Glädjegnistrande regelbrott

Stoppa pressarna! Jag har brutit mot mitt köpstopp!

Igår var jag och min kollega Anniina på möte till Vasa. På hemvägen stannade vi vid Stenhaga pga why not. Jag gick verkligen inte in med inställningen att köpa något alls, men kom ut med inte mindre än FYRA PLAGG! Allting började med en kjol.

Utanför Kappahl på en sån där inbjudande liten rundställning hängde lite reaplagg. Som man gör bläddrade jag igenom plaggen, mätte mellan fingrarna de material och de färger som först tilltalade mig. Och så fastnade blicken på en färgkombination som liksom flög av ställningen och träffade mig i ögonen och i hjärtat eller vilken del av kroppen det är som känner den där gnistan av glädje Marie Kondo pratar om.

Jag har fått en helt annan relation till min garderob och till mina kläder sen jag gjorde den stora Konmari-rensningen i kombination med att jag hållit köpstopp sen nyår. Det är bara tre månader, inte speciellt lång tid, men för mitt shoppingbeteende är det det. Jag har så många gånger slentrianshoppat en t-shirt efter jobbet eller gått in för att köpa trosor och kommit ut med en massa annat. Det är säkert inget unikt beteende, men jag tror också det faktum att jag är tjock och kanske inte har lika lätt att hitta kläder som smala människor har triggat det lite. Lite som att “skit samma att det inte känns riktigt hundra, det är i min storlek”. Och eftersom jag dessutom inte riktigt identifierat vad jag gillar, utan bara tänkt att min spretiga smak och stil gör att det mesta kan funka, har en massa plagg blivit inköpta utan att jag egentligen känt nån riktig glädje kring dom.

Men efter att ha tvingat mig själv identifiera vad som ger glädjegnistor och dessutom utmanat min kreativitet med att hitta på outfits som känns nya, trots att jag “bara” har samma gamla trasor att till, har gjort att jag tyker om och värdesätter mina kläder mycket mer, samtidigt som jag vet precis vad jag gillar. Även om jag fortfarande inte riktigt hittat orden för vad exakt det är som ger glädjegnistor, så vet jag precis hur gnistorna ska kännas för att vara äkta.

Tillbaka till reaställningen utanför Kappahl då. Det fullkomligt sprakade av gnistor kring kjolen som fastnat i mina fingrar. Plus att den var 70% och egentligen inte i min storlek men satt hur bra som helst ändå gjorde att jag inte riktigt kunde hålla mig längre. Det var liksom för bra att gå därifrån.

Så här ser den ut. Det är kanske inte något som skulle ses som ett basplagg i allas garderober, men jag har inte kunnat sluta tänka på alla möjliga tillfällen och kombinationer den här kjolen kommer göra sig bra i sen jag köpte den. Den är också den perfekta modellen, precis en sån jag sökt efter. Hög i midjan, midilång och lätt plisserad.

Jag skulle gärna vilja visa fejset och mitt hår också, för syrran klippte dessutom en liten gardinlugg åt mig igår, men alla bilder jag lyckades ta såg jag för jeflig ut på, så det får bli en annan gång.

Och den är så mjuk och den är så skön och jag är så nyförälskad i den att det är rent sagt ut löjligt. Men ärligt talat vet jag inte om jag fått en sån här rusch av att köpa kläder på… Jag vet inte när. Aldrig kanske. Jag kan bara minnas ett par rosarutiga, utsvängda byxor jag köpte på jättebillig rea på H&M en gång när vi var till Helsingfors på sjuan.

Färgkombinationen gör mig också så himla glad. Älskar att det känns en ny vinkling på ett plagg som jag hade älskat 2001. Som att nån 2001 hade tolkat hur en 70-talskjol ser ut och den 70-talskjolen i sin tur är en tolkning av en 30-talssilhuett. Och så hör vi alla ihop i livets stora cirkel.

Idag valde jag att inviga min kjol tillsammans med en Musse Pigg-tröja och silversneakers. En kombination så glädjegnistrande att jag fick hålla mig för att inte dansa fram på gatan. Jag vill att det alltid ska kännas så här kul att köpa kläder, därför tänker jag förlänga köpstoppet (egentligen tar det slut nu vid påsk) tills vidare och fortsätta köpa kläder sällan.

De tre andra plaggen då? Jo, när jag väl hade köpt kjolen var det som att öppna nån slags sluss. De är också glädjegnistrande, men jag tror jag visar dem en annan gång. Nu ska jag nämligen äta ärtsoppa och pannkaka. Det är ändå helt vanlig torsdag idag, hur fin kjol jag än har på mig.

Hälften mindre, dubbelt bättre

Så var det klart. Alla böcker är genomgångna en och en, favoriter och hjärtevärmande och böcker som betyder något har sparats och resten ligger nu i en stor pöl på vårt vardagsrumsgolv i väntan på ges bort och säljas*.  

Det här var jobbigare än jag trott, garderoben och kläderna var easy peasy, men böckerna, åh böckerna.  

Före man börjar konmari-rensa ska man fundera lite vad man har för målbild för resultatet. Jag hade en fysisk målbild och en mer abstrakt. Det fysiska var egentligen sekundärt men jag ville att våra vinylskivor och helst större delen av våra pärmar med tidningar skulle rymmas in i biblioteket. Det kändes helt orealistiskt.

Den mer abstrakta var att jag inte ville känns mig ägd av mina böcker, för det har jag gjort.

Jag tror inte folk förstår hur mycket böcker vi hade. När jag började tömma hyllorna visade sig till exempel att alla rader med pockets hade stått dubbla - en helt omöjlig lösning. Det var precis som Pär sa; vi har bara förvarat böckerna, inte använt dem.

Folk har reagerat ganska starkt på att vi rensat och jag blir lite trött, för det handlar verkligen inte om att inte älska böcker längre eller vad folk är rädda för. Tvärtom så vill jag orka och hinna älska alla de böcker vi behåller MER och inte känna mig överväldigad av vårt bibliotek. Dessutom vill jag ha in lite luft i hyllorna, man kan inte ha en definitiv och statisk samling redan som 30-åring, vi ska ju leva länge, länge till och samla på oss mer.

Jag tycker en bokhylla säger en väldigt massa saker om en människa, jag läser in hela personligheter i en hylla. Men i min egen har jag känt mig lost, på senaste tiden nästan känt lite beröringsskräck inför. Istället för att verkligen ta reda på vem jag är och hur min hylla ska se ut har jag garderat mig och behållit och köpt alla böcker som eventuellt kunde va nån slags del av mig. Så att alla kan hitta sin version av mig där och ingen behöver bli besviken. Jag har byggt en samling för andra och inte mig. 

Nu säger jag FUCK DET till alla såna tankar och så säger jag HEJ ELLEN istället! Det är som att jag grävt upp mig själv ur högen med böcker. Nu har jag bara kvar det som verkligen, verkligen är jag. Det har visat sig vara mycket barn- och ungdomslitteratur, ännu mer serier, en hel del musikjournalistik och feministisk facklitteratur och så klart många olika romaner. Det är fortfarande en spretig och fyllig hylla, men den är helt min. Och Pärs så klart, men vi har gått igenom våra böcker var för sig.

Och!!! Det fysiska målet visade sig vara hur realistiskt som helst. Nu bor skivorna i bläddervänlig höjd och tidskrifterna har flyttat ut ur min garderob där dom tidigare stod. VET NI HUR SKÖNT DET KÄNNS?!

Så snälla spare me kommentarerna om hur man inte kan göra så mot böckerna och ingen riktig bokälskare skulle göra så och blablabla. Trots att vår bokhylla nu är hälften mindre och dubbelt mer kurerad så har jag ändå läst och älskat fler böcker än de flesta av er sååå... *hairflip bye*

*= Vi kommer att sälja en del (den bästa delen) av utrenset (riktigt bra och nya böcker obs!) på kvällen med mig och Sandra Beijer på AE för typ 1€ & 2€. Bara för att en bok inte ryms i vår bokhylla betyder det inte att de inte förtjänar hem. Bring cash om ni är sugna.