2 frisyrer i 1 - nästan helt utan ansträngning

Jag är sannerligen ointresserad och lat när det kommer till mitt hår. Jag tvättar det en gång i veckan, ganska ofta bara med schampo och inte nåt balsam. Efter att jag tvättat det borstar jag igenom håret med olja, för tillfället Moroccan Oil. Sen gör jag inte mer. Jag äger ingen fön, använder aldrig plattång och torrschampo och hårspray är de enda produkter jag använder. Jag har upp håret 99% av tiden, mest av vana men också för att mitt hår är så pass tjockt att jag får värmeslag av att ha ner det, jag sover också alltid med håret upp.

I början av veckan när håret är rent har jag oftast det i en enkel hästsvans mitt på huvudet, vartefter veckan går och håret blir smutsigare och tovigare  brukar det bli en knut. När jag stajlar håret använder jag nästan alltid bara fingrarna, brukar tupera hästsvansen lite med fingertopparna om jag vill ha en större knut på huvudet. Jag tycker de flesta frisyrer blir snyggast när det inte är så polerat liksom. Nu för tiden är mitt hår så pass långt igen att jag börjat kunna variera hästsvansarna och knutarna med lite flätfrisyrer och det är egentligen DÄR dagens inlägg börjar.

Det har ramlat in frågor om hur jag stylar mitt hår (nej, det har det inte, men tänk om livet vore så?) så nu tänkte jag presentera en favoritfrisyr åt er. Den fyller mitt krav på att håret inte ska hänga i ansiktet och men det ser lite mer satsat ut än en vanlig hästis. Dessutom löper ju associationsbanorna amok här; Frida Kahlo, folkhemmet, Grupp 8, Alperna, mjölkpiga, Liv Ullmann osv osv osv. Det här är ju en frisyr som absolut är snyggast när det är lite rufs i den och det är så ENKELT att få till en rufsig version att till och med jag kan/orkar göra det. Enda knixet är att du måste börja kvällen innan!

Du behöver: ett långt hår, två hårband, tre-fyra smygspännen och eventuellt en eller två pustar hårspray.

Dela upp håret i två jämnstora partier med en ungefärlig mittbena. Du kan ju vara noggrann och göra det med en pinnekam eller sticksticka, men gissa om jag gör det :-))) Gör två flätor. Först den ena…

... sen den andra. Gör flätorna precis över örat och inte bakom örat som man kanske vanligen gör om man gör flätor. Tänk ungefär var Pippi L. skulle placera sina flätor.

Jag vet inte hur det är med er, men det här är inte en look jag trivs i. Känner mig som Långben. Pär kom in precis när jag hade gjort klar de här flätorna och började skratta. “Du ser verkligen ut som nån sån där… Inga”. Men nu är flätorna klara i alla fall. Och vet du vad du gör då? Jo, du går och lägger dig. Sover på saken. Är håret väldigt nytvättat kan du spraya flätorna lite.

När du vaknar nästa dag är flätorna lite trevligt rufsiga och lite lagom pannhår har kanske lösgjort sig. Hurra!

Lyft flätorna och är de tillräckligt långa binder du en knut med dem, som jag gjort här. Annars kan man bara försöka vira dem runt varandra. Jag knyter en knut och viker in ändarna under flätorna så att hårbanden döljs.

Sen sticker jag in tre smygspännen (fyra om det känns lite löst) - ett i mitten och ett för vardera flätände. Ser ni spännet i mitten? Det ska göra litelite ont när man får in ett smygspänne rätt - då håller det.

Spraya en liten dust hårspray om det känns säkrare och så - är du redo att möta dagen! Men vänta - sa jag inte två frisyrer i ett? Jo, det sa jag visst.

Ponera att du rockar Kahlo-flätorna en fredag på jobbet. På kvällen ska du på fest. Du har en timme på dig att ställa dig i ordning och du har inte riktigt bestämt dig ännu vad du ska ha på dig. Fear not, promised child.

Spraya din flätfrisyr en sista gång. När sprayen torkat; ta ut hårnålarna, lossa på flätorna och tadaa, en en lockig lite bohemisk festfrisyr uppenbarar sig. Det är en av de många föredelarna med att sova med håret i flätor. Har du tur är det en temafest eller maskerad och då kan du kombinera med

A) mönstrad kort klänning, klackar och en blombrosch  - och du är Carrie Bradshaw!
B) jordiga färger, stor stickad tröja/kofta, kanske något trasigt - och du är Hagrid!
C) solglasögon, väst , pärlhalsband och fjäderboa - och du är Janis Joplin!

Eller så tar du bara på dig din festoutfit och går som dig själv och cashar in “oj, vad fint hår du har!”-komplimangerna hela kvällen.

Vill ni förresten se hur mitt hår har sett ut genom tiderna kan ni läsa detta inlägg (som jag själv tycker är jättekul).

30 år av snabba beslut - en studie i hår

Hej! Idag tänkte jag bjuda med er på en tidsresa, en walk down memory hair line - jag tänkte gå igenom frisyrer jag haft. I alla fall de frisyrer som fastnat på bild genom åren; jag har ju nämligen levt en stor del av mitt liv so far före selfies och kameror i varje telefon. När jag tog studenten fick jag en digital kamera. En liten, klumpig sak värd cirka noll euro idag. Bara som jämförelse liksom. Därav också varierande kvaliteten på bilderna här nedan. 

Men nu börjar vi! 

En gång var jag barn och rockade klassisk barnfrisyr. 

Tjock lugg osv. 

Det här är jag på ettans klassfoto. Av nån anledning tog vi foto på våren det året. Det sammanföll dessutom med en hemsk pollensäsong och det här är resultatet. Fin med rosett i det råttfärgade iaf.

Jag vet inte om det var ett aktivt beslut, men mitt hår fortsatte växa i takt med mig själv. 

Mitt långa och fina hår var liksom min grej, var ganska stolt över det. Jag och en annan på klassen tävlade om vem som hade längst pannlugg. Pannluggen stylade man genom att dra den bakåt med ett diadem och sen puffa fram den lite, så att man fick den åtrådvärda volymen.   

På fyran var det så här långt. Det gick mig ner till röven när det var som längst.

Sen på femman sa jag åt mamma att klippa mig som Jennifer Aniston. Du måste ju börja föna det varje dag om du ska se ut som hon, sa mamma. Jaja, sa jag. Så mamma klippte. Och jag fönade aldrig, mohahaha!

På sexan snaggade jag mig och klippte kort och färgade trendriktigt mörkt underhår, precis som det skulle va 2000. Hittade inga bilder från den tiden (online, orkade inte söka irl) men på sjuan hade det växt ut så här mycket till klassfotot. Snyggt ostylat med sömnrufs i luggen också. 

I samband med att mamm och papp skilde sig på sjuan bestämde jag mig för att bli annorlunda. En fördel med när ens päron ligger i skilsmässa är att ingen har riktigt energi eller tid att övervaka dig. Så börjar de Experimentella Åren. Här är en ganska modest rödaktig nyans.

 Åttan och imagen var allt. Man kunde ju givetvis inte vara blondin och lyssna på Broder Daniel. Luggen började kammas snedare och snedare tills min panna såg ut som en gubbe med hämtehårs flint. 

Här gör diademet comback! Nians kompisfoto och kajalen vässtes tills den brann! Luggen den... Nej, jag vet inte.

Peak panda.

Lagom till gymnasiet lättades looken upp med blonda slingor to the max. Plus tonade brillor MMMMM 2003 du var ett läckert år.

Jag höll nästan på att glömma min mest ikoniska frisyr?! Den millimeterkorta feministluggen anno 2005!!! Såg helt jävla galen ut och vet ni vad? DET ÄR SÅ HÄR JAG SER UT PÅ MITT KÖRKORT HAHAHAHA!!! Bildbevis: 

Luggen, ögonbrynen, glasögonen.... It’s a look. 

Annars var gymnasiet ganska lugna hår-år vill jag minnas, dels för att jag var för deprimerad för att tänka på hår HAHAHAHA. Minns att Jutta klippte mitt hår under ett träd i Skolparken en gång. Obrytt med utstuderat. Så här såg jag ut när jag tog studenten i alla fall. En ganska fin chokladig ton men är osäker om jag skulle försöka mig på den idag. 

Klipp till Åbo! Men där emellan hann jag faktiskt med en permanent också, det är sant :-D Oh Well. Här rökte jag inomhus, hade gärna djupt urringat och håraccessoarer. Det här teatrala flapperbandet med fjädrar och paljetter hade jag köpt på UFF. Gick kanske inte omkring med det till vardags, men ändå. Håret det var hemmafärgsrött.

Lite blondare rufs. Här inleds mina bohemiska år. Marknadssjalar, smycken som klirrade när jag rörde mig och aldrig, aldrig borstat håret.  

Här har jag stulit en blomsterkrans och dekorerat rufset med. Det syns inte här, men hade nån grön och rosa slinga i luggen eftersom jag hade färgat en kompis mohikan och tyckte det var onödigt att slänga färgen som blev över. YOLO.

Sen flyttade jag till Tyskland och bohemstilen blomstrade. Tyckte en bakfull söndag att hemmagjorda dreads var en bra idé så då gjorde vi såna. Dom såg FÖR JÄVLIGA ut.  

När jag kom hem tvingade mamma mig att reda ut skiten. Jag sov med balsam i håret en vecka och kammade hela tiden. Tack och lov var dom inte så noggrannt gjorda så det gick till slut. Blev lite tunnhårigare bara. 

Sen klippte jag lugg igen.  

Och hade jätterött hår och mycket solpuder. 

Hux flux klippte jag kort hår!  

Och färgade det... Well, grått. Här har jag börjat jobba på AE om ni undrar över bilderna.  Minns att håret nästan frasade sönder mellan fingrarna efter den här chockblekningen. 

Så jag blev brunett igen. Och lockade håret stort för AEs 25-årsfest. 

Håret växte (mitt hår växer som ogräs, tack och lov) och det blev först lila en kortkort period, ett par veckor kanske, pga jag och Hillbom tyckte det skulle va kul, sen blev det rött igen.

 Håret växte...

 ... och växte. Bra gardinlugg här ändå!

Blekte det igen. Var superblond!

Klippte lite lugg mellan varven.  

Men hade också längre hår än på länge! Scrunchien var min bästa vän ett par år. 

Så här såg jag ut ungefär när jag och Pärlan börja fri. Snygg ändå.

Och här har vi ganska precis flyttat ihop.

Sen gifte vi oss och då kapade jag håret! För det gör man väl som gift kvinna? Ellör? 

Det var kul i några veckor...

 ...sen såg jag mest ut så här i massa månader. ALL TIME LOW. Och då har jag haft dreads.

Men allt hår växer och i höstas kunde jag äntligen ha det i liten stram tofs. Gick också över till mittbena efter 30 år som sidbenist.

Och härom veckan tog Rosie den här selfien på oss två där ni ser min nuvarande hästsvans in all it’s glory. Mitt hår är långt igen och jag är rätt trött på det. Är sugen på lugg, är sugen på nån ny färg, är sugen på lite allt möjligt. Har ni en favorit av mina gångna frisyrer får ni gärna uttrycka en önskan om favorit i repris. Jag är - som ni säkert förstått vid det här laget - ganska medgörlig när det kommer till min kalufs.