Illustration gjord av Amanda Helling, Blomstrande bröllop
2017 har verkligen börjat Ellen-stinnt. Om ni ogillar mig och tycker jag är lite för mycket överallt ber jag om ursäkt i förväg, men det lär tyvärr inte bli mindre. Fick till exempel idag en förfrågan som fick mig att skrika rakt ut, men mer om det sen. Jag förstår ju om ni tröttnar på mig, men om ni inte har gjort det än så är här några Ellen-stinna tips!
1. Min bloggkollega Poeten har intervjuat mig i sin serie onsdagsintervjuer HÄR. Mycket smickrande.
2. Kollektivet Blomstrande lanserar, som ni kanske har hört, Svenskfinlands första bröllopsmagasin i dagarna. Gissa vem som skrivit en text där? Jag är inte alls intresserad av bröllopsindustrin annars, men Julia och Amanda som står bakom magasinet är så sjukt duktiga och verkar ha en så skön inställning till hela karusellen, att jag längtar efter att se slutresultatet av tidningen! HÄR kan ni läsa mer om magasinet och även förhandsbeställa ett eget exemplar.
3. Nästa veckas fredag, alltså den 10:e, kommer jag att stå på scen och läsa lite dikter tillsammans med tre andra. Det här är tidskriften Provins som ordnar tillfället på After Eight, minns ni att jag berättade att jag skrivit dikter till dem? Sjukt nervöst är det, men jag får väl se det som en utmaning. HÄR hittar ni mera info om eventet.
[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/0pdqf4P9MB8/hqdefault.jpg?r=46123]http://www.youtube.com/watch?v=0pdqf4P9MB8[/embed]
Och så ett sista, icke-Ellenrelaterat tips; se La la land på bio om ni har möjlighet. Den är sist och slutligen ganska medioker, men så otroligt storslagen rent visuellt att det väger upp för mycket av det jag tyckte var lite lame med den. Är djupt imponerad över hur de lyckades få miljöerna (kläderna) att se både modernt urbana och lite sunkiga ut, samtidigt som allt såg ut som gamla Hollywood-kulisser. Vi var ett litet gäng på fyra som såg den igår kväll och två av oss gillade den och två ställde sig mer skeptiska. Vi som gillade den stämplades som romantiker och tja, vad kan jag säga? Jag är ju en sucker för svulstighet och storslagna gester. PÅ BIO OBS, Pär få inte för dig nåt djävulskap här nu.
Det är hur som helst en skön paus att för två timmar lindas in i fyrverkerier i technicolor och mjuka melodislingor när verkligheten ter sig fascistbrun. Man orkar kanske kämpa lite till efter det.