20 sommarsaker jag ser fram emot

Idag känns det som att det är ordentlig vår och det ger en nån slags framtidstro. Även om jag tvivlar på att det blir en vanlig sommar, så blir det ändå sommar. Jag är ganska säker på att vår Islandsresa inte blir av och kanske inte heller nån av våra kortare roadtrips, men jag hoppas så hjärtat brinner att det skulle vara möjligt att träffa alla familj och vänner som bor nån annanstans.

1. Åka båt.

2. Höra storspoven en kväll.

3. Bara ben och fladdrig kjol på cykel.

4. Impulsköpa glass en eftermiddag, titta försiktigt på årets nyheter men ändå välja det du alltid väljer, nämligen…

5. .. Puffet Mint.

6. Köra hem sent en natt i baddräkt och handduk efter ett dopp och bilradion spelar nån bra, gammal låt.

7. Nypotatis och dill.

8. Ligga på dagbädden och läsa en pocket i solen och kanske råka somna lite.

9. Doften av huden när man vaknar där på dagbädden.

10. När åskan rullar in efter lång, het dag.

11. Hitta bortglömda kläder i sommardelen av garderoben.

12. Suset av trädkronor ovanför dig.

13. Varm klippa eller stenar eller asfalt under fötterna.

14. Öppna fönster i alla rum, slöa flugor och sommarprat på radion.

15. Klä på sig en ännu fuktig baddräkt.

16. Svalkan i en mattaffär en het sommardag.

17. Störtregn och sällskapspel.

18. Brittiska mordmysterier på tvn.

19. Fil och mackor till sen, sen middag.

20. Tidiga, disiga mornar och vått gräs.

Vecka 17

Veckans jobb: jag ska skriva så jääävla mycket. Känner verkligen idag att NU börjar mitt nya, supereffektiva liv med tydliga rutiner och hälsosamma vanor. Ska skriva minst en bok den här veckan. MINST!!!

Nej men ärligt så sitter jag med redigeringen av Maggan och det är ett ganska skönt jobb. Det är mekaniskt och görs i samarbete med redaktörn. Det gör det till en enklare del av skrivandet, samtidigt som det inte är det mest pirrande direkt. Det är inte redigeringsdelen av skrivandet jag brinner för om vi säger som så, men har man kommit så långt som dit redan, så har man i alla fall skrivit ett helt manus och det är ju inte fy skam. Att redigera är som att stretcha efter att ha tränat. Det kan kännas rätt tungt, men det svåra är ju egentligen över. Och det är nödvändigt för slutresultatet.

Men sen är det ju det där andra pirrande manuset jag har på gång nu också. Det är nåt jag inte alls vet vad blir än, men jag kallar det cykel-manuset. Och nu ska jag verkligen inte prata mer om det före det är nåt mer. Min kompis Sawandi sa det en gång så bra: man ska inte släppa in för mycket ljus i mörkerrummet. Det är så lätt att prata sönder saker.

Veckans skrivkurs: Ja, det måste ni väl ha hört om redan? Anmäl er NU för att säkra sista platserna!

Veckans fritid: ja, jag kommer väl att sticka ett par sockor skulle jag väl tro. Och så vill jag sy en klänning. Förra veckan skulle jag visst måla i hallen och rengöra ugnen. Jag har inte gjort det ännu heller. Så det finns ju att ta tag i om man vill. Sen vill jag vara utomhus lite också.

Veckans bekännelse: skulle ni backa in en lastbil här och hälla ut ett par döda kroppar framför mina fötter skulle jag med lätthet ta ett skutt över dem om det betydde att jag fick gå på ett riktigt stort loppis med många osorterade lådor att gräva i.

Veckans tv: Började se om Gossip Girl i helgen. Jag gjorde det ärligt talat pga den här tweten:

Jag såg den sent en natt och ba “hmm, Gossip Girl! Det ska jag se på för jag saknar ju Sopranos”.

Efter att bingeat en säsong på sisådär 24 timmar kan jag nog säga att nej, Sopranos är fortfarande kanske min bästa serie nånsin MEN - teen drama är teen drama och här på den här bloggen älskar vi teen drama. Jag minns när jag såg GG för första gången (måste ju börja bli 10 år sen snart?) tyckte jag den var så inspirerande modemässigt, verkligen stilbildande. Nu är det på sin höjd fnissigt. Glansiga tyger, pålimmade stenar, små preppy skor, märkliga silhuetter och ett överflöd av scarfs, väskor och odefinierade tygbitar och -band överallt. Men det är ju det man älskar med mode. Hur det svänger.

Veckans läsning: en fysisk bok tack. Jag har bara läst e-böcker och ljudböcker på senast. Längtar efter att hålla en bok i händerna. Som jag visade förra veckan har jag fått en hel del på posten på senaste, så jag har sannerligen att välja på.

Veckans skiva: Vasas Flora och Faunas nya Möte med skogsgardisterna kom på posten i fredags och den har snurrat friskt här hemma sen dess. Den är väldigt bra!

Speciellt låtarna Ett juni-tåg, Titta på skator och den tonsatta Tua Forsström-texten Du skulle inte förebrå mig har jag fastnat på, men det där brukar skifta. Precis när jag skrev det här började Kajanaland spelas igen och då tänkte jag hmm, kanske den ändå är hiten?

Det är ju verkligen bra på det där sättet att man blir lite sur, för att man själv skulle vilja skriva nåt liknande eller Om nåt liknande. Jag kanske ska starta Larsmos Flora och Fauna och hävda en enorm skillnad. Om jag skulle göra det, skulle det här vara första skivans omslag:

Källartrappen hemma hos papp och styvmorsan.

Veckans Viola:

Skämta ba, det är en namnlös mårdhund. Men visst liknar det?

Veckans vecka - på riktigt

Veckans känsla: ugh vad det är svårt att komma igång med allt efter en långhelg. Speciellt när en mysig långhelg inte skiljer sig markant med vad vi sysslar med här till vardags. Det är ju inte som att man slänger på sig ett par jeans och hastar iväg till jobbet direkt. Dessutom la sig all den här snön som ett täcke över all framtidstro och -hopp jag känt.

Veckans jobb: Men jobbar gör man ju ändå. Ska skriva den här veckan och ha sista bunten handledningssamtal på torsdag. Är som tidigare nämnt nykär i ett projekt som jag bara vill skriva jääni på nu, så länge jag tror på idén.

Veckans projekt: igår satt jag precis hela dagen - och då menar jag hela dagen - och stickade. Jag tror det kan komma att hålla i sig. Blev ytterst glad när jag satt och tittade på Hjälp vi har köpt en bondgård (som för övrigt kan få bli Veckans tv: ) och blev extremt avundsjuk på Brita Z för deras lantnära och projektfyllda tillvaro. Men sen sög hon på att sticka och då kände jag: haha! Jag må bo i lägenhet och ha parkettgolv som jag inte får/vågar bryta upp bara så där, men jag kan sticka! Nu har Pär fått ett och ett halvt par sockor och jag har fått kramp i fingrarna. Sen ska jag också rengöra ugnen och måla lite i hallen tänkte jag.

Veckans nej nu: jag vill verkligen följa alla restriktioner och rekommendationer och jag har ganska mycket auktoritetsrespekt gällande läget nu men vi ansiktsmask, då känner jag: jag orkar inteeeeee. Mest för att den som nånsin andats i en högt uppdragen halsduk och haft glasögon på sig vet hur kul det är. Jag får väl göra mig beredd på att se ut som Rudolf som just krypit ur förtältet en månad framöver nu då.

Veckans låt:

Mycket lovande up-and-coming svensk musik från Spider momma. Ni hörde det här först.

Veckans mantra: nej, nu MÅSTE jag göra nåt.

Veckans podd: Paparazzipodden med Michelle och Max. Otroligt flamsig men också rolig podd om kändisskvaller. Som typ ett svenskt Tuplakääk, men kanske lite… Jag vet inte, flamsigare? Eller så är det bara språket, jävligt mycket lättare att vara flamsig på grav svengelska än på finska. Hur som helst gillar jag det, jag tycker det är som att sitta och skvallra med två kompisar över ett glas vin. Pär hatar den, jag brukar nämligen lyssna på den utan hörlurar och han tvingas lyssna på den ibland också. Det har så klart gjort att jag njuter extra mycket av att utropa “Yes!!!!! Ett nytt avsnitt!!!” på tisdagarna, hehe.

Veckans efterlysning: En podd som släpper nya avsnitt på måndagar. Det är en mycket tråkig dag podd-mässigt för mig. Tipsa mig gärna! Är tipset av typen självhjälp/coaching kommer ni blockade :-) Bryr mig inte om framgångskoncept/tarmflora/super soulblablabla eller dylikt.

Om jag vore-listan

Låt oss leka Om jag vore! Det är lätt ,det kan ni också göra. För att göra det här så rättvist som möjligt så fick Pär även svara på dessa om mig. Så får ni en så heltäckande bild av mig som möjligt. Pär fick inte veta vad jag svarat före han själv svarade. Han tyckte det här var.. Ja, ni får läsa själva.

Om jag vore…

… ett godis: kanske ett Djungelvrål? Lite sur, lite salt, lite söt.

Pärs svar: Brunbergs tryfflar. För du är god.

… en maträtt: en mustig gryta som är varm och ganska kryddstark. Eller så tänker jag för högt om mig själv och så är jag bara en hög potatismos. Med klimpar.

Pärs svar: Tacos. Inte bara för att du gillar det, utan för att det också är innehållsrikt.

… en chipssmak: dillchips! Vet inte varför, det är inte ens en favorit på nåt sätt, men jag tror jag är dillchips. Lagom folklig, ändå inte sourcream & onion om ni fattar.

Pärs svar: Dillchips, för att du så lätt får dille på saker.

… en dryck: kaffe med grädde.

Pärs svar: Mjölk, om vi ska gå på det folkliga.

Om jag vore…

…en karaktär i The Office: Jag är en Andy, tror jag. Lite irriterande, sjunger ofta och underliggande problem med ilska.

Pärs svar: “Det är ju lockande att säga Tim…” “Vem är Tim?! Menar du Jim?” “Ja, men jag refererar till den engelska versionen nu. För att du är snäll och rolig.”

… en karaktär i Friends: Jag har hört att jag är en tydlig Phoebe, men det ar av syrran, som är mer Monica än vad Monica själv är. Jag identifierar mig mest med Chandler kanske? Med en liten sprinkle av Phoebe då.

Pärs svar: Aldrig sett, vet inte.

… en Disney-figur: jag skulle vilja säga Belle pga böckerna (och sKönheten of course, hehe) , men till utseendet liknar jag väl mest Ursula? Sen gjorde jag ett personlighetstest igår om vilken fiktiv karaktär genom allt jag är mest lik och resultatet var… TIMON!!! Blev supersur, känner mig inte alls som en Timon. Men nej, nu vet jag!!!! Kalle Anka, ahahahaha. Temperamentet igen då.

Pärs svar: Robin Hood, för att du har ett starkt rättpatos. Men det är ju väldigt smickrande förstås. Eller så är du Prins John, hehe. [efter att jag avslöjat vad jag svarat] Fast Kalle Anka är ganska bra också, du är går ju ofta halvklädd också.

… en i Spice Girls: När jag var liten och vi lekte Spice Girls var jag alltid Sporty Spice. Jag tror det var för att hon hade mest bekväma kläder och var liksom mest vanlig. Men idag så skulle jag ändå vilja säga att jag har lite Ginger Spice i mig.

Pärs svar: har för dålig koll, har aldrig brytt mig om Spice Girls. Men kanske Ginger Spice, för att du gillar stark mat.

Om jag vore…

… en färg: är nog nånstans på röd-orange-gulskalan tror jag. Eller skiftar jag till och med i lila? Mitt namn är ett solklart lila namn, men personligheten… ja, men kanske lila ändå. Röd i grund och botten, men med konservativa drag, hehe.

Pärs svar: röd. Varm.

… ett djur: det ligger ju nära till hands att svara katt, men så tråkig kan man väl ändå inte vara. Ko däremot, där tror jag vi är nåt på spåren. Lat och nyfiken på samma gång.

Pärs svar: Hund. Sådär humörsstyrd på nåt sätt. Tråkigt val kanske, men ad ska man säga? Kolibri..? Älg…? Jag tycker det här är bland det svåraste jag varit med om i år.

… ett väder: en liten höststorm, kanske med inslag av regn.

Pärs svar: Nämen herregud… Nämen, så där när det regnar och är solsken samtidigt.

… en växt: Vill nog helst vara en ek, en stor och kraftig och klok och gammal ek. Är väl ett litet ekollon kanske, en början till nåt sånt. Hoppas jag.

Pärs svar: Paprika. Väldigt smakrik. Fast nej, det här är ju helt missvisande, jag tycker inte alls om den här uppgiften. Det här var hemskt, jag vill aldrig göra det igen.

Här ligger den stackaren och svarar på frågor och plågas.

Kommentera gärna och länka om ni fyller i listan, med eller utan kompis/partner.

Vecka 15

Veckans vecka - i videoformat! Och nej, har inte orkat lära mig att klippa och bla bla bla ännu.

Vecka 14

Veckans ord: trött. Jag är så trött på att inte läsa höra se nåt annat än Corona-news. Jag är trött på att oroa mig, på att inte kunna gå på café, på att inte riktigt våga planera nåt. Jag är också trött för att jag sovit alldeles för lite i natt, men det är ju inte ovanligt men desto enklare fixat. Fick också ikväll höra att restriktionerna fortsätter en månad till. Inte oväntat men gaaaah vad svältfödda vi är på goda nyheter.

Veckans andra ord: lugn. Den trötta hjärnan som har blivit expert på katastroftankar har slappnat av nu när katastrofen hänt. Jag gör sånt jag så ofta prioriterar bort i vanliga vardagen men mår bra av: promenader, skogskaffe, läsa böcker, vara kreativ för skojs skull, prata strunt med Pär, höra av mig till vänner. Livet fortsätter, men i ganska maklig fart. Och det är rätt trevligt, för mig just nu i alla fall. Mycket smärtsamt medveten om att det inte är så för alla.

Så här har senaste veckan sett ut för mig på ett ungefär:

Promenader, lite pyssel och skap, böcker, rotsaker och en flygande katt. Det se ju ut som ett ganska bra liv, det får man ju ändå säga. Jag hoppas den här veckan ska bli ungefär likadan.

Veckans slutsats: man tror ju att det här lugnet skulle ge mig nån slags bloggiver eller energi för att hålla upp bloggandet här men hahahaha. Ju mindre jag har att göra, desto mindre får jag gjort. Därav veckoinlägget så här sent också.

Veckans låt:

Håkans nya är jättebra! Vilken lättnad för oss som för snart 20 år sen svor att älska honom i nöd och lust forever and ever hehe. Annars har jag mest lyssnat på Deportees på sistone.

Veckans nyhet: imorgon kan jag berätta om en grej jag jobbat på senaste tiden! Ska bli KUL!!!!!

Veckans spänning: jag kan nästan bli moster när som helst nu!!!! Drömmer om bebisar och barn nästan varje natt.

Veckans Netflix: såg alla delar Tiger King igår. Vill se om det igen, det var en upplevelse. Gjorde verkligen den här minen

åtminstone en gång per avsnitt. Så galet, galet. Skrev till Peppe att det på sätt och vis fick mig att älska Amerika som fenomen mer. Känns som att det inte kunde hända nån annanstans än the home of the brave and land of the free.

Veckans läsning:

Den här riktigt nördiga grejen. Det är basically 100 år gammal fanfiction, den här Sybil skrev 1914 en inofficiell uppföljare till huvudsakligen Stolthet & fördom, men en massa karaktärer från andra Austen-bövker dyker upp också. It is what it is, det ska till ganska hög nivå av nörderi för att få ut nåt av det här, meeeen… Hej, hej här är jag! Köpte den på vår Englandsresa och det är kanske delvis därför jag ville läsa den nu, har börjat bli ganska pessimistisk inför vår stundande Islandsresa.

Veckans Viola:

Ahahahahaha god bless det lilla sura katthjärtat.

Vecka 13

Veckans mood: pms, jobba hemifrån och ständig oro. AHAHAHAHAHA.

Veckans sura äpple: Min lille Nissan gick ju då inte igenom besiktningen, vilket iofs var väntat men ändå surt. Inga stora grejer som behöver åtgärdas men åååååh vad det hade varit mycket enklare om jag kört iväg från besiktningskontoret med en godkänd-lapp. Som att vi behöver mera utgifter just nu.

Veckans påpekande: vi har det fortfarande bättre och bekvämare än många andra rent ekonomiskt och jag har min inkomst tryggad, så jag borde inte klaga. Men alla mina frilansuppdrag har försvunnit och Pär har inte fått några nya frilansuppdrag på snart två veckor. Vi klarar oss, men vi gick också och köpte en ny garagedörr för 2000€ strax innan allt detta bröt ut som vi hade tänkt betala med dessa bonusuppdrag från min sida men oh well. Och angående Pärs situation, två veckor är inte så länge, men sen han flyttade hit har det knappt gått två dagar utan nåt uppdrag. Det är mer ett mentalt tärande än ett ekonomiskt so far, men fortfarande ett tärande. Om du vill ha nåt skrivet eller korrläst - hör av dig till honom. Han är duktig MVH hans högst objektiva fru.

Veckans tröst: folk hittar på så många roliga saker och jag har sällan känt av en sån innovationsiver som nu. Det är det jag alltid sagt; begränsningar är bra för kreativiteten. Just idag känner jag ingen kreativitet alls, mest bara surhet och trötthet och lite migränish, men man får förlita sig på att man kommer igen. Det fina med kråksången är ju också att jag som idag, till exempel, kunde ta en två timmars migrän-nap på eftermiddagen pga nowherer to go, nothing to do. Nästan.

Veckans åsikt om mig: står då finlandssvenska Gossip Girl för. Jag lånade detta från hennes blogg:

Låt oss strunta i det smickrande faktum att jag är på andra plats över favoritbloggar och många gånger blivit lyft på hennes blogg i positiva ordalag och i sann pms-anda ta fasta på det som inte är så positivt här. I vanliga fall skulle jag inte bry mig, kanske till och med skratta men just idag blev jag sur på det här. JDärför tänker jag besvara dessa anklagelser HÄR OCH NU!!!! *kastar en handske* *drar mitt svärd*

Jag skulle först och främst vilja påpeka att jag alltid varit 100% konflikträdd och aldrig skrivit speciellt hårda debattinlägg. Jag orkar sällan debattera med folk online för ärligt talat - de flesta är idioter och resten behöver jag inte övertyga om nåt. Dessutom ser jag det inte som mitt främsta kall i livet, jag är ingen debattör, jag är en underhållare på sin höjd. Jag är också livrädd för dålig stämning, jag får panik av det. Men också - vad är det ens jag borde debattera? Om vi pratar bloggosfär - GE MIG NÅT ATT BLI UPPRÖRD ÖVER ISF! Allt folk bloggar om är sina barn och sina hus. Vad ska jag starta för debatt där? “Du inreder fult?” “Din unge verkar på sin höjd vara normalbegåvad”? Orka.

Om vi pratar politik - jag hoppas ni vet vid det här laget var jag står. Jag röstar vänsterut, always, och jag tycker marknadsliberalism är det fånigaste jag vet och solidaritet och gemenskap det viktigaste. Jag står stadigt i mina åsikter och känner inget behov av att blasta ut dom åsikterna hela tiden, jag hoppas att de lyser igenom ändå. Jag tror inte på att övertyga folk med megafoner utan med samtal. Dessutom är den här bloggen inte politisk i första hand, den är ett tidsfördriv.

Och angående att inte vilja trampa på tårna pga “mina kontakter”. Först och främst är jag inte säker på riktigt vilka kontakter som menas. Förlagen? Författarkollegor? Kulturfonden? Eftersom det nämns i samma andetag som att jag blivit för snäll sen jag blev författare så gissar jag att det är dom. Ja, vad kan jag säga där? Ja, jag kanske är rädd om mina “kontakter” men det är för att jag jobbat skithårt för att komma dit jag är och jag är ganska ny här. Jag har inte lust att starta gräl i ett rum jag just kommit in i., även om jag sannerligen inte glömt vem som låtsades om mig för två år sen och vem som inte gjorde det. Nån dag kanske jag får susa förbi dem på motorvägen och via fingret genom rutan? Eller så inte och så går jag till graven bitter och då är det väl mest jag som lider av det ändå.

Och ja, det är säkert till stor del feghet, men ju närmre man kommer sånt man strävat efter, desto mindre blir det. Kontakter blir människor och människor blir sårbara. Det kanske stör mig mest för att det ligger nåt korn av sanning i det, men jag vill också tänka att det finns en skillnad mellan att välja sina strider och skjuta runt sig hejvilt. Men för all del, visst kunde jag starta en Litteraturkommentatorn-blogg och skriva ut allt det som jag annars nöjer mig med att dela med mina nära vänner i diverse Whattsapp-konversationer. Men kanske jag hade valt att göra det anonymt då också. Det verkar vara ett lagom farligt koncept.

Veckans låt:

Katt katt karantän

Jag pendlar mellan bottenlös ångest och kreativitets-fyrverkeri just nu. Jag antar det är så för ganska många. Jag kittlas, rent inspirationsmässigt av begränsningar och tydliga regler och mår ganska bra av att ha väldigt få måsten dessa dagar. Samtidigt sover jag dåligt på nätterna och oroar mig och tänker att det här är slutet. Känns lite som att jag tappat fotfästet och det är både en lättnad och ett kaos.

Jag tycker det är svårt att hitta nåt att blogga om, men så fick jag en önskan av Fia att ha en skrivövning, så det ska jag finurla ihop något kring under dagens lopp, men här är Folket i Bild eller vad man ska säga. Saker jag gjort de senaste dagarna:

Jag har tänkt “det här blir nog historiskt”.

Jag har - och det här känns så jävla ytligt, men livet fortsätter ju - äntligen hittat Den Perfekta Vårjackan och Den Perfekta Bikinin. Har stått utan ordentlig vår- och höstjacka och har de senaste två åren gått direkt från tung vinterkappa till ingen jacka alls eller nån slags kavajlösning och det är inte alltid så praktiskt. Jag har en vindtät historia som jag använder vid friluftiga aktiviteter men ingen jacka som lämpar sig för tillfällen där man måste se representabel ut. Jag vet inte varför jag behöver förklara allt det här men JAG ÄR SÅ NÖJD! Har för övrigt aldrig ångrat att jag köpt ett basplagg i en icke-basfärg, just sayin. Man blir glad av färg, unna dig det. Och bikinin <3333 Vet ni hur svårt det är att hitta en bikiniöverdel som INTE är halterneck?! Och på vem är halterneck bekvämt ens?! I alla fall knallblå och sitter bra (även utan leggings under, hehe). Om inget annat så ger det mig nåt att se fram emot.

De här två grisarna är ju väldigt nöjda med att vi är hemma nästan jämt.

Viola saknar förmåga att se nöjd ut, men hon är ganska glad att få hänga med när jag jobbar.

Och Pär och Sylvi är ju sen länge BFFs.

Jag har lagat mat. En kväll åt vi ugnspannkaka mmmmm.

Igår var jag sugen på linser och buljong, så då gjorde jag mujadara enligt Zeinas recept - men jag gjorde det i riskokare. Kändes som bra karantänmat, billiga och hållbara ingredienser, lätt att göra storkok av det osv. Åt tillsammans med vitkål och morot och yoghurt. Hur gott som helst.

Och så har jag spelat massa Township. När man inte kan vistas så mycket på ens egens stads gator får man bygga sin egen. Välkommen till Rövköping, staden jag mycket noggrannt byggt upp de senaste veckorna.

HEJ NY IDÉ!!!!

Borde man återinföra brevväxlande?! Eller är det olagligt också? Fan va gött det hade varit att ha en brevvän nu under karantänen! Who’s with me?! Skriv en annons för en brevvän i kommentarsfältet så kanske du får svar! Kanske av mig? Vem vet!

Vecka 12

Veckans jobb: Ja, det blir väl att skriva. Det är det enda som inte är inhiberat, inställt eller uppskjutet. Skriva kan jag fortfarande. Tror jag?

Veckans fritid: jag ska städa, rensa, plocka, göra, fixa, baka, sy, läsa, ordna, prova. Försöka göra något av all den här tiden som plötsligt blivit mig given. Men det där har jag ju redan berättat om. Jag känner mig mest riktininglös just nu och dricer bort tid genom att sova länge, spela mobilspel och sitta och stirra.

Veckans läsning: nu är det underhållning, feel good och lättsmält som gäller. Eftersom jag både frivilligt och ofrivilligt drunknar i nyheter om världsläget just nu måste jag ha nån balans, det börjar bli svårt att trycka undan oron och ångesten. Lyssnar för tillfället på Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck. Små orter, excentriskt persongalleri, bokhandlar, caféer, bed & breakfasts, allt sånt är mer än välkommet just nu. Även YA med mer eller mindre magiska inslag kan vara intressant.

Veckans “Det är ju i alla fall…”: … vackert väder. Kanske dags att sätta ut nån möbel eller två på balkongen.

Veckans hjälte: Internet! alltså fan vad GYTT att man lever i en tid där det finns internet. Fröutom att det förenklar att hålla kontakten med alla osv osv kan man göra så mycket med det! Man kan
gå på museum,
läsa den här otroligt roliga tråden om hur corona skulle ha porträtteras i ett The Office-avsnitt,
se på Moa Romanovas youtube-favoriter,
ladda ner Moogs app gratis och lära sig göra musik på synth (jag och Pär har redan startat det nya The Knife, stay tuned)
läsa Astrid Lindgrens böcker om Kati
låta dina katter se på tv,

och en massa annat. Tipsa gärna i kommentarsfältet om vidare grejer Internet hjälper oss med.

Veckans Viola:

Viola ser på katt-tv på youtube.

Vecka 11

Veckans vecka: blev genuint överraskad över att det redan är vecka 11. Hur?

Veckans paranoia: jag har inte domedagsbunkrat upp, MEN jag köpte eventuellt nån konserv ärtsoppa, en bal toapapper och ett kaffepaket extra när jag handlade senast. Utifall att man skulle hamna i nån slags karantän. Jag kände mig fånig när jag gjorde det, men jag tänker att dricka kaffe, bajsa och äta ärtsoppa gör vi ju ändå, så förr eller senare får vi nog användning för det.

Veckans förbjudna tanke: hade det inte varit lite… skönt med en karantän på en vecka eller två…? Min drömsemester går ofta ut på att inte behöva lämna hemmet, inte behöva träffa nån, få tid att läsa och se ikapp allt det jag aldrig hinner med och kanske inte behöva ha en bh på mig ever.

Veckans förutsättning: att ni fattar ett skämt när ni läser ett.

Veckans mat: Ugnsrostad vitkål! Helst i stora klyftor mmmmmm.

Veckans outfit: mina nya randiga tröjor! Gjorde ett ganska bra fynd i Umeå i helgen, tre randiga bomullströjor från Gudrun Sjödén. Så nu är det no turning back, nu är jag kulturtanten i Gudrun Sjöden-kläder hehe. Allt som saknas är en assymetrisk frilla, hantverkssmycken från en annan kontinent helst och fräsiga glasögonbågar!

Men ja, oavsett vad Gudrun Sjödén som brand har för undertoner så är en randig tröja alltid en randig tröja och kvalité alltid kvalité. Nu fick jag tre tröjor, precis i min storlek, för ungefär hälften av vad nypriset är på en tröja. Så nöjd! Tror också att åtminstone en av dem är oanvänd, vilket inte gör saken sämre. Och det är så sällan jag hittar kläder second hand i nåt annat än nån plastig polyester som passar på min genrösa lekamen, så ja. ad ska jag säga. Är bara nöjd helt enkelt DET FÅR MAN VÄL VA.

Veckans jobb: en massa möten, lite ordkonst, ganska mycket administrativt typ mejl, boka biljetter och ansökningar och sånt och så förstås det som är det jag “egentllgen” ska göra - skriva! Håller på att avsluta ett projekt ni får veta mer om alldeles alldeles strax, så det känns ganska spännande just nu.

Veckans film: jag skulle lite hoppas att nån skulle ta ut mig på biodejt och gå och se nyfilmatiseringen av Emma med mig. Jag är rädd att jag inte kommer mig iväg annars och jag vill verkligen verkligen se den.

Veckans läsning: det tänker jag inte planera utan låta lusten helt och hållet styra. Jakobsböckerna, who? Jag lät lusten styra min lektyr inför kryssningen och det visade sig vara ett riktigt lyckokast för både hit- och ditresan blev betydligt behagligare av min nerpackade bok. Mer om den imorgon.

Veckans bästa: Pär kommer hem idag, hurra hurra!

Veckans Viola och Sylvi: