Först vill jag tacka Malin, som utmanade mig till köpstopp och tvingade mig hitta andra lösningar. sen vill jag tacka min bror och hans flickvän Laura som gav mig en symaskin i 30-årspresent. Slutligen vill jag tacka min handarbetslärarinna Anja från högstadiet (jag vet att du läser ibland!). Trots att jag saknade allt vad tålamod hette och slarvade, kom med ursäkter, hittade genvägar och förmodligen störde de andra, mer ambitiösa eleverna ganska mycket så behöll du alltid lugnet och var alltid snäll och nånting måste ändå ha fastnat av mina tre år i ditt klassrum (jag har på senare år funderat på varför jag ens valde handarbete som långt tillval, när jag är så ofantligt dålig på det och inte alltid så intresserad av att bli bättre) för hör och häpna allihopa -
igår sydde jag nåt!
Ett datafodral!
Tadaaaaaaaaa!!!!
Jag har gått runt ett år nu med min stackars MacBook i ryggsäcken utan desto mera skydd och hela tiden tänkt: “datafodral, datafodral, datafodral”. Jag har till och med kommit så långt att jag googlat lite löst men alla är A) offentlig sektor-fula eller B) skitdyra. Jag har mycket smak men lite pengar, så ni förstår problemet Därför har min dator fortsättningsvis skumpat runt i ryggsäcken, helt utan nån dämpning alls.
Igår kväll uppstod en stund efter maten när jag “inte hade något att göra” (dvs inte orkade ta itu med något av allt det jag borde göra) och då slog det mig. Jag ska fan SY mig ett datafodral. Där och då! Ett av mina nyårslöften är ju att sy ett plagg jag faktiskt använder och det här kändes som en bra uppvärmning inför det. Sagt och gjort - jag skred till verket.
Jag tog ett gammalt Ikea-kuddfodral som låg i linneskåpet, vek det på mitten och klippte till. Praktiskt nog var det ett stort kuddfodral så det mjuka sammetstyget räckte till både in- och utsida. Mätte ltie så där ungefär enligt datorn, nålade fast lite på måfå och sydde några sömmar. Och se där - ett fodral.
Det gick förvånansvärt smärtfritt och enkelt. När det var klart var jag så upp i varv att jag rotade fram ett “roligt” garnnystan jag hittat i nån fyndkorg nån gång och virkade ett band som jag sen för hand sydde fast i kanterna.
Och även om jag nästan ser din uppgivna och lite roade skakning på huvudet Anja framför mig om du skulle granska sömmarna och allt det där så är jag ändå jäkligt nöjd. Jag har sytt något! Något användbart dessutom!
Och se så ombonad och trygg datorn ser ut i ryggsäcken nu. Är otroligt nöjd och stolt.