Jag har fått en massa trevlig post de här tre senaste dagarna - och det är aldrig så roligt att få post som när man är lite sjuk. Ni vet när Madicken har hjärnskakning och får ett paket av mormor med en baddocka, en påse pärlor och två ringar? Så känns det! Mina paket har varit lite mer sansade än Madickens, men inte mindre roliga. Ska vi se?
recensionsexemplar från Schildts & Söderströms
Första dan fick jag höstens mest efterlängtade bok - vid sidan av min egen då kanske - Malins Fisens liv!
Prutthumor, Malins finurligheter och Sanna Manders illustrationer - det blir knappt bättre än så! extra kul är det ju att jag suttit bredvid Malni flera gånger när hon filat på rimmen till denna moderna klassiker. Yes, I said it - jag tror det är en modern klassiker redan.
recensionsexemplar från Schildts & Söderströms
Igår fick jag ett exemplar av Sanna Tahvanainens nya roman om Sylvia Plath, Körsbär i snön. Otroligt vacker titel.
Man älskar ju Sylvia Plath. Jag och Sanna ska träffas och prata på bokmässorna i höst, ser mycket fram emot det och att läsa den här lilla karamellen.
Och idag kom det jag kanske sett mest fram emot - min nya kalender! den börjar först januari 2020, men jag märkte ganska snabbt efter semestern att jag behöver en kalender för nästa år redan. Jag vet att många av er gillar egengjorda bujos och sånt, men för mig finns det bara en kalender; Moleskines Weekly Planner i storlek L. Det är den perfekta kalendern för mig. Den här gången var jag lite wild and crazy och beställde en med mjuka pärmar. Man får ju inte bli för konservativ.
Aaaah, kalenderperfektion.
Så här organiserar jag mina veckor. Alla tider och möten och sånt till vänster och min veckovisa to do-list till höger. Funkar utmärkt.
Min ärtgröna kalender - givetvis även den en Moleskine Weekly Planner - är jag är inne på nu köpte jag för ganska exakt ett år sen i Cardiff. Det är en läsårskalender som går ända till årskiftet. Det var frestande af att beställa en kalender som jag skulle få påbörja redan nu, men känslan av att vilja ha en egen kalender för mitt stipendieår vann. Mitt stipendieår. Wow alltså, tänk att det snart händer.
Jag skriver inte dagbok längre, men jag hoppas att jag kommer ihåg precis hur bra och hur mycket roligt jag fått göra mellan dessa ärtiga pärmar. Och förhoppningsvis ännu mer mellan de röda.