En MEGALÅNG matlista

Hej hallå blogglovers, idag (och igår) har jag svarat på Sevvans matlista. Blev rekordlånga svar tror jag, men så är det ibland när man har mycket åsikter och snabba fingrar. 

Mat är: intressant, gott och alldeles för värdeladdat för så många idag.

Fick jag äta endast en rätt livet ut, skulle det vara: kanske pizza eller kanske tortillas. Kanske nån go matig sallad. Nån maträtt som är ganska bred och kan varieras mycket. Det är väl det smartaste.

Det här äter jag inte: industrikött, i alla fall speciellt ofta. Det senaste året har jag ätit kött ett par gånger, senast var det på midsommar när jag åt en grillkorv och det var så jääääävla gott. Men försöker att hålla korvsuget på avstånd eftersom jag inte vill stödja hela köttindustrin. Jag äter också väldigt sällan frukt. Pär är allergisk mot alla frukter och jag mot alla kärnfrukter, så vi har typ aldrig frukt hemma. Min allergi är inte då farlig dock, det hänger ihop med min pollenallergi. Det lekar klia i munnen och halsen av de flesta frukter, morötter, de flesta nötter och ibland också ärtor. MEN! Jag kan äta allt det här bara det är processerat på nåt sätt; har inga problem med äppelpaj, kokta morötter, ärtsoppa eller Snickers. Det enda jag saknar i fruktväg är ett riktigt syrligt äpple. Ibland äter jag ett trots allt och sen hatar jag mig själv i nån timme efteråt.

Det här äter jag på morgonen: vardagsmornar äter jag alltid på jobbet, då blir det oftast ett par mackor och en väldig massa kaffe. Ibland ett ägg. Har sällan nån aptit förrän ett par timmar efter jag vaknat. Helgerna äter jag ibland gröt (försöker vänja mig men tycker inte det är så gott), turkisk yoghurt med nån strössel, ägg i olika former eller lite mer "ambitiösa" mackor, typ avocado och tahini. Och en hel del kaffe.

Min favoritrestaurang: Musikcafé After Eight så klart, hehe. Ärligt talat har jag ingen favoritrestaurang. Häromkring finns det inga jag tycker är värda att nämnas och restauranger brukar inte vara nån prioritet när jag reser. Billigt, fräscht & vegetariskt, då är jag nöjd. Men skulle gärna äta en gång på Fäviken innan jag dör!

En stark matupplevelse: Fammo har fortfarande svårt att hålla reda på vad det är jag och min syster Julia (som också är vegetarian) riktigt äter. Nästan varje gång jag är där vill hon duka fram nån smörgås med korvpålägg, eller några kalla knackkorvar och varje gång får jag säga tack, men nej tack. Och så ojar hon sig en stund över vad jag egentligen äter. Men en gång hade hon gjort nån slags pizza på risbotten som hon var mäkta stolt över, för det var ett vegetariskt recept som hon hade hittat i Hemmets Veckotidning. Minns egentligen inte hur det smakade, men minns det så väl ändå, för det var så rörande på nåt sätt.

Jag minns också när vi var på Kanarieöarna när jag var 12 och jag för första gången fick välja själv från menyn vad jag ville äta. Tog nåt som kallades mexikansk biff och som var typ en köttbit med en ugnsbakad tomat. Tyckte det var det häftigaste nånsin, men i slutändan ångrade jag att jag inte tagit lövbiffen med kryddsmör som de andra tog. Tvivlade på att jag faktiskt var redo att beställa min egen mat.

Annars åt jag en helt fantastiskt god sparrisförrätt på Köksbaren i Umeå förra året. Tyvärr fick jag som vegetarian i sällskapet risotto med sparris till varmrätt och då avtog min förtjusan något, man kan trots allt äta för mycket sparris. Men sockerkakan med rabarber som jag blev serverad som dessert fungerade som ett ganska bra plåster på såren.

Min relation till mat: tycker den är god. Den har inte alltid varit det, jag har i många år haft ett ätstört beteende på ett eller annat sätt. Men idag är vi goda vänner, jag och maten.

Min paradrätt i köket: Oj, vad svårt. Jag gjorde en jättegod linsgryta förr i vääde, men har inte gjort den på många år. Aura-champinjonpastan jag bjöd Pär på första gången jag lagade mat åt honom får väl ändå ses som nån slags paradrätt.

Min åsikt om dieter och matföreskrifter: först och främst; dieter som går ut på att ersätta mat med pulver eller nåt liknande, sånt tror jag inte på alls.

MEN, min viktigaste ledord när det gäller dieter och ätande är: var å ejn me sett. Folk får äta precis som de mår bra av och som de vill (även om jag då klart hade sett att flera åt lite mindre kött). Men jag vill inte bli påpackad LCHF-tips (eller nån annan diet, men av nån anledning är LCHF:arna alltid högljuddast) så fort jag kollar min Facebook. Jag tvivlar inte alls på att DU har börjat må så mycket bättre av att skippa kolhydraterna och vem vet, kanske hade jag mått bättre också? Men vi lär ALDRIG få veta det om inte slutar bete dig som ett nyfrälst Jehovas vittne och bara _inte slutar_ shove it in my face! Jag tycker det är rent ut sagt oförskämt, oavsett vad uppsåtet är, att kommentera varje "är förkyld"-status med nåt "ät mindre/mer av det här så ska du nog se". FÅR NI BETALT FÖR ATT REPPA ER EGEN DIET?! Dessutom är mat och ätande ett sånt förbannat känsligt och infekterat ämne för så många redan, let's not sätta upp mer pekpinnar och skapa mer skamkänslor, shall we?

Det att jag inte vill prata om dieter eller höra olika kostråd i tid och otid betyder INTE att jag äter hur som helst. Det är det här stora missförståndet många verkar ha gjort angående kroppspositivismen och body acceptance. Bara för att jag och många andra tjocka "aktivister" (hur aktiv jag nu är är en annan fråga) skriver gärna skämtsamt (eller allvarligt) om hur vi skamlöst trycker i oss än det ena, än det andra, t ex under hashtaggen #eatfatdieyum . Det handlar inte om att vi inte fattar eller ser sambanden mellan ätande och välmående. Det betyder inte heller att vi aldrig tänker på vad vi äter. Det betyder inte att vi lever på godis och chips. Det betyder inte att vissa av oss inte skulle må fysiskt bättre av att gå ner i vikt, vissa av oss kanske till och med äter enligt nån slags plan.

Det handlar om att försöka jobba emot ångesten och skammen som mat för med sig för mig och så många andra idag. Det handlar också om att krossa tabut kring den feta kroppen och bredda normen för vad som är vackert eller hälsosamt. Och till sist handlar det om att få folk att fatta att bara för att jag är tjock, betyder det inte att du som smal  automatiskt vet vad som är bäst för mig. Jag är tjock, inte omyndigförklarad. Jag vet själv vad jag mår bättre och vad jag mår sämre av att äta. Vissa livsmedel undviker jag att äta stora mängder av. Vissa äter jag mer av. Jag lyssnar till min egen kropp först och främst, inte till vad nån annan säger. Vill jag ha kostråd letar jag upp dem själv, tack.

Jag har varit smalare än vad jag är idag. Mina smalaste perioder har alltid sammanfallit med mina mest depressiva perioder. Att äta, eller att förvägra mig själv att äta har har i dom perioderna blivit ett sätt för mig att få nån slags klarhet i kaos. Jag kommer inte gå på nån diet eller fösöka gå ner i vikt före jag är mer säker i min relation till mat. Jag vill inte bli ett ångestfyllt deppo igen. Oavsett vad jag gör i framtiden, om jag väljer att försöka gå ner i vikt, kommer jag ALDRIG skriva om det här, eller nån annanstans. Jag vill inte bidra till en sån förvriden dietkultur som vi lever i idag. Jag skulle kunna skriva spaltmeter efter spaltmeter om det här och jag kommer säkert ta upp det igen, men jag tror jag sätter punkt här. Vill bara avsluta med ett citat av Naomi Wolf:

“A culture fixated on female thinness is not an obsession about female beauty, but an obsession about female obedience. Dieting is the most potent political sedative in women’s history; a quietly mad population is a tractable one.”

Tack för ordet.

Jag minns alla mina kokböcker och hur dom brukade ta på mig

(tack till Pär, och för all del Kerstin Thorvall för rubriken)

Eftersom mitt nördiga inlägg om anteckningböcker blev en mycket oväntad succé, vägar jag nu öppna upp om andra små nischade passioner jag har. Idag vill jag presentera - alla mina kokböcker!

Jag älskar kokböcker! Kom mitt sug efter kokböcker eller marknadens utbud av kokböcker först? Svårt att säga men det är i alla fall en fine time to be alive om man är kokboksälskare som jag. Använder jag mina kokböcker? Både jag och nej. Mycket sällan följer jag ett recept till punkt och pricka, men jag läser recept, lagrar i hjärnbalken och gör nåt liknande, utgående från vad vi har i skåpen. Det är väl lite som att bläddra i modetidningar. Man köper ju inte allt och följer alal trendner, men det är fint med inspis. Man ska kanske inte använda mat som tröst och ångestdämpare MEN jag tycker det är mer än okej att använda matrecept som sådant. När jag är som mest lamslagen av ågren brukar jag ligga och scrolla såna där snabbspolade matlagningsvideor på insta, typ Buzzfeed Tasty. Funkar varje gång. Men okej - mina kökböks:

Tio lektioner i matlagning av min husgud och ledstjärna i livet, Lotta Lundgren är kanske enda boken av alla de här jag faktiskt tycker du måste ha om du som jag, är intresserad men inte särskilt kunnig. Det är inte så mycket en kokbok som en introduktionsbok till mat eller vad jag ska säga. Otroligt lärorik och rolig och med ett jävla smart register i slutet, med olika råvaror som passar bra i kombo. Såg häromdagen att den finns som ljudbok på åtminstone Nextory med Lotta själv som uppläsare så gissa vad jag ska somna till ikväll?

På tal om Lotta Lundgren så har jag så klart hennes regelrätta kokbok Om jag var din hemmafru också. Matporrens matporr. Förresten, hur länge tror vi det tar innan Historieätarna kommer som kokbok? "Ät dig genom historien med de bästa och knäppaste recepten från tv-succén!", jag ser det framför mig. Jag ger det ett år, max två.

Min andra kvinna i livet, som också råkar vara matkändis och mörkhårig och så där sensuell som man blir när man står och smeker rotfrukter, är ju så klart Nigella. Själva boken är ganska mycket 90-tal och jag vet inte riktigt hur den står sig idag, meeen det är Nigella så vem bryr sig. Hon är min all time favorit-tvkock. Vid sidan av Gordon Ramsey som jag älskar eftersom han är så bra på att vara elak.

Denna mastodont till kokbok är väl kanske den som kostat mest och som jag läst minst i. Köpte den enbart för att jag ÄLSKAR filmen Julie & Julia, med Meryl Streep i rollen som Julia Child. Och lite för att svenska nyutgåvan som kom för ett par år sen har förord av... Ja, just det, Lotta Lundgren. I den här kokboken ges inget rum för improvisation och på de vå miljoner tunna bibelsidorna finns inga andra bilder än illustrationer som de här. Men man får i alla fall veta i vilken vinkel man ska hålla stekpannan när man gör omelett! 

Två kokböcker jag använt desto mer än Mera vego och Ännu mera vego. Kanske de mest användningsbara kokböckerna known to vegetarian mankind. Fullproppade med enkla och goda vardagsrecept. Bäst, bäst, bäst!

Den här däremot köpte jag på bokrean förra året och nja. Den är lite för mycket Kinfolk om ni vet va jag menar. Den är typ assnygg och har en del bra lite lyxigare vegorecept, men det känns som att don som skrivit boken inte riktigt delar vardag med mig.

Mina två great loves i livet 1. Harry Potter och 2. mat kombinerat i ett. Fick den här kokboken av Eva och den är supergullig <333 Mest klassiska brittiska recept, typ Shepards Pie med med en Harry Potter-twist. Väldigt, väldigt nördigt.

Tre typiska nittiotalare till kokböcker. Mest utfyllnad i hyllan, har inga djupare känslor för nån av dem.

Har en liten förkärlek till kokböcker från mitten av förra seklet, där matfoto inte var en konstform som det är idag. Min speciella gryta t ex, presenterad på bild. Ser inte så smakligt ut när man ser det med dagens ögon. Men roliga att läsa och bläddra i.

Två kokböcker på temat Veggivore. Tycker det är märkligt att man svängt så mellan de grafiska profilerna, trots att det är samma författare till båda böckerna. Känns onödigt förvirrande och dåligt ur rent marknadsföringssyfte men okej. Veggivore är alltså nån som inte heeelt cuttar ut köttet ur maten, men som ser kött mer som ett supplement än huvudmaten. En del bra recept, även om jag tycker det är lite half-ass att måste hitta ett eget namn för folk som äter typ förnuftigt?! Kött ska inte spela huvudrollen på tallriken.

Ett stekt ägg är också middag av Siri Barje, a k a @olivehummer på Instagram. Älskar hennes instagram och tycker om hennes filosofi. Ett stekt ägg är ju faktiskt också middag. Mycket bra inspis.

Mitt senaste kokboksinköp är en annan instakärlek till mig, @killmaterskan , som nu finns som bok. Den här handlar väldigt mycket om långkok och sånt som jag kanske inte riktigt har tålamod med MEN hon är så jävla rolig och har en sån avslappnad attityd till det att jag blir sugen på att göra oxsvansbolognese som ska puttra i tolv timmar eller vad fan det är.

Och till sist, två riktigt old school grundkokböcker. Enligt vissa kockar jag jobbar med så är kokböcker där det inte finns en författare inget att ha men idgaf för ända sen jag bläddrade i Mildas kokbok i mitt bandomskök (lol, inte alls så pastellnostalgiskt som det låter) har jag älskat det tydlgia i såna här grundliga böcker. Tycker det är bra att som ryggrad.

Tror det var alla. Vilka är era bästa kokböcker? Vet ju i alla fall en som borde ha nåt tips, hehe. Både jag och Viola säger som Håkan Hellström; I love cock-books.

[embed width=459 height=344 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/YSVcSBWF0sA/hqdefault.jpg?r=71437]http://www.youtube.com/watch?v=YSVcSBWF0sA[/embed]

9 matvaror jag inte gillar

Jag skulle gärna hålla upp nån slags image att jag inte är så krantto (kräsen som det också heter enligt Pär) när det kommer till mat och att jag inte är en sån som petar ärtorna till sidan men grejen är att jag nog är just en sån. Skulle aldrig ha klarat av att vara med i Historieätarna. I alla fall när det kommer till just ärtor. Den här inläggsidén snodde jag förresten helt utan dåligt samvete av Danielas Dagbok, Svenskfinlands mest energiska blogg. Fattar ej hur hon hinner skriva så många välskrivna och nyanserade inlägg varje vecka.

Okej, världens äckligaste mat i ingen rangordning alls:

Ärtor

Eller såm dom börde heta: stjärtor, hehehehe. Förstår inte den här grönsaken alls. Kan äta sockerärtsskidor om jag måste men inte ens då är jag speciellt förtjust i det. Det smakar för grönt. Ritkgit äckligt är det om ärtorna tappat formen och ser så där insjukna och lite gula ut. Hu. Och ärt-majs-paprikablanding... Don't get me started. Ärtsoppa däremot äter jag gärna.

Majonnäs

Det här har jag insett nyligen. Jag gillar inte majonnäsbaserade såser eller majonnäs överhuvudtaget. Inte så att jag absolut inte kan äta det, men jag undviker det helst. 

Aubergine

En annan grönsak som borde utrotas. Som vegetarian är det ibland ett problem att inte äta aubergine, för många rätter som annars låter asgoda innehåller den här kuk-emojin till grönsak. Jag tror att jag kanske skulle gilla det om det vore ordentligt tillagat, men hittills har jag inte upplevt det. Skulle gärna vara en sån som äter baba ganoush utan att tycka det är nåt märkvärdigt med det. Det är konsistensen jag avskyr mest här. Som att tugga på nånting sjukt.

Räkor

Jag blev matförgiftad av räkor en gång när jag var 16 och sen dess har jag inte ätit en räka. Spyr lite i munnen varje gång jag ser såna där klassiska räksmörgåsar de har på cirka alla cafén. Det här är helt och hållet mentalt, för jag kan med ändå helt okej matlust äta kräftor utan problem. Kan till och med tycka det är gott att suga på en klo.

Bär- och fruktkräm

Jag har alltid haft obehag för mat med klimpar i, äter till exempel inget annat än slät, helst naturell yoghurt. Fammo har i alla tider silat mina efterrättsportioner av kräm <333 Men just sån här köpeskräm finns inte på kartan att jag skulle köpa och det beror mest på att när jag opererade bort tonsillerna som 13-åring levde jag på Ekströms hallonkräm i tre veckor. Det räckte för en livsstid. Har om jag ska vara helt ärlig lite svårt för smoothies också.

Bacon... Eller allt kött men okej BACON

Ja, nu har ju ätit kött ett par gånger de senaste månaderna, men bacon är verkligen nåt jag är väldigt osugen på. Newsflash: allt blir inte godare av bacon. Newsflash: den här manliga kärleken till bacon (och öl! och Motörhead!) är så förbannat tröttsam. Det är också nåt av det osexigaste jag vet: bacon på frukostbufféer.

Grillchips

Alla former av chips är vackra, men grillchips tycker jag bara är onödigt.

Honung

Lägger du en tesked honung i din tekopp kommer du få en lång, misstänksam blick av mig. Tycker inte ens om Toblerone, för det är honung i det. Det är lite för sött eller nåt, men then again äter jag ju lösgodis med stor behållning så hmmm, jag vet inte. Gott är det i alla fall _inte_.

Torkad frukt

I den torkade fruktskapelsen så är ju russinen kronan. Mest för att folk envisas med att sätta russin i en massa saker de inte hör hemma. Lussebullar, mjöd, müsli, kakor... Nej fy. Egentligen tycker jag all torkad frukt är av ondo (till och med soltorkade tomater), men kan sträcka mig till torkade aprikoser i bröd och sallader.

bilder från Pixabay.

I kylskåpet

Hej i vinterkylan! Visst är det knäppt hur vädret inte tycks kunna bestämma sig? Jag hade redan gått och sett dyster ut ett par veckor och sagt saker som "ja, det blir väl inte mer vinter än så här" och så svänger det och blir 15 grader kallare. Jaja, enough med väderpratet.

Idag tänkte jag visa er vad vi har hemma i kylskåpet + matskåp. Kul - tja, det återstår ju att se, men jag vet med mig själv i alla fall att jag alltid tjuvtittar i folks kylskåp och köksskåp om jag får chansen. Så nu erbjuder jag er en helt gratis tjuvtitt. Jag har försökt göra det så oregisserat som möjligt, alltså inte försöka framstå i bättre mat-dager än vad jag förtjänar.

Här är det då, vårt kylskåp. Ni ser ju själva ungefär vad som finns, jag kommer bara lyfta fram vissa varor.

Som t ex den viktigaste hyllan - osthyllan. För tillfället Aura, parmesan, feta och halloumi. Plus tofu.

Och under den  - senapshyllan. Eller ja, senap, Tartex, syltad ingefära och pesto-hyllan om man ska vara noga, men det är ju helt klart senapen som är dominant här. Jag ÄLSKAR senap, när den är god. Såna där diarrebruna litersflaskor gör mig kräksjuk. Ni kanske undrar - vad lägger man senap på som vegetarian? Ja, mackor mestadels. Det kanske låter lite äckligt, men senap på ostmackan är ????

Kaffegrädde!

Speaking of kaffe - vi har kaffet i kylskåpet. Nån sa för längesen att man ska ha det för att bla bla bla och sen dess har jag det. Närmare bestämt på den hylla som jag i huvudet tänker på som "frukosthyllan". Kaffe är för övrigt en av de (ganska få) varor jag aldrig tummar på eko-regeln med. Jag skulle gärna bara handla ekologiskt och jag väljer alltid eko när jag kan. Men man kan inte alltid fullt ut, ni vet hur det är. Ekonomi och utbud.

En ny falafelsort jag hittade idag som jag tänkte vi skulle äta imorgon.

En vara vi alltid, alltid, ALLTID har är fil. Jag vill inte veta vad som skulle hända om Pär inte fick sin filbunke på morgonen. De estniska burkarna är mina. Jag samlar på olika körsbärsyoghurtar, den här är helt okej.

Sojakorv! Det här är lyx, har sällan annat pålägg än ost (och senap då) hemma.

Vi har ätit och druckit väldigt mycket ingefära den här vintern och det här är första vintern i kvinnominne som jag inte är konstant flunssig. Har inte haft feber en enda gång!!!! Coincidence? I think not. Dessutom är det ju gott i det mesta.

Grönsakshyllorna. Pär är allergisk mot all frukt, så vi försöker äta mera grönsaker istället. Fast vi är ju också vegetarianer. Och människor, alla äter väl grönsaker inser jag nu. Jaja.

Och så torrförrådet.

Högst upp hittar ni kolhydraterna. Pasta och ris och sånt. Och pärlcouscous! Det tänkte jag vi skulle äta imorgon med falafeln.

En enorm mängd olika linser och bönor. Det här är kanske ryggraden i vår vardagsmat.

Tillsammans med en massa olika gryn och nötter och frön som jag har lagt i ett gäng glasburkar som var här när vi flyttade in. Fast okej - chiafröen till vänster har jag a l d r i g använt, köpt den BARA för att det var (är kanske ännu?) trendigt. Mn jag har förstått att man kan använda chia istället för ägg ibland när man bakar veganskt så vad ska jag inte hitta nåt att göra med dem.

Se där, en kunglig måltids två huvudingredienser. Knäckibröö och ärtsoppo. Ingen av oss är för övrigt glutenallergiska (tror jag) men det här är bara ett fittigt gott knäckebröd.

Och så i tredje skåpet - allt annat som blev kvar och inte används så ofta.

Typ Coco Pops. För övrigt enda flingorna jag nånsin äter.

En fulsnygg (och inte så god) konfektask från Tallinn. Bore nog slänga konfekten, den har legat där sen i juli.

Den här hyllan ser ut att höra hemma i nån allmän sportstuga/föreninghus och det beror på att den till 80% består av saker vi fått (Juhlamokka, om nån undrar om min tidgare alltid ekokaffe-regel) och sånt som blev kvar från vårt bröllop (sockerbitar). Men det här chai latte-pulvret är faktiskt jättegott! Köpt på Punnitse & Säästä för så pass länge sen att jag hae glömt bort det och hittade det nu när jag skulle fota och blev jätteglad!

Min baklåda. Det vill säga socker och mjöl och sånt krafs.

Och så klart - Viola. Går inte att öppna ett skåp i detta hemmet utan att hon smiter in.

Förutom dom tre huvudskåpen besåtr vårt matlager av en samling avocados och en för tillfället pga dålig kommunikation (vi handlade båda två bröd idag) överfull brödkorg...

... en bricka med oljor och jordnötssmör och ägg...

... ett överambitiöst kryddskåp...

... och en massa lök because lök is life.

Det var det. Tror vi kanske skulle överleva en vecka eller två på maten här <- det här är ett ämne jag och Malin diskuterade härom veckan, att det finns en trygghet och antagligen en viss logik i att ha ett stort förråd med torrvaror och konserver, utifall att det skulle bli vulkanvinter eller nåt. Borde kanske bunkra upp med mera ärtsoppa.

Om ni visar era kylskåp (snälla) så länka så jag får se. Som sagt, I love me a tjuvtitt.

Fredagspasta!

Jag och Pär har runt en tio olika paradrätter som vi äter med jämna mellanrum och mixar upp med nya saker. Denna pasta är en av paradrätterna och en favorit för att den är 1. enkel 2. snabb och 3. svingod. Perfekt alltså som fredagsmiddag när man är trött efter veckan men ändå vill ha nåt extra gött för att fira fredag. Fun fact: det är faktiskt den första maträtt jag nånsin gjorde åt Pär så man kan säga den är lite av vår maträtt :))))

Du behöver:

Lök, vitlök, grädde, Aura-ost, röda linser och färsk pasta. Plus ett par grejer till. Linserna kan man byta ut mot champinjoner och det gör jag ibland när jag orkar hacka, meeeen det gjorde jag inte idag.

Koka upp pastavatten samtidigt som du steker den hackade löken och vitlöken på låg värme. När löken är mjuk och glansig häller du på några deciliter grädde, kanske tre...? Och använd snälla inte matlagningsgrädde because det är ingen vits att snåla på fettprocent när det gäller grädde. Eller ost. Speaking of ost - när grödden börjar se lite tjockare ut, smula ner en hel Auraost.

Skölj linserna i ett durkslag tills de slutar skumma. De blir lätt lite mushy om man häller i dem för tidigt i såsen så spara dem till sista minuterna. Använder du champinjoner ska de ner i pannan samtidigt som löken. Jag har även försökt använda bönor till såsen, men överraskande nog är det godare med linser.

Samtidigt som linserna goes in klipper du ner en buske persilja. ELLER häller i en näve fryst persilja. Dessa frysta örter har verkligen gjort min matlagning 300% bättre, så himla enkelt att ha hemma. Speciellt fryst koriander är en lifesaver, man älskar ju det, men vem har färska örter hemma hela tiden?! Kanske nån med ett franskt lantkök eller whatevz, men inte jag. Därför är frysta örter = bäst.

Koka pastan, gärna en minut eller halv mindre än vad paketet säger - överkokt pasta är det värsta jag vet. Häll av nyss nämnda pasta.

Det sista du gör med såsen är att swirla i en äggula. Det gör såsen sååå mycket krämigare. Men det ska verkligen vara det sista du gör, för du vill inte att gulan ska stelna.

Kan vara bra att servera nåt grönt till det eftersom den här maträtten innehåller noll krisp annars. Jag orakr sällan göra sallad for realz men broccoli är bra, haricot verts är också gott till.

Sen är det bara att äta. Serveras med fördel med fredagscokisen. Det är inte en rätt som gör sig bra på bild, men desto bättre i magen.

Nu tar jag fredag på riktigt. Adios amigos!

Vardag, soppa och nya skott

Nu är vi framme vid min sista officiella jullovsdag, imorgon är det bara vanlig helg och på måndag ska jag tillbaka till jobbet. Riktigt vanligt blir det ju inte ännu, för After Eight där jag jobbar fyller 30 år och det kommer vi ju så klart fira. Om ni inte vet vad After Eight så kan ni googla "jakobstad + bästa stället", hehehe.

Hur som helst, jubileum eller inte, så är kommer vardagen nu. Nytt för i år är att jag kommer jobba 80%, det vill säga ha en dag ledig för skrivande och annat. Ni får gärna komma med knep på hur man lyckas hålla diciplinen när man bara sitter hemma. Torsdagar är det tänkt jag ska producera mästerverk i kubik. Vi får väl se.

Just provade jag ett nytt middagsrecept, något jag gör allt för sällan egentligen - ett till nästan-nyårslöfte? Majs- och ingefärssoppa blev det, precis så där värmande och go som man vill soppor ska vara den här tiden på året. Receptet kommer åter en gång från min bästa blogg för vegemat-inspo, Polichinelle. Som kommentar till receptet kan jag säga att håll dig till den rekommenderade mängden ingefära, speciellt om du använder färsk. Jag använde allt för mycket alltså blev soppan lite trådig. MEN fortfarande riktigt gott.

Vår lilla krukgran (eller vad det nu är för barrträd, kanske nån slags enbuske?) har fått nya ljusgröna skott, lagom till att jag plockade bort glittret ur den. Tycker jag är symboliskt på nåt sätt. Ut med glittret, in med det ljusgröna. I alla fall om man ska tro vissa bloggar. 

Hade väl kanske inte så mycket att komma med idag, men det behöver man ju faktiskt inte ha alla gånger.

Biffbloggen

Idag lyckades jag improvisera fram en helt fantastiskt trevlig lördagsmiddag bestående av gårdagens bulgursallad (bulgur, spenat, feta, paprika, gurka, broccoli, kikärter och cashewnötter), latmansguace och det bästa av allt - riktigt goda, veganska biffar. Som jag alltså IMPROVISERADE *stolt*. 

Jag är mycket bättre på det här med mat nu när vi är två, när jag bodde ensam orkade jag sällan slash aldrig göra ordentlig mat, trots att jag var lika intresserad då som nu. Hur som helst, biffarna var så löjligt enkla att göra att jag tänkte jag måste dela med mig av "receptet".

Två såna här förpackningar. Går säkert bra med andra bönor också.

Två rediga matskedar jordnötssmör.

En lagom skvätt soja. Saltade för övrigt inget mer än så.

Ett par pustar vardera av paprika och persilja.

Skölj bönorna och mixa ner dem till en kornig smet. I med jordnötssmöret, sojan och kryddorna. Hade i en liten skvätt olivolja också kommer jag på nu, men det var så lite att jag är osäker om det räknas. Blanda tills det ser ut ungefär så här.

Forma små söta biffar med händerna och stek dem på hög värme i några minuter. Ät, förslagsvis med fräsch sås. Himla gott och loaded med proteiner och bra fett (om man bryr sig om sånt) så man blir mätt som en boaorm. Kom just på att mina improviserade biffar är ganska långt typ falafel... Oh well. 

Mätt som en boaorm ska jag alltså fortsätta min lördag lugnt med bok och godis. Och näsdukar, för jag har bara läst ~80 sidor av I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv och har redan gråtit en gång.

När man lyckas i köket

  Min matlagning här hemma går ganska långt ut på att sondera kylskåpet, hitta saker som håller på att bli gamla och sen kasta ner allt i kastrull/stekpanna och sen servera med nån kolhydrat. Det blir inte alltid jättegott, men igår lyckades jag riktigt bra. OM JAG FÅR SÄGA DET SJÄLV.

Paprikan på bilden är alltså inte med i rätten, eftersom jag tyckte att den inte skulle passa in i smakuniversumet jag byggde. LOOOL, nej, orkade inte hacka ner den. True story.

  Har inget direkt recept, men ungefär så här: 1 morot, 5 blomkålsbuketter, 1 bit vitkål efter behag, 1/2 bit marinerad tofu, 1 litet knippe vårlök. Stek allt detta i sesamolja tills bitarna är mjuka typ. Sleva ner en rågad matsked jordnötssmör, lite soja, lite citronsaft och hot sauce efter behag. Jag spillde i lite vatten också för det blir väldigt stabbot (kan man säga stabbigt på finsvenska? Idk) med jordnötssmöret. Eventuellt skulle det bli gott med kokosmjölk i kom jag just på. Jaja, nästa gång. Servera med ris och klipp över koriander. Den här rätten är ju då vegansk och man inte som jag äter det med en klick gräddfil. Jag faller alltid på målsnöret.

På kvällen träffades vi med Måndagsklubben och idag har jag krapula. Sitter som bäst i soffan och jävlas med Heidi. Hon har mer huvudvärk än jag så då måste jag ju sjunga Chandelier åt henne, det är det bästa kompisar gör.

Low key lördag

Började dagen med att försöka kurera en förkylning jag känner krypandes i mig medelst en stor jävla smoothie. Apelsin, kiwi, spenat och cirka en livsförbrukning ingefära. Matchade omedvetet med avocado-koriandermackor och när jag sen såg mina mentholcigg ligga på bordet föll allt på plats och Insta-magic happend, hehe.

Resten av dagen tänkte jag befinna mig i soffan, läsandes. Har en del tidningar jag inte hunnit läsa under januari och en pinfärsk lokaltidningsprenumeration PLUS nyaste Läckberg som jag i en stund av svårt deckarbegär köpte igår. Tänker inte ens försvara mitt bokval.

Mitt besta reseft

1. Sök efter den där halva påsen wokgrönsaker du vet du har längst bak i frysen.
2. Häll den påsen i het stek/wokpanna tillsammans med en redig skvätt soja och tre krossade vitlöksklyftor. Ät ett knäckebröd om du blir riktigt hungrig och känner att du håller på att dö.
3. Gräv vidare i dina skåp och hitta lämplig proteinkälla. Jag hittade tofu som gick ut igår. *living om the edge*
4. Ner med proteinkällan i pannan.
5. Kanske en burk ananas ner i skiten? Om man är som jag och vänligt inställd till frukt i mat. En burk ananas är också en sån där grej man nästan alltid har långt bak i skåpen. Ammaright?
6. Och nu det roliga: krydda! Jag använde färsk koriander, torkad chili, citrongräs och nån konstig stir fry-krydda jag hittade på Lidl när de hade asiatiskt tema.
7. Strössla sesamfrön på pga snyggare.
8. Instagramma.
9. Ät framför valfri sitcom, t ex 30 rock.

Så här "lagar" jag mat 9/10 gånger här hemma. Slänger ihop sånt jag hittar och hoppas på det bästa. Mat är ett roligt sätt att vara kreativ på, men rätt ofta vill man ju bara bli mätt på ett okej sätt. Är sällan inspirerad till vardags, speciellt dagar när man smyggråtit på jobbtoan två gånger pga pms. HEHE. Angående pms, om ni vill försöka förstå kan ni lyssna på Annika Norlins sommarprat från i år. Hon säger nästan allt jag skulle vilja, men inte orkar, säga.