med rosa stora prickar. Loppis så klart. Jag klämde på mig en mintgrön pyjamastopp jag hade haft som barn med Tom och Jerry-tryck på. Matchade med min plommonlila stickad hoodie från JC.

Allt var inte snyggt, verkligen inte, men jag önskar ändå det fanns foton på allt det här eftersom kläderna för längesen gått sönder, sålts bort eller bara försvunnit. Eller ännu hellre, foton på allt det jag inte minns jag haft på mig.

Tomtar, bloggar, kläder, krans

För mycket länge sen hette min blogg Saker jag gjort och åsikter jag har. Catchy namn. Nu har jag hetat Blejk, fejt och fab i rätt många år och jag har ju arbetat in det bloggnamnet ganska bra. Men jag börjar bli lite sugen på att övergå till ett mer Ellen-centrerat namn. Skulle gärna vilja fortsätta använda BFF, men kanske bara inte så mycket fokus på det? Behöver jag en ny header, är det ditåt det barkar? Är det nån som känner sig manad att göra en? Jag skulle fan inte orka tänka ut en själv. Älskar den jag har nu, men ja. Förändring är väl ganska nödvändigt.

I alla fall, lite retro idag då, här är lite saker jag gör och åsikter jag har:

Lagade minestronesoppa förra veckan. Det blev oväntat gott, inte alls som skolans minestrone. Man kan ju undra varför jag gjorde minestrone med förväntningen inte så gott, men jag var sugen på en buljongig soppa och vege-chorizo så det blev det så här. Följde inget recept, bara fräste lök, vitlök, selleri, morot, nå sked ljus misopasta och kryddor och hällde över ett par liter grönsaksbuljong och sen i med pasta och i slutet stekta korvslantar och grönkål. Jag stod och pudrade och hällde en massa olika kryddor och såser i den under tiden den kokade så minns inte exakt heller vad jag lade i. Men tänk italienskt så går det nog bra. Det skulle egentligen va lite tomatpuré också men pga allergier använde jag miso. Slut på historia. Bra pasta sorter att använda i minestrone är t ex risoni. Jag använde trofie.

Årets julklappar är signed sealed och nu väntar de bara på att bli delivered. Det blev ett tema på årets inpaketering som min inre fjortonåriga panda kan vara stolt över. Presentsnöret är band ur en gammal vhs-kassett för övrigt, tips tips. Det enda som inte är inpaketerat är julklapparna jag och PG köpt tillsammans åt oss; en soda stream och en ny stereo (som vi inte ens köpt ännu).

Varje gång jag planlöst ritar nåt tänker jag att jag gör det alldeles för sällan. Det är kul och välgörande att bara sitta och rita, utan krav på att det ska bli nåt. På ordkonsten brukar jag ta tillfället i akt när barnen håller på med nåt att bara rita lite. Senast en julkula. Det blir mycket jul just nu.

Mycket jul ja. Här är mina jultomtar. Jag har tydligen startat en samling med dem, utan att veta det själv. Jag är ganska kräsen i mitt val av tomtar, jag kan inte förklara vad det är jag söker efter, men jag vet när jag ser tomten i ögonen om den platsar i samlingen eller inte. Och jag köper uteslutande på loppis. Moderna filttomtar med luvan över ögonen gör sig icke besvär, det är det fulaste jag vet. se där ,en åsikt jag har. Nyaste i samlingen och den enda som tillkommit i år är han längst till vänster som kokar gröt. Tomten med snökulan i magen är äldst, han härstammar från min mommo och moffas och var den som startade det hela.

Har gosat med Sylvi.

Har klätt på mig. Imorse hade jag och Pär samma tid att passa så vi gick samtidigt hemifrån, något som annars aldrig händer. Det var mysigt.

Och till sist så har jag pärlat ihop en dörrkrans till oss. Jag satt tre timmar med det här lilla projektet och plockade och började givetvis tio på kvällen. Classic Ellen. Men är mycket nöjd! Känns som ett trapphus-vänligt alternativ plus att nu syns det ju att det bor kReAtIvA kOnStNäRsSjÄlAr här. Jag googlade först lite mönster på nätet, men alla var så avancerade så jag gjorde på fri hand. Blev riktigt nöjd med resultatet!

Och det var lite saker jag gjort. Vad har ni gjort?

Katt katt karantän

Jag pendlar mellan bottenlös ångest och kreativitets-fyrverkeri just nu. Jag antar det är så för ganska många. Jag kittlas, rent inspirationsmässigt av begränsningar och tydliga regler och mår ganska bra av att ha väldigt få måsten dessa dagar. Samtidigt sover jag dåligt på nätterna och oroar mig och tänker att det här är slutet. Känns lite som att jag tappat fotfästet och det är både en lättnad och ett kaos.

Jag tycker det är svårt att hitta nåt att blogga om, men så fick jag en önskan av Fia att ha en skrivövning, så det ska jag finurla ihop något kring under dagens lopp, men här är Folket i Bild eller vad man ska säga. Saker jag gjort de senaste dagarna:

Jag har tänkt “det här blir nog historiskt”.

Jag har - och det här känns så jävla ytligt, men livet fortsätter ju - äntligen hittat Den Perfekta Vårjackan och Den Perfekta Bikinin. Har stått utan ordentlig vår- och höstjacka och har de senaste två åren gått direkt från tung vinterkappa till ingen jacka alls eller nån slags kavajlösning och det är inte alltid så praktiskt. Jag har en vindtät historia som jag använder vid friluftiga aktiviteter men ingen jacka som lämpar sig för tillfällen där man måste se representabel ut. Jag vet inte varför jag behöver förklara allt det här men JAG ÄR SÅ NÖJD! Har för övrigt aldrig ångrat att jag köpt ett basplagg i en icke-basfärg, just sayin. Man blir glad av färg, unna dig det. Och bikinin <3333 Vet ni hur svårt det är att hitta en bikiniöverdel som INTE är halterneck?! Och på vem är halterneck bekvämt ens?! I alla fall knallblå och sitter bra (även utan leggings under, hehe). Om inget annat så ger det mig nåt att se fram emot.

De här två grisarna är ju väldigt nöjda med att vi är hemma nästan jämt.

Viola saknar förmåga att se nöjd ut, men hon är ganska glad att få hänga med när jag jobbar.

Och Pär och Sylvi är ju sen länge BFFs.

Jag har lagat mat. En kväll åt vi ugnspannkaka mmmmm.

Igår var jag sugen på linser och buljong, så då gjorde jag mujadara enligt Zeinas recept - men jag gjorde det i riskokare. Kändes som bra karantänmat, billiga och hållbara ingredienser, lätt att göra storkok av det osv. Åt tillsammans med vitkål och morot och yoghurt. Hur gott som helst.

Och så har jag spelat massa Township. När man inte kan vistas så mycket på ens egens stads gator får man bygga sin egen. Välkommen till Rövköping, staden jag mycket noggrannt byggt upp de senaste veckorna.

HEJ NY IDÉ!!!!

Borde man återinföra brevväxlande?! Eller är det olagligt också? Fan va gött det hade varit att ha en brevvän nu under karantänen! Who’s with me?! Skriv en annons för en brevvän i kommentarsfältet så kanske du får svar! Kanske av mig? Vem vet!

2: Hade mina juligaste byxor på mig

Säg hej till mig och mina julehosor!

Tänk att solen orkade sig fram idag med. Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag bra väder. Eller liksom, kan bli riktigt genuint glad av solsken i december.

Här ser jag ut som en skojfrisk dansbandssångerska, fy fan. Men i alla fall, så här såg jag ut idag i mina rödaste byxor. Köpt dem på Asos för ett eller två år sen. Tycker om dem för att de faller in i en av mina bästa kläkategorier: vuxen punkare. Och så min bästa jacka!!! Är nykär i den efter att ha fört in den på kemtvätt. Jag vet inte hur det är med er men jag tvättar inte mina jackor? I alla fall inte som som inte går att slänga i tvättmaskinen hemma. Denna jacka och jag är inne på tredje vintern tillsammans och jag kände när jag plockade fram den i höst att den inte kändes så fräsch. Men nu är den som ny igen! Skulle jag bara sy igen hålet i vänsterfickan skulle den va perfekt.

Att bygga ett blogginlägg

Det här är min senaste selfie.

Det är knappt en godtagbar selfie dessa dagar när alla är . fucking proffsfotografer med kamerastativ och objektiv. Detta är en smutsig spegel med en spricka i, bilden är grynig och även om det är tänkt som en outfit-bild så kan man inte riktigt skönja vad jag har på mig. Låt mig förklara vad det är: det är en tröja från Kappahl, den är många år gammal, det är en av de få tröjor jag har kvar av alla svarta t-shirts och tröjor och tunikor jag har köpt de senaste tio åren som arbetskläder på AE. De flesta har använts slut, blivit håliga, urtvättade och illasittande. Den här har av nån anledning klarat sig rätt bra, trots att den varken var dyrare eller nåt alls.

Sen är det ett par svarta byxor med nån slags paperbag-midja som jag beställde från Ellos inför höstens bokmässor. Jag skulle vijla ha en outfit som sa typ: “hej, jag är proffsig och intellektuell - men ändå avslappnad och kul”. Jag har också beställd en tigermönstrad kavaj - SÅN ÄR JAG. Den har inte kommit ännu, men jag hoppas att den ska sänka sig över mina axlar likt en sköld som på nåt sätt ger mig axelbredden och coolheten jag vill ha. Den och de här svarta byxorna (som jag sy upp några centimeter) - om den outfiten ser ut som jag tänker mig att den ska göra så kommer jag vara jättesnygg.

Men det blir ju sällan riktigt så, så jag håller förhoppningarna klädsamt låga.

Det är inte ofta nu för tiden du ser mig i helsvart klädsel förresten, men idag blev det så. Jag har visserligen färgglada sneakers på mig, men det räknas ju inte riktigt. Jag kände bara för att smälta in lite idag. Känner mig inte på topp och då kan man ju A) klä sig ur det och tillsätta energi genom en poppig kulör eller

B) bara embrace att detta - i motsats till vad diverse andliga bitar vill få en att tro - inte är dagen och gömma sig. Jag valde B idag.

Det är svårt att komma in i bloggtakten igen efter att inte ha bloggat så mycket på en stund. Jag vet som inte vad jag ska göra, jag känner mig lite som nån som vaknat upp från en tioårig koma och ska lära sig prata igen. Det känns verkligen som att jag glömt bort tänket. I typ femton år har jag regelbundet tänkt “det här skulle jag kunna blogga om”, men den senaste månaden har jag inte tänkt den tanken alls. Och nu är det som jag skulle ha tappat det.

Men jag är inte speciellt orolig och det tror jag inte ni behöver vara heller - jag har alltid återhämtat mig snabbt från allt. Så snabbt att jag ibland tänkt att det måste va nåt fel på mig, vet ni dom där tankarna; är jag totalt empatilös? Ska det inte kännas mer? Borde jag sörja mer? Varför berörs jag inte? Kanske jag är psykopat?

Men jag är inte psykopat, för jag är varken charmig eller speciellt ambitiös.
Phew.

Imorgon åker vi på snabbvisit till Hälsingland pga 40-årsfest. Igår var vi på 3-årskalas. Sånt är livet nu. 40-årsfest, barnkalas, dop och deklarationer. Kan det vara så att alla generationer vuxna känt sig lika bluffiga som vi gör? Som att man lajvar ett vuxenliv.

NEJ ALLTSÅ NU är tankeverksamheten verkligen på noll, att jag vågar komma dragandes här med de mest o-originella spaningarna ever - “det är konstigt att vara vuxen” NO SHIT SHERLOCK grattis här är Guldspaden. Det är nog bäst det här blogginlägget får ta slut här och nu. *mimar dragkedja över munnen*

*vinkar hej då och på återseende*

Hej hallå

, ser ni mig?  

Här är jag. Så här ser jag ut idag.  

Jacka från loppis, ryggsäck (som iofs inte syns men) från Marimekko, tröja från Asos, omlottskjol från Ellos, tights från nånstans kommer inte ihåg, det här helt vanliga svarta tajts OKEJ och mina nya Adidas Falcons.

Jag fick min svarta ryggsäck av Pär till julklapp förrförra året och jag har använt den varje dag sen dess. Varje! Den funkar till allt och är bekväm och rymmer allt jag behöver, oavsett om jag ska till kontoret eller på resa. Investera i en bra ryggsäck och du behöver aldrig mera köpa en väska.

Kjolen är lite knepig pga bred och hög slits men jag gillar den. Känns lite som att ha ett förkläde på sig och det vet varje människa som bundit på sig ett förkläde att det skänker nån slags stadga i tillvaron.

Och precis efter att jag tagit denna bild kom en granne och jag blev så generad att jag sprang in pga hade inte hört att hon kom pga hörlurar och jag vet inte hur länge hon stått och sett på mitt poserande :-DDD Så det blev inga flera bilder tyvärr.

Nu ska jag lägga mig och läsa. 

Glädjegnistrande regelbrott

Stoppa pressarna! Jag har brutit mot mitt köpstopp!

Igår var jag och min kollega Anniina på möte till Vasa. På hemvägen stannade vi vid Stenhaga pga why not. Jag gick verkligen inte in med inställningen att köpa något alls, men kom ut med inte mindre än FYRA PLAGG! Allting började med en kjol.

Utanför Kappahl på en sån där inbjudande liten rundställning hängde lite reaplagg. Som man gör bläddrade jag igenom plaggen, mätte mellan fingrarna de material och de färger som först tilltalade mig. Och så fastnade blicken på en färgkombination som liksom flög av ställningen och träffade mig i ögonen och i hjärtat eller vilken del av kroppen det är som känner den där gnistan av glädje Marie Kondo pratar om.

Jag har fått en helt annan relation till min garderob och till mina kläder sen jag gjorde den stora Konmari-rensningen i kombination med att jag hållit köpstopp sen nyår. Det är bara tre månader, inte speciellt lång tid, men för mitt shoppingbeteende är det det. Jag har så många gånger slentrianshoppat en t-shirt efter jobbet eller gått in för att köpa trosor och kommit ut med en massa annat. Det är säkert inget unikt beteende, men jag tror också det faktum att jag är tjock och kanske inte har lika lätt att hitta kläder som smala människor har triggat det lite. Lite som att “skit samma att det inte känns riktigt hundra, det är i min storlek”. Och eftersom jag dessutom inte riktigt identifierat vad jag gillar, utan bara tänkt att min spretiga smak och stil gör att det mesta kan funka, har en massa plagg blivit inköpta utan att jag egentligen känt nån riktig glädje kring dom.

Men efter att ha tvingat mig själv identifiera vad som ger glädjegnistor och dessutom utmanat min kreativitet med att hitta på outfits som känns nya, trots att jag “bara” har samma gamla trasor att till, har gjort att jag tyker om och värdesätter mina kläder mycket mer, samtidigt som jag vet precis vad jag gillar. Även om jag fortfarande inte riktigt hittat orden för vad exakt det är som ger glädjegnistor, så vet jag precis hur gnistorna ska kännas för att vara äkta.

Tillbaka till reaställningen utanför Kappahl då. Det fullkomligt sprakade av gnistor kring kjolen som fastnat i mina fingrar. Plus att den var 70% och egentligen inte i min storlek men satt hur bra som helst ändå gjorde att jag inte riktigt kunde hålla mig längre. Det var liksom för bra att gå därifrån.

Så här ser den ut. Det är kanske inte något som skulle ses som ett basplagg i allas garderober, men jag har inte kunnat sluta tänka på alla möjliga tillfällen och kombinationer den här kjolen kommer göra sig bra i sen jag köpte den. Den är också den perfekta modellen, precis en sån jag sökt efter. Hög i midjan, midilång och lätt plisserad.

Jag skulle gärna vilja visa fejset och mitt hår också, för syrran klippte dessutom en liten gardinlugg åt mig igår, men alla bilder jag lyckades ta såg jag för jeflig ut på, så det får bli en annan gång.

Och den är så mjuk och den är så skön och jag är så nyförälskad i den att det är rent sagt ut löjligt. Men ärligt talat vet jag inte om jag fått en sån här rusch av att köpa kläder på… Jag vet inte när. Aldrig kanske. Jag kan bara minnas ett par rosarutiga, utsvängda byxor jag köpte på jättebillig rea på H&M en gång när vi var till Helsingfors på sjuan.

Färgkombinationen gör mig också så himla glad. Älskar att det känns en ny vinkling på ett plagg som jag hade älskat 2001. Som att nån 2001 hade tolkat hur en 70-talskjol ser ut och den 70-talskjolen i sin tur är en tolkning av en 30-talssilhuett. Och så hör vi alla ihop i livets stora cirkel.

Idag valde jag att inviga min kjol tillsammans med en Musse Pigg-tröja och silversneakers. En kombination så glädjegnistrande att jag fick hålla mig för att inte dansa fram på gatan. Jag vill att det alltid ska kännas så här kul att köpa kläder, därför tänker jag förlänga köpstoppet (egentligen tar det slut nu vid påsk) tills vidare och fortsätta köpa kläder sällan.

De tre andra plaggen då? Jo, när jag väl hade köpt kjolen var det som att öppna nån slags sluss. De är också glädjegnistrande, men jag tror jag visar dem en annan gång. Nu ska jag nämligen äta ärtsoppa och pannkaka. Det är ändå helt vanlig torsdag idag, hur fin kjol jag än har på mig.