Senaste...

… sparade bild på Instagram:

Fin illustration av Nora Riggs.

… kontot jag började följa på instagram:

Atelier vime, p g a ett flöde som såg ut så här. Börjar nog snart tröttna på fransk landsbygd-estetiken, men uppblandat med annat mer skarpt och attitydigt tycker jag fortfarande om det. Kontraster är allt.

… sak jag åt:

Ostmackor till frukost.

.. blogg jag började följa:

Det händer ganska sällan att man hittar nya bloggar nu för tiden tycker jag, men Midis på Just Wanna Have Fun lade jag till i följarlistan nyligen. Uppskattar alltid ett färgglatt flöde.

… meddelande jag fick:

Det var på Whatsapp och det var Anniina som jag pratade jobb med.

… mejl jag skickade:

Det handlade också om jobb, jag skickade ut veckans distansuppgifter till ordkonstbarnen. Det är trots allt vardag nu också.

… selfie jag tagit:

… saken jag sa:

”Jag tror jag till och med är kompis med henne på Facebook.” Jag och Pär skvallrade om folk, hehe.

… sak jag drack:

kaffe. Lifehack: dra ut första koppen kaffe så långt det går varje dag, det är ändå den som är överlägsnast godast.

… memen jag skrattade åt:


…googlingen jag gjorde:

“Hur lång är Olof Lundh?” Jag och Pär kollade ett gammalt avsnitt av Alla mot alla här om kvällen och då var Olof Lundh med och jag började skryta om när jag och mamm och styvfarsan såg honom på Bokmässan och att “han var sjukt lång, säkert över två meter”. Det visade sig att han var 1,96. Men i alla fall.

… låten jag lyssnade på:

Just när jag skriver det här spelar den här. Otrolig titel om inget annat.

… boken jag läste:

Igen, jobb jobb jobb.

… filmen jag såg:

Såg Dumplin’ härom kvällen. Söt, men lite banal. Men fint med Dolly Parton och drag queens.

… podden jag började prenumera på:

Flashback forever! Emma Knyckare, Ina Lundström och Scroll-Mia (som har den ljuvligaste lilla dialekten) läser, skrattar åt och diskuterar olika trådar ur Flashbacks gyllene arkiv. Det är roligt, smart, absurt och precis som med att slänga en Riddikulus på en boggart i Harry Potter så känns det bra att skratta åt monstren. Finns där poddar finns och har hittills kommit i så pass få avsnitt att ni hinner bra lyssna i kapp er.

9: Fick ett juligt kort

Det är ju inte varje dag blogg-innehållet ramlar in genom postinkastet, men idag kom jag lätt undan.

Fick en julig katt på posten av mamma. Hon är ju frisör SLÄSH konstnär och har de senaste åren tryckt upp väggkalendrar med motiv hon målat och idag fick vi 2020’s variant. Årets (eller nästa år blir det ju egentligen men jaja) motiv är katter, passande nog. Va sa ni? En liten titt på kalendern? Ja, okej:

Min födelsemånad och min favorit av de 12 katterna. Visst är de fina? Misstänker mammas egen katt Gunnar får agera musa rätt ofta. Ni kan följa mammas konst & katt på Instagram också, då blir hon glad.

Tack för det!

Den perfekta julklappen

Igår fick jag den perfekta julklappen och ville bara tipsa vidare till er som går i julklappsköpstankar. Jag fick den av Linnea, som även tidigare har visat sig vara en fena på presenter. Så egentligen borde jag väl bara hänvisa till henne istället, men eftersom jag är fena på att få presenter så presenterar jag nu Årets Julklapp (fuck off mobillådan).

Ett gult snäckformat askfat i porslin med namnet Strömberg på. Varsågod för syntolkning. Strömberg är alltså inte bara mitt efternamn, utan också en gammal tillverkare av ugnar och spisar och det här är väl nån slags merch/företagsgåva från första början. Vågar man säga mitten av 1900-talet?

Nu säger jag inte att just detta lilla askfat är den perfekta present till vem som helst; redan om du inte heter Strömberg kan det ju kännas lite eeh, men detta är i sanning den perfekta presenten, ety:

1. Den funkar åt - om aldrig bara exakt jag, men åt en väldigt begränsad skara människor. Tyder på en kännedom av varelsen Ellen M. E. Strömberg.

2. Den är sprungen ur ett ögonblick av ”jag tänkte på dig när jag såg den” och inte ett ”jag behöver hitta nåt åt Ellen”. Eller vad vet jag, men eftersom jag och Linnea inte har nån egentlig historia av att utbyta julegaver så tror jag mer på detta förra. Allt vi mennsker vill är ju att bli tänkta på då och då.

3. Den var oväntad. Dels för att jag inte förväntade mig en julklapp där och då men också för att jag aldrig i mitt liv hade kunnat tänka ut att skriva ”gult snäckformat askfat i porslin med namnet Strömberg på” på önskelistan, men likväl visste jag ju i samma stund jag såg det att detta kan jag ej längre leva utan.

Och får man till åtminstone två av tre av dessa tre Perfekt Julklapp-punkter så tror jag man får till en lyckad klapp. Det kräver ju kanske mer tid än gå in på valfri hemsida -> bestäm summa på presentkort -> klicka köp, men effekten blir ju också därefter. Med det sagt - ett presentkort kan vara precis det som behövs också MEN NI FATTAR.

Och om inget annat - köp en bok. Vilken du ska köpa återkommer jag till nån annan dag. Och tack Linnea igen ❤️❤️❤️

Tre dagar fin post

Jag har fått en massa trevlig post de här tre senaste dagarna - och det är aldrig så roligt att få post som när man är lite sjuk. Ni vet när Madicken har hjärnskakning och får ett paket av mormor med en baddocka, en påse pärlor och två ringar? Så känns det! Mina paket har varit lite mer sansade än Madickens, men inte mindre roliga. Ska vi se?

recensionsexemplar från Schildts & Söderströms

Första dan fick jag höstens mest efterlängtade bok - vid sidan av min egen då kanske - Malins Fisens liv!

Prutthumor, Malins finurligheter och Sanna Manders illustrationer - det blir knappt bättre än så! extra kul är det ju att jag suttit bredvid Malni flera gånger när hon filat på rimmen till denna moderna klassiker. Yes, I said it - jag tror det är en modern klassiker redan.

recensionsexemplar från Schildts & Söderströms

Igår fick jag ett exemplar av Sanna Tahvanainens nya roman om Sylvia Plath, Körsbär i snön. Otroligt vacker titel.

Man älskar ju Sylvia Plath. Jag och Sanna ska träffas och prata på bokmässorna i höst, ser mycket fram emot det och att läsa den här lilla karamellen.

Och idag kom det jag kanske sett mest fram emot - min nya kalender! den börjar först januari 2020, men jag märkte ganska snabbt efter semestern att jag behöver en kalender för nästa år redan. Jag vet att många av er gillar egengjorda bujos och sånt, men för mig finns det bara en kalender; Moleskines Weekly Planner i storlek L. Det är den perfekta kalendern för mig. Den här gången var jag lite wild and crazy och beställde en med mjuka pärmar. Man får ju inte bli för konservativ.

Aaaah, kalenderperfektion.

Så här organiserar jag mina veckor. Alla tider och möten och sånt till vänster och min veckovisa to do-list till höger. Funkar utmärkt.

Min ärtgröna kalender - givetvis även den en Moleskine Weekly Planner - är jag är inne på nu köpte jag för ganska exakt ett år sen i Cardiff. Det är en läsårskalender som går ända till årskiftet. Det var frestande af att beställa en kalender som jag skulle få påbörja redan nu, men känslan av att vilja ha en egen kalender för mitt stipendieår vann. Mitt stipendieår. Wow alltså, tänk att det snart händer.

Jag skriver inte dagbok längre, men jag hoppas att jag kommer ihåg precis hur bra och hur mycket roligt jag fått göra mellan dessa ärtiga pärmar. Och förhoppningsvis ännu mer mellan de röda.

Bilar, snäckor & scarfs

Hej världen! Idag var jag typ 20 minuter på loppis pga min bil skulle in snabbt via verkstan för att byta nån del som pappa dealade med bilhandlarn att skulle komma med på köpet. 

Tänkte lämna det okommenterat men JA JAG ÄR MED BIL. Köpte en i måndags! Så här ser den ut:

Herregud bilar kan va det tråkigaste man kan fotografera, får nästan lite panik av att lägga upp den här bilden!!! Titta nog nu för kommer nog aldrig mer fota den här. Är ändå glad, för this little Nissan är MIN!!!!

Efter 13 år av körkort men billöshet, 13 år av lånade av andras bilar, 13 år av trixande med bussar som aldrig går (Österbotten har typ ingen kollektivtrafik och jag överdriver noll procent)  och 13 år av aldrig så mycket som en liten spontantrip till grannstaden. Så hemskt har det nog inte varit, men faktum är att Jakobstad inte är ett lätt ställe att bo på utan bil. Visserligen behöver jag ingen bil till vardags så där, både jobbet och mataffären är på bekvämt gångavstånd. Men så fort jag ska hälsa på fammo, storhandla, åka och bada, hämta nån från tåget eller är inbjuden på skolbesök i Kokkola uppstår det problem. Men inte längre! Ge mig en destination och jag åker dit! Be mig om något och jag hämtar det! 

I alla fall, idag skulle ljuddämparen bytas på den så jag skulle in med den till verkstan. Bilhandlarn hade sagt vilken verkstad det var, men jag gick givetvis in till fel verkstad och stod och såg ut som en idiot framför nån gubbe som skrattade åt mig och sa att stället jag skulle till var på andra sidan vägen. Till mitt försvar ligger det en massa märkliga verkstäder och bilhandlar och båtaffärer på ett och samma ställe och de är inte alla särskilt bra utmärkta!!!! Knappast några blinkade neonskyltar som möter en. 

Så länge bilmekanikerna gjorde vad de gjorde passade jag på att besöka loppisen i huset bredvid. Vi har alla våra områden. Bilverkstäder är inte mitt, men ge mig ett loppis och jag vet precis vad jag ska göra. 

Fynda så klart! Här är dagens skörd: 

plus

En Buster från 81 åt Pärlan. Serietidningar från förr, mmmm. 

Men fynden åt mig själv då?  

Jo, en prima plåtburk för Den Moderna Kvinnans alla behov. Vet inte vad jag ska ha i den, men kanske smörgåsar på utflykt? Kanske hårband och tamponger i toaletten? Jag hittar säkerligen nåt användningsområde.

Sen en,  

två,  

tre snäckor för femtio cent styck. Eller den här sista är väl nån slags korall. Kände mig som Sarah Klang när jag hittade dom och det är ju inte illa. Tänkte pryda kontoret med dem. 

Och till sist köpte jag en scarf. En scarf, vad ska du med den. Jo, det ska jag säga dig med hjälp av en liten video: 

Och det var det!  

Två bra saker från Finland

Egentligen hade jag velat att det skulle vara tre bra saker från Finland i det här inlägget, för tre är ett så mycket mer tillfredställande nummer. Men vad ska man göra när en tio minuter långa väg till jobbet har förvandlats till ett snöinferno med tillhörande halka NU IGEN SATAN och man inte riktigt kan påminna sig om något bra alls med det här landet? Varför bor jag här? Varför plågar jag mig själv med att bli glad för åtta plusgrader och sol i nån vecka, år efter år, bara för att bli sur och trött och besviken veckan efter. Varje år. Samma sak. Jag är inte helt säker, men tror att jag eventuellt fick en sträckning i höger ben efter att ha halkat på ett överrgångsställe och mitt smink som var så fint när jag gick hemifrån ser nu ut som när jag sminkade mig själv inför skoldiskon på femman. Äh men ni vet det här, här kommer i alla fall två bra finska saker:

En finsk tv-serie! Jag ser typ aldrig på finsk tv och det är inte ett ställningstagande på något sätt, men ärligt talat tycker jag det sällan är så bra att det är värt att anstränga språkmusklerna SORRY NOT SORRY. Det är ju också en hel värld av referenser jag inte förstår eller har, så det är klart det lätt blir lite… ansträngt. Men nu har jag börjat se YLEs nya serie Aikuiset, som samtidstypiskt nog handlar om Oona som driver ett litet café i Helsingfors. HIPSTER är väl nyckelordet och sån humor tycker jag lätt kan bli lite tröttsam, typ “höhö kolla de har alla skägg och glasögon” (newsflash alla hade skägg och glasögon 2012 skulle jag vilja säga men det är väl lite för hipstrigt av mig) men hittills tycker jag Aikuiset är både småroligt och smart. Hela säsong ett finns på Yle Arenan. Jag önskar det fanns svensk textning på den, så att jag kunde se på det med Pär, kan man få det Yle?

Det andra tipset är Lumenes Nordic-C Glow Boost Essence. Den här tiden på året är jag som absolut fulast, blek och tärd och flottig, samtidigt som jag är torr som fnöske. Mitt ansikte påminner lite om en sån där rå kalkon Monica satte på huvudet i Friends. Eller påminde ska jag säga, för sen jag började använda detta lilla goa serum känns det nästan som att jag har nån slags glow? Smörjer in kalkonkråset med det varje morgon, före jag sätter dagkräm & ögonkräm och jag tycker faktiskt det gör under. Tips tips, det är inte heller jättedyrt, utan ligger på en lagom nivå och finns på de flesta varuhus.

Och det var det.

Att bygga en tavelvägg

Vår tavelvägg i vardagsrummet var det första jag gjorde klart när vi flyttade hit. Vi hade inte ens flyttat över alla möbler förrän tavelväggen var uppe. Tänkte vi skulle titta närmare på den idag (på beställning av en läsare på Instagram). 

Så här ser tavelväggen ut idag. Den har ändrat en hel del på den korta stund vi bott här, för alla vet ju att en tavelvägg mest är en plats att hänga upp alla loppisfynd osv. Jag tror också att tavelväggen kommer ändra en hel del framöver, den där byrån ska nämligen flyttas in i rosa rummet och ge plats åt en tyngre, större möbel, t ex något slags linne- eller vitrinskåp. Söker för tillfället febrilt efter något passande, om ni vet/har nåt, hojta till. 

I alla fall, väggen består mest av loppisfynd, nostalgisaker och konst vänner och bekanta gjort. Tänkte vi skulle zooma in på några av favoritsakerna som hänger där.

En av de större tavlorna som hänger där är den här Heliga Familjen som jag köpte på en loppis för 4€ för flera år sen. Av baksidan och upphängningskroken att döma är tavlan ganska gammal och en av de finare ur min digra Jesustavle-samling. Nu för tiden finns det inte många kvar ur den samlingen, men denna är en favorit. Skönt ofärgglad är den också.

Bredvid den hänger den här fina sprattelgubben med ursprung Pärs barndom. Det är hans mommo som nån gång för sisådär 35-36 år sen köpt den åt honom. Den måste så klart vara med. Ett par av mina första skor hänger också på väggen, så båda våra barndomar finns representerade.

En tiger, köpt nån gång under värsta skolplansch-hysterin. Jag är ganska trött på skolplanscherna vid det här laget men jag tycker forfarande om vår tiger. Den är lite naggad i hörnet, men vad gör väl det. Tycker också att kattdjur är mycket lämpligt i inredningen hemma hos oss, där kattdjuren mer eller mindre regerar.

Andra djur finns också representerade; den här lilla svalan med tillhörande bo i gips till exempel.

Men tillbaka till katterna. Det syns kanske lite dåligt, men i mitten av alla sjömän sitter det en liten skeppskatt. Den här affischen av ett gammalt lokalt foto såg jag i stadsmuséets lilla butik för ett par år sen och sen fick jag det av Minerva till min nästa födelsedag. Tyckte det var så gulligt! Enda som stör mig att jag nån gång lagt in det i första bästa ram jag råkade ha och så har det lämnat så, trots att en tjock svart ram verkligen inte är optimal för den här sepia-tonade bilden. Ska byta ut eller måla om nån gång när jag orkar.

På tal om foton så har vi ett par original av Pärs familjebekanta Torbjörn Frennesson på väggarna, det här ett av dom. Tycker hemskt mycket om just den här bilden, även om alla är fina.

Spegeln ni skymtade till vänster om Torbjörns tavla finns det en ganska kul historia bakom. Fammo och faffa sålde sin lilla sommarstuga för många år sen till en dam. Kvar i sommarstugan hängde den här spegeln. Damen som köpte sommarstugan kände min kompis Heidi och visste att jag hade nånting att göra med dom Strömbergarna som hon hade köpt sommarstugan av. Så hon gav spegeln till Heidi och bad henne vidarebeforda den till mig. Bakom spegeln har fammo skrivit nån liten dagboksanteckning, tyvärr har det mesta suddats bort, men ändå gulligt att jag har den spegeln nu.

Och på tal om speglar, den här lilla lampetten räknar jag till ett av mina bättre loppisfynd. Köpte den under en loppisrunda med Emmi för flera år sen och jag stod och höll i den i många minuter före jag la ner den och bestämde mig för att inte köpa den. Vi hann tror jag till och med åka iväg till nästa loppis före jag ångrade mig och tvingade Emmi köra tillbaka så jag kunde springa in och köpa den. Tack och lov låg den kvar.

Här är ett familjeporträtt Beppe gjorde åt mig till min 30-årsdag. Som ni kanske märker hade vi våra svarta katt Pixie kvar då ännu, men ganska strax efter min 30-årsdag blev vi tvungna att låta henne gå bort och Sylvi “Stormin” Jonasson kom in i våra liv istället. Tycker hemskt mycket om det här lilla enkla kortet.

Ett litet keramiskt hjärta med nån slags Romeo & Julia-figurer på som jag fått av styvmorsan, även det ett loppisfynd. Tror det är meningen att ha på toalettdörren.

Ett original av Mats Jonsson som Pär köpt nån gång. Mats är en av mina topp tre-serietecknare så jag har gärna detta på väggen.  

Manifest med levnadsregler ur David Väyrynens Marken som vi fick när han var här och bodde hos oss. Läs Marken om ni inte gjort det, fantastisk poesi!

Längst ner i hörnet hänger en karta över Nangijala och Karmanjaka. Den följde med en vinyl med Bröderna Lejonhjärta-berättelsen Pär köpte åt mig en gång nr vi ganska nyligen blivit ihop. Han köpte det visserligen efter en ganska specifik önskan. Brorsan hade nämligen hittat en likadan vinyl med en likadan karta som han vägrade ge åt mig, fast jag försökte säga att jag absolut måste ha den där kartan. Han ville inte ge med sig och jag bad Pär hålla utkik efter nåt liknande på Discogs. Inte jättelänge efter det fick jag min egen karta. Borde verkligen rama in den, men svårt att hitta en ram i rätt avlång form.

Jag tycker jag har lyckats rätt bra med vår tavelvägg om jag får säga det själv. Tror att jag har ganska bra öga för sånt slags symmetri som behövs för en tavelvägg. Eller så inte, kanske ni tycker det är helt galet upphängt. Men i så fall får det va så, jag är i alla fall nöjd.

Mina tips för att göra en tavelvägg är följande:

1. Blanda former, storlekar och strukturer. Visst kan det va snyggt med en tavelvägg i nån speciell färg eller med ett tema, men jag tycker det blir mest levande och intressant när det inte bara är fyrkantiga ramar med endimensionella tavlor. Små speglar ger också ett djupare intryck.
2. Låt det växa fram och ta tid. Igen - visst kan du beställa ett paket med affischer men det blir sällan så personligt.  
3. Börja från mitten. Sällan har man ju alla byggstenar till en tavelvägg från första början; men det är ju tråkigt att inte hänga upp det du har så länge du väntar på att hitta flera. Säg att du har tre tavlor - häng upp dem som en liten grupp i mitten av väggen och bygg ut vartefter du hittar saker. Symmetri är snyggast när den är lite asymmetrisk. 
4. Var inte rädd att närma dig tak eller golv, det ger också lite oväntat liv till det hela.

Det var allt om tavelväggar för den här gången! Tack å hej! 

Loppade pärlor

Stora bloggnyheter! Jag har blivit med assistent! Visserligen bara för en vecka och visserligen är arbetsvillkoren något hemska men ändå. Nu är jag en äkta ~*influencer*~ hörni. Vill ni träffa henne? Hon heter Nora och är 16 och är min lillasyster.

Igår flög mamma och Nora, min yngsta syster, in från Helsingborg för deras årliga sportlovsvisit. Jag och Julia, äldsta syrran då igen, hämtade dem från flygfältet i Vasa. Sneaky som vi är åkte vi en timme tidigare än nödvändigt för att hinna på en runda på Combo-loppiset precis bredvid flygfältet.

I förmiddags, när jag stod och stekte plättar till brunch anställde jag hastigt och lustigt Nortti för att ta lite foton av mina loppisfynd. “Tänk content!” och annat uppmuntrande ropade jag mellan att jag vände plättarna. Följande bilder är alltså tagna av Nora och jag tycker hon lyckades väldigt bra. Det är på det hela taget gött att ha en assistent, hehe.

Det första jag nappade åt mig var de här tre drinkglasen med lättklädda damer. Tycker de är ljuuuvliga, ska dricka svala drinkar ur dem på balkongen i somras.

Tre dussin klädnypor i fin förpackning för 1€? Varför inte! Tycker om bruksföremål som piggar upp och är ytterst svag för fina, gamla förpackningar. Tyvärr har säljaren varit dum nog att sätta prislappen mitt på och i princip omöjliggjort att man får lös den utan att lite av förpackningen försvinner. Sånt skulle det vara spöstraff på.

Alltså dessa prislappar… Försök tänk bort den i alla fall och koncentrera er på de torkade blommorna och det fullkomligt kitschiga i detta tillskott till tavelväggen. Pär var mycket tveksam till det här, men jag älskar ju sånt här.

En brödburk i plåt av bästa sort, precis en sån som jag sökt efter! Väldigt glad över det här, nu slipper synen av öppnade brödpåsar på disken i köket.

Alltså den här ryamattan kunde jag inte lämna kvar, trots att jag inte har en aning om var jag ska ha den. Om nån blir supersugen och vill köpa den kan ni höra av er - detta lejon förtjänar en hedersplats.

Och till sist ett par salladsbestick jag tyckte vi behövde.

Det var allt! Tack Nortti för hjälpen! Jag har tyvärr inte möjlighet att betala något arvode men det är en jättebra möjlighet för synlighet :-)))))

BFF goes DIY

Först vill jag tacka Malin, som utmanade mig till köpstopp och tvingade mig hitta andra lösningar. sen vill jag tacka min bror och hans flickvän Laura som gav mig en symaskin i 30-årspresent. Slutligen vill jag tacka min handarbetslärarinna Anja från högstadiet (jag vet att du läser ibland!). Trots att jag saknade allt vad tålamod hette och slarvade, kom med ursäkter, hittade genvägar och förmodligen störde de andra, mer ambitiösa eleverna ganska mycket så behöll du alltid lugnet och var alltid snäll och nånting måste ändå ha fastnat av mina tre år i ditt klassrum (jag har på senare år funderat på varför jag ens valde handarbete som långt tillval, när jag är så ofantligt dålig på det och inte alltid så intresserad av att bli bättre) för hör och häpna allihopa -

igår sydde jag nåt!

Ett datafodral!

Tadaaaaaaaaa!!!!

Jag har gått runt ett år nu med min stackars MacBook i ryggsäcken utan desto mera skydd och hela tiden tänkt: “datafodral, datafodral, datafodral”. Jag har till och med kommit så långt att jag googlat lite löst men alla är A) offentlig sektor-fula eller B) skitdyra. Jag har mycket smak men lite pengar, så ni förstår problemet Därför har min dator fortsättningsvis skumpat runt i ryggsäcken, helt utan nån dämpning alls.

Igår kväll uppstod en stund efter maten när jag “inte hade något att göra” (dvs inte orkade ta itu med något av allt det jag borde göra) och då slog det mig. Jag ska fan SY mig ett datafodral. Där och då! Ett av mina nyårslöften är ju att sy ett plagg jag faktiskt använder och det här kändes som en bra uppvärmning inför det. Sagt och gjort - jag skred till verket.

Jag tog ett gammalt Ikea-kuddfodral som låg i linneskåpet, vek det på mitten och klippte till. Praktiskt nog var det ett stort kuddfodral så det mjuka sammetstyget räckte till både in- och utsida. Mätte ltie så där ungefär enligt datorn, nålade fast lite på måfå och sydde några sömmar. Och se där - ett fodral.

Det gick förvånansvärt smärtfritt och enkelt. När det var klart var jag så upp i varv att jag rotade fram ett “roligt” garnnystan jag hittat i nån fyndkorg nån gång och virkade ett band som jag sen för hand sydde fast i kanterna.

Och även om jag nästan ser din uppgivna och lite roade skakning på huvudet Anja framför mig om du skulle granska sömmarna och allt det där så är jag ändå jäkligt nöjd. Jag har sytt något! Något användbart dessutom!

Och se så ombonad och trygg datorn ser ut i ryggsäcken nu. Är otroligt nöjd och stolt.

Andra advent och loppisljuset är tänt

​Hej hej hallå dagboken! Har jag inte varit ganska så sämst på att blogga denna vecka? Jag tycker jag hållt upp en så bra fem inlägg i veckan-standard hela hösten och känt blogginspiration på ett nästan 2011:skt sätt och så blir jag så här lat när året snart är klart? He sådee. 

Idag hafver jag och syrran gått på loppis. Och som vi handlade! Har sällan kommit hem med så mycket fynd. Tja, fynd och fynd, allt kan väl ifrågasättas men jag tycker allt jag köpt är av allra högsta nödvändighet. Det är faktiskt längesen jag så hejdlöst slagit mig loss på loppis, men det var som att jag redan vid första tingesten jag grep tag om och bestämde skulle få följa med hem öppnade nån slags port. Plötsligt såg jag fina saker överallt. 

Jag tycker själv jag är ganska bra på att fynda på loppis, men vem tycker inte det? Det har dock blivit svårare att fynda, minns förr i vääde när loppis var en marginell företeelse, oordnat och kaosigt, långt före folk började slänga sig med termer som vintage och retro eller ens second hand. Those were the days. Idag är mycket överprissatt och utplockat men det går fortfarande att fynda. Mina loppistips är som följer:

1. Om det inte är märkeskläder och exklusivt vintagemode du söker - sök dig ut från storstäderna. Småstäderna, glesbygden och landsorterna är bäst.

2. Gå ofta. Så klart.

3. Avveckla alla former av bakteriefobi. Jag har NOLL beröringsskräck när det kommer till loppis. Ner med händerna och gräv i allt, vänd på saker, öppna kartonger, djupdyk i dammiga lådor. 

4. Kom ihåg att titta neråt och uppåt. Loppis är en fysisk hobby, du kan inte bara gå och titta rakt fram, då hittar du inget. 

5. Och så tycker jag det Elsa Billgren brukar framhålla är bra. Försök ringa in sånt du letar efter med i ledord. Mina är kanske kitsch, färg och kul. Först tänkte jag skriva nån epok eller så, men jag älskar saker ur alla tider egentligen.

Okej - nu är det väl på tiden att jag visar upp det som gör mig så mallig att jag tycker jag kan dela med mig av loppis-råd. Nervöst nästan.

Tadaa! Ganska julorienterat heh. Mycket tomtar. Vi tittar lite närmare.

En stor dragspelsspelande tomte och lite julkulor. Och ett blått litet fat. Fatet följde mest med av bara farten, jag brukar plocka på mig udda fat mellan varven, alltid bra att ställa under blomkrukor eller använda som smyckesinsamling på nån byrå eller nåt.

Jag behöver verkligen inte fler julkulor så kan alla bara sluta slumpa bort de här färgglada med mönster på TACK!!! Påminn mig förresten om att visa det vansinnesuttryck som är vår julgran nån dag. 

Tomten är så fin att jag skulle vilja ha fram den året om, men misstänker det finns vissa medlemmar i hushållsstyret som inte skulle gå med på det. 

En röd leksakselefant på hjul. Varför? Jaa-a, varför inte?! Jag kan inte förklara det bättre än att den på nåt sätt piggar upp och nästan inspirerar mig. Den får stå på kitsch-hyllan.

En ask! Ser inte mycket ut för världen, men... 

... som vi lärde oss redan i dagis; det är insidan som räknas.  

Jag höftar lite, men skulle gissa på cirka tvåhundra miljoner små kort i lagom vykortsformat med Vår flora i färg, som det faktiskt också står på asken. Nu behöver jag aldrig mer köpa ett vykort.

Ett gäng tomtar. Egentligen ville jag bara ha dom två längst till vänster, men dom låg i en igenplastad 2€s-låda med de andra och när jag väl  öppnade lådan tänkte jag, äh. Jag kan väl behålla dom här också. 

Tomtarna står på en fint sliten Madicken-bok som jag tyckte jag behövde. Jag behöver nog alla Astrid-böcker när jag tänker efter. 

Den boken igen låg på den här lilla vinda pallen. En fotpall, en blompall, vem vet. Men för 2€ är den inte förstörd av priset och som fotpall skulle den göra sig ypperligt med min skrivbordsstol i rosa rummet. Det här är en sån där typisk grej när syrran nästan blir förbannad över vad jag släpar hem. ”Vad fan ska du me den där till?!” frågade hon mig upprepade gånger. När den är liksom bara är självklar för mig från första ögonkastet. Samtidigt som hon lassar sin korg full med ljuslyktor och vaser som för mig känns mer eller mindre tveksamma. Våra smaker ligger så nära varandra att de ofta sammanfaller, men långt ifrån alltid. Vilket också är bra - på så sätt slipper man slåss om leksakselefanterna.

Den här lådan låg och lockade på mig. Rysk text, glada färger, sliten låda, vad kan det vara?

Glas! I vad jag antar är orginallåda. Kanske dagens bästa fynd.

Dog nästan. Vet inte om det är lådan, de tunntunna glasen, guldkanterna eller graveringarna som får mitt hjärta att slå snabbast.  

Tänker mig nyårsbubblet ur de här. Tills dess ska de få ligga i lådan, långt bort från katt-tassar och människohänder. 

Det var det! Jag är i alla fall jättenöjd, men känner mig också ganska loppismätt för tillfället. Men vänta bara; om nån vecka eller två är jag nog på hugget igen.