Fyra saker jag köpte på loppis igår

Va?! Har jag handlat på loppis? Jag?!

Jo, det är sant och inte nog med det, jag börjar med att ljuga er rakt upp i ansiktet, för den här lilla ledsna taxen köpte jag redan i måndags. Köper nästan aldrig nåt på Facebook-loppisar, men den här kunde jag absolut inte motstå.

Som en liten tax-lucia. Älskar den djupt och innerligt!

Nåja, den här köpte jag faktiskt igår. En tupp-kanna! Och man häller liksom ur näbben. Lite sliten, men helt otrolig och absolut nödvändig. Tänk den som vas för ett gäng solrosor till exempel. Eller att ha påskriset i!!!!

Har jag en grej för djurformade föremål? Helt klart. Jag tycker om att se det jag äger i ögonen.

En barnboksklassiker köpte jag också; Laga mej, sa Pulvret. Jag har läst den här säkert två miljoner gånger när jag var liten och tänkte att en viss brorson som visat ett visst intresse för att leka sjukhus på sistone kan uppskatta den med. Pulvret annars, vilket genialt namn på en karaktär. Önskar jag hade kommit på det själv. Pulver är ett snyggt ord överlag, borde börja använda det mer. Pulver hjälpte mig, verkligen osv osv.

Det här var mitt favorituppslag när jag var liten, när Pulvret designade nya kläder till all personal. Det här är ju en bok skriven av nån som fortfarande har tilltro till välfärden. Pulvret har alltså brutit benet och får tillgång till all den här personalen OCH att han ligger på sjukhus i 42 dagar!!!!! Jag har visserligen aldrig brutit ett ben, men när brorsan gjorde det tror jag inte ens han var över natten på sjukhuset… Eller? Hur som, bra bok är det i alla fall.

Till sist; mitt bästa köp eller åtminstone mest funktionella. Ett skrivbord till kontoret! Jag blev trött på vårt gamla Perstorpsbord som visserligen är fint men rangligt och litet och snävt och alldeles för lätt. Tittade först på olika nya alternativ på Jysk och det fanns både ett och annars jag kunnat tänka mig.

Men så dök det här upp på Facebook-loppis (nästan aldrig sa jag!) och ropade mitt namn. Eller nja, jag råkade i misstag skicka en av de här autosvaren loppissidorna på Facebook erbjuder när jag granskade bilderna hehe. Jag var visserligen intresserad, men hade tänkt avvakta lite. Men ödet ville annorlunda så jag hämtade det igår kväll. Det är stort och tungt och stadigt och har en helt fantastisk yta, det är ett bord att älska. Det är hellr inte så lågt som det av nån anledning ser ut på bilden vill jag bara påpeka!!!!

Det kostade fem euro mer än det billigaste bordet jag hade kollat på Jysk och i motsats till det vågar jag tro att det här bordet håller resten av livet. Det här bordet känns nästan som en levande person. Tänker att jag ska kunna författa många böcker vid det.

Bonusbild av frakten. Körde alltså så här genom stan och det kändes både läskigt och lite… olagligt? Eller? Hur som helst gick det bra och jag är så jäkla glad över min lilla Nissan. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den, som det heter.

Bilar, snäckor & scarfs

Hej världen! Idag var jag typ 20 minuter på loppis pga min bil skulle in snabbt via verkstan för att byta nån del som pappa dealade med bilhandlarn att skulle komma med på köpet. 

Tänkte lämna det okommenterat men JA JAG ÄR MED BIL. Köpte en i måndags! Så här ser den ut:

Herregud bilar kan va det tråkigaste man kan fotografera, får nästan lite panik av att lägga upp den här bilden!!! Titta nog nu för kommer nog aldrig mer fota den här. Är ändå glad, för this little Nissan är MIN!!!!

Efter 13 år av körkort men billöshet, 13 år av lånade av andras bilar, 13 år av trixande med bussar som aldrig går (Österbotten har typ ingen kollektivtrafik och jag överdriver noll procent)  och 13 år av aldrig så mycket som en liten spontantrip till grannstaden. Så hemskt har det nog inte varit, men faktum är att Jakobstad inte är ett lätt ställe att bo på utan bil. Visserligen behöver jag ingen bil till vardags så där, både jobbet och mataffären är på bekvämt gångavstånd. Men så fort jag ska hälsa på fammo, storhandla, åka och bada, hämta nån från tåget eller är inbjuden på skolbesök i Kokkola uppstår det problem. Men inte längre! Ge mig en destination och jag åker dit! Be mig om något och jag hämtar det! 

I alla fall, idag skulle ljuddämparen bytas på den så jag skulle in med den till verkstan. Bilhandlarn hade sagt vilken verkstad det var, men jag gick givetvis in till fel verkstad och stod och såg ut som en idiot framför nån gubbe som skrattade åt mig och sa att stället jag skulle till var på andra sidan vägen. Till mitt försvar ligger det en massa märkliga verkstäder och bilhandlar och båtaffärer på ett och samma ställe och de är inte alla särskilt bra utmärkta!!!! Knappast några blinkade neonskyltar som möter en. 

Så länge bilmekanikerna gjorde vad de gjorde passade jag på att besöka loppisen i huset bredvid. Vi har alla våra områden. Bilverkstäder är inte mitt, men ge mig ett loppis och jag vet precis vad jag ska göra. 

Fynda så klart! Här är dagens skörd: 

plus

En Buster från 81 åt Pärlan. Serietidningar från förr, mmmm. 

Men fynden åt mig själv då?  

Jo, en prima plåtburk för Den Moderna Kvinnans alla behov. Vet inte vad jag ska ha i den, men kanske smörgåsar på utflykt? Kanske hårband och tamponger i toaletten? Jag hittar säkerligen nåt användningsområde.

Sen en,  

två,  

tre snäckor för femtio cent styck. Eller den här sista är väl nån slags korall. Kände mig som Sarah Klang när jag hittade dom och det är ju inte illa. Tänkte pryda kontoret med dem. 

Och till sist köpte jag en scarf. En scarf, vad ska du med den. Jo, det ska jag säga dig med hjälp av en liten video: 

Och det var det!