Hemliga manus, indiska ärtsoppor och discohundar

Senast vi hördes hade jag just slukat en pangpizza, men ni kanske är nyfiken på vad som hände sen?

Det kanske inte är så koscher att skryta om presenter man gett, men i fredags om kvällen satt jag och pysslade ihop min present till Emmi. Jag gjorde ett presentkort av en gammal videokasett med fodral, några tidningar och en jävla massa tejp. Tänkte att presentkortet måste ju matcha presenten.

Jag gav henne alltså en loppisrunda + lunch i Vasa. Pusselbitarna med bokstäverna är från ett gammalt spel jag hittade på loppis och de svarta girlangerna är så klart band ur videokassetten. Det var oväntat kul att ha sönder en sån - rekommenderas!

Lördag morgon åt jag frukost i Fäboda med syrran. Vi hade inte setts på en stund och hade massor att gå igenom.

Kaffe och smörgås utomhus är och förblir det godaste som finns. Pro tip: riv ner lite färsk ingefära i apelsinjuice och ta med. Då känner man sig extra frisk och hurtig.

Ljung ❤️

Här står jag och ser djup ut.

Väl hemma väntade dessa två bestar på mig.

På kvällen var vi bjudna på födelsedagsfest hos min barndomsbästis Emmi. Här är födelsedagsbarnet i all 32-årig glans!

Vi åt lax och potatis och tårta och satt ute tills det blev kolmörkt och rätt så kallt.

Jag var orange.

Och Bruno - som fyllde ett också! - hade discohalsband så vi skulle se var han och Sansa höll hus när de sprang runt. Sansa är min kusin Emmas jämngamla chowchow.

Idag har jag sovit länge, länge och sen gjort en kraftansträngning och förflyttat mig till soffan där jag läst ett av bidragen i Läs mig!-tävligen jag sitter i juryn för. Det är inte så lite pirrigt och kul att få ta del av manus på det sättet. Den manushögen är också orsaken till att de enda ”färdiga” böcker jag lyckats ta mig igenom den senaste tiden är ljudböcker. Men inget fel med det! Här är tre kanontips jag har lyssnat på i veckan eller fortfarande lyssnar på:

1. Svälten - Magnus Västerbro

   Otroligt bra bok som tar avstamp i hungeråren 1867-69 i Sverige och berättar vad mat eller mer avsaknaden av mat gör med ett samhälle. Ett tips till alla som är intresserade av politik, samhälle, historia eller bara en bra historia.

2. Who killed my father? - Éduoard Louis

   Ett en och en halvtimmes långt brandtal inläst av författaren själv som bryter å det grövsta på franska - charmigt! Texten i sig är inte så charmig, inte heller pappan som Louis skriver om. En kärleksförklaring till och en uppgörelse med en och samma far som slingrar sig kring varann tills det exploderar ut i en väl avstämd käftsmäll mot franska samhället som (precis så många andra samhällen idag) konsekvent skiter i sina svagaste. Otroligt starkt, lyssna i ett svep.

3. I’ll be gone in the dark - Michelle McNamara

   Historien om hur McNamara blev besatt av true crime och speciellt fallet med the Golden State Killer och hur hennes privata undersökning till slut hjälpte till att fånga mördaren. Tyvärr hann McNamara dö själv innan hon hann se honom fängslad.

Sen har jag lagat mat. Blomkål var en nyckelingrediens.

Det blev en slags linsgryta med potatis och blomkål plus friterade puri-bröd. Gjorde storkok och har åtminstone tre liter gryta kvar, perfekt till veckans lunchlådor. Pär tyckte att det var lite som om en finsk ärtsoppa och en indisk gryta hade fått barn ihop och det är ganska korrekt. Bröden hade kunnat vara fluffigare och tunnare, men gott var det i alla fall.

Nu ska jag läsa klart Hemliga Manuset och sen ska jag förbereda mig för en dag full av möten imorgon.

Tre dagar fin post

Jag har fått en massa trevlig post de här tre senaste dagarna - och det är aldrig så roligt att få post som när man är lite sjuk. Ni vet när Madicken har hjärnskakning och får ett paket av mormor med en baddocka, en påse pärlor och två ringar? Så känns det! Mina paket har varit lite mer sansade än Madickens, men inte mindre roliga. Ska vi se?

recensionsexemplar från Schildts & Söderströms

Första dan fick jag höstens mest efterlängtade bok - vid sidan av min egen då kanske - Malins Fisens liv!

Prutthumor, Malins finurligheter och Sanna Manders illustrationer - det blir knappt bättre än så! extra kul är det ju att jag suttit bredvid Malni flera gånger när hon filat på rimmen till denna moderna klassiker. Yes, I said it - jag tror det är en modern klassiker redan.

recensionsexemplar från Schildts & Söderströms

Igår fick jag ett exemplar av Sanna Tahvanainens nya roman om Sylvia Plath, Körsbär i snön. Otroligt vacker titel.

Man älskar ju Sylvia Plath. Jag och Sanna ska träffas och prata på bokmässorna i höst, ser mycket fram emot det och att läsa den här lilla karamellen.

Och idag kom det jag kanske sett mest fram emot - min nya kalender! den börjar först januari 2020, men jag märkte ganska snabbt efter semestern att jag behöver en kalender för nästa år redan. Jag vet att många av er gillar egengjorda bujos och sånt, men för mig finns det bara en kalender; Moleskines Weekly Planner i storlek L. Det är den perfekta kalendern för mig. Den här gången var jag lite wild and crazy och beställde en med mjuka pärmar. Man får ju inte bli för konservativ.

Aaaah, kalenderperfektion.

Så här organiserar jag mina veckor. Alla tider och möten och sånt till vänster och min veckovisa to do-list till höger. Funkar utmärkt.

Min ärtgröna kalender - givetvis även den en Moleskine Weekly Planner - är jag är inne på nu köpte jag för ganska exakt ett år sen i Cardiff. Det är en läsårskalender som går ända till årskiftet. Det var frestande af att beställa en kalender som jag skulle få påbörja redan nu, men känslan av att vilja ha en egen kalender för mitt stipendieår vann. Mitt stipendieår. Wow alltså, tänk att det snart händer.

Jag skriver inte dagbok längre, men jag hoppas att jag kommer ihåg precis hur bra och hur mycket roligt jag fått göra mellan dessa ärtiga pärmar. Och förhoppningsvis ännu mer mellan de röda.

Just nu...

Dags för en snabb lägescheck i mitt litt liv. Here goes.

... lyssnar jag på: 

Tyler, the creators nya album IGOR. Det har snurrat ett par varv här på datorn de senaste dagarna och jag tycker den är super. Speciellt låtarna Earfquake och Are we still friends? gillar jag.

tittar jag på: 

Killing Eve! Började se det i helgen och är redan hooked. Spännande och bra skrivna kvinnoroller, hurra! Handlar i korthet om en hemlig agent som får nys om en kvinnlig lönnmördare (som är den mest briljant porträtterade psykopaten på tv sen Hannibal Lecter, kan inte slita ögonen av henne varje gång hon syns i rutan) och så börjar de två jaga varann, mer eller mindre. Finns på HBO.

läser jag: 
Nina Wähäs Testamente. Är bara halvvägs ännu, så kanske sparar något utlåtande tills jag är klar med boken. Men so far, so very good.

ljudbokar jag: 
Allt jag fått lära mig av Tara Westover. Lite samma där, är mitt i den så jag kanske återkommer till den, men är nog inte lika övertygad som jag är över Testamente i alla fall. Men det kanske kommer, vem vet.

har jag alltid hemma i köksskåpet:

För tillfället äter jag kefir med hallonsmak varje morgon. Jag gillar inte yoghurt med smak , för jag tycker det blir för sött, men när det är kefir är det ju mest syrligt. Helst äter jag den med nån riktigt torr och tråkig müsli utan torkade frukter eller nåt sånt. Pirkkas ekologiska variant är bra, det är bara som typ lite extra glamorösa havregryn. Så müsli och hallonkefir är sånt jag helst alltid har hemma just nu.

... är jag sugen på: 

Jag ska just gå och lägga mig så är inte sugen på nästan nåt för tillfället. Ett glas vatten vore gott dock, är törstig. Utöver mat är jag lite sugen på att gå på bio, det börjar vara längesen, men det går ingen intressant för tillfället.

... funderar jag över: 

vad man riktigt ska tro i hela Jeffree Star, James Charles och Tati-härvan. Den teori jag mest tänker mig just nu är att allt är en väl iscensatt PR-kupp av dem alla tre. Ellööör? Men mest funderar jag lite över varför jag överhuvudtaget bryr mig när jag inte följer nån av dem egentligen. Men så funkar väl internets klor. Vi fastnar alla i dem, var sig man vill eller inte.

Ska jag säga nåt seriöst så tänker jag väldigt mycket på hur mitt arbetsstipendieår ska se ut nästa år. Allt jag ska göra, allt jag inte ska göra, var jag ska göra det osv osv. Jag skulle vilja göra det mesta av året, verkligen squeeza ut varje droppe ur året, men jag vill ju också för första gången på länge bygga upp nån slags arbetssituation för mig som inte tar kål på mig. Äh, jag ska inte klaga, men känner mig så splittrad ibland över allt jag har lassat på på tallriken, ska bli skönt att smalna av fokuset lite.

Jag skulle kanske vilja ha nåt slags projekt utöver skrivandet under året, typ skaffa hund eller lära mig dreja. Och så skulle jag vilja ha ett arbetsrum, helst centralt i Jeppis och helst lite otippat, typ nåt annat än ett kontorsrum. En skrivkiosk tycker jag hade varit kul! Eller en liten skrivarstuga i Skata. Alltid gillat idéen om att använda ett utrymme eller hus för något annat än vad det var tänkt. Bo i en gammal bensinmack och sånt.

oroar jag mig för: 

oro är kanske att ta i, men jag tänker ganska mycket på våra ordkonstläger vi har om ett par veckor. Vi har rätt mycket kvar att planera - eller kanske inte - men det är väl ganska naturligt att känna sig nervös inför att hänga en vecka med 20 mer eller mindre främmande barn. Tror det kommer bli riktigt kul, men jag är orolig för att barnen inte ska tycka det. Barn är så kritisk publik att ha och göra med, de ser igenom en direkt.

hoppas jag: 

att man nu när det är slut snart slipper allt Game of Thrones-relaterat innehåll på internet. Jag har inget emot Game of Thrones direkt, men jag har inte sett nåt sen typ fjärde säsongen och jag är så tröööött på att alla memes den senaste månaden bara handlat om GoT. Ge mig nåt jag förståååår!!!!

Och ja, jag borde verkligen leva lite mer offline, jag vet.

stör jag mig på: 

skulle jag berätta allt vad jag stör mig på skulle ingen nånsin vilja umgås med mig igen :-))))). Allt stör mig, men vi kan sammanfatta det som människors beteenden. Både offline och online. Nu försöker jag inte skapa nåt drama här, men äääääh, vissa människor suger bara så jävla mycket och kommer undan med det.

skulle jag behöva:  ny ögonbrynsfärg. Min tog slut imorse. Eller jag lyckas nog skrapa ihop lite ett par dagar till, men så småningom så. Ögonbrynspenna eller färg är den sminkprodukt jag är allra mest beroende av. Allt annat kan jag vara utan, men min ögonbryn behöver all hjälp på traven dom kan få. Så här såg jag ut i morse när jag sminkade mig. Så dryg min alltså.

Och nu ska jag tvätta bort brynen och gå och lägga mig med ett avsnitt Killing Eve.

Hiss - & disslista!

Tänkte vi skulle köra ett gammalt gott koncept från bloggarnas gyllene ålder, nämligen en hiss och och diss-lista! Jag behöver väl knappast förklara desto mer hur det funkar? Nej, tänkte väl det. Here goes, vi börjar kanske med hissarna?

❤️ Min nya mascara från Benefit, Bad Gal Bang heter den. Orsaken till att jag har både en liten och en stor är för att jag köpte den lilla provförpackningen på vägen till Sverige för att jag ville testa och den stora en vecka senare, på väg hem för att den hade övertygat mig under en vecka. Jakten på den perfekta mascaran är ju evig, men det här kommer ganska nära, i alla fall som vardagsmascara. Lätt, bra borste, kladdar inte och fransarna får sig ett riktigt lyft, även utan ögonfransböjare. Tog en bild när jag har mascara på ett öga för jämförelse, men det ser märkligare ut än vad jag hade riktigt tänkt mig, eftersom jag också har ganska gravt olika stora ögon heh.

o_O till er tjänst. Mascaran är i alla fall riktigt bra, så ett tips till er som är på jakt efter en sådan.

❤️ Det brinners låt Du ljuger mig rätt i ögonen. Låtar är ju som människor, vissa värmer man upp långsamt till, vissa är one night stands man får lite rysningar längs med ryggraden bara av att höra sen och vissa är love at first sight. Du ljuger mig rätt i ögonen var en sån love at first sight, den väcker något i mig som jag gillar.

❤️ Det här skivomslaget jag såg på loppis häromdagen. Köpte inte skivan, men så snyggt omslag! Inspirerande till tusen. Det är också ett instakonto jag skulle vilja öppna; skivor, böcker och tidningar på loppis som jag nödvändigtvis inte känner att jag måste köpa, men som ger mig en inspirationskick.

❤️ Vi hade workshop för ett gäng asylsökande som studerar finska idag och de fick skriva dikter på finska och jag blev på riktigt typ överväldigad över dikterna de skrev. Så fina! Sånt är så roligt och gör allt tråkigt och jobbigt på jobbet värt det.

💩 Min bil har nåt märkligt ljud för sig som jag antar borde kollas upp. Den går som den ska och inga varningslampor lyser, men det låter. Igen: skulle verkligen inte orka. Om jag ska ge dig unga läsare ett råd i lviet: köp ingenting. Sekunden ditt namn står på papprena, det är då allt börjar förfalla. Köpte vår lägenhet - handfatet lossnade. Köpte bil - nu låter den. Och varför har jag inga vänner som kan nånting om bilar? Vet precis vem jag skulle vända mig till om jag behövde ha en skulptur i trä eller en ljudinstallation lite hastigt, men bilmekaniker - där är en vit fläck på min vänskapskarta.

screenshot från ÖT:s “Arg idag”-spalt

💩 Folk som är “oroliga” när det ska byggas olika slags enheter i närheten av dem. Grattis hörni, förutom att ha avslöjat ett kortsiktigt tänkande och en i bästa fall tveksam människosyn har ni vunnit den prestigefyllda tävlingen om vem som är mest irriterande online, där den hårda konkurrensen bestod av folk som likear sina egna statusar, par som grälar offentligt och killar med fiskar på sina Tinder-bilder. Strongt jobbat!

För tillfället handlar det om en drogavvänjningsklinik i Kronoby, för nåt år sen var det en barnskyddenhet här i stan och före det var det nåt liknande nån annanstans. Titt som tätt dyker de upp de här “oroliga skattebetalarna” som tänker på “barnens bästa” och inte är något emot byggandet i sig, bara placeringen. Och jag blir lika trött varje gång. Jag hade kanske förstått det lite bättre om det fanns en sån enhet redan och det hade visat sig skapa problem, men när det handlar om vad som är fint nog att bo granne med, ja då… Här är en idé: tänk om vi skulle ta alla missbrukarna, alla jobbiga problembarn från trasiga hem, kanske vi tar flyktingarna på samma gång för en flyktingförläggning är ju sällan good news heller, eller hur, och så bygger vi en egen kommun åt dem, långt bort från “lekande barn” eller vad det är ni låtsas vara oroliga för och så bygger vi en mur runt hela den kommunen och så släpper vi inte ut dem? Hur skulle det va? Nej tack alltså, jag skulle tusen gånger hellre bo granne med tusen rehabs än med folk som blir upprörda över att dela sin luft med annat folk.

💩 De nya abortlagarna. Jag orkar inte. Och det händer inte bara i USA, det händer även här i Europa.

💩Och just det där: jag orkar inte. Jag är så himla trött den här tiden på året, det känns som att jag kunde sova för evigt. Igår sov jag hela kvällen, var vaken ett par timmar mitt i natten och sen hela natten efter det. Kunde ha sovit hela förmiddagen också om inte väckarklockan stoppat mig. Jag vet inte om det är ljuset, pollenet eller the fact att jag har jobbat dubbelt nu i typ två år. Jag börjar känna av splittringen i huvudet. Jag vet inte om man “får” gör så här, men jag har faktiskt tänkt påbörja mitt stipendieår nästa år med en veckas semester på annan ort. Jag tilltalas också av tanken av symboliken i ett tydligt avbrott mellan detta och nästa år. Kanske är bra för huvudet om inget annat.

April på instastories

Lite försenat, men så här såg april ut enligt min instastory. 

Började månaden med att lyssna på bra skiva. Ville introducera Grim till bra barnmusik och det slutade med att vi lyssnade på Mitt lilla sår cirka 5000 varv. 

Spelade badminton. Att döma av min min här tror jag att det gick bra. Vissa gånger står vi mest och pratar, men ibland får vi igång ett riktigt ordentligt spel. 

Sen blev jag avtackad från AE. Jag har ju nämligen sagt upp mig därifrån för gott nu. Efter avtackningen gick jag över till mitt ”nya” kontor (har ju suttit där i nio månader nu) och grät över att jag var så ensam där. 

Dan efter kom våren och jag städade balkongen i bara tiishörten. Snart är det dags att börja fylla planteringslådorna igen. Skulle kanske vilja ha smultron på balkongen i år, är det månne möjligt?  

En grå måndag slog jag på stort och köpte bil. Blir fortfarande pirrig när jag tänker på att vi har en.  

En rolig meme blev vidarepostad. 

Det här är en film egentligen, därav kvallen, men tycker min poäng är värd att upprepas. Krystade fester på PH, usch. Har förresten inte sett på typ två veckor och nu är det väl final?! Hjälp. 

Trött men snygg selfie. Tycker oftast jag är som snyggast när jag fortfarande är lite sömnsvullen så där. Har förresten fått jättemycket bättre hy sen jag började smörja in mig morgon & kväll. Vem skulle ha trott, hehe. Det tog ett par veckor men nu går det på rutin, smörjer & borstar tänderna samtidigt. Eller vet ni vad som är jätteskönt? Att tvätta ansiktet och smörja in det några timmar före man lägger sig, så kan man sitta och se dom där sista timmarna tv ren och insmord och behöver bara borsta tänderna när man lägger sig. Lifehack.

Gick på loppis och gjorde undersökning.  Jag hade tre tror jag nät jag var liten; två i den lilla storleken och en lite större i nån slags sidenkläder. Sjuka Tiimari-trender på 90-talet alltså. Minns ni också måne, stjärna och sol-halsbanden som var jättestora runt 94-95 kanske? Jag hade en sol.

Gav också lite tips på snygga grejer på Retro, som de här stolarna. Fast jag åkte tillbaka dan efter och köpte dom själv, haha! Nu står dom i kontoret på campus och är gröna och fina. 5€ styck är ändå rimligt.  

Gjorde lite konst under valvakan. Är spec nöjd med putmagen. 

April var mycket manusångest alltså. Det höt väl till, men gör det inte mindre jobbigt. Skulle på nåt sätt vilja va säker på att jag skrivit en okej bok. Eller åtminstone veta om den är bra eller dålig. Nu vet jag inget alls. Kan man få nån slags förskott på en recension? Pia Ingström, vad säger du?  (inte för att recensioner är den absoluta sanningen heller men).

Jävla skit-färg det där, det färgade av sig på sjävla naglarna och gjorde dem härligt sjukligt nikotingula typ.  

Igen en film, men. Åkte tåg och berömde vår statliga järnväg lite. Det här är kanske min nya grej? Va snäll, va positiv, lyfta upp företag? Vad tror ni?  

Men nä, det är mycket roligare att ta vara på de fula stunderna i livet istället. Det här var våra bordsgrannars frukost på Viking Line.

Läste DENNA GODING på tåget ner genom Sverige. Har inga problem med att lyfta upp bra böcker och författare. Denna bok växte som en bläckplump i mitt sinne - på ett bra sätt. Man tror man börjar läsa en enkel historia (inte olik Jaga Vatten kanske? Obs beskyller ingen för plagiat menar bara att det finns likheter och paralleller och jag och Yrsa borde umgås ögonblickligen) men så tar den en tvärvändning - två tvärvändningar kanske - tre kanske, jag vet inte och den här världen vecklar ut sig som en nyutsprungen ros. Läs Friläge ögonaböj!

I Blekinge var det sommar nästan när vi kom fram. 

Delar av Skåne besökte delar av Blekinge. 

Jag led lite. 

Men mycket annat vägde upp pollen-besvären. Tillbringade en dag med Heidi och fick träffa lilla, lilla Amal. 

Vi köpte nya sneakers åt mig. Var tveksam mycket läng inför färgkombinationen. Men nu har jag omfamnat dem helt och hållet. Blir glad varje gång jag trär ner foten i dem.

Och så var det dags att åka hem. Åkte särdeles svenskt tåg. 

Vi kom hem och pollenet hade hittat hit och katterna såg ut som ”jaha” och räkningshögen var stor och stark.  

Och så blev det valborg och min gamla tradition att posta denna levde vidare.  

Nu har snart halva maj gått och jg finns fortfarande kvar på insta, följ mig där på @din.bff.ellen. Quality content only. 

Kulturkonsumenten: Påskekrim edition

Hej alla påskhäxor! Jag har lackat mina naglar neongula, nästan gröna och där hemma ligger påskdukarna på borden och påskäggen är väl synliga. Jag är på jobb ännu idag, men imorgon tar jag officiellt påsklov och är borta en hel vecka. Ska bli så löjligt skönt. Jag har köpt kontaktlinser, för jag tänker mig att jag ska ha solglasögon på mig mycket under veckan i södra Sverige. Jag hoppas det slår in.

Påsken är verkligen en högtid jag uppskattar, den infaller så behändigt precis när man som mest behöver några dagar ledigt och den är inte så traditionstyngd som t ex julen, man kan freestylea ganska fritt kring påskäggen. Och vädret! Man känner ju sig onekligen lite återuppstånden själv.

Jag tänkte tipsa om lite kultur att konsumera under påskhelgen, norrmännen envisas ju med sitt påskekrim och vi kan ju inte vara sämre. Under påskhelgen tycker jag du ska…

LÄSA

Nu läser inte jag speciellt mycket renodlade deckare, men jag älskar en god spänningsroman. En gång när Pärs syster bad om lästips sa hon var sugen på att läsa nån bok “där de kanske hittar ett gammalt brev med familjehemligheter eller nåt” och det där tänker jag på ibland, för jag vet precis vilken slags känsla hon var ute efter i den boken. Jag fick den känslan av den senaste boken jag lyssnade klart, Små eldar överallt av Celeste Ng. Fick också känslan; stor amerikansk roman. Om ni vet vad jag menar med det. Kanske inte Vredens Druvor-stor, men definitivt Garp och hans värld-stor.

Små eldar överallt börjar med en eldsvåda, i den idylliska orten Shaker Heights står perfekta familjen Richardsons hus i lågor och alla misstänker yngsta dotter Izzy. Från den eldsvådan spänns sen en stor berättelse om moderskap, vänskap, rasism och samhällsstrukturer upp. Vi får lära känna familjen Richardson och deras fyra barn, Lexie, Trip, Moody och Izzy, men också deras hyresgäster, konstnären Mia och hennes dotter Pearl som kommer in i samhället och rubbar något i familjen Richardson. Små eldar överallt utspelar sig på nittiotalet och tidsmarkörerna är många, men väl valda. Det är något ytterst märkligt att läsa en på sätt och vis historisk roman som ändå utspelar sig i nån slags nutid, eller i alla fall en tid man själv levt i. Jag gillar det! Jag gillar också persongalleriet, hur man fattar tycke för varje karaktär och förstår deras val, samtidigt som man ändå ser dem utifrån. Romanen pekar också på skeva strukturer och normer i samhället, utan att det nånsin förtar det litterära. Jag älskade den här boken, läs den nu, för Reese Witherspoon gör tv-serie av den!

SE

Jag svullade i mig hela säsongen Störst av allt på en dag härom sisten, men det känns onödigt att tipsa om något alla andra redan tipsat om. Men den är verkligen en väldigt bra serie, det kommer man inte ifrån. Som vanlig dödlig från Larsmo tyckte jag nästan var mest intressant att få en inblick i hur en rik vardag (och fest) kan vara. Odräglig och samtidigt lite lockande.

En annan sak som jag både äcklas och kittlas av är true crime och jag tror inte jag är ensam. Om vill ha tips på lite true påskecrime har jag ett bra! I lördags såg jag dokumentären Mummy Dead and Dearest på HBO (finns också på Youtube verkar det som) och sällan har jag väl hört om ett så sjukt fall.

I korta drag; polisen hittar DeDe Blanchard knivhuggen i sin säng och DeDes rullstolsburna, mentalt efterblivna, svårt sjuka dotter Gypsy Rose är försvunnen. Ett par dagar senare hittas Gypsy Rose hemma hos sin pojkvän och de båda anhålls för mordet. När polisen börjar prata med Gypsy Rose visar det sig att hon är normalbegåvad, äldre än vad alla trott och kan gå och Gypsy Rose har mördat sin mamma för att slippa undan nästan 20 års Münchhausen by proxy-misshandel. Helt sjuk historia, som HBO nu också gjort till tv-serie, The Act. Den tänkte jag se nu under påskhelgen.

LYSSNA PÅ

Min Moderna häxprocesser-lista förstås! Den finns på Spotify och är min so far populäraste lista! Här hittar ni atmosfäriska och sköna låtar, moderna häxor och häxpojkar. Jag tror ni förstår vad jag har varit ute efter om ni lyssnar på listan. Det är glasklart för mig, men jag vet inte riktigt hur jag skulle förklara det med ord. En bra lista i alla fall!

Två bra saker från Finland

Egentligen hade jag velat att det skulle vara tre bra saker från Finland i det här inlägget, för tre är ett så mycket mer tillfredställande nummer. Men vad ska man göra när en tio minuter långa väg till jobbet har förvandlats till ett snöinferno med tillhörande halka NU IGEN SATAN och man inte riktigt kan påminna sig om något bra alls med det här landet? Varför bor jag här? Varför plågar jag mig själv med att bli glad för åtta plusgrader och sol i nån vecka, år efter år, bara för att bli sur och trött och besviken veckan efter. Varje år. Samma sak. Jag är inte helt säker, men tror att jag eventuellt fick en sträckning i höger ben efter att ha halkat på ett överrgångsställe och mitt smink som var så fint när jag gick hemifrån ser nu ut som när jag sminkade mig själv inför skoldiskon på femman. Äh men ni vet det här, här kommer i alla fall två bra finska saker:

En finsk tv-serie! Jag ser typ aldrig på finsk tv och det är inte ett ställningstagande på något sätt, men ärligt talat tycker jag det sällan är så bra att det är värt att anstränga språkmusklerna SORRY NOT SORRY. Det är ju också en hel värld av referenser jag inte förstår eller har, så det är klart det lätt blir lite… ansträngt. Men nu har jag börjat se YLEs nya serie Aikuiset, som samtidstypiskt nog handlar om Oona som driver ett litet café i Helsingfors. HIPSTER är väl nyckelordet och sån humor tycker jag lätt kan bli lite tröttsam, typ “höhö kolla de har alla skägg och glasögon” (newsflash alla hade skägg och glasögon 2012 skulle jag vilja säga men det är väl lite för hipstrigt av mig) men hittills tycker jag Aikuiset är både småroligt och smart. Hela säsong ett finns på Yle Arenan. Jag önskar det fanns svensk textning på den, så att jag kunde se på det med Pär, kan man få det Yle?

Det andra tipset är Lumenes Nordic-C Glow Boost Essence. Den här tiden på året är jag som absolut fulast, blek och tärd och flottig, samtidigt som jag är torr som fnöske. Mitt ansikte påminner lite om en sån där rå kalkon Monica satte på huvudet i Friends. Eller påminde ska jag säga, för sen jag började använda detta lilla goa serum känns det nästan som att jag har nån slags glow? Smörjer in kalkonkråset med det varje morgon, före jag sätter dagkräm & ögonkräm och jag tycker faktiskt det gör under. Tips tips, det är inte heller jättedyrt, utan ligger på en lagom nivå och finns på de flesta varuhus.

Och det var det.

Tävling: Män kan inte våldtas!

Inlägget innehåller gåvor från Schildts & Söderströms. ​

Imorse lyssnade jag på Brita Zackari & Parisa Amiris senaste avsnitt av deras podd, där de bl a pratade om Lo Kauppis uppsättning av Män kan inte våldtas. Sen gick jag till jobbet och när jag kom hem hade jag fått ett ex av nyutgåvan av boken Män kan inte våldtas! Schildts & Söderströms ger ut Märta Tikkanens feministklassiker i ny upplaga och den känns liksom precis lika aktuell idag som 1975 när den första gången kom. 

Jag får tillskickat mig en del recensionsexemplar av nya böcker då och då. Personerna som skickar ut böcker brukar alltid pricka rätt angående vad som kanske intresserar mig. Ibland så rätt att...

... jag redan har ett exemplar i bokhyllan! Nu är visserligen mitt ex en gammal och sönderälskad pocket, men det känns inte speciellt motiverat att behålla båda exemplaren själv. Män kan inte våldtas förtjänar att läsas av så många dom möjligt.  

Därför tänkte jag att jag ordnar en liten enkel tävling! Kommentera med ditt namn plus mejladress och svara på frågan: vilken är den senaste låten du lyssnat på? Vilken låt ni svarar spelar ingen roll, slumpen avgör sen vem som får boken, jag behöver bara särskilja er lite :-)

Ni har på er till 8:e april klockan 10:00, dvs måndag morgon! 

Kulturkonsumenten vecka 12

Längesen vi körde en good old kulturkonsument så nu gör vi det! De här inläggen brukar sällan vara dom som får mest likes och kommentarer, men jag kommer nog aldrig sluta med dem ändå. Jag är som en svamp när det kommer till tips på bra böcker, tv och musik och jag tycker liksom att det är en av grundpelarna i bloggande - att tipsa och bli tipsad. Så nu gapar ni stort och tar en tugga kulturtips för mamma.

Senaste tiden har jag

LÄST

Rätt mycket faktiskt! Efter att jag lämnade in manuset och väntar på kommentarer uppstod ett sällsynt fenomen som kallas fritid. Jag passade på att läsa och lyssna lite ur högarna på nattduksbordet, på appen och i bokhyllorna. Bara de senaste dagarna har jag lyssnat ut Mannen i skogen av Jens Liljestrand, en bra biografi över Vilhelm Moberg. Jag har varit fascinerad av Moberg länge och jag är inte mindre fascinerad nu, 27 timmar biografi senare. Säga vad man vill om hans (ibland missriktade) rättshaveri, men han var en karaktär. Det finns nåt otroligt osympatiskt kring honom, samtidigt som att man ändå känner nån slags ömhet för honom. Efter det lyssnade jag på Rebecka Åhlunds fantastiska Jag som var så rolig att dricka vin med om hennes erfarenheter som alkoholist, både nykter och onykter sådan. Fick mig att verkligen fundera kring mitt eget - och andras - drickande. Kände igen mig i mycket, skrämmande mycket, även om jag aldrig utvecklat nåt beroende kring alkohol. Eller har jag? Var går gränsen? Oavsett relation till alkohol tycker jag man kan läsa den.

I fysisk form har jag slukat Julia Wickholms Olivia för alltid en natt. Jag älskar att läsa ungdomsböcker och jag är så glad att det kommer lite finlandsvenska sådana! Hade gärna läst mer och lärt känna alla djupare som vuxen, men är du/känner du en läsande tonåring (eller brådmogen tweenie, hade nog läst den med stor behållning som 10-åring redan MVH läste Stephen King i trean) tycker jag du ska sticka den boken i näven på denne. Extra fint att boken bjuder på tankar kring klasstillhörighet på ett naturligt sätt. Jag fortsatte på ungdoms-banan och läste Moxie av Jennifer Mathieu igår kväll och fällde en liten rörd tår både en och två gånger. Moxie handlar om Vivan som hittar sina mammas gamla riot grrrl-grejer och bestämmer sig för att göra uppror i deras otroligt sexistiska och orättvisa (men helt trovärdiga) skola genom ett feministiskt fanzine. Efter att jag kommit över den initiala chocken att riot grrlsen är tillräckligt gamla att ha tonåriga barn älskade jag den. Tyvärr är svenska översättningen så där, så läs den på engelska om ni orkar.

SETT

Nu är det ett par veckor sen redan som jag och Pär gick och såg The Favourite, men eftersom jag inte nämnt den desto mer ännu får det bli mitt titta-tips. Har också bara sett på sitcom-repriser den senaste tiden, plus svenska Skam-wannaben Eagles, som jag tycker har så cringy manus att jag inte orkar tipsa desto mer om det.

The Favourite då! Vad finns det egentligen att säga som inte redan blivit sagt? Det är en helt fantastisk film, men nu är ju jag jävig eftersom jag är ordförande i Finlandsvenska Kostymfilmskonnossörer, hehe. Men om jag ska försöka säga sätta fingret på vad som är så bra med den, så är det kanske först och främst det mångfacetterade kvinnogallerier, tyvärr fortfarande sällsynt på film. Här finns tre otroliga kvinnoporträtt som man i lika stora delar ömkar för och irriterar sig på. Emma Stone och Olivia Colman var favoriter från förr, Raquel Weisz hade jag ingen riktigt pejl på, men jävlaRRR vilka rollprestationer dom alla tre gör. Sen älskade jag att filmen hade en slags 90-talskänsla över sig, jag vet inte vad det berodde på, men filmen kändes tidlös på ett sätt jag inte tyckt nyare kostymfilmer gjort. Plus en intressant historia då, så jag vet inte? Gå och se den bara om ni inte gjort det redan.

LYSSNAT PÅ

Silvana Imams nya, Helig moder. Jag tycker ärligt Silvana är bättre som modeikon eller konstnär eller nåt sånt än vad hon är rappare, MEN den här senaste skivan känns som en upp-steppning. Riktigt bra, gillar speciellt låtarna Helig Moder, 4h, Ha tålamod och Ta hand om dig. Lyssna på hel skivan här.

Hälften mindre, dubbelt bättre

Så var det klart. Alla böcker är genomgångna en och en, favoriter och hjärtevärmande och böcker som betyder något har sparats och resten ligger nu i en stor pöl på vårt vardagsrumsgolv i väntan på ges bort och säljas*.  

Det här var jobbigare än jag trott, garderoben och kläderna var easy peasy, men böckerna, åh böckerna.  

Före man börjar konmari-rensa ska man fundera lite vad man har för målbild för resultatet. Jag hade en fysisk målbild och en mer abstrakt. Det fysiska var egentligen sekundärt men jag ville att våra vinylskivor och helst större delen av våra pärmar med tidningar skulle rymmas in i biblioteket. Det kändes helt orealistiskt.

Den mer abstrakta var att jag inte ville känns mig ägd av mina böcker, för det har jag gjort.

Jag tror inte folk förstår hur mycket böcker vi hade. När jag började tömma hyllorna visade sig till exempel att alla rader med pockets hade stått dubbla - en helt omöjlig lösning. Det var precis som Pär sa; vi har bara förvarat böckerna, inte använt dem.

Folk har reagerat ganska starkt på att vi rensat och jag blir lite trött, för det handlar verkligen inte om att inte älska böcker längre eller vad folk är rädda för. Tvärtom så vill jag orka och hinna älska alla de böcker vi behåller MER och inte känna mig överväldigad av vårt bibliotek. Dessutom vill jag ha in lite luft i hyllorna, man kan inte ha en definitiv och statisk samling redan som 30-åring, vi ska ju leva länge, länge till och samla på oss mer.

Jag tycker en bokhylla säger en väldigt massa saker om en människa, jag läser in hela personligheter i en hylla. Men i min egen har jag känt mig lost, på senaste tiden nästan känt lite beröringsskräck inför. Istället för att verkligen ta reda på vem jag är och hur min hylla ska se ut har jag garderat mig och behållit och köpt alla böcker som eventuellt kunde va nån slags del av mig. Så att alla kan hitta sin version av mig där och ingen behöver bli besviken. Jag har byggt en samling för andra och inte mig. 

Nu säger jag FUCK DET till alla såna tankar och så säger jag HEJ ELLEN istället! Det är som att jag grävt upp mig själv ur högen med böcker. Nu har jag bara kvar det som verkligen, verkligen är jag. Det har visat sig vara mycket barn- och ungdomslitteratur, ännu mer serier, en hel del musikjournalistik och feministisk facklitteratur och så klart många olika romaner. Det är fortfarande en spretig och fyllig hylla, men den är helt min. Och Pärs så klart, men vi har gått igenom våra böcker var för sig.

Och!!! Det fysiska målet visade sig vara hur realistiskt som helst. Nu bor skivorna i bläddervänlig höjd och tidskrifterna har flyttat ut ur min garderob där dom tidigare stod. VET NI HUR SKÖNT DET KÄNNS?!

Så snälla spare me kommentarerna om hur man inte kan göra så mot böckerna och ingen riktig bokälskare skulle göra så och blablabla. Trots att vår bokhylla nu är hälften mindre och dubbelt mer kurerad så har jag ändå läst och älskat fler böcker än de flesta av er sååå... *hairflip bye*

*= Vi kommer att sälja en del (den bästa delen) av utrenset (riktigt bra och nya böcker obs!) på kvällen med mig och Sandra Beijer på AE för typ 1€ & 2€. Bara för att en bok inte ryms i vår bokhylla betyder det inte att de inte förtjänar hem. Bring cash om ni är sugna.