Alla mina doppelgängers

En gång i Köpenhamn, nånstans på Nørrebro, mötte jag och syrran en kvinna som såg exakt ut som jag. Alltså EXAKT!!! Hon gick som jag, hon var klädd som jag skulle kunna va och hela hennes a u r a skrek Ellen Strömberto (Strömberto är mitt internationella magiker-namn). Jag trodde för ett ögonblick att jag gick mot nån slags spegel eller så och stannade till och med där på gatan. Syrran vände sig om och bara “såg du hon där…?” och jag ba “jag VEEEEET” och sen passerade några minuter där vi funderade om jag borde springa ikapp och fråga om jag får ta en selfie meeeen jag är ändå finländare så jag gjorde inte det. Risken är ju också att hon skulle ta det som värsta förolämpningen om jag sa att vi mer eller mindre var twins, för hon verkade inte ha reagerat på mig på gatan. Jag ångrar ändå att jag inte dokumenterade denna bugg i the Matrix på något sätt.

I alla fall, här om dagen blev jag taggad i den här bilden på instagram, en svensk komikers barn som tydligen liknade mig. Orkar inte dela bilder på folk jag inte känner barn, förresten, därför bara en länk till ett ställe där föräldern delat bilden, hehe. Ganska sjukt i alla fall, jag förstår ju likheten.

Igår delade Linnea den här bilden och påstod att det också liknade mig. Det är inte första gången Linnea gör mig uppmärksam på mina eventuella doppelgängers, för inte allt för länge sen hittade hon också…

Winnifred Freedman, en amerikansk skådis med en lång lista små roller i tv-serier från 80-talet. Jepp, hon längst till höger. Jag tror Linnea tror jag har större glasögon än vad jag har, men det är nog nånting över munnen på Winnifred som också känns bekant.

För några år sen sammanföll två händelser i världen. Adele slog igenom på bred front och jag laddade upp den här profilbilden på Facebook;

Det var också den tiden när min look innehöll kontaktlinser och mycket eyeliner och plötsligt fick jag höra att jag liknade Adele hela tiden. Det här är en parallell jag själv aldrig känt mig bekväm i. Det är ju så klart smickrande, liksom:

Hallå?! Kolla på detta perfekta ansikte!

Men det är ju inte sant att vi liknar varandra. Det enda jag och Adele har gemensamt är att vi är båda större än normen och eyelinern. Det gick ett par år, jag fick ett litet sår på hornhinnan och började använda glasögon igen och Adele gick ner i vikt och släppte ett till album och nu är det länge sen jag hörde nån tycka att vi liknar varann.

En enda andra kändisen jag fått höra ett par gånger att jag liknar är Jessa i Girls…

… dvs Jemima Kirke. Igen - I WISH - men hur länge jag än stirrar på hennes ansikte kan jag inte se nån likhet alls. Kanske det är hår- och ögonfärgen på nåt sätt folk går efter?

Om jag själv skulle säga vem jag liknar mest i kändisväg så är det kanske

Velma i Scooby Doo, hehe.

Här är mitt actual fejs, här och nu för referens.

Vem har du fått höra du liknar? Eller har du sett nån doppelgänger till mig? Kanske du känner danska Ellen? Berätta allt i kommentarsfältet och ha en trevlig helg!

Saker jag söker efter på loppis

Mitt modeintresse är alive and kicking, det kanske t o m är mer alive och kicking än vad det varit på många år och det beror väl på att jag numera har ett jobb där jag själv kan bestämma vad jag har på mig. Jag är ju fortfarande mitt i ett köpstopp (jag får handla på loppis!) och även om jag inte skulle vara det, så förbjuder mig min privatekonomi ofta att köpa allt vad jag vill ha. Knappast en unik orsak att älska loppis, men ändå en orsak lika god som någon. På loppis har jag hittat de flesta av mina mest fashionabla statement-grejer, men också helt vanliga basic saker som tenderar gå i trendcykler. Men jaja, allt det där vet ni ju.

Jag tänkte visa lite inspiration inför helgens eventuella loppisrundor, sånt som finns i butik just nu och som jag håller extra utkik efter på loppis i vår.

Röd-och-vitrandiga tröjor, som den här från Marimekko. Jag har en röd-och-vitrandig tröja redan och jag blir alltid så glad när jag har den. Bode ju gå att hitta tycker man ju.

Chloé-liknande solglasögon. Stora och lätta och 70-taliga är ledord - och helst billigare än orginalen.

Kjolar med rätt mycket vidd och precis den här mitt på smalbenet-längden, som de här från Asos. Jag vill mest bara ha såna kjolar i sommar, helst i kombination med nån enkel, lite bylsig t-short. Kanske en rödrandig? Jag har också snuddat vid tanken på att sy en kjol - inte en plisserad, men i en sån här modell. Kan ju inte vara så svårt… Eller?

Roliga accessoarer till håret, som dom här från Asos. Sjalar, spännen, pinnar, diadem - jag är sugen på det mesta! Absolut inte omöjligt att fynda på loppis! Helst skulle jag vilja hitta spännen med pärlor.  

Jag är smått besatt av att hitta en handväska i bästa Sex and the City säsong 4-stuk. Drömmen är ju en monogrammerad Dior saddle bag, men tror chansen att snubbla över en sån på Missionstugan känns ganska liten. Men nån tidigt 2000-tal-doftande liten väska med kort och gärna lite stel rem, det måste jag nog ha.

Vad letar du efter på loppis i vår?

I wanna dance with somebody

Nej, det vill jag sannerligen icke; jag vill ligga på en soffa under en filt och inte göra nåt egentligen men nåt ska ju ett outfitinlägg heta.  

Och idag har jag Whitney på magen, så därav rubriken.

Tunikan är från ASOS Curve, köpte den på mellandagsrean men hade tänkt spara den till sommaren pga vit tunika känns inte riktigt vinter. Den är dessutom lite öppen i ryggen och jag tror den kommer bli ett Nyckelplagg i sommar, meeeen idag smyginvigde jag den lite pga låg och tänkte på hur mycket jag tycker om den igår kväll.

För att vintra till det lite slängde jag ett svart ”rövskynke” som det heter mellan mig och min syster, dvs ett tunt plagg som mest är till för att rama in och proportionera en egentligen färdig outfit. Just detta rövskynke är en lång mesh-kimono med ursprung H&M för några år sen. Mycket användbar, men jag gillar inte armlängden inser jag nu. Får åtgärda vid tillfälle.

Har dessutom nästan ner håret idag! Det händer cirka aldrig för får panik/värmeslag av att ha ner håret, men så här är det faktiskt okej att ha det.

Är inne i den perioden av månaden där jag är supereffektiv på jobbet och väldigt snygg. Men vänta ba, snart är jag jättetrött, jätteledsen och har en megafinne på hakan igen!

Alla hjärtans outfit

En dagens outfit kanske? 

Så här så jag ut denna Alla stjärtans dag. Röd som ett hjärta i ansiktet pga bar hem en sju-kilos låda med läsprover genom stadens isiga gator. Inte läsprov av min bok OBS. 

Hade jag tålamod att vänta tills färgen lagt sig före jag knäppte några outfitsbilder? Givetvis inte. 

Annat än att klä sig i balla mönster och kånka hem lådor man kan göra Dagen till ära är att bli organdonator. Läste nån artikel om nån som hade fått ett hjärta och insåg att jag inte meddelat nånstans att man visst får skörda organ ur mig när den dagen kommer. För att säkerställa att man blir organdonator kan man göra två saker: 1. Meddela dina anhöriga (det gör jag nu). 2. Beställa ett sånt där gult kort att ha i plånboken, det har jag också gjort. Det gör du HÄR. 

Nu är det bara att vänta och hoppas på att mitt kalla och mörka hjärta är till nån hjälp den dagen det blir aktuellt.  

Svarta fåret

Jag är alltid ute efter kontraster när jag klär mig, men det behöver inte alltid vara kontraster mellan färg och mönster. Vissa dagar räcker det bra med en matt svart och en silkig svart. 

Som idag. Matt och katthårigt (lycka till med att va fashion i ett katthushåll) och plisserat och silkigt.  

Tröjan är en av mina varmaste och den har fått hänga med i ett par dagar här nu. En helt vanlig collegetröja är det, inga konstigheter. 

Kjolen är ett favoritplagg för tillfället, den var med i mitt senaste (och sista före köpstoppet!) paket från Asos. Den faller väldigt snyggt och är enkel att dressa upp eller ner, beroende på tillfälle. Jag tänker söka flera kjolar i samma snitt på loppis under våren, jag tycker det är väldigt fin stil att ha plisserad kjol med enkel, gärna lite bylsig överdel. Den här är också exemplariskt hög i midjan och min favoritlängd, dvs mitt på smalbenet. Den har visserligen ganska höga slitsar på båda sidorna, men med tights under gör det ju inget.

När jag blir rik ska jag anställa en fotograf som får ta bilder åt mig, men för närvarande får ni leva med mobilselfies där jag rättar till håret, det är tydligen en favoritpose.  

En helsvart outfit bärs bäst tillsammans med skor och parfym med attityd. Idag har jag & other stories Haute Goth och mina älskade silversneakers.

Det var allt från modeverkstaden idag, nu måste jag fortsätta rensa. Vi har kommit till avdelningen ”böcker” i vårt konmari:ande. Oh lord.

Kära dagbok,

idag skulle jag skicka ett mejl till tekniknsvarige på jobbet, men istället råkade jag skicka det åt hela personal-listan. Dvs 60-70 pers.  

Det är måndag.  

Synd med en sån pensionärig tabbe, när jag fick till en sån bra färgmix imorse när jag klädde mig. Vi ser på den istället lite:

Tack och lov ska jag hålla workshops för ett gäng sexor onsdag till fredag, så jag kanske kan undvika mina kollegor tills dom glömt det heh. 

Utöver det ska jag rensa min garderob med Johanna den här veckan och försöka skriva tre kapitel. Eller så står det på to do-listan i alla fall. Vi får väl se vad det blir.

2 frisyrer i 1 - nästan helt utan ansträngning

Jag är sannerligen ointresserad och lat när det kommer till mitt hår. Jag tvättar det en gång i veckan, ganska ofta bara med schampo och inte nåt balsam. Efter att jag tvättat det borstar jag igenom håret med olja, för tillfället Moroccan Oil. Sen gör jag inte mer. Jag äger ingen fön, använder aldrig plattång och torrschampo och hårspray är de enda produkter jag använder. Jag har upp håret 99% av tiden, mest av vana men också för att mitt hår är så pass tjockt att jag får värmeslag av att ha ner det, jag sover också alltid med håret upp.

I början av veckan när håret är rent har jag oftast det i en enkel hästsvans mitt på huvudet, vartefter veckan går och håret blir smutsigare och tovigare  brukar det bli en knut. När jag stajlar håret använder jag nästan alltid bara fingrarna, brukar tupera hästsvansen lite med fingertopparna om jag vill ha en större knut på huvudet. Jag tycker de flesta frisyrer blir snyggast när det inte är så polerat liksom. Nu för tiden är mitt hår så pass långt igen att jag börjat kunna variera hästsvansarna och knutarna med lite flätfrisyrer och det är egentligen DÄR dagens inlägg börjar.

Det har ramlat in frågor om hur jag stylar mitt hår (nej, det har det inte, men tänk om livet vore så?) så nu tänkte jag presentera en favoritfrisyr åt er. Den fyller mitt krav på att håret inte ska hänga i ansiktet och men det ser lite mer satsat ut än en vanlig hästis. Dessutom löper ju associationsbanorna amok här; Frida Kahlo, folkhemmet, Grupp 8, Alperna, mjölkpiga, Liv Ullmann osv osv osv. Det här är ju en frisyr som absolut är snyggast när det är lite rufs i den och det är så ENKELT att få till en rufsig version att till och med jag kan/orkar göra det. Enda knixet är att du måste börja kvällen innan!

Du behöver: ett långt hår, två hårband, tre-fyra smygspännen och eventuellt en eller två pustar hårspray.

Dela upp håret i två jämnstora partier med en ungefärlig mittbena. Du kan ju vara noggrann och göra det med en pinnekam eller sticksticka, men gissa om jag gör det :-))) Gör två flätor. Först den ena…

... sen den andra. Gör flätorna precis över örat och inte bakom örat som man kanske vanligen gör om man gör flätor. Tänk ungefär var Pippi L. skulle placera sina flätor.

Jag vet inte hur det är med er, men det här är inte en look jag trivs i. Känner mig som Långben. Pär kom in precis när jag hade gjort klar de här flätorna och började skratta. “Du ser verkligen ut som nån sån där… Inga”. Men nu är flätorna klara i alla fall. Och vet du vad du gör då? Jo, du går och lägger dig. Sover på saken. Är håret väldigt nytvättat kan du spraya flätorna lite.

När du vaknar nästa dag är flätorna lite trevligt rufsiga och lite lagom pannhår har kanske lösgjort sig. Hurra!

Lyft flätorna och är de tillräckligt långa binder du en knut med dem, som jag gjort här. Annars kan man bara försöka vira dem runt varandra. Jag knyter en knut och viker in ändarna under flätorna så att hårbanden döljs.

Sen sticker jag in tre smygspännen (fyra om det känns lite löst) - ett i mitten och ett för vardera flätände. Ser ni spännet i mitten? Det ska göra litelite ont när man får in ett smygspänne rätt - då håller det.

Spraya en liten dust hårspray om det känns säkrare och så - är du redo att möta dagen! Men vänta - sa jag inte två frisyrer i ett? Jo, det sa jag visst.

Ponera att du rockar Kahlo-flätorna en fredag på jobbet. På kvällen ska du på fest. Du har en timme på dig att ställa dig i ordning och du har inte riktigt bestämt dig ännu vad du ska ha på dig. Fear not, promised child.

Spraya din flätfrisyr en sista gång. När sprayen torkat; ta ut hårnålarna, lossa på flätorna och tadaa, en en lockig lite bohemisk festfrisyr uppenbarar sig. Det är en av de många föredelarna med att sova med håret i flätor. Har du tur är det en temafest eller maskerad och då kan du kombinera med

A) mönstrad kort klänning, klackar och en blombrosch  - och du är Carrie Bradshaw!
B) jordiga färger, stor stickad tröja/kofta, kanske något trasigt - och du är Hagrid!
C) solglasögon, väst , pärlhalsband och fjäderboa - och du är Janis Joplin!

Eller så tar du bara på dig din festoutfit och går som dig själv och cashar in “oj, vad fint hår du har!”-komplimangerna hela kvällen.

Vill ni förresten se hur mitt hår har sett ut genom tiderna kan ni läsa detta inlägg (som jag själv tycker är jättekul).

Hejdå och Välkommen 2019!

Nu har ju Peppe gått och härmat mig med en Anna Lolax-header så som kallblodig hämnd tänkte jag härma hennes inne- och utelista för 2019 som idé, mohahaha!

Skämt åsido, ni borde kolla in Peppes nya header för den är jättefin OCH jag har alltid älskat det enkla och skoningslösa i en riktigt bra inne- och utelista så när jag såg att Peppe gjort en ville så klart jag inte vara sämre. Egentligen är det ju gruvligt fånigt med inne- och utelistor, för vad ÄR liksom det ens, men det är ju så kul!

Jag tänkte presentera några grejer jag tröttnat på och presentera några alternativ till det, så får vi väl se hur bra trendanalytiker jag är. Hehe.

————————————————

Hej då: GIRIGHET (SPECIELLT ONLINE)!
Jag är så förbannat trött på folk som inte ger  kredd där kredd ska va, folk som inte länkar, folk som kommenterar bara för att få en länk på din sida osv osv osv. Jag fattar och respekterar businesstänk även online, sån är ju världen idag, men vassa armbågar är oklädsamt var dom än dyker upp. Jag blir också konfunderad över hur många som är så dåliga business-strateger?! Antingen är du ärlig med vad ditt primära mål är; att bygga upp det företag kring din online-närvaro VILKET ÄR HELT FINE  eller så får du bli jävligt mycket bättre på att ljuga. Det finns ingenting genomskinligare än spelad omsorg eller beräknande kommentarer. Och om du primärt tänker på människor som trappsteg på nån slags karriärsstege - gå tillbaka till förskolan och börja behandla dina medmänniskor som medmänniskor. Det ironiska är ju att de bästa “kontakterna” uppstår ur medmänsklighet, inte businesstrategier.

Välkommen: NÄTVERKET (ONLINE & OFFLINE)!
Bokcirklar, syjuntor, brunchklubbar, biosällskap, växtgäris, kvinnoföreningar, matlaget, facebookgrupper - nu våras det för gemenskapen! Det bästa med Facebook är numera inte att kunna stalka din dejt, utan alla dessa grupper man kan gå med i och diskutera sina särintressen. Hitta - eller grunda - din egen nischade grupp och fröjdas åt vänskaperna och kunskaperna som går att finna där. Jag tror också på att umgås i grupp kring något kommer stort, det har ju redan börjat.  Det bästa är om man kan förenas kring nånting vardagligt som ändå ska göras, t ex är jag grymt avundsjuk på Underbara Claras matlag. Men det som också är det bästa är nördgrupper, som vår bokcirkel, t ex. Oj, vad den ger mig mycket. Bandet kommer också göra comeback och att ensam göra musik på kammarn försvinner.

————————————————

Hejdå VOLANGER!

Är så trött på volanger, speciellt på mönstrade klänningar med bara ben och typ vita tygskor till. Diskret gullighet - THANK U NEXT.

Välkommen: STUDIO 54!

70-tal, men helst sett genom ett tidigt 2000-talsfilter, det tror jag mycket på. Det snyggaste jag kan tänka mig just nu är en slinkig paljettöverdel med tunntunna band och urringning ner till naveln, som knappt hänger med när du svänger dina bh-lösa boobs till nån riktigt go discodänga. Jag tror också hårt på My love don’t cost a thing-estetiken med behagliga guldtoner och beige och en touch av nyrik lyx. Eller Kylie i Spinning around-videon!

————————————————

Hej då: LJUSA FLÖDEN!
Varför vill man ha “hotellkänsla” hemma? Hotell suger ju. Dina snittblommor i handblåst grönaktig vas med vit linneduk och träfärgade detaljer var väl lite kul när det började på Instagram för två miljarder år sen och kändes kanske genuint och hållbart då, men nu vi tar varandra i hand och konstaterar att det som skulle vara vilsamt faktiskt skapade mer ha-begär och så överger vi det här stylade hygge-skiten med shakerkök och allt vad det heter och säger…

Välkommen: PETTSON!
Tänk dig Pettsons snickarbod - det är det nya svarta. Det är inte uttänkt och det är inte stilrent. Det är lite solblekt plast, det är lite trä och det är lite DIY, det är färger och det är lite stökigt. Det viktiga är: det har fått växa fram. Grönväxter i avklippta mjölkkartonger, lådor med urdiskade sugrör, lappade förkläden, trasmattor av restväv… Istället för att konsumera hållbarhet så älskar vi sönder det vi har och skiter i om det är vilsamt för ögat eller inte.

————————————————

Hejdå: SJÄLVHJÄLPEN!
Omgiven av idioter som läst Omgiven av idioter var det nån som twittrade och jag kan nästan inte hålla med mer. 2019 dödförklarar vi självhjälpen once and for all och skiter i att “vara den bästa versionen av oss själva”. Vi struntar i oss själva en stund och blickar utåt, mot andra. Och när två blickar möts - det är där det händer.

Välkommen: TALKO!
Gamla, goda talkoarbetet - nu får du din revival. ÄNTLIGEN! Att hjälpa till i en älskad förening (sälja korv, måla golv, stå med sparbössa) gör mer för själen och lär dig mer om livet än hundra hyllmeter självhjälp. Du utvecklas också av att hjälpa en kompis flytta, skotta snö åt tant Greta, 98 eller varför inte engagera dig i en väl vald kandidats kampanj till riksdagen nu i år. Vi fortsätter skandera: “Man ska våga ta betalt för sitt jobb!” men tillägger 2019; “… men det är inget fel med talko!”.

————————————————

Hej då: THAILAND!
Thailand känns otroligt last year.

Välkommen: NORGE!
2019s hetaste resmål blir Norge! Kulturboom + snygga fjordar - i år är en tågluff i Norge det hetaste du kan göra! Packa ner Vigdis Hjort i ryggsäcken och Röyksopp i hörlurarna så är du good to go.

————————————————

Hejdå: MEMES!
Eftersom det pågår en evig kamp med att göra memes ännu mer inside, ännu mer avancerade, skruva till allt ännu ett varv kommer jag att ta nästa steg och här deklarera memens död. Ormen har bitit sig själv i svansen nu, men däremot tror jag att det våras för nåt annat, liknande.

Välkommen: REVYN 2.0!
Memes tar steget upp på scenen och den gamla goa byarevyn blir haute couture igen! Kul! Jag tror överlag 2019 kommer vara ett bra år för teatern som konstform, men revyn - det blir det nya.

————————————————

Hej då: PROTEINPULVRET!
Och med det ryker också alla snygga träningskläder, alla stenhårda muskelberg, alla superbär och allt som är hårt, manligt och onödigt för en icke-elitidrottare.

Välkommen: AEROBICS!
Nu ska färgerna och glädjen in tillbaka i träningen! Jag tror på en comeback för den gamla goda aerobicsen - helst ska den utföras i fuktig skogympasal och med nån gammal sliten reklam-tshirt på överkroppen. Borta är hårdheten och perfektionen - in med funktionalitet och tillgänglighet. Friskis och Svettis är the shit.

————————————————

Hejdå: IRONI!
Ironi har inte varit hett sen Expressen Fredag lades ner, men nu är det iskallt.

Välkommen: DET GENUINA!
På nyår hörde jag termen “new sincere” för första gången, i en diskussion kring om ett par inneskor var ironiska, postironiska eller pospostironiska. Bäraren sa; “nej, det är new sincere”. Det är ju ett väldigt roligt uttryck, för på ett sätt är det ju som en självmotsägelse. Men det är också något jag välkomnar. Vi har inte tid med ironi längre, känslor och sentimentalitet och framför snällhet är det coolaste som finns nu för tiden. Säg hur du känner!

————————————————

Hejdå: STOCKHOLM!
Stockholm har inte varit hett sen Expressen Fredag lades ner, men nu är det iskallt.

Välkommen: JAKOBSTAD!
Först och främst måste vi sluta med det här fåniga att kalla oss “Lilla Stockholm”. Men också; i om de tekniska landvinningarna och att fler och fler jobb kan skötas lite var som helst, kommer fler och fler söka sig utanför de stora städerna och bosätta sig i de små samhällena igen. Jag fattar inte varför man som kulturarbetare (som sällan är direkt högavlönade heller) envisas med att bo i Helsingfors. För det vi betalar i månaden för en fyra på 90 kvadrat får ni inte en etta i Helsingfors för heller. Eller klart jag fattar, det handlar ju om kulturellt och socialt utbud, men om lite, lite fler bara flyttade tillbaka ut i småorterna igen, kunde utbudet bli ganska så bra här med. Jag tror också att 2019 är året Svenskfinland boomar i Sverige. Ingen finlandsvensk kommer behöva dra fram powerpointspresentationen varje gång en svensk frågar, “varför pratar du så bra svenska?”. Det är slut med det nu!!!!! Stockholm kommer kalla sig ”Stora Jakobstad” före 2020.

————————————————

Hejdå AVOCADON!
Den har gjort sitt. 

Välkommen PALSTERNACKAN!
Lita på mig, palsternackan är årets it-grönsak.

————————————————

Hej då: OMÄNSKLIGA KRAV!
Alla - jag menar ALLA - har skrivit och pratat om det drev-iga debattklimatet det senaste året och jag kan bara hålla med. Man måste få lov att fela, man måste få lov att vara. Jag tror det hänger ihop med den enorma perfektionshets och de krav vi ställer på andra och på oss själva. Vi ska vara snygga och helt utan blemor, våra hem ska vara inredningsmagasinsvärdiga, vi ska alla vara influencers, vi ska ha gulliga och lagom busiga barn, vi ska leva i perfekta relationer eller vara 100% lycklig ensam och om vi nån gång misslyckas så är det bara en del av vår “resa” som vi kan berätta om sen.

Välkommen: JANTE!
Slappna av i tanken på att du inte är nån. Det är okej att allt är lite halvdant och det är okej att nöja sig. Det är okej att tro att man inte är nåt. Gör ditt bästa, men låt ditt bästa vara på en mänsklig nivå. Vi är ett kollektiv och i ett kollektiv har alla olika roller och du behöver inte ensam vara bäst på allt.

————————————————

Hej då: EXCESSIV HUDVÅRD!
Orka ha en hudvårdsrutin, orka hålla reda på alla syror och serum och masker. Jag tror det har peakat nu för beauty-trenden.

Välkommen: SMUTS!
Vi har varit besatta av renlighet och hygien men nu släpper vi på det. Hellre lite skit i hörnen osv. Klimatmässigt har vi inte heller råd att hålla upp den här onödigt nitiska hygienen.

————————————————

Hej då: RESA FÖR ATT VIDGA VYERNA!
Välkommen: LÄSA FÖR ATT VIDGA VYERNA!
Enough said.

————————————————

Det var min ute- och innelista för 2019. Det här är väl kanske mer förhoppningar än spådomar, men ändå. Nåt ligger det säkert i det här. Vad tror ni försvinner och vad blir poppis 2019? Berätta i kommentarsfältet.

Rött, ansikten, rutigt, svartvitt och rutigt igen

Ibland får jag en slags utomkroppslig upplevelse när jag tänker på mitt sätt att komponera ihop en outfit - eller hur jag för den delen inreder. Jag ser mig själv stå i min garderob, hålla upp plagg efter plagg och med frenesi kasta dem över axeln vart efter jag ratar dem. Plötsligt får jag syn på något, kanske ljussättningen i garderoben ändrar, ett plagg liksom lyses upp inifrån. Mina ögonbryn drar  ihop sig, mina mungipor dras uppåt, uppåt, uppåt och sen lite neråt när näsan börjar darra, läpparna skaka och det hörs ett hackande ljud. Hacket stegras och växer och stegras och jag vinklar huvudet tillbaka och öppnar munnen för att släppa ut ett galet skratt. 

Klipp till jag som stiger ur garderoben wearing this: 

Ibland när jag slänger på ännu ett lager, ännu ett mönster, ÄNNU en färg tänker jag verkligen att jag är som ett barn som plötsligt fått tillgång till nån förälders smyckeskrin och hänger på sig pärlhalsband efter pärlhalsband. 

Jag fattar att det inte är allas smak, jag fattar att det i vissa fall inte räknas som ”smak” alls, men så länge jag är glad, bekväm och (i mina ögon) snygg - vem bryr sig? Jag tycker också om de deviser som förs fram i min favorit-modeblogg Man Repeller. Redan i namnet hör man vad det handlar om; mode killar inte gillar.

Andra bra inspirationskällor online är emiliavincenta, rastlosheten, stylememaam och anotherblog.se. Se det som tips om ni är ute efter att uppdatera er stil i det nya året (who isn’t?).

Det samtliga av dessa förmedlar och som jag haft trubbel med att fatta före rätt nyligen är att en hållbar, långsiktig garderob inte nödvändigtvis behöver vara vit skjorta, finstickade kashmirtröjor i naturfärger och jeans i rätt tvätt och annat som går i samma sobra nyansskala. Det kan så klart vara det, men hållbart mode kan också vara precis så spretigt, färgglatt och mönstrat som du vill. 

 Är mode något ni tycker jag borde blogga mer eller mindre om för övrigt? Berätta gärna i kommentarsfältet, så ska jag laga mat så länge.

 *walking into 2019 like*

Saker jag är sugen på just nu

Stora plastiga örhängen

View fullsize

View fullsize

View fullsize

View fullsize

Från & Other Stories, Asos, H&M och Weekday.

Allt som ser ut ha hängt i en gallerists öronsnibb i skiftet mellan 80- och 90-talet är av intresse. Av en händelse har jag samlat på örhängen där i början på 2000-talet, men rensat ut det mesta för ett par år sen. Men ska ta en titt vad jag har kvar i mina gömmor.

Till Sista Smulan

bild från okottsligs instagram

Okottslig är ett av mina favvo-vege-mat-konton på Instagram och nu har det kommit en bok! Amanda Hellberg och Eveline Johnsson heter personerna bakom vegetariska restkokboken Till sista smulan. Känns exakt som den kokbok jag behöver. Finns att köpas t ex här.

Åka till lilla byn Hohenschwangau i Bayern

Ni ba, hostade nån eller vad var det för ljud där i rubriken? Nej, men jag lyssnade på Stil i P1s senaste avsnitt om Ludvig II av Bayern här i helgen och blev som besatt av honom. Har googlat på honom och hans slott nu sen dess och nästan bestämt mig för att jag och Pär måste ta en tur i södra Tyskland och åtminstone besöka hans kändaste slott, Neuschwanstein som ligger strax utanför byn Hohenschwangau (underbart språk, tyskan). Det är inget obskyrt turistmål direkt, men hallå, ni pratar med nån som åkte till Stonehenge i somras, så jag har inga såna pretentioner. Ludde 2 har kallats både excentriker och galen, men boy oh boy, kunde han bygga och inreda slott?! Googla interiörerna på det här sagoslottet så får ni se. Han byggde tre slott runt om i Bayern, men Neuschwanstein är det mest kända och det mest spektakulära och även det som stått inspiration för Disney-slottet i deras logga. Det är också värt att sätta några minuter på att läsa om Ludvigs livshistoria, så mycket STOFF att hämta där, jag väntar med spänning på att Wes Anderson ska sätta tänderna i det och filmatisera.

Klaus Haapaniemis kuddar

Klaus Haapaniemis kuddar gör mig nästan galen av ha-begär, men tyvärr ryms dom inte alls in i min kuddbudget i år. Men nån gång, nån gång. Finns bl a här.  En tapet i hans design på fondväggen skulle inte heller direkt störa ögat.

Colette

Är lite småsur, för det verkar inte som att vår biograf tar in Colette. Synd, för den hade säkert gjort sig mycket bra på bio. Nu får jag väl se den på annat sätt. För se den ska jag, kostymfilm + Keira Knightley? Ja tack.

Glubbel

Hörde om glubbel, dvs glögg och bubbel, förra veckan och jag spetsade öronen direkt. Jag tycker ju inte om glögg i vanliga fall, speciellt inte varm, men blandat som drink med bubbel känns det plötsligt.. fräscht? Tror jag ska inviga mina loppisglas med glubbel nu under julhelgen. Har hört att årets Blossa-glögg ska vara ypperlig som glubbel-virke.