Tänkte vi skulle köra ett gammalt gott koncept från bloggarnas gyllene ålder, nämligen en hiss och och diss-lista! Jag behöver väl knappast förklara desto mer hur det funkar? Nej, tänkte väl det. Here goes, vi börjar kanske med hissarna?
❤️ Min nya mascara från Benefit, Bad Gal Bang heter den. Orsaken till att jag har både en liten och en stor är för att jag köpte den lilla provförpackningen på vägen till Sverige för att jag ville testa och den stora en vecka senare, på väg hem för att den hade övertygat mig under en vecka. Jakten på den perfekta mascaran är ju evig, men det här kommer ganska nära, i alla fall som vardagsmascara. Lätt, bra borste, kladdar inte och fransarna får sig ett riktigt lyft, även utan ögonfransböjare. Tog en bild när jag har mascara på ett öga för jämförelse, men det ser märkligare ut än vad jag hade riktigt tänkt mig, eftersom jag också har ganska gravt olika stora ögon heh.
o_O till er tjänst. Mascaran är i alla fall riktigt bra, så ett tips till er som är på jakt efter en sådan.
❤️ Det brinners låt Du ljuger mig rätt i ögonen. Låtar är ju som människor, vissa värmer man upp långsamt till, vissa är one night stands man får lite rysningar längs med ryggraden bara av att höra sen och vissa är love at first sight. Du ljuger mig rätt i ögonen var en sån love at first sight, den väcker något i mig som jag gillar.
❤️ Det här skivomslaget jag såg på loppis häromdagen. Köpte inte skivan, men så snyggt omslag! Inspirerande till tusen. Det är också ett instakonto jag skulle vilja öppna; skivor, böcker och tidningar på loppis som jag nödvändigtvis inte känner att jag måste köpa, men som ger mig en inspirationskick.
❤️ Vi hade workshop för ett gäng asylsökande som studerar finska idag och de fick skriva dikter på finska och jag blev på riktigt typ överväldigad över dikterna de skrev. Så fina! Sånt är så roligt och gör allt tråkigt och jobbigt på jobbet värt det.
💩 Min bil har nåt märkligt ljud för sig som jag antar borde kollas upp. Den går som den ska och inga varningslampor lyser, men det låter. Igen: skulle verkligen inte orka. Om jag ska ge dig unga läsare ett råd i lviet: köp ingenting. Sekunden ditt namn står på papprena, det är då allt börjar förfalla. Köpte vår lägenhet - handfatet lossnade. Köpte bil - nu låter den. Och varför har jag inga vänner som kan nånting om bilar? Vet precis vem jag skulle vända mig till om jag behövde ha en skulptur i trä eller en ljudinstallation lite hastigt, men bilmekaniker - där är en vit fläck på min vänskapskarta.
screenshot från ÖT:s “Arg idag”-spalt
💩 Folk som är “oroliga” när det ska byggas olika slags enheter i närheten av dem. Grattis hörni, förutom att ha avslöjat ett kortsiktigt tänkande och en i bästa fall tveksam människosyn har ni vunnit den prestigefyllda tävlingen om vem som är mest irriterande online, där den hårda konkurrensen bestod av folk som likear sina egna statusar, par som grälar offentligt och killar med fiskar på sina Tinder-bilder. Strongt jobbat!
För tillfället handlar det om en drogavvänjningsklinik i Kronoby, för nåt år sen var det en barnskyddenhet här i stan och före det var det nåt liknande nån annanstans. Titt som tätt dyker de upp de här “oroliga skattebetalarna” som tänker på “barnens bästa” och inte är något emot byggandet i sig, bara placeringen. Och jag blir lika trött varje gång. Jag hade kanske förstått det lite bättre om det fanns en sån enhet redan och det hade visat sig skapa problem, men när det handlar om vad som är fint nog att bo granne med, ja då… Här är en idé: tänk om vi skulle ta alla missbrukarna, alla jobbiga problembarn från trasiga hem, kanske vi tar flyktingarna på samma gång för en flyktingförläggning är ju sällan good news heller, eller hur, och så bygger vi en egen kommun åt dem, långt bort från “lekande barn” eller vad det är ni låtsas vara oroliga för och så bygger vi en mur runt hela den kommunen och så släpper vi inte ut dem? Hur skulle det va? Nej tack alltså, jag skulle tusen gånger hellre bo granne med tusen rehabs än med folk som blir upprörda över att dela sin luft med annat folk.
💩 De nya abortlagarna. Jag orkar inte. Och det händer inte bara i USA, det händer även här i Europa.
💩Och just det där: jag orkar inte. Jag är så himla trött den här tiden på året, det känns som att jag kunde sova för evigt. Igår sov jag hela kvällen, var vaken ett par timmar mitt i natten och sen hela natten efter det. Kunde ha sovit hela förmiddagen också om inte väckarklockan stoppat mig. Jag vet inte om det är ljuset, pollenet eller the fact att jag har jobbat dubbelt nu i typ två år. Jag börjar känna av splittringen i huvudet. Jag vet inte om man “får” gör så här, men jag har faktiskt tänkt påbörja mitt stipendieår nästa år med en veckas semester på annan ort. Jag tilltalas också av tanken av symboliken i ett tydligt avbrott mellan detta och nästa år. Kanske är bra för huvudet om inget annat.