Hej hej hallå dagboken! Har jag inte varit ganska så sämst på att blogga denna vecka? Jag tycker jag hållt upp en så bra fem inlägg i veckan-standard hela hösten och känt blogginspiration på ett nästan 2011:skt sätt och så blir jag så här lat när året snart är klart? He sådee.
Idag hafver jag och syrran gått på loppis. Och som vi handlade! Har sällan kommit hem med så mycket fynd. Tja, fynd och fynd, allt kan väl ifrågasättas men jag tycker allt jag köpt är av allra högsta nödvändighet. Det är faktiskt längesen jag så hejdlöst slagit mig loss på loppis, men det var som att jag redan vid första tingesten jag grep tag om och bestämde skulle få följa med hem öppnade nån slags port. Plötsligt såg jag fina saker överallt.
Jag tycker själv jag är ganska bra på att fynda på loppis, men vem tycker inte det? Det har dock blivit svårare att fynda, minns förr i vääde när loppis var en marginell företeelse, oordnat och kaosigt, långt före folk började slänga sig med termer som vintage och retro eller ens second hand. Those were the days. Idag är mycket överprissatt och utplockat men det går fortfarande att fynda. Mina loppistips är som följer:
1. Om det inte är märkeskläder och exklusivt vintagemode du söker - sök dig ut från storstäderna. Småstäderna, glesbygden och landsorterna är bäst.
2. Gå ofta. Så klart.
3. Avveckla alla former av bakteriefobi. Jag har NOLL beröringsskräck när det kommer till loppis. Ner med händerna och gräv i allt, vänd på saker, öppna kartonger, djupdyk i dammiga lådor.
4. Kom ihåg att titta neråt och uppåt. Loppis är en fysisk hobby, du kan inte bara gå och titta rakt fram, då hittar du inget.
5. Och så tycker jag det Elsa Billgren brukar framhålla är bra. Försök ringa in sånt du letar efter med i ledord. Mina är kanske kitsch, färg och kul. Först tänkte jag skriva nån epok eller så, men jag älskar saker ur alla tider egentligen.
Okej - nu är det väl på tiden att jag visar upp det som gör mig så mallig att jag tycker jag kan dela med mig av loppis-råd. Nervöst nästan.
Tadaa! Ganska julorienterat heh. Mycket tomtar. Vi tittar lite närmare.
En stor dragspelsspelande tomte och lite julkulor. Och ett blått litet fat. Fatet följde mest med av bara farten, jag brukar plocka på mig udda fat mellan varven, alltid bra att ställa under blomkrukor eller använda som smyckesinsamling på nån byrå eller nåt.
Jag behöver verkligen inte fler julkulor så kan alla bara sluta slumpa bort de här färgglada med mönster på TACK!!! Påminn mig förresten om att visa det vansinnesuttryck som är vår julgran nån dag.
Tomten är så fin att jag skulle vilja ha fram den året om, men misstänker det finns vissa medlemmar i hushållsstyret som inte skulle gå med på det.
En röd leksakselefant på hjul. Varför? Jaa-a, varför inte?! Jag kan inte förklara det bättre än att den på nåt sätt piggar upp och nästan inspirerar mig. Den får stå på kitsch-hyllan.
En ask! Ser inte mycket ut för världen, men...
... som vi lärde oss redan i dagis; det är insidan som räknas.
Jag höftar lite, men skulle gissa på cirka tvåhundra miljoner små kort i lagom vykortsformat med Vår flora i färg, som det faktiskt också står på asken. Nu behöver jag aldrig mer köpa ett vykort.
Ett gäng tomtar. Egentligen ville jag bara ha dom två längst till vänster, men dom låg i en igenplastad 2€s-låda med de andra och när jag väl öppnade lådan tänkte jag, äh. Jag kan väl behålla dom här också.
Tomtarna står på en fint sliten Madicken-bok som jag tyckte jag behövde. Jag behöver nog alla Astrid-böcker när jag tänker efter.
Den boken igen låg på den här lilla vinda pallen. En fotpall, en blompall, vem vet. Men för 2€ är den inte förstörd av priset och som fotpall skulle den göra sig ypperligt med min skrivbordsstol i rosa rummet. Det här är en sån där typisk grej när syrran nästan blir förbannad över vad jag släpar hem. ”Vad fan ska du me den där till?!” frågade hon mig upprepade gånger. När den är liksom bara är självklar för mig från första ögonkastet. Samtidigt som hon lassar sin korg full med ljuslyktor och vaser som för mig känns mer eller mindre tveksamma. Våra smaker ligger så nära varandra att de ofta sammanfaller, men långt ifrån alltid. Vilket också är bra - på så sätt slipper man slåss om leksakselefanterna.
Den här lådan låg och lockade på mig. Rysk text, glada färger, sliten låda, vad kan det vara?
Glas! I vad jag antar är orginallåda. Kanske dagens bästa fynd.
Dog nästan. Vet inte om det är lådan, de tunntunna glasen, guldkanterna eller graveringarna som får mitt hjärta att slå snabbast.
Tänker mig nyårsbubblet ur de här. Tills dess ska de få ligga i lådan, långt bort från katt-tassar och människohänder.
Det var det! Jag är i alla fall jättenöjd, men känner mig också ganska loppismätt för tillfället. Men vänta bara; om nån vecka eller två är jag nog på hugget igen.