Vovecockokanonsos vovecockoka

Hohejoj, idodagog soskoka jojagog bobarora soskokrorivova popå rorövovarorsospoproråkoketot!

Neeej, skämta ba. Jag är på busigt humör idag.

Skämta ba IGEN skulle aldrig få för mig något så fånigt som att kalla mig själv för busig. Inget utom barn ska nånsin vara busigt. Säger din frisör att hen ska klippa en “busig frisyr” åt dig nån gång - spring därifrån.

The Royal Tenenbaums-huset. Borde jag skriva ett inlägg om viktiga filmer i min ungdom? RT skulle komma högt upp på listan.

Idag är det måndag och jag är ärligt talat på ett konstigt humör. SOM NI KANSKE MÄRKT. Jag tror det är för att min deadline för romanen närmar sig. Det är nån slags nervositet som tar sig uttryck. Det är kanske så här det är att till slut bli galen. Krackelera under pressen, gå i barndom eller nåt, jag vet inte.

Den här veckan brer ut sig i all sin härliga normalitet. Runebergsveckan var KUL, men nu är jag redo för en lugn och vanlig vecka. Jag ska gå på möten, pracka på med ordkonsten, träffa Måndagsklubben och hänga med min brorson. Ska hämta honom från dagis och hänga med honom för första gången på evigheter idag och jag ser så fram emot det! Jag har sparat en fruktlåda som jag har tänkt vi ska pyssla antagligen en kattsäng eller en TV av *bra kreativ faster*

På onsdag ska jag gå på föreläsning med Grön i Åbo-Julia och på torsdag, alla hjärtans dag, har jag bokat in en dejt med tandläkaren pga det ilar hål-likt i en tand varje gång jag äter nåt sött/varmt/kallt. I ett par veckor har jag tuggat all mat på höger sida av munnen och jag börjar känna mig lite fånig.

Nu ska jag skriva lite roman!

Hur pratar jag med Pär?

Fick en fråga i kommentarerna (ställ gärna sådana, jag svarar på alla trevligt ställda) av en Karolina som löd så här:

 Ellen, totalt off topic men jag är så VANSINNIGT nyfiken: hur låter du när du talar med Pär? Talar du klockren finlandssvenska (dialekt?) också med honom, eller anpassar du ditt ordval och din intonation? Frågar pga att jag nyligen kommit på mig själv med att tala mer ”sjungande” när jag talar med rikssvenska och jag känner liksom inte igen mig i det, ändå gör jag det. (Pär, du kan se det här som en önskerubrik för nästa Pärspektiv: att tala med finlandssvenskar/österbottningar).

Jag tänkte att det här svarar jag och Pär bäst på tillsammans och tillsammans i en video. Så här är svaret, håll till godo! 

Runeberg, Runeberg, Runeberg

Det är alltså Runebergsvecka här i vår lilla stad och jag springer runt mellan kvällsevenemang och skolbesök och försöker hålla alla tider i huvudet. Kaffedarrig och tankspridd hela tiden. Det är verkligen hur roligt som helst men också väldigt mycket att hålla i huvudet samtidigt. Jag måste prioritera det jag har betalt för och det jag har ett annat slags ansvar för, bloggen är bara en hobby för mig - hur kär sådan det än är. Men ni fattar. Jag kommer snart tillbaka! 

Idag har jag hängt med Sandra hela dagen och guidat henne lite, mest från och till gymnasiet och det kändes så bloggiskt att det nästan måste tecknas ner här. Vi åt en sen lunchpizza med ett litet vinglas till och det värmde gott i den här nordliga vinden. Jag skriver det som att det inte vore nån stor sak, men det är klart det är roligt att träffa nån man följt med online i typ tio år.

Jag hade tänkt ha en klassisk veckans vecka här igår, men jag hann inte. Jag kunde också länka till Runebergsveckans program och nöja mig med att säga att jag kommer vara där nånstans mellan programpunkterna hela veckan. Kaffedarrig och tankspridd.

Jag kanske nöjer mig med det här och nu också. 

Klä på er i snön! Om inte för värmen så får att ni ska kunna lägga er ner i en stor snöhög när andan faller på. Jag har kvävt den impulsen i flera dagar nu pga har inga ytterbrallor, men snart så går det inte mer - då måste jag lägga mig ner. En liten, liten stund bara för att återuppleva nåt.  

Hejdå! 

Januari på instastories

Året och månaden började med att jag fortsatte med min mycket populära “ställ en fråga om ditt kommande år och jag spår dig”-serie som jag påbörjade på nyårafton (finns sparat som höjdpunkt). Uppdatera mig gärna om jag hade fel eller rätt under året.

Var superduktig och gjorde mat på alla julrester i flera veckor - här ett gött mos med getost, veganbratwurstar och rödkål.

Städade bort julen.

Bad om hjälp med att bestämma nästa bok jag skulle läsa och fick mer eller mindre bra förslag. Min kontorskollega Robin tyckte jag skulle fördjupa mig i hans specialintresse Formel 1. Det tyckte inte jag. Det blev för övrigt Där musiken började av Lars Sund. Har inte läst klart den ännu, heh.

Man tröttnar ju ändå nån gång på julmat och går tillbaka till klassiska “orkar inte laga mat”-rätter; så som stekt ägg med edamamebönor och ost. Också gott.

Fredagshandlade nödvändigheter som chips och choklad.

Dagen efter var jag och syrran på utflykt till Losten och gjorde upp eld. Mäkta nöjd pingade jag Anna som tidigare på dan hade morrat om att hon behövde en hel julhelgs-Husis för att göra upp en brasa.

Senare samma dag spelade vi Kan du ta en hint? första gången. I sju timmar. Kanske roligaste spelet jag vet? Här hade jag försökt rita Roxette - ganska bra om jag får säga det själv. En annan höjdpunkt var när Pär gjorde charader om huvudstäder och började med att slå hårt i väggen för att sen gå in i köket och ropa “jag står vid spisen”. Kommer ni på rätta staden? Svaret längst ner i inlägget :)

Sen blev det #10yearchellenge för hela slanten. Här är jag som 21-åring. Tycker jag ser både yngre och äldre ut då. Jag är ju otroligt fin i rött hår förresten, är det dags för en comeback för det…?

Såg på allas vår Gretas medverkan i Skavlan. Varför är Skavlan fortfarande ett fenomen?! Han suger ju rätt så ofta.

Pär fick presentkort till city-gruppen av Secret Santa och han hade tänkt köpa jeans åt sig, men så fanns inte hans favoritjeans inom citygruppszonen, så vi storhandlade för pengarna istället. Passade bra i slutet på årets fattigaste månad. Vi blev dessutom riktigt löjligt nöjda med hur bra vi uppskattade kostnaderna.

Samma dag försatte konmarinerandet av hemmet. Här är all våra örngott, ljuvligt vikta.

På väg ner till Helsingfors gjorde jag en snabb gallup. Blev CHOCKAD och FÖRFÄRAD av resultatet.

Fick Julias bok på förlaget och bläddrade förtjust i den när jag satt på Ekbergs och jobbade lite. Hade tänkt läsa den på tåget hem, men jobbade största delen av tiden istället. Men snart!

Hade en mycket skön lördag i lördags, när Pär var borta (no offence Pär) på fotbollsresa hela dagen. Såg hela The Assassination of Gianni Versace , drsack tre baljor kaffe och städade och möblerade om. Allt iklädd pyjamas.

Och månadens sista selfie, en kall och rödkindad sådan.

Bra månad! Följ mig på @din.bff.ellen för fler fantastiska insta-stories.

Rätt svar: Bangkok.

Veckans vecka

Untitled, av tyska konstnären Günther Förg

Hej hej! Ny vecka, nya möjligheter ahahahaahahahaa. Skämta bara. Höll på att dö av köldchock när jag kom ut imorse, jag älskar sånt här kallt väder, men var liksom inte bara beredd på det eftersom jag inte satt det i system att titta på termometern före jag går ut. Men när chocken lagt sig var det trevligt, friskt liksom. Jag hade ju ändå vinterkläder på mig liksom, det var ju inte som att jag gick ut i tron om att det skulle va 15 grader och mulet.

Den här veckan är lite speciell för den här veckan ska vi ner till Helsingfors och gå på First Aid Kit och Sarah Klang!!!!! Är orimligt pepp, har inte varit på en konsert på hundra år, delvis för att jag inte brukar gilla konserter men mest för att jag aldrig lyckas få tummen ur. Men ska vi gå igenom veckan dag för dag? Okej!

Måndag ska jag jobba och frysa verkar det som. Ska också träffa Malin för att skriva, för det behöver jag verkligen. Det har inte gått så bra med skrivandet de senaste veckorna. Imorgon tisdag är det pressinfo för Runebergsveckan och på onsdag åker vi ner till Helsingfors! Onsdag kväll deltar jag tillsammans med Unga Scenkompaniet i en kväll på Luckan; Alla får vara med: en kväll om kropp, kropppositivism och identitet. Kom dit! På torsdag ska jag ät lunch med Förläggarn och på kvällen är det då konsert. Det är kanske det smartaste på länge att köpa biljetter till något kul den här tiden på året, det bryter av de här oxveckorna riktigt passligt. På fredag ska vi åka tåg hem och sen är det helg! Lördagen kommer Pär åka iväg på nån fotbollsmatch och jag ska gå och lyssna på Fågelmannen och Burning Hearts på After Eight! Två konserter på en och samma vecka, vilket överflöd! Och på söndag är det bokcirkelsträff och så är veckan slut. På det hela en väldigt trevlig vecka får man väl ändå säga.

Utöver det ska jag försöka hinna läsa om Sandra Beijers böcker eftersom jag ska prata med henne på scen under Runebergsveckan! Ni har väl sett? Ni som läser både min och hennes blogg - eller endera - är det nåt särskilt ni skulle vilja att jag frågade eller tog upp? Här har ni en gyllene chans!

Och så ska jag försöka få in lite yoga i min morgonrutin, mest för att mjuka upp kroppen lite mellan allt detta kontorsjobb. Jag har nämligen ny yogamatta! Nu kanske ni tänker, vänta nu, hade inte du köpstopp? Jo, det har jag, men på Citymarket fick man en yogamatta på köpet om man köpte två Kellogs-produkter. Jag äter ändå flingor mellan varven, så det var ingen excess att köpa två paket. Och mat får jag ju handla. Ja, det är kanske en gråzon, men nu har jag i alla fall en yogamatta där hemma och det är väl bra?

Och så ska jag banne mig äta åtminstone en Runebergstårta. Är såååå sugen.

Kära dagbok,

idag skulle jag skicka ett mejl till tekniknsvarige på jobbet, men istället råkade jag skicka det åt hela personal-listan. Dvs 60-70 pers.  

Det är måndag.  

Synd med en sån pensionärig tabbe, när jag fick till en sån bra färgmix imorse när jag klädde mig. Vi ser på den istället lite:

Tack och lov ska jag hålla workshops för ett gäng sexor onsdag till fredag, så jag kanske kan undvika mina kollegor tills dom glömt det heh. 

Utöver det ska jag rensa min garderob med Johanna den här veckan och försöka skriva tre kapitel. Eller så står det på to do-listan i alla fall. Vi får väl se vad det blir.

Stora stenar, roliga spel och en förskräcklig huvudvärk

Hej kompisar, se detta som det dyraste beviset på min dedikation till er läsare, ty jag ligger här i smärtor och kval.

Nå nej, men jag har dragit på mig en överjävlig huvudvärk på grund av onödigt stort prosecco-intag igår, som det så lätt blir. Vilket är synd, för förutom huvudvärken idag, så har jag haft en jättefin helg. Äh, vet ni vad, vi tar det från början.

Helgen började med Fridays for Future-manifestationen efter jobbet. Mellan 15 och 16 står vi varje fredag på Rådhustrappan. Kom gärna med om du befinner dig i Jeppis med omnejd, det är väldigt trevligt och liksom, välgörande. Man behöver inga förhandskunskaper eller nån skylt eller nånting alls - det räcker med att du har erkänt klimatkrisen som det problem det faktiskt är och att du vill göra något åt det. Det känns fint att vara delaktig i något större; såna här manifestationer händer ju varje fredag runt om i världen. Dessutom är det en utomordentlig trevlig skara människor med massor av bra tips och tankar som står där på trappan, som inget annat är det en timmes trevligt umgänge.Ser jag alldeles extra glad ut så är det för att en stor uppgift på jobbet som hängt över mig i flera veckor äntligen blev inlämnad.

Efter den kalla timmen utomhus behövdes varm mat. Vi handlade hem zucchini, paprika, grädde, halloumi och chili och gjorde pasta på det. Gräddigt och hett - det bästa!

Klockan sju hade jag badminton-dejt med syrran. Vi fick igång ett riktigt bra spel. Vissa gånger står vi mest och pratar, men i fredags spelade vi så svetten rann.

Jag hade bett Pär boka bastun, så jag gick direkt i den när jag kom hem. Bra post-bastulook här med illrött ansikte och utsmetat smink, hehe. Det var både en jättebra idé och en superdålig idé, för efter badminton + bastu (en fredagkväll!) orkade jag knappt ta mig upp för trapporna till lägenheten efteråt. Väl uppe drack jag en öl framför På spåret och somnade nån gång strax efter det.

På lördan hade jag och syrran bestämt oss för att åka till Losten, Finlands största flyttblock, som står i Purmoskogarna. Jag hade aldrig varit dit förr, det är ju ganska sjukt egentligen. Nästan 32 år utan ett endaste litet besök där.

Vi gick en liten bit i skogen. Jag hittade En Riktigt Bra Pinne!

Och plötsligt var den där, Lostenen.

Vi klättrade upp, såg lite på utsikten och så klättrade vi ner igen.

Och gjorde upp en eld och drack vårt termoskaffe och åt våra bullar. Få saker är ju så gott som kaffe med lite fadd termossmak utomhus i minusgrader.

Te’ medda’ blev det tortillas. Bästa fyllningen är pulled havre med majs, svarta bönor stekt i rökarom, chili och lök. Plus en massa guace ofc.

På kvällen kom syrran (jag umgås med andra också, lovar) och Richie hit på spelkväll. Vi invigde Pärs andra julklappsspel, Kan du ta en hint?. Så HIMLA roligt!!!! Det är liksom en blandning av charader, Alias, Pictionary och frågesport. Det är väldigt svårt att vara bra på allt i det här spelat, men jag lovar att alla är bra på nåt element.

Pärleken (haha, den kom jag på just nu!), chibe och den där proseccon då. Det går väl så där med mina och Pärs clean eating-ambitioner, men vad gör väl det. Så länge man mår bra. Vi spelade i nästan sju timmar i sträck! Tror jag aldrig spelat ett spel så länge. Klockan hann bli fyra innan Julia & Richie gick hem och vi hann med ganska mycket prosecco på den tiden.

Och här är vi nu. Jag har legat på soffan sen jag steg upp imors- , nej man kan faktiskt inte ens med god vilja kalla det “imorse”, den tiden jag vaknade. Hur som helst, jag har legat på soffan precis hela dan. Lyssnat på den bästa skivan som finns dagar som denna, Fred Åkerströms Två tungor och sett på Bröderna Lejonhjärta. Och det är ju visserligen trevligt så det förslår det med, men huvudvärken, den kunde jag ha varit utan.

Imorgon är det måndag. Hur känner vi inför det?

Vecka 2

Det är väl mer regel än undantag att man ska ha nån slags veckorrapport varje måndag nu för tiden, så here I am. Jag tycker om ramar och gränser och regler, på så sätt har man något att förhålla sig till. Om man sen spränger eller bryter dessa är en annan sak. Hur som helst passar det mig bra att inleda veckan med en liten lägesrapport.

Så hur är läget? Well, jag tog den här bilden idag;

och upplevde en sällsam symbolik. Första “riktiga” veckan på året, början på oxveckorna, en tunnel och ett slut. Ja, jag kanske drar på lite för höga växlar, så häftig var kanske inte den här bilden ändå. Mikrosekunden efter att jag tagit den gick en dam förbi mig också som jag inte hade upptäckt eftersom jag lyssande på ljudbok i mina hörlurar. Pinsamt sånt där tycker jag, när någon kommer på en mitt i nån halvdan bildkompositionsambition. Klarar inte heller av att ta selfies så nån annan ser, tycker det ofantligt pinsamt.

I alla fall, orsaken till varför jag var i Strengbergshuset över huvudtaget var för att hämta vårterminens närvarolistor för min Arbis-kurs. På torsdag börjar den igen och jag är väldigt pepp på att komma igång - har planerat ett helt nytt upplägg för våren, mohahaahaha.

Egentligen är jag ganska glad att vara tillbaka i vardagen, det känns inte alls som en mörk tunnel, snarare som att hitta tillbaka till en välkänd stig igen efter att ha varit lite småvilse i skogen.

Den här veckan ser ganska vanlig ut. Ska jobba så klart, hänga med Den Mäktige Grimbolo på onsdag, spela badminton nån gång och eventuellt faktiskt gå ut i actual skogen nån dag?!?! New year new me, ni vet. Och så Arbis-kursen då. Inga fyrverkerier och raketer i programmet direkt, men väl ett sånt där trevligt småputtrande. Som från en kaffekokare.

På tal om skrivande så skrev jag & Förläggarn idag för första gången en typ, synopsis av mitt manus jag skriver på som bäst. Typ en text som skulle kunna va på baksidan av boken, även om det kanske inte blir precis den här texten sen. Om det ens blir en bok, det är ju det också. Vill ni läsa? Jag hade inte riktigt tänkt bjuda in er i texten ännu, men jag behöver sätta lite press på mig själv OCH jag har redan läst ur texten vid två tillfällen, så varför inte.

Varje natt kliar kroppen något fruktansvärt. Det är svårt att sova när fingrarna måste riva och tankarna maler på. Medan pojkvännen ligger och sover intill, för en kvinna en nattlig monolog. Ett försvarstal i 40 nätter. Hon berättar om sin relation, sitt arbete, sina vänner... Och om Helena. Nånting har hänt Helena, något som inte borde ha hänt. Något som inte ens går att nämna i en tyst nattlig monolog.

Efter succédebuten Jaga Vatten är Ellen Strömberg tillbaka med en roman som också den präglas av träffsäkra personporträtt, ett eget ärende, okonventionella scenarier och ett skoningslöst men avväpnande tilltal. 

Obs! Inte jag som skrivit det sista lilla stycket, jag tvekade om jag överhuvudtaget skulle ta med det här, men var ska man skryta om inte på sin egen blogg?

Med lite tur och en jävla massa jobb blir det kanske en bok i år också. Men den som lever får se. Jag hoppas i alla fall att det väcker nån slags nyfikenhet i er. Annars var ju det här ett fatalt misslyckande som pr-trick sett i alla fall.

Oh well

 Jag har redan brutit två nyårslöften och fått ett annat. De jag har brutit är att jag inte var utomhus  15 minuter igår, vara ett par minuter före vi gick i bastu. Fast ska snart gå ut och gå åtminstone en halvtimme, så det jämnar väl ut sig. Eller?

Och så har både Pär och jag övergett vår clean eating-grej med inget godis och ingen alkohol - PÅ PÄRS BEGÄRAN OBS! Eller begäran och begäran, men strax efter att jag i fredags ädelmodigt gett bort min lilla chokladbit jag fick till kaffet på ett möte, träffade jag Pär som med en utmaning i blicken sa att han tänkte äta choklad till På Spåret senare på kvällen. ”Om man håller det till fredagarna” sa han och jag hånade honom en stund för hans svaga karaktär och sen kom jag ihåg att jag hade överbliven Daim hemma från jul så då ryckte jag på axlarna och sa ”va fan”. Och igår efter bastun blev jag så vansinnnigt sugen på en öl så då drack jag en. Ångrar ingenting.

Istället har jag blivit utmanad av Malin att hänga med på hennes köpstopp i fyra månader framöver. När hon föreslog det började jag ögonblickligen komma med ”men tänk om...”-ursäkter och det är väl just därför jag behöver det här köpstoppet. Fyra månader är ändå inte lång tid och jag har sannerligen shoppat den här hösten ändå. Men med mina andra nyårslöften går det bra.

Jag har satt tidslås (ett löfte!) på de appar som jag tyr mig mest till (gissa vilka) och sakta men säkert försöker jag öva mig på att lämna telefonen i ett annat rum än det jag är i osv. Det kanske låter löjligt, men det har blivit som en reflex, min telefon följer hela tiden med och är alltid i min hand. Not cool. Jag har börjat sticka (ett löfte!) för att ha nåt att göra med händerna när vi ser på tv. Jag har snart använt upp alla små rester den julhelgen vi hade i kylskåpet och på sätt undvikt matsvinn (ett löfte!). Jag och syrran hade årets första badminton-dejt i fredags (ett löfte!) och jag har till och med haft matlåda (ett löfte!) med en gång till jobbet i veckan. Jag har läst TRE BÖCKER (ett löfte!) redan i år och är djupt inne i den fjärde. 

Jag har varit jätteduktig med andra ord och ni inte unnar mig en ynka liten chokladbit om fredagskvällen eller en öl efter bastun - ja, då är ni faktiskt hjärtlösa!!!! 

Dessutom var det Pärs idé. 

Ömmande tänder och värkande romaner

Mina tänder ömmar, jag var hos tandhygienisten i förmiddags. Jag vet att det inte är så och att det inte är hennes mening att verka arg när hon skrapar tandstenen mellan mina tätt sittande tänder, men det är svårt att inte känna sig lite attackerad av den där lilla kroken. 

Nu känns mina tänder rena och liksom, syndfria, men det ömmar. Jag sitter på caféet och dricker en stor latte och har just slukat en smörgås. Jag åt inget före jag gick till tandhygienisten, jag vet inte riktigt varför, men jag kopplade ihop tid hos läkare med att man inte ska äta. Helt onödigt så klart och ganska opraktiskt när flourlacket jag fick förbjöd mig att äta på ”åtminstone en timme, helst två”. Det har gått en och en halv timme nu och det får duga.

Jag lyssnade just klart Malin Lundstens Nuckan alldeles nyss, den kan jag med gott samvete tipsa om. En välskriven och tankeväckande essä om ofrivillig ensamhet. Jag kände igen mig i mycket av det, även om jag inte på något sätt kan kräva att bli kallad nucka. Tycker väldigt mycket om korta ljudböcker som man kan lyssna på i ett svep eller så. Nuckan var strax under tre timmar, en föredömlig längd.

Den här veckan är ganska lugn, ett par möten och imorgon ska jag till Vasa en sväng. Jag ska skriva jättemycket är planen, men vi får väl se hur det går med det. Jag har skrivit “skriva tre kapitel” på veckans to do-lista i kalendern. När jag skrev det tänkte jag att jag tar i i underkant, så att jag säkert får den där tillfredställelsen av att strecka över det när det är gjort, men nu när det ska göras känns tre kapitel oöverkomligt.

Jag har klart alla julklappar, förutom en liten en till After Eights Secret Santa-lottning. Har inte varit i så här bra tid nånsin tror jag, men vi köper inte heller så mycket. Eller vi ska inte köpa så mycket, jag kan inte låta bli att köpa lite för mycket åt åtminstone Pär. Eller för mycket och för mycket, men jag tycker det är alldeles för roligt att ge julklappar för att införa noll pakets-regel. Jag skulle nog klara mig utan att få några paket, men att inte ge… Njäe. Hellre en riktigt väl genomtänkt klapp än tio slentrianköpta. Och jag tycker faktiskt det bara är roligt att tänka ut julklappar.

Ibland tänker jag att det är nåt fel på mig när såna saker som folk verkar stressa sönder kring inte verkar stressa mig speciellt mycket. Jag vet inte om jag nånsin känt stress inför julen på det sättet, jag blir inte stressad av sociala medier, jag känner ingen prestationsångest kring bloggande. Det är så klart bra när folk skär bort sånt i livet som de mår dåligt av, men jag får nästan dåligt samvete när jag inte mår dåligt av det. Kanske jag bara är dålig på att känna igen stress, kanske jag är en muterad alien, kanske vi alla är olika. Vem vet.

Nu MÅSTE jag börja skriva romanen.
Tänderna har slutat ömma.