Mina tänder ömmar, jag var hos tandhygienisten i förmiddags. Jag vet att det inte är så och att det inte är hennes mening att verka arg när hon skrapar tandstenen mellan mina tätt sittande tänder, men det är svårt att inte känna sig lite attackerad av den där lilla kroken.
Nu känns mina tänder rena och liksom, syndfria, men det ömmar. Jag sitter på caféet och dricker en stor latte och har just slukat en smörgås. Jag åt inget före jag gick till tandhygienisten, jag vet inte riktigt varför, men jag kopplade ihop tid hos läkare med att man inte ska äta. Helt onödigt så klart och ganska opraktiskt när flourlacket jag fick förbjöd mig att äta på ”åtminstone en timme, helst två”. Det har gått en och en halv timme nu och det får duga.
Jag lyssnade just klart Malin Lundstens Nuckan alldeles nyss, den kan jag med gott samvete tipsa om. En välskriven och tankeväckande essä om ofrivillig ensamhet. Jag kände igen mig i mycket av det, även om jag inte på något sätt kan kräva att bli kallad nucka. Tycker väldigt mycket om korta ljudböcker som man kan lyssna på i ett svep eller så. Nuckan var strax under tre timmar, en föredömlig längd.
Den här veckan är ganska lugn, ett par möten och imorgon ska jag till Vasa en sväng. Jag ska skriva jättemycket är planen, men vi får väl se hur det går med det. Jag har skrivit “skriva tre kapitel” på veckans to do-lista i kalendern. När jag skrev det tänkte jag att jag tar i i underkant, så att jag säkert får den där tillfredställelsen av att strecka över det när det är gjort, men nu när det ska göras känns tre kapitel oöverkomligt.
Jag har klart alla julklappar, förutom en liten en till After Eights Secret Santa-lottning. Har inte varit i så här bra tid nånsin tror jag, men vi köper inte heller så mycket. Eller vi ska inte köpa så mycket, jag kan inte låta bli att köpa lite för mycket åt åtminstone Pär. Eller för mycket och för mycket, men jag tycker det är alldeles för roligt att ge julklappar för att införa noll pakets-regel. Jag skulle nog klara mig utan att få några paket, men att inte ge… Njäe. Hellre en riktigt väl genomtänkt klapp än tio slentrianköpta. Och jag tycker faktiskt det bara är roligt att tänka ut julklappar.
Ibland tänker jag att det är nåt fel på mig när såna saker som folk verkar stressa sönder kring inte verkar stressa mig speciellt mycket. Jag vet inte om jag nånsin känt stress inför julen på det sättet, jag blir inte stressad av sociala medier, jag känner ingen prestationsångest kring bloggande. Det är så klart bra när folk skär bort sånt i livet som de mår dåligt av, men jag får nästan dåligt samvete när jag inte mår dåligt av det. Kanske jag bara är dålig på att känna igen stress, kanske jag är en muterad alien, kanske vi alla är olika. Vem vet.
Nu MÅSTE jag börja skriva romanen.
Tänderna har slutat ömma.