50 år och ändå inte

Jag har varit besatt av många olika saker genom åren. Alltså så där på gränsen till ohälsosamt besatt. Min allra största besattheter i kronologisk ordning lyder: Vasaskeppet, Hanson, Spice Girls, Titanic, Leonardo Dicaprio (de två hänger ihop lite heh), Håkan Hellström, Nirvana och Lady Di. Ganska mycket snygga ansikten och ganska mycket tragedi och död. Inte bara ett men två skeppsbrott...?

En av de absolut största, om inte DEN största besattheten jag lidit av var den med Kurt Cobain och Nirvana. Jag har lyssnat på Nirvana sen jag egentligen börajde lyssna på musik. Första gången jag hörde en Nirvana-låt var nittiotalsaktigt nog när nån dude på Sikta mot Stjärnorna (fredagsunderhållning på TV4 med Lasse Holm, det gick ut på att folk imiterade artister) sjöng About a Girl.

[embed width=459 height=344 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/AhcttcXcRYY/hqdefault.jpg?r=48454]http://www.youtube.com/watch?v=AhcttcXcRYY[/embed]

Jag var väl typ åtta och blev blixtförälskad i Kurt Cobain. En svensk halvdan kopia av Kurt Cobain, men ändå. Sen fick jag min första egna cd-spelare och min första egna cd - den enda Nirvana-skivan som fanns att få tag på i stan just då; From the Muddy Banks of Wishkah, en liveskiva. Den sommaren låg jag på magen på gräsmattan vid mommos och försökte översätta bookleten med hjälp av ett gammalt engelskt skollexikon. Minns att jag slog upp ordet "a" upprepade gånger. 

Den riktiga besattheten började dock först i gymnasiet. Jag hade en Kurt-flagga (en sån man köper på marknader) ovanför sängen tonåren igenom och lånade om hans utgivna dagböcker gång på gång från bibban i kanske ett halvår i sträck. När det 2004 var tio år sen Kurt sköt sig gavs det ut en massa specialtidningar och shit och jag köpte allt jag hade råd med. Läste alla artiklar om honom, lyssnade på alla band och artister han tipsade om i dagböckerna, spelade sönder skivorna. Speciellt Unplugged-skivan lyssande jag på natt efter natt. Tyckte mig förstå precis hans livs- och dödsångest han måste ha haft under den konserten, några veckor före han dog.

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/mcXYz0gtJeM/hqdefault.jpg?r=15524]http://www.youtube.com/watch?v=mcXYz0gtJeM[/embed]

Min besatthet av Håkan Hellström var kanske på sätt och vis större, men min grej med Kurt fick nästan ohälsosamma tendenser. Jag skrev brev åt honom i min egen dagbok, tränade om min egen handstil så att den liknade hans och blev till slut helt bombsäker på att han fortfarande levde. Lite galet, men det var väl nån sorts sätt att kanalisera min egen ångest jag led av då.

Idag lyssnar jag på ganska lite gitarrbaserad musik och jag skriver inte längre brev åt Kurt och jag har gått tillbaka till mina egna naturliga a:n när jag skriver. Jag kan till och med tycka att många manliga musikgenier är överskattade. Men grejen är ju att Nirvana och Kurt liksom håller idag. Bara hans val av brudar säger ju en hel del: Courtney Love och Tobi Vail från Bikini Kill. Man blir inte ihop med nån i Bikini Kill om man inte är en bra typ. Jag gillar typ allt han står för. Förutom heroin då kanske. Han sa ju också en massa bra feministisk och antirasistisk skit. Kanske inget en kvinna inte sagt före honom, men att som frontfigur i en annars ganska äcklig rockbusiness, speciellt på tidiga nittiotalet så är det ganska edgy.

[embed width=459 height=344 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/cH_rfGBwamc/hqdefault.jpg?r=98666]http://www.youtube.com/watch?v=cH_rfGBwamc[/embed]

Idag skulle Kurttan fyllt femtio år. Han dog när han var 27, två år yngre än vad jag är nu. Han är för evigt yngre än mig nu. Alla klipp och alla filmer som finns på honom visar en dude yngre än mig. Så jäkla märkligt, för Kurt är ju vuxen och det är ju inte jag. Men alltså - han håller än idag. Och trots att den här låten borde vara världens mest sönderspelade är den lika jävla bra varje gång.

[embed width=459 height=344 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/hTWKbfoikeg/hqdefault.jpg?r=8290]http://www.youtube.com/watch?v=hTWKbfoikeg[/embed]

Grattis på födelsedagen, ditt geni! Du håller än.

Den finlandssvenska läsutmaningen: februari

Hejsan alla booklovers!

För det första: ni har väl inte missat Sevvans nya bokblogg? Speciellt inlägget om varför du är värd nåt bättre än 50 shades tycker jag är intressant så här i alla hjärtans-tider.

För det andra: jag sitter som bäst (klockan är ett när jag skriver det här) i pyjamas och dricker kaffe. Åt just frukost. JAG VET, det är redan eftermiddag men jag tänker inte ljuga och säga vi har varit vakna sen åtta och gjort en massa saker. Nej, vi låg hela förmiddagen i sängen och hade den där bästa sortens morgon: när man vaknar så där avslappnat att man har ro att ligga och klia katten bakom örat och lyssna på musik och titta ut genom fönstret i flera timmar och så kanske man slumrar till ett par gånger. Förlåt alla småbarnsföräldrar som blir avundsjuka nu, men kom igen, ni har ju ulliga gulliga bebisar och barn. Ostörda sovmorgnar är det minsta ni kan låta mig ha.

I alla fall, ville bara visa en bild på mina jättefina frukostmackor:

Tahini + avocado = sant.

För det tredje: jag tipsade ju om böcker för Den finlandssvenska läsutmaningen i januari och då tänker jag att jag nog "måste" göra det nu i februari också. I februari ska man läsa en bok som gör dig upphetsad. Sassy!

Jag plockade ett gäng böcker ur våra hyllor igen, jag tänkte att jag kanske kan hitta tips för alla månader inom hemmets fyra väggar..? Kanske, vi får se. Nedan följer alla tips ↓

En tvättäkta klassiker i genren, långt före 50 shädet var en påtänkta. Anaïs Nins Venusdeltat är precis som det står på framsian; erotiska noveller. Vissa bra, andra mindre bra, men de allra flesta ganska kittlande.

Jag har faktiskt aldrig läst Jackie Collins, men det här tummade exemplaret av Lucky har stått i hyllan ett bra tag. Det härstammar från nån av mina många grävningar i lokala loppisar.  Jackie Collins är väl tantsnuskets urmoder och jag har förstått att underhållningsvärdet i hennes böcker är stort. Ska nog ta och läsa denna nån dag.

Stjärnor utan svindel är en otroligt fin (lesbisk) kärlekshistoria först och främst, men innehåller också ett par heta sexscener. Inser nu att vill man läsa flatsex så är kanske Sarah Waters bättre, Kyssa sammet är ju THE bok för det, men ja. Man kan ju läsa båda.

Dagen Efter innehåller sist och slutligen ganska lite sex, men en otrolig laddning och är inte det många gånger mer upphetsande? Lionel Shriver är en ganska krävande, men otroligt generös författare. Om man kan säga så.

Nikko brukar kalla mig pryd och jag skulle inte riktigt hålla med om det. Jag är inte pryd, men jag tycker ofta att det är betydligt intressantare när det är lite mer... tillknäppt. Herregud, så obehagligt konservativ jag låter. Kanske jag är pryd?!

I alla fall, den mest upphetsande (och kanske bästa) boken av dem alla är i mitt tycke Stolthet och fördom. Det finns inte en tillstymmelse av sex i denna, knappt en kindpuss ens en gång, men ändå. Ändå. Kanske är det det att jag sett Colin Firth som Mr Darcy dyka i den där lilla sjön one too many times. HÄR är förresten en rolig artikel jag läste häromdagen om att Mr Darcy antagligen skulle sett alldeles annorlunda ut än vad vi är vana att föreställa honom som.

Vi fortsätter på romantik-temat. Kolla det här! Den här boken, Broarna i Madison County följde alltså med en av mammas Amelia-tidningar 1999 (!!!) och jag har haft den sen dess. Här skulle jag nästan slå ett slag för att se filmen, det är kanske den mest romantiska filmen jag vet. Älskar den djupt, men ser bara den max en gång i året, för mina tårkanaler klarar inte av mer än så. Här handlar det också mest om den där undertryckta attraktionen. Så hett.

Själv tänkte jag läsa om denna till utmaningen. Dylan Thomas var en gravt alkohliserad (och jag mistänker inte speciellt symppis) poet under tidiga 1900-talet och jag har egentlgien läst nåt annat av honom än hans samlade kärleksbrev. Fick den här samlingen av Jutta för kanske tio år sen och har läst den flera gånger och bara på måfå slagit upp ett brev ibland när jag känt mig kärlekskrank.

Lite upphetsande är den nog ändå.

Och till sist ett anti-tips: om du är done with love eller ointresserad av sex (vilket är helt okej) så tycker jag du ska ty dig till matporren och bläddra i en riktigt bra kokbok. Till exempel den här, Ett stekt ägg är också middag.

Nu spelar Kaffekvarnen Rosen och jag ska dricka en kopp kaffe till. Sitta en stund till soffan och titta ut genom fönstret och klia katten bakom örat.

Under #fisvläsutmaningen2017 kan du själv tipsa om böcker eller få mera tips. Den finlandssvenska läsutmaningen i sin helhet hittar ni HÄR och mina tips för januari hittar ni HÄR. 

Tjugo skitbra låtar

Efter att jag gett er en skitbra låt i förra inlägget (och lagat mat och ätit mat och faktiskt skrivit ett par rader och sen sovit en god stund på soffan) slog det mig att varför ger jag inte bara er en riktigt fet spellista inför helgen?!

Så HÄR är en riktigt fet spellista inför helgen. Det finns inte en endaste röd tråd genom listan, bara tjugo bangerz till låtar. Vi börjar lite mjukt med lite Whitney, lite Gunnar Wiklund och ökar tempot vartefter med till exempel The XX, Säkert! och Missy Elliott. Till sist avslutar vi med fest, det vill säga X-tina och Lil Kim :))))

Hoppas ni gillar't!

Kulturkonsumenten

Den senaste tiden har jag

lyssnat på:

Säkert! s nya skiva Däggdjur. Jag älskar Annika Norlin och en gång var jag på en förfest där hon spelade skivor och jag stod i ett hörn och sög på en öl och tittade storögt på henne och vågade inte springa fram och krama henne vilket jag egentligen ville göra. Jag ångrar det djupt än idag. I alla fall så är hennes nya skiva bra (så klart) och i skrivande stund är vinylen på väg hem till oss. Okej, nu ljög jag. Den kom till posten idag men jag har inte orkat gå och hämta den än, för posten ligger på andra sidan stan nu för tiden och det är kallt och halt.

tittat på:

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/_fyEarGbpXM/hqdefault.jpg?r=82724]http://www.youtube.com/watch?v=_fyEarGbpXM[/embed]

Parks and Recreation. Igen. Eller ja, jag är alltid på gång nånstans under de sju säsongerna, vet inte hur många gånger jag sett igenom serien. Parks & Rec är basically enda orsaken till varför jag fortfarande betalar min HBO Nordic-prenumeration, vet inte när senast jag skulle sett nåt annat där. Igår såg jag klart säsong sju, och nu ska Pär börja se på den med mig, eftersom jag är hundra på att han kommer att älska den. Annars har jag missbedömt hans karaktär och jag kommer kanske behöva skilja mig från honom.

För övrigt såg jag första delfinalen till svenska Mello i lördags och det var det värsta påsen skit jag sett, förutom Charlotte Perelli som var STOR HUMOR med sin "seriösa" gitarrlåt. Tycker SVT borde dra ihop Mello till max tre kvällar, skippa 80 % av bidragen (som den där Roadtrip-låten - VAD HAR JAG GJORT FÖR ATT FÖRTJÄNA SE DEN DYNGAN PÅ PRIMETIME?!) och liksom tagga ner lite. Jag älskar schlager och Eurovision men kom igen. 

läst:

Jag lyssnade klart Aftonland av Therese Bohman härom dagen och jag gillade den, men hade svårt att njuta av den helhjärtat pga att jag inte riktigt höll med i mycket som presenterades som huvudpersonens tankar och politik och jag inte kunde sluta fundera om det var författarens egna. Och så ska man ju inte tänka och man ska definitivt inte låta det överskugga en bra roman - vilket Aftonland ändå var.

Och så håller jag som bäst på att läsa min kompis (eller ja, kompis och kompis -vi har träffats ett par gånger men det känns som att vi känner varandra för vi har så många gemensamma vänner så jag tänker säga kompis) Ylvas bok! Av nån anledning har jag svårt att säga titeln, det blir packa pappas kappsäck-effekt för mig, men Dödsdalsdansösen heter den. Har bara läst cirka hälften, men gillar den mycket!

Det var det.

Blejk, fejt och med överallt

Illustration gjord av Amanda Helling, Blomstrande bröllop

2017 har verkligen börjat Ellen-stinnt. Om ni ogillar mig och tycker jag är lite för mycket överallt ber jag om ursäkt i förväg, men det lär tyvärr inte bli mindre. Fick till exempel idag en förfrågan som fick mig att skrika rakt ut, men mer om det sen. Jag förstår ju om ni tröttnar på mig, men om ni inte har gjort det än så är här några Ellen-stinna tips!

1. Min bloggkollega Poeten har intervjuat mig i sin serie onsdagsintervjuer HÄR. Mycket smickrande.

2. Kollektivet Blomstrande lanserar, som ni kanske har hört, Svenskfinlands första bröllopsmagasin i dagarna. Gissa vem som skrivit en text där? Jag är inte alls intresserad av bröllopsindustrin annars, men Julia och Amanda som står bakom magasinet är så sjukt duktiga och verkar ha en så skön inställning till hela karusellen, att jag längtar efter att se slutresultatet av tidningen! HÄR kan ni läsa mer om magasinet och även förhandsbeställa ett eget exemplar.

3. Nästa veckas fredag, alltså den 10:e, kommer jag att stå på scen och läsa lite dikter tillsammans med tre andra. Det här är tidskriften Provins som ordnar tillfället på After Eight, minns ni att jag berättade att jag skrivit dikter till dem? Sjukt nervöst är det, men jag får väl se det som en utmaning. HÄR hittar ni mera info om eventet.

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/0pdqf4P9MB8/hqdefault.jpg?r=46123]http://www.youtube.com/watch?v=0pdqf4P9MB8[/embed]

Och så ett sista, icke-Ellenrelaterat tips; se La la land på bio om ni har möjlighet. Den är sist och slutligen ganska medioker, men så otroligt storslagen rent visuellt att det väger upp för mycket av det jag tyckte var lite lame med den. Är djupt imponerad över hur de lyckades få miljöerna (kläderna) att se både modernt urbana och lite sunkiga ut, samtidigt som allt såg ut som gamla Hollywood-kulisser. Vi var ett litet gäng på fyra som såg den igår kväll och två av oss gillade den och två ställde sig mer skeptiska. Vi som gillade den stämplades som romantiker och tja, vad kan jag säga? Jag är ju en sucker för svulstighet och storslagna gester. PÅ BIO OBS, Pär få inte för dig nåt djävulskap här nu.

Det är hur som helst en skön paus att för två timmar lindas in i fyrverkerier i technicolor och mjuka melodislingor när verkligheten ter sig fascistbrun. Man orkar kanske kämpa lite till efter det.

Den finlandssvenska läsutmaningen

Svenska Yle frågade här i veckan: Klarar du av den finlandssvenska läsutmaningen? Som svar vill jag med en likgiltig ögonrullning svara: Yle, jag är den finlandssvenska läsutmaningen.

Skämt åsido (kul skämt...), tycker sånt här är jätteroligt och det är klart jag hakar på. Utmaningen går ut på att man varje månad ska läsa en bok som motsvarar det Yle frågar efter. I januari ska man läsa "en gul bok". Därför tänkte jag tipsa om lite gula böcker. Ni hittar listan för hela året på Yles sida.

Det här är de gula böcker jag hittade i våra bokhyllor som jag känner mig bekväm att tipsa om. Har inte läst alla själv, men de jag inte har läst har jag läst så pass mycket om eller hört om av mycket säkra källor, t ex Bokbabbel, så jag vågar tipsa om dem ändå. Tycker jag fick en så fin spridning på genrerna också. Här finns allt från humor till poesi till fackbok till stort romanbygge. Och oj, är alla böcker skrivna av kvinnor? Vilket sammanträffande...

Från övra vänstra hörnet:

Bodil Malmsten - Det här är hjärtat

Finfin poesi av finfina  Bodil, som tyvärr gick bort 2016. Det här blev hennes sista diktsamling och det handlar mycket om döden. Och hjärtat. Sorgligt och trösterikt.

Majgull Axelsson - Jag heter inte Miriam

Den här köpte jag efter att Linnea hypeat upp den. Har inte läst den än, men litar på Linneas omdöme. Det handlar i alla fall om Miriams liv och om rasism och om Europas nittonhundratalshistoria.

Karolina Ramqvist - Alltings början

Om du nånsin drömt om att vara ung och hipp på nittiotalet i Stockholm (och typ jobba på Expressen Fredag) så är detta boken pour toi. Och om du inte har det så är Ramqvist alltid bra ändå.

Bad feminist - Roxane Gay

En ganska hypead essäsamling som är arg och rolig och framför allt lärorik. Också bra läsning för att påminna sig om de rasistiska strukturerna i samhället.

Happy, happy: en bok om skilsmässa - Maria Sveland (red.)

Ännu en essäsamling, denna gång av tio olika författare och med skilsmässa som tema. Kan vara bra boktips åt en vän du tycker borde ta sig ur ett destruktivt förhållande, men som kanske saknar styrkan.

Popmusik rimmar på politik: Kamp och protester - Anna Charlotta Gunnarsson

En (kul!) fackbok som hur popmusik och politik hänger ihop och hur kamp och protester tar sig musikaliska uttryck. Två av mina älsklingssaker (pop & politik) presenterade i en tredje älsklingsak (bok).

Carry on - Rainbow Rowell

Lättsam YA-roman som jag ännu inte läst, men som ovan nämnda Bokbabbel sålde in med beskrivningen "om du gillar Harry Potter". Det räcker för mig.

Djävulen är en lögnare - Sara Razai

Finlandsvensk roman om kvinnliga relationer och kulturskillnader. Har figurerat t ex i cultural appropriation-debatten i finlandssvenska medier. Har inte läst den än, så kan inte säga så mycket annat än att jag tror den är värd att läsas!

Lindas samlade: Krönikor 1993-1995 - Linda Norrman Skugge

Det fanns en tid när Linda Skugge var cool och bra, och den tiden saknar jag. Linda var min stora feministiska förebild som tonåring och jag läser gärna om hennes tidiga böcker. Finns eventuellt bara som second hand.

Jag vill ju vara fri: En bok om Lena Nyman - Annika Persson

Lena Nyman var en bra skådis och en intressant människa som förtjänar en bra biografi. Den här är bra! Och respektfull på ett fint sätt. Bjuder också på utdrag ur Lenas egen dagbok.

Bossypants - Tina Fey

Det säger ju sig själv att en bok skriven av geniet bakom Mean Girls och 30 rock är rolig. Dessutom full av trevligt feministiska betraktelser.

Ja-aa, det var mina tips. Riktigt bra tips om jag får säga det själv. Hoppas du blev sugen på att läsa nån av dem i alla fall. Under #fisvläsutmaningen2017 på Insta hittar du flera tips.

Den här tänkte jag själv sätta tänderna i:

Kødda!!!! Tyckte bara det var kul att det var den första gula bok mina ögon föll på. Den härstammar från mina pretentiösa tonårsdagar när jag hade hört att alla författare hade synonymordbok till hands i alla väder. Brukade ha den att ligga nonchalant uppslagen på mitt skrivbord. True story.

Kulturtips (plus ett litet nyårslöfte)

I dagarna har jag

lyssnat på:

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/W3L8KEIMDRE/hqdefault.jpg?r=49527]http://www.youtube.com/watch?v=W3L8KEIMDRE#action=share[/embed]

Jens Lekmans nya låt What's that perfume that you wear? från kommande albumet Life will see you now. Tror nästan han spelade denna redan när han var på After Eight för snart två år sen, men jag är inte säker. Tycker den där lite mörka tropicopop-slingan låter så bekant. Bra är låten i alla fall. Tycker så om att alla hans låtar är som små noveller. 

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/Olyj3clzbiU/hqdefault.jpg?r=62519]http://www.youtube.com/watch?v=Olyj3clzbiU[/embed]

Har inte kommit över helgen v. 48 ännu, när vi såg bob hund. Dessutom spelades den här låten på jobbet i måndags när vi hade städdag nästan en timme på repeat. Det var inte jag som hade satt den att spela, men jag tycker den är otroligt fin. Det bästa med bob hund är att de känns så oförutsägbara, samtidigt som de är helgjutna.

tittat på:

bild från yle.fi

Lola uppochner, precis som resten av Svenskfinland. Jag har egentligen ganska mycket att säga om detta, men ajg ska försöka hålla mig kort. Jag älskar själva berättelsen, jag tycker introt är det snyggaste som kanske nånsin producerats i Finland och fotot och miljöerna är magiska, för att använda ett slitet uttryck. Däremot tycker jag att manuset inte alltid håller, sorry nu ba. Tycker ändå ni ska se den! Det kan ni göra på Arenan, alla avsnitt finns där. 

läst:

Denna lilla goa Augustprisvinnare. Eller egentligen lyssnar jag på den via Nextory, men inlägget såg snyggare ut när jag listade den under "läst" så. De polyglotta älskarna är märklig läsning på många sätt och jag är djupt fascinerad av hur Lina Wolff lyckas vara så finkulturell och oprententiös samtidigt. Kan inte riktigt redogöra för händelseförloppet utan att spoila en massa, för det händer nämligen saker från sida ett typ. Läs den eller lyssna på den i alla fall, den är något så ovanligt som en bladvändare med substans. <- Är det ovanligt ens? Eller är det bara jag?

Ett av alla de nyårslöften jag inte gett egentligen men som jag ändå tänkt lite på är att börja lita mer på mitt eget omdöme. Blev liksom nervig redan av att skriva det här inlägget. Vad är tropico-pop egentligen? Hur vet jag att manuset är hackigt? Jag börjar ifrågasätta mig själv och mina referenser och tankar hela tiden. Skriver gärna lite säkrare omdömen, helgarderar, utifall att den allmänna opinionen skulle ha motsatt åsikt och alla skulle tycka jag saknar smak. Jag tror ju knappast en man med samma utgångspunkt som jag tänker likadant. Han vräker nog bara på. Jag ska alltså lita på min egen förmåga att tänka analytiskt, kritiskt och bilda en uppfattning. Sapere Aude satan!

Två populärkulturella tips

Jag har rest med tåg, buss, flyg, taxi och tunnelbana de senaste 48 timmarna och två saker jag har fördrivit tiden med i alla dessa färdmedel vill jag nu tipsa om. Den här podden, Lundellbunkern, har jag tjatat om om att alla mina bekanta de senaste veckorna. Idén är enkel: tre journalister (plus gäster ibland) läser alla nummer av gamla tidningen Pop och pratar om det (och om 90-talet och om indiekulturen då). Ett nummer per avsnitt. Ett avsnitt om dagen måndag till fredag.  Jag läste ju aldrig Pop och mina minnen från 90-talet är mest snöblöta vantar i skolkorridorer och fiskpinnar och gräddfilssås. Men ändå! Har man nånsin varit lite indie, eller i alla fall försökt vara, även på det tidiga 2000-talet, så har man ju alltid sett upp till allt de här 90-talsmänniskorna som uppfann indien på nåt sätt. Eller uppfann och uppfann, men när jag var 15 och storögd och lanttis var de här 30 och världsvana och blasé. Så förutom att det är bra™ kultur journalistik så är det lite skönt att höra att de inte heller var så jävla coola. 

TV-serien The Path på HBO Nordic. Vet inte vad jag mer ska säga än att första och hittills enda säsongen finns tillgängligt och att det är riktigt bra. Bra skådisar, bra manus. Bra bra. Handlar om en flummig weedluktande sekt och människorna som tror och tvivlar i den. I korta, korta drag. Religiös extremism, speciellt amerikansk sån, är i min topp fem intressanta ämnen på tv. 

Skrivkursen då? Jo, den är ljuvlig. Ska berätta mera sen. Kanske. Nu ska jag sova.

Efterlysning

Jag samlar ju som bekant (kanske?) på Lotta-böcker och nu börjar min samling så småningom vara komplett. Men! Jag saknar dessa två - Det ordnar sig, Lotta och Alltid Lotta.  Jag vet ju att ni är flera som samlar och flera som har gömda och glömda boklådor på vinden. Om dessa två böcker ser bekanta ut, eller ni råkar sitta på ett par dubbletter så är jag intresserad. Mycket intresserad *visar diskret på sedelbunt i fickan*. 

Finnschlagers finest

Såg på Kugges blogg att hon led av lite post ESC-blues och det där känner jag ju igen. Ni kanske tror att jag helt slutat bry mig i ESC eftersom jag i år varit knäpptyst angående det. Inte redan i december börjat hypea Albaniens bidrag, eller vem det nu är som väljer först nu för tiden. Jag har inte helt slutat bry mig, jag nördar mig gärna i statistik och historik och skvaller. Och jag är fortfarande knivskarp när det gäller att förutse vinnaren. Jag brukar säga att jag känner en darrning i ryggraden när jag hör vinnarlåten. I år darrade det för Ukraina. Kanske lätt att påstå att man visste nu med facit i efterhand, men ni kan fråga Pär fast. Jag spådde ukrainsk seger flera dagar på förhand.  Men jag har faktiskt lagt av med den värsta hysterin. Två år i rad nu har jag inte hört ett enda bidrag på förhand. Det är inte ett falande intresse, det blev bara så mycket prestation för mig. Och när jag inte kan göra något till hundra procent så gör jag det hellre inte alls. Jag räds medelmåttigheten på ett sätt som fick min förra terapeut att fråga om jag är en s k underachiever. Minns det som en aha-upplevelse med bitter eftersmak. 

I ALLA FALL, Eurovision ja. En grej som jag ofta gör fortfarande, trots att jag inte nördar så mycket längre, är att hålla en Eurovision-tematisk frågesport under Eurovisionveckans infokaffe. Vad är infokaffe you say? Det är en slags morgonsamling vi har varje fredag på jobbet. Oftast har vi nån slags tävling. Okej, så förra veckan hade jag en slags frågesport då. Tänkte jag kunde visa den här, så kan Kugg-Michaela och andra som sörjer ESC 2016 göra den. Man kan göra den på två sätt. 

Här är spelplanen, design jag. Ni kan ju printa ut den, det bjuder jag på. Man kan, om man är riktigt pro, skriva ner vilka låtar som tävlade för Finland vid de utmärkta årtalen. Vissa är kanske lätta, andra desto svårare. Eller så gör man som vi gjorde på infokaffe; man lyssnar på de tretton låtarna på den tillhörande playlisten och försöker gissa sig till vilken som hör hemma när. 

Listan, varsågoda! 

Och här hittar ni facit. Mycket nöje! Nu ska den här under achievern ta en pollenlur, dvs den tre timmar långa tuppluren man tar på eftermiddan vårtid för att orka leva som pollenallergiker.