Ibland får jag en slags utomkroppslig upplevelse när jag tänker på mitt sätt att komponera ihop en outfit - eller hur jag för den delen inreder. Jag ser mig själv stå i min garderob, hålla upp plagg efter plagg och med frenesi kasta dem över axeln vart efter jag ratar dem. Plötsligt får jag syn på något, kanske ljussättningen i garderoben ändrar, ett plagg liksom lyses upp inifrån. Mina ögonbryn drar ihop sig, mina mungipor dras uppåt, uppåt, uppåt och sen lite neråt när näsan börjar darra, läpparna skaka och det hörs ett hackande ljud. Hacket stegras och växer och stegras och jag vinklar huvudet tillbaka och öppnar munnen för att släppa ut ett galet skratt.
Klipp till jag som stiger ur garderoben wearing this:
Ibland när jag slänger på ännu ett lager, ännu ett mönster, ÄNNU en färg tänker jag verkligen att jag är som ett barn som plötsligt fått tillgång till nån förälders smyckeskrin och hänger på sig pärlhalsband efter pärlhalsband.
Jag fattar att det inte är allas smak, jag fattar att det i vissa fall inte räknas som ”smak” alls, men så länge jag är glad, bekväm och (i mina ögon) snygg - vem bryr sig? Jag tycker också om de deviser som förs fram i min favorit-modeblogg Man Repeller. Redan i namnet hör man vad det handlar om; mode killar inte gillar.
Andra bra inspirationskällor online är emiliavincenta, rastlosheten, stylememaam och anotherblog.se. Se det som tips om ni är ute efter att uppdatera er stil i det nya året (who isn’t?).
Det samtliga av dessa förmedlar och som jag haft trubbel med att fatta före rätt nyligen är att en hållbar, långsiktig garderob inte nödvändigtvis behöver vara vit skjorta, finstickade kashmirtröjor i naturfärger och jeans i rätt tvätt och annat som går i samma sobra nyansskala. Det kan så klart vara det, men hållbart mode kan också vara precis så spretigt, färgglatt och mönstrat som du vill.
Är mode något ni tycker jag borde blogga mer eller mindre om för övrigt? Berätta gärna i kommentarsfältet, så ska jag laga mat så länge.
*walking into 2019 like*