Vecka 44

Veckans oj: märkte ni att jag aldrig skrev vecka 43 förra veckan utan har två veckans vecka inlägg som heter vecka 42? Såg det nu.

Veckans oj 2: det här inlägget skulle komma igår, men det gjorde det inte.

Veckans oj 3: jag är i karantän igen. De ringde från sjukhuset idag och sa att jag blivit exponerad för coronasmittad för ett par dagar sen. Så nu måste jag vara i karantän till och med söndag. Så jäkla surt när man inte ens är sjuk. Dessutom har jag förstås megaångest, jag känner mig som en tidsinställd bomb som när som helst ska explodera i coronasymptom. Plus att jag (så klart) rört mig en hel del bland folk under de dagar som gick mellan exponeringen och karantänen. Fucking jävla piss alltså.

Egentligen är det inget major att tvingas jobba hemifrån en vecka, mitt jobb tillåter ju sannerligen det och jag har inga problem med att fylla min fritid med saker här hemma. Det går ingen nöd på mig alls. Men det känns ändå som att alla mina planer gick i stöpet i och med detta. Eller lite som att jag måste tänka om helt och hållet. Upp och nervända världen, vad spelar nån roll i den, jag ska ju ändå snart insjukna typ.

Jag råkar veta när och var exponeringen skedde och jag tror det ska till mycket för att jag ska ha blivit smittad. Hade faktiskt inte ens tänkt på det som en eventuell risk ens. Och egentligen är inte risken större nu att bli sjuk än vad den var för ett par dagar sen, corona har ju fått ett fäste här och det var väl en tidsfråga före det skulle komma så nära en. Men ändå känns det som att jag sitter och väntar ut min tid nu. Snart, snart ska bilan falla. Svårt att tänka på nåt annat.

Veckans Viola:

Ett skepp kommer lastat med... öh, allt jag tänkt på denna vecka

Idag ska de tillkännage Nobelpriset i litteratur. Jag läser vilt främmande människors gissningar på vem det kan bli som får det i år i mina flöden. Nån fnyser och säger att det väl blir nån förintelseförnekande, me too-anklagad gubbe (igen). Nån säger att nej, de kommer att göra allt för att motbevisa något och välja en rasifierad kvinna. De flesta tror att det blir nån som inte är med i några som helst gissningar. Ett namn man kommer kisa när man hör och säga mm, ja, jo, jag tror jag såg nånting om hen… fast man egentligen googlat vem det är en minut efter att det tillkännagavs. Jag tror ingenting. I efterdyningarna av Jaga vatten googlade jag i smyg om de kontaktar en och om man vet på förhand om eller när man får olika litterära priser. Typ Augustpriset HAHAHAHA alltså detta är så pinsamt att erkänna ens :-DDD. Men Nobelpriset var inte ett sånt pris jag googlade om, så jävla stort var inte mitt huvud riktigt ändå. Det är knappt så jag vågar gissa på vem som ska få Nobelpriset, än mindre drömma om att jag ska få det. Eller, det är inte ens en dröm tbh, jag har inga så högt flygande litterära ambitioner.

Fick googla fluga idag på tal om att googla, efter att ha sett en massa memes om flugor. Grejen var tydligen att en fluga hade satt sig på huvudet på Mike Pence, Trumps vicepresidentkandidat i valet, under en debatt. Folk går ju bananas över det här och hur skeptisk man är till allt möjligt verkar de flesta (motståndare that is) överens om att det ligger stor symbolik i detta. Amerikansk politik är verkligen nåt helt annat.

Coronan nafsar en i hälarna här i Österbotten just nu. Jag inser hur obrydd jag varit om corona fram till nu, när den finns här. I våras var det så abstrakt, ja att det hände nåt ute i världen, ja att kompisar som bor annanstans satt i karantän, men nu. Nu är det plötsligt nåt annat. En reell risk.

Jag tycker inte om hur mycket fokus det är på “marknaden” i rapporteringen kring corona. Jag fattar att det kommer ha/har haft stor inverkan på vissa branscher och folk har blivit utan jobb och permitterade och gått i konkurs. Det är så klart skitjobbigt, men jag kan som inte hindra en liten röst i huvudet som säger… Ja, jag vet inte vad den säger, men jag såg den här tweeten häromdagen och den sammanfattar väl nåt av det:

Det är ju faktiskt inte det att det inte skulle finnas pengar eller resurser, för det finns det, det handlar omfördelning. Och jag menar inte “ta från våra pensionärer och ge åt flyktingar” eller hur det nu brukar låta utan ta från de rika och ge åt de fattiga. Dom som säger att det inte finns pengar är dom som sitter på pengarna. Och som vill få en utsatt grupp vänd mot en annan, som vinner på att pensionärerna och flyktingarna slåss om brödsmulorna.

Men corona ja. Det tröttsammaste med corona är inte att den finns, utan människors attityder kring den. Det är så uppdelat, så polariserat. Kulturen hatar på krogarna, krogarna hatar på varandra, Funland hatar på Sverige, Sverige hatar på oss, människor med mask hatar på människor utan mask och tvärtom. Jag blir så trött. Jag tyckte det var så fint hur människor gick samman i våras och verkligen poängterade vikten av gemenskap och allt det 70-talet tyckte om, men nu har det som urartat i nån jävla pajkastning och fingerpekning och ingen vill erkänna sin egen del i något förlopp alls. Jag vet inte hur många uppdateringar i stil med “hur dum får man va?!” och nån länk till nån artikel om nån privatperson som åkt tåg med corona. Som om det inte kunde vara oss allihopa egentligen. Mig själv inkluderad. Även om jag också oroas av nivån av ansvarslöshet så är det här liksom ny mark för oss alla. Det är svårt att navigera, vi är bara människor, vi är sällan bara förnuftsdrivna.

Tur att jag är så ädel då och kan rädda upp det här. Jag har ju inte alls skickat ett argt meddelande senast igår till en kompis och ropat om hur trött jag är på alla idioter och att de förtjänar att få corona :))))))

Nä, hörni, det ska bli intressant att se vem som får Nobelpriset.

Katt katt karantän

Jag pendlar mellan bottenlös ångest och kreativitets-fyrverkeri just nu. Jag antar det är så för ganska många. Jag kittlas, rent inspirationsmässigt av begränsningar och tydliga regler och mår ganska bra av att ha väldigt få måsten dessa dagar. Samtidigt sover jag dåligt på nätterna och oroar mig och tänker att det här är slutet. Känns lite som att jag tappat fotfästet och det är både en lättnad och ett kaos.

Jag tycker det är svårt att hitta nåt att blogga om, men så fick jag en önskan av Fia att ha en skrivövning, så det ska jag finurla ihop något kring under dagens lopp, men här är Folket i Bild eller vad man ska säga. Saker jag gjort de senaste dagarna:

Jag har tänkt “det här blir nog historiskt”.

Jag har - och det här känns så jävla ytligt, men livet fortsätter ju - äntligen hittat Den Perfekta Vårjackan och Den Perfekta Bikinin. Har stått utan ordentlig vår- och höstjacka och har de senaste två åren gått direkt från tung vinterkappa till ingen jacka alls eller nån slags kavajlösning och det är inte alltid så praktiskt. Jag har en vindtät historia som jag använder vid friluftiga aktiviteter men ingen jacka som lämpar sig för tillfällen där man måste se representabel ut. Jag vet inte varför jag behöver förklara allt det här men JAG ÄR SÅ NÖJD! Har för övrigt aldrig ångrat att jag köpt ett basplagg i en icke-basfärg, just sayin. Man blir glad av färg, unna dig det. Och bikinin <3333 Vet ni hur svårt det är att hitta en bikiniöverdel som INTE är halterneck?! Och på vem är halterneck bekvämt ens?! I alla fall knallblå och sitter bra (även utan leggings under, hehe). Om inget annat så ger det mig nåt att se fram emot.

De här två grisarna är ju väldigt nöjda med att vi är hemma nästan jämt.

Viola saknar förmåga att se nöjd ut, men hon är ganska glad att få hänga med när jag jobbar.

Och Pär och Sylvi är ju sen länge BFFs.

Jag har lagat mat. En kväll åt vi ugnspannkaka mmmmm.

Igår var jag sugen på linser och buljong, så då gjorde jag mujadara enligt Zeinas recept - men jag gjorde det i riskokare. Kändes som bra karantänmat, billiga och hållbara ingredienser, lätt att göra storkok av det osv. Åt tillsammans med vitkål och morot och yoghurt. Hur gott som helst.

Och så har jag spelat massa Township. När man inte kan vistas så mycket på ens egens stads gator får man bygga sin egen. Välkommen till Rövköping, staden jag mycket noggrannt byggt upp de senaste veckorna.

HEJ NY IDÉ!!!!

Borde man återinföra brevväxlande?! Eller är det olagligt också? Fan va gött det hade varit att ha en brevvän nu under karantänen! Who’s with me?! Skriv en annons för en brevvän i kommentarsfältet så kanske du får svar! Kanske av mig? Vem vet!

Vecka 12

Veckans jobb: Ja, det blir väl att skriva. Det är det enda som inte är inhiberat, inställt eller uppskjutet. Skriva kan jag fortfarande. Tror jag?

Veckans fritid: jag ska städa, rensa, plocka, göra, fixa, baka, sy, läsa, ordna, prova. Försöka göra något av all den här tiden som plötsligt blivit mig given. Men det där har jag ju redan berättat om. Jag känner mig mest riktininglös just nu och dricer bort tid genom att sova länge, spela mobilspel och sitta och stirra.

Veckans läsning: nu är det underhållning, feel good och lättsmält som gäller. Eftersom jag både frivilligt och ofrivilligt drunknar i nyheter om världsläget just nu måste jag ha nån balans, det börjar bli svårt att trycka undan oron och ångesten. Lyssnar för tillfället på Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck. Små orter, excentriskt persongalleri, bokhandlar, caféer, bed & breakfasts, allt sånt är mer än välkommet just nu. Även YA med mer eller mindre magiska inslag kan vara intressant.

Veckans “Det är ju i alla fall…”: … vackert väder. Kanske dags att sätta ut nån möbel eller två på balkongen.

Veckans hjälte: Internet! alltså fan vad GYTT att man lever i en tid där det finns internet. Fröutom att det förenklar att hålla kontakten med alla osv osv kan man göra så mycket med det! Man kan
gå på museum,
läsa den här otroligt roliga tråden om hur corona skulle ha porträtteras i ett The Office-avsnitt,
se på Moa Romanovas youtube-favoriter,
ladda ner Moogs app gratis och lära sig göra musik på synth (jag och Pär har redan startat det nya The Knife, stay tuned)
läsa Astrid Lindgrens böcker om Kati
låta dina katter se på tv,

och en massa annat. Tipsa gärna i kommentarsfältet om vidare grejer Internet hjälper oss med.

Veckans Viola:

Viola ser på katt-tv på youtube.