En stor jävla bokmässehaul

Pärs inlägg igår blev så läst och omtyckt att jag/vi funderar på att helt enkelt låta Pär bli en återkommande kolumnist på bloggen - kanske en gång i veckan, kanske mera sällan skulle han få skriva om lite vad han vill under kategorin Pärspektiv (fattar ni? fattar ni?). Han vill inte ha en egen blogg, men behöver få komma till tals ibland. Plus det skulle underlätta för mig om jag fick en dag inläggsledigt. Om ni tycker det här är en bra idé - säg hepp! Annars blir det inget.

Jag har den sämsta jävla skitdag jag haft på år och dagar idag. Söndrig telefon, tandläkartid, ont i halsen och en kroppstemp som inte kommer upp till det normala, en IBS-mage som lider av bokmässan, mycket på jobbet, kappa som fastnade i cykelhjulet… Ja ni fattar. ALLT SUGER. Jag bara väntar tills jag avklarat allt idag så jag får lägga mig ner och gråta under täcket. När ni skrivit hepp får ni gärna skriva något riktigt snällt och inställsamt åt mig, jag behöver alla klappar på axeln jag kan få idag.

Tänkte att vi skulle gå igenom det jag fått mest frågor om efter bokmässan (förutom: vilka kändisar har du sett?) nämligen vad jag köpte. Både jag och Pär köpte en hel del, så här är ett info- och bildladdat inlägg.

Det såg ut så här när vi packat upp. Vi åkte dit med nästan tomma väskor och kom tillbaka med två fullpackade ryggsäckar och en kappsäck så tung att jag tror jag spräckte nåt när jag bar upp den för våra trappor sen. Man kan inte släppa lös oss två på en bokmässa, det går inte. Vi skulle inte köpa nåt utöver ett par titlar var vi hade bestämt oss för på förhand meeeen… HEH.

Nåja, här är en ganska osentimental uppräkning av grejs vi köpte:

Ett par lösnummer av Historiskan, en favorittidning och Moa Romanovas Alltid fucka upp. Moa bjöd mig på fest när jag träffade henne för att få den signerad men jag vågade inte gå. Aldrig kommer jag förlåta mig själv för det.

Gun-Britt “Maken” Sundströms Skrivliv kändes som en nödvändighet because, hellooo, jag lever skrivliv? Vigdis Hjorths Arv och miljö har ju varit inneboken nummer ett i sommar och nu läser man den i Elsa Billgrens nystartade bokklubb (en ljuvlig idé för övrigt, skulle jag ha tid och ork för sånt skulle jag stjäla den direkt!). Kan aldrig motstå en it-bok, hehe.

En samling urklipp från lokalpressen under namnet Dagens ris, utgiven av fantastiska Teg Publishing. Ett litet, väldigt sympatiskt förlag med Norrlandsfokus. Brukar oftast va lite intresserad av allt dom ger ut. Och så den lokale sonens nyaste, Där musiken började av Lars Sund. På tal om honom skämdes jag ganska ordentligt efter att stegat fram självsäkert till honom och skakat hand och presenterat mig med bara förnamn. Lite “det är alltså jag som är Ellen”-style. Jag vet inte varför jag tänkte att han skulle veta vem jag är, bara för att jag vet vem han är. Oh well.

En annan it-bok fick följa med, Sheila Hetis Moderskap. Allting växer av Lyra Koli FICK jag faktiskt av Lyra herself, eftersom vi hamnade mitt emot varandra på middagen på lördag.

Det gulligaste på hela mässan (förutom Leif GW Persson) var Novellix lilla litterära smågodis-monter. Man fick plocka i en påse och välja fritt av deras noveller och köpa i lösvikt - 60 kr hektot eller nåt sånt. Dessutom hade de delat in novellerna i sött, surt och salt. Genialt! Jag köpte en helt bunt, de är så bra som gå bort-present om inget annat.

Ett impulsköp och ett måste-köp. Sara Stridsberg älskar jag, så att jag skulle köpa hennes Kärlekens Antarktis var givet. Dave Goulsons Galen i insekter däremot har jag aldrig hört talat om förut, men blev väldigt sugen där och då på att köpa den. Så då gjorde jag det. Jag brukar gilla passionerat och lite lätt filosofiskt skrivna faktaböcker, så hoppas, hoppas.

Jag visste inte ens att Sami Said hade kommit ut med en ny roman, men självklart ville jag ha Människan är den vackraste staden när jag såg den. Har tyckt mycket om hans två tidigare böcker. Tid att städa av Fanny Ambjörnssen kändes som att den träffade alla rätt, städning som politik, städning och feminism, städning och litteratur. Ser mycket fram emot att läsa den.

Har tänkt läsa Roxane Gays Hunger hela livet typ, så jag kunde lika gärna köpa den nu som nån annan gång. Mats Strandbergs Slutet var ett måste, så är det bara.

Fabian Göranzons nya grafiska roman, Drömmen om Europa och en liten gratisbok som Arena delade ut. Det är inte en rasistisk bok, obs, men väl en bok om rasism.

En bok om vår tids prestationssamhälle, skriven av en filosof - ja men visst! Såg ett reportage om Jonna Bornemarks Det omätbaras renässans på Kulturnyheterna nån vecka före mässan och gjorde en mental note att den kunde va värd att köpa. Så klart kom jag inte hem utan en ny kokbok heller - Vegansk snabbmat ska jag nu börja laga.

En bok med intervjuer från tidningen Sex och Pärs kompis Alice’ nya bok, Borderline fick också följa med hem.

Böcker om eller av Pärs två stora idoler; Göran Greiders Bergspredikan för socialister och en bok om Skandia-mannen och Olof Palme. Pär SLUKAR allt om Palme-mordet och ibland om kvällarna när vi ligger i sängen kan han plötsligt säga “det stör mig att dom inte vet vem som gjorde det”. jag svara oftast, “kanske vi aldrig får reda på det” och scrollar vidare och Pär suckar djupt.

Fredrik Strages nya samlade krönikor i 242 och nån fotbollsbok som jag gömde undan lite för jag vet inte alls vad det är och jag bryr mig inte, sorry. Strage-boken fick jag signerat och han skrev t o m “snygga tatueringar!" vilket han säkert skriver åt alla med en tatuering, men det kändes ändå kul. Han luktade ganska mycket svett för övrigt, men det kan jag förlåta Sveriges i särklass bästa musikjournalist för. GUD vad jag ville bli krönikör för typ Aftonbladet och gå på konserter och namedroppa en massa och bara vara cool när jag var tonåring, allt pga Strage och i nån mån Andres Lokko och Linda Skugge och dom. När dessutom Per Bjurman stormade scen under en Håkan Hellström-konsert och kysste honom för att han tyckte det var så bra blev det ju ännu mer attraktivt att va musikjournalist - hångla med Håkan på arbetstid? Helt okej.

Och så en stor bunt tidskrifter och tidningar.

Det var det, men jag tycker det räcker till - mer än väl. Är lite gladare nu när jag påmint mig själv om allt gött jag har att läsa där hemma. Men mest är jag faktiskt trött och ledsen. Heut’ ist nicht mein Tag, för att parafrasera Blümchen.

Nerför backen, över torget, åh, jag älskar, älskar den här stan

För något år sen gav jag er (lol, låter så högtidligt men) en playlist med 30 låtar som hette Peed sulo. Den trogna BFF:aren kommer säkert ihåg det med fröjd.

Den var designad för att precis möta ditt behov av lagom up tempo-iga, (inte nödvändigtvis glada men) låtar på väg hem från jobbet. Den där känslan när man susar genom stan på sin cykel en lite kall höstdag och det känns som att man har en glad hemlighet, den känslan ville jag åt. Jag tänker ofta, lagd åt både det romantiska och narcissistiska hållet, att jag går eller cyklar i en film, precis den där scenen när protagonisten i historien (i det här fallet jag) sagt ifrån på ett bitigt sätt eller på nåt sätt fått ett bra break through. Den innehöll t ex såna här godingar:

HÄR hittar ni den.

Jag skulle inte säga att alla mina playlist på Spotify är genomtänkta direkt, men just den här har visat sig vara mycket bra ihopplockad. Om jag får säga det själv. Det visade sig att jag själv hade mycket nytta av just den här typen av låtar som ger hemvägen en filmisk touch. Jag har lyssnat på Peed sulo till leda. Men nu har jag fixat det problemet, Peed sulo har fått ett litet syskon;

Peed sulo 2! 30 låtar TILL perfekta för allt det där orginal-Peed sulo var bra för. Den innehåller, förutom låten inläggets rubrik är hämtat från, t ex lite sånt här:

Ni hittar den HÄR.

Jag hoppas ni gillar den! Jag har dessutom städat upp min Spotify-kanal lite och gjort sånt ni inte behöver, t ex listor som heter “hör på det här” och innehåller tre låtar från april 2014 (har en miljon såna), hemliga så nu borde ni bara se de lite mer genomtänkta och bättre paketerade listorna. Ni hittar t ex en jättebra lista med tryckare där, vår bröllopslista och ett musikaliskt tvärsnitt över min högstadietid.

Med jämna mellanrum tänkte jag försöka göra små listor åt er, det är nämligen en liten hobby jag har. Ni får ju gärna hojta till om ni tycker det är en bra idé. Eller om ni tycker det är världens värsta idé och att jag och min musiksmak borde gå och gömma oss. Vi kommer inte att göra det ändå, men.

Shit jag sparat på Instagram lately del 3

Hej hej mitt i torsdagen! Jag kom på att det är längesen vi tittat på vad jag sparat på Instagram på sistone, så ett sånt inlägg blir det idag. Vill ni se tidigare inlägg kan ni se klicka här och här.

Nu börjar vi!

Vi börjar mjukt med en målning av en gullig stor humla i famnen på nån brud. Eller för den delen, nån person av annat kön iförd klänning.

En ung Hugh Grant. Alltså visst, han är en sexköpande scumbag, men vad kan man när arv och miljö gör så att man ändå tycker han är charmig? Suck.

Som motvikt till mansgrisar - girl power. Otroligt fin bild på Ginger. Kan ljusa slingor som inramning till ansiktet PLEASE göra en comeback, det är så snyggt.

På tal om hår, kan jag få Robyns hår? Varför har hon alltid perfekt hår? Ända sen Do you really want me-pagen till det här senaste svallet - alltid perfekt hår. Skulle jag för ett ögonblick tror att jag kunde ull this off skulle saxen va i håret fortfarande än du hinner säga Agnetha Fältskog.

Har skrattat så tårarna runnit till den här memen. Vet inte varför, ibland prickar dom bara rätt.

Från skratt till klump i magen. Det bästa som skrevs på Instagram inför det svenska valet skrevs av Jonas Hassen Khemiri. Här kan du också läsa hela texten. Gör det.

En glittrig kattunge. Varför inte liksom.

Laura Palmer i drag. Igen, varför inte?

Man älskar ju behind the scenes-bilder från klassiska filmer. Behöver knappast säga vilken film det här är ifrån? *knyter näven i luften till tonerna av Don’t you (forget about me) *

En fin målning. Älskar färgerna.

Jenny Jägerfeld svarar på frågar i KP och hon delade den här HJÄRTEKNIPANDE frågan hon fått IN. Jag hoppas ni ser att läsa och jag hoppas skogsmusen klarade sig.

Perfekt look på Julia Roberts och han där från den där advokatserien jag aldrig orkar se.

Och på tal om looks kände jag mig väldigt träffad av den här som Ronja skickade till mig här om dagen.

Alicia Keys delade den här gamla 8?) bilden på Janet Jackson. Så fin.

Och det bästa till sist - ett gäng häxor från ungefär 1875. Man älskar ju allt med den här bilden!!!!

Det var det. Nu ska jag gå hem och äta och sen är det Arbis-kurs ikväll - pepp!

Kulturkonsumenten vecka 37

All the women who’s independent, throw your melatonin-tabletter at me för den här självständiga feministen kan absolut inte sova när hennes man är out of town. Har varit en zombie hela dan. Ska gå och lägga mig alldeles strax (bredvid PG för nu är han hemma, hurra!) men först ska jag rapportera om mina senaste utflykter i underhållningens och tidsfördrivets förlovade land.

Senaste tiden har jag

LÄST

Jag fick en kommentar förra veckan om jag kunde tipsa om finlandssvenska författare. Det ska jag också göra i ett helt skilt inlägg, men här kommer ett första finlandssvenskt pangtips! 

Pär har länge sagt att jag borde läsa Maskrosguden och Maskrosgudens barn av Sabine Forsblom och efter att ha blivit bekant med Sabine har jag själv tänkt på det flera gånger. Men det är som det är ni vet, den där att läsa-listan krymper ju aldrig och tiden den bara går och går och aldrig får man tummen ur.

Men så här om veckan kom Sabines nya roman Betinkan ut, den tredje och avslutande  delen i Maskrosgud-trilogin och jag fick den av Schildts & Söderströms. Så jag gjorde som man inte ska göra, jag började från slutet.

Men vad spelar det för roll när det är så jävla bra?!?! Ok, hiss-pitchen lyder: arbetarklass-tjej, Betinkan kallad, växer upp på 70-talet och är kär, har skeva vänskapsrelationer, super och är olycklig. Låter som en ganska klassisk historia och på sätt och vis är det det men det är också så mycket mer. Det handlar om hur vi gör klass och kön vad som är fint och vad som är fult och familj och arv och miljö. Tycker verkligen inte om att beskriva folks språk som ”mustigt”, men vet inte vad jag annars skulle skriva. Jag känner verkligen kylan och lukten i bussen på väg till dansen och när Betinkan har ångest, ja då har jag också ångest. Jag har sällan känt igen mig så väl i en ångestbeskrivning. 

Det är också fint, för det känns som att min Rakel i Jaga Vatten och Sabines Betinkan-Betina är släkt på ett sätt, men jag kommer aldrig dra några som helst paralleller annars mellan mig och Sabine Forsblom, jag kan bara hoppas att jag nån dag skulle få en droppe av hennes magiska berättarstil, som nästan blir magisk realism ibland.

Jag ska mos def läsa Sabines två andra böcker efter det här, Betinkan körde över mig som en ångvält. På ett bra sätt!

SETT 

Jag såg Dangerous Liaisons i söndags kväll så länge jag vek kläder. Påbörjade bara nån på måfå som uppfyllde mitt kostymfilmekriterie för tillfället och blev pleasantly surprised! Jag visste inte det då, men efter en stund stod det klart att min gamla tonårsfavorit Cruel Intentions är baserad på samma pjäs! Kul! Så en kostymfilm, besläktad med Cruel Intentions och med Glenn Close (som är hårresande bra) i huvudrollen. Hur har jag inte sett den förr?!? Vad annat har jag missat i livet?

Utöver det har jag inte knappt sett nåt intressant. Ett halvt dussin Netflix-producerade high school-filmer typ. The usual.

LYSSNAT PÅ 

Blood Oranges nya. Mmmmmmästerverk.

Och som bonus, den här lilla visan med Anneli Saaristo som råkade börja spela på Spotify en dag och som jag föll för, utan att jag egentligen vet varför. Tycker den är fin, behöver ju inte vara svårare än så ibland.

PS Såg att Jenna hade gjort en kulturkonsument idag också, tips tips! 

Kulturkonsumenten vecka 34

Hej alla människor! Shit vad den här veckan har gått fort! Kanske är det nya jobbet som gjort att den bara svischat förbi. Det går bra tror jag förresten, tackar som frågar! Jag har väldigt mycket flikar upp på webbläsaren hela tiden och det beskriver väl det ganska bra. Känns som att jag har ganska många flikar upp i huvudet också. Mitt skrivbord ser redan trevligt inbott ut; här samsas handkrämer med bananer, böcker och post-itlappar. 

I alla fall, tänkte köra en good old kulturkonsument idag, även om ni inte tycks direkt brinna för det här upplägget, hehe. Men JAG gillar det och det här inte public service tyvärr. 

Den senaste tiden har jag

LÄST

Det här var månadens bokcirkelbok och oj, vilken bok. Jag vet inte hur jag ens ska berätta om den här boken och göra den rättvisa. För att vara ärlig ska jag säga att åsikterna om den i bokcirkeln gick ganska mycket i sär, några av oss gillade den och andra var väldigt mycket mer tveksamma till den. 

Lincoln in the bardo är baserad på en sann historia; Abraham Lincoln och hans son Willie som dog som 11-åring. Det sägs att Lincoln blev nedbruten av sorg och nattetid besökte Willies grav upprepade gånger. George Saunders tar avstamp i det, men skriver en helt egen historia kring det skeendet. Berättelsen drivs framåt av massa olika röster, dels citat hämtade ur historiska dokument om det verkliga skeendet, dels röster av själar Willie Lincoln möter i bardo - som alltså är en buddhistisk term för vad vi kanske skulle kalla för limbo, stället mellan himmel och helvete där rastlösa själar som inte vill släppa taget om jordelivet kommer. Rösterna pratar i mun på varann och säger emot varandra och avbryter och är alla är måna om att få sin historia berättad samtidigt som de berättar vad som händer med Willie och Abraham. 

Jag kan inte förklara på ett bättre sätt hur boken är skriven och det tog en bra stund före jag fick grepp om berättartekniken, men efter att den polletten föll ner så älskade jag boken. Den är lättläst och rolig och vemodig och poetisk, Saunders får till och med de historiska citaten att flyta på som poesi. Det är dessutom längesen jag läst något som känts så eget och nytt - ordet "gränslös" kom upp flertal gånger under diskussionen kring Lincoln in the bardo och det är nog ett bra ord. Boken får en också att tänka på hur man lever sitt liv och vad som egentligen betyder nåt. Jag skulle säga boken var en 5/5:a. Läs den! Finns bl a här. 

SETT

Jag började kolla Love Island UK under min tid i UK och jag älskade det pga så klart älskade jag det. Nu har ju också en svensk säsong startat och Pär har på eget initiativ börjat kolla det med mig och det gör mig så glaaad! Jag tycker om såna där vardagliga traditioner, att vi sitter i soffan och kollar nåt tillsammans varje kväll. 

Love Island är för den oinvigde snarlikt med Paradise Hotel, där snygga och unga singlar låses in i ett lyxigt hus utan några tidsfördriv eller nån input från omvärlden, vilket så klart är bäddat för dramatik. Alla är vältränade och liksom, polerade och putsade och det spelas alltid in på tillräckligt varm ort för att uppmuntra deltagarna att gå klädda i badkläder så ofta som möjligt. 

Dom ska bilda par, stå emot frestelser som oftast utgörs av att "ett bombnedslag" kommer in i villan och raggar på endera parten. Skillnaden mellan PH och Love Island är att Love Island sänds med bara nån dags fördröjning vilket gör att tittarna kan  vara med och påverka genom att rösta på sina favoriter, rösta ut folk osv osv. 

So far känns svenska säsongen ganska sval jämfört med brittiska versionen, men det har potential. Svenska säsongen och tredje säsongen av brittiska finns på svenska Cmore. 

LYSSNAT PÅ

Mest Nicki Minajs nya skiva Queen, som jag tycker är riktigt bra. Finns här på Spotify. Tycker Nicki är ganska fantastisk som rappare och så får ni säga vad ni vill. Har nynnat Ganja Burns hela, hela veckan. Vi klipper in den låten, va? Jo, jag tror det. 

Trevlig helg! 

😎✌🏼

Idag är det nåt så fånigt som Världsemoji-dagen. Orkar inte med alla dessa påhittade hit-och-dit-dagarna. Men eftersom min inspiration och kreativitet är på samma nivå som grundvattnet i södra Sverige, tar jag ändå tillfället i akt och publicerar denna lilla lista jag hittade på Elsa Billgrens blogg för ganska länge sen.

Vilken emoji använder du mest?

😏

Jag vet inte, jag är väl på ett självgott humör ofta.

Vilken emoji tycker du är finast?

🐳

Älskar blåvalen!

Vilken emoji brukar du ha till frukostbilder?

Tror jag använt 🍊och 🥑 nån gång but thazz it.

Vilken av djuremojisarna är mest du?

🐊

Slö och långsam och nöjd med att lurka precis under vattenytan för det mesta - men också oberäknelig, opålitlig och blodtörstig mellan varven :-))))

Vilken emoji hatar du när andra använder?

🙈🙉🙊

De där tre jävla aporna gör mig galen. Dom är så låtsas-fejk-”oj va sa jag just” som inte funkar i skriven kontext. De här aporna är skenheliga, präktiga och wannabe-gulliga - mina tre HATegenskaper.

Vilken emoji har du dille på just nu?

🌞

pga 30 grader varmt.

Vilken emoji använde du senast och i vilket sammanhang?

✊🏻

I ett samförstånd angående att jobba i den här värmen.

Vilken emoji fattar du inte vad den föreställer?

😜

Det är ju inget riktigt ansiktsuttryck! Har du nånsin (förutsatt att du inte är Miley Cyrus) räckt ut tungan och blinkat med ena ögat samtidigt?! 

Vilken emoji tycker du är roligast?

😑

För att det är exakt mitt ansiktsuttryck när t ex Nikko säger nåt dumt.

Vilken kombination av emojisar gillar du bäst?

🌿🍊💶

har ingen favoritkombo, men gillar att färgkoordinera.

Vilken emoji är mest ”influencer”?

🔥🔥🔥

Som kommentar på en selfie tänker jag.

Vilken emoji får du av dina föräldrar?

😆 pappa

😮 mamma

Vilka emojisar använde du i ett extra minnesvärt instagraminlägg?

Använder faktiskt inte emojis så mycket på Instagram. Eller i alla fall inte i några av mina ”extra minnesvärda” inlägg.

Vilken emoji beskriver ditt humör just nu?

😑😓🤯

Är jättestressad och uppgiven och svettig. Dels vädret, dels annat.

Vilka tre emojisar beskriver dig bäst?

🤓😈😭

Nördig, elak och gråtmild.

Girl look how fucking orange you look girl - En kärleksförklaring

Jag fick en förfrågan om att skriva om RuPauls Dragrace och SJÄLVKLART kan jag skriva lite om ett av mina all time favoritprogram.

Jag kommer att peppra det här inlägget med GIFs & referenser som kanske makes no sense för dig om du inte är bekant med programmet, men som funkar som fyrljus mellan oss fans. Men du kanske känner igen nåt även om du är novis på området: så mycket citat och klassiska gifs härstammar från RuPauls Dragrace. 

Sen en liten disclaimer: jag är ganska nytt fan av RPDR och har sett allt vad jag sett (dvs allt från säsong 3 framåt, inklusive All Stars-säsongerna) det här senaste året. Jag kan tyvärr inte berätta nån historia om hur jag såg den suddiga första säsongen redan DÅ, eller hur jag såg på det före det slog på bred front. Jag hade blivit tipsad från höger och vänster om RPDR i flera omgångar och nånstans visste jag att jag skulle älska det. Men ni vet när det är nån serie som alla hypear och alla pratar om och du fattar att du borde se på den men du kommer inte bara dig för, för plötsligt växer det till ett enormt projekt.

Så det var först en bakfull söndag när Nikko med milt våld satte mig ner i soffan och sa ”nu börjar vi bara”. Tror det var säsong fyra. Jag. Föll. Handlöst.

Så klart.

Fram tills dess hade min bild av drag bestått Babsan och After Dark. Kanske nåt suddigt minne av Dame Edna. Jag hade knappt hört talas om RuPaul för att vara helt ärlig. Och jag visste inte alls historien bakom drag, jag fattade kanske inte riktigt varför man gjorde drag, jag såg inte drag som den konstform det faktiskt är.

RuPauls DragRace har gått i tio säsonger och tre All Stars-säsonger. Dessutom finns det extramaterial i form av avsnitt som går jämsides och kallas Untucked.

RPDR är en ganska klassisk talangjakt där drag queens från hela USA tävlar om titeln och kronan. De bedöms enligt det rent estetiska så klart; hår och smink och kläder. Men de tävlar också i humor - både stand up och kändisimitationer, dans, sång och over all show. Varje avsnitt sker en utslagning där de två som placerat sig i botten ska lipsync for their lives. Det vill säga mima och dansa till kända låtar. I finalen lipsyncar också finalisterna mot varandra. 

​Mina favoritmoment är Snatch Game, en återkommande utmaning i varje säsong där deltagarna ska imitera en kändis. Jag älskar också när de är på catwalken. Jag är kanske minst intresserad av musikalgrejerna de brukar göra. Även om det finns guldkorn där också: 

Deltagarna är ofta stora personligheter, både på och av scen. Precis som i alla (amerikanska) talangjakter och dokusåpor innehåller den en hel del drama mellan deltagarna.

Det som jag tycker skiljer RPDR från andra dokusåpor är att det finns en snäll ton under allt. En stor del av drag är ”reading”, dvs förolämpa varandra och varandras stilar på ett roligt sätt. Man ska va bitchy, men man ska också kunna ta bitchyness. Och man ska kunna göra det med hjärta! Dessutom poängteras det i nästintill varenda avsnitt vikten av att äga sig själv och använda sig av både sina styrkor och sina svagheter. Det läggs också stor tyngd på det faktum att alla är familj och man får vara sig själv.

Frågor som familj, religion, kön, kropp, rasism, aids, övergrepp, utanförskap, psykisk ohälsa och missbruk har diskuterats och tagits upp under åren. Jag har gråtit ganska ofta av rördhet. Det är liksom långt ifrån opolitiskt och speciellt frågor som berör HBTQ-delen av befolkningen tas upp. Jag gråter inte alldeles sällan.

Sen att man fått höra weird ass-shit om produktionen och hur deltagarna behandlas må så vara, tror inte förhållandena är värre än nån annan reality-serie.

Elsa Billgren har skrivit ett jävligt bra introduktionsinlägg till RuPauls som jag tycker du ska läsa här.

Vilka är mina favorit-queens genom säsongerna då? WELL det där är svårt, men...

Man måste ju älska Bianca Del Rio! Hon personifierar allt det bra med RPDR - hon är elak, rakt på sak och otroligt rolig, samtidigt som hennes goda hjärta lyser igenom jämt. 

Och hennes vänskap med Adore är ju bäst!

Jinx Monsoon är också en stor personlig favorit, ÄLSKAR hennes Little Edie.

Katya är världens charmigaste, älskar att hon är så ful i mun. Dessutom liknar hon out of drag min kompis Björn skiiiitmycket.

Pearl dreglar jag över både out of and in drag. Så snygg. Och så flazéda!

En annan pretty one är Milk. Tyvärr gjorde AS3-säsongen mig besviken på henne.

Av uppenbara orsaker gillar jag ofta the big girls lite extra. Jiggly Caliente! Ginger Minj! Latrice Royale! Eureka Ohara också för den delen!

Darrienne Lake undantaget. Such a shady bitch.

Fashionwise är det ju svårt att slå Violet Chachki.

Men Raja är inte långt efter.

Detox är inte dålig hon heller.

På tal om fashion: man måste väl nämna Aquaria.

Älskar Sasha Velours intellekt...

... och Bob the Dragqueens charm.

Kennedy Davenport är hilarious och snäll - bra kombo. Dör av hennes Little Richard. DÖR.

Alaska,

Kim Chi,

Trinity K Bonet, man kunde nämna många.

Sen finns det ju så klart dom man tycker mindre om *host host* Roxxy Andrews *host host*...

eller Thorgy Thor 😬😬😬

Och så finns det dom som man liksom älskar och hatar samtidigt.  Blir liksom inte klok på Alyssa Edwards.

​Och hon är inte nån deltagare, men jag måste ändå till sist nämna: 

Michelle Visage - jurymedlem och RuPauls högra hand. Älskar henne för att jag känner en slags gemenskap med henne. Högljudd, storbröstad, faghag. 

Säsong 8 och 9 finns på Netflix (förr fanns det fler, vad hände Netflix?!) men jag skulle förslå att du börjar med säsong 3 eller 4. Tidigare än så är budgeten mycket mindre och det märks (bl a väldigt konstigt ”glamour”-filter över hela bilden?). Senare än så och du hänger kanske inte med så bra, för det är mycket insideskämt, Du blir nog kanske tvungen att fulstreama de tidigare säsongerna, men så är det ibland. 

BONUS: 

Gillar du RuPauls Dragrace redan eller om du verkligen vill göra hemläxan innan du tar itu med serien har jag två bra tips.

1. Dokumentären Paris is burning (finns på Netflix). Där får du bekanta dig med ballroom-kulturen i NY på åttiotalet. Hela upplägget med kategorier och baler RPDR bygger på kommer från den lilla subkulturen. Hjärtskärande på både bra och dåliga sätt.
2. Ganska nya serien Pose (HBO). Det har kommit sex avsnitt hittills men det är SÅ BRA!!!! Om Paris is burning är dokumentären är Pose dramatiseringen av samma sak typ. Det här måste ni nästan se hörni. Också stort plus för att alla transroller spelas av transmänniskor och inte av typ Scarlett Johansson.

Det var väl allt för idag? Och nu -

Kulturkonsumenten v 27

Tusen miljarders skvattiljoners tack för alla fina kommentarer och pepp ang mitt inlägg igår ❤️ Och så roligt med så många smarta inlägg, ÄLSKAR kedjereaktions-bloggande ❤️❤️❤️ Läs t ex Jennas, Alexandras, Marias, Karros eller Kugges inlägg om saken! 

Men nu - MOVING ON - tänkte drämma en gammal hederlig Kulturkonsument i huvudet på er. Ni kanske behöver se-, hör- och lästips nu till semestern också? Vem vet?

Den senaste tiden har jag i alla fall

LÄST

Jag lyssnade klart boken Comedy Queen av Jenny Jägerfeld här om dagen och jag tyckte så otroligt mycket om den att det är orsak nummer ett varför jag ens kom på att göra en kulturkonsument.

Boken handlar om Sasha som är 12 och vars mamma tagit livet av sig. Sasha bestämmer sig för att inte bara vara ett ”glatt och normalt barn” (som hon presenterar sig som på BUP), utan hon ska också bli stand up-komiker. Allt för att överleva. Jag tycker så himla mycket om Jenny Jägerfeld, jag skulle vilja att alla tweens och teens läste hennes böcker. Gillar också henne i varje tv-soffa hon suttit i, skulle liksom vilja va lite kompis med henne. Hon skriver så bra om depression och sorg och livet ba. Ska strax ta itu med Blixtra Spraka Blända! och är enormt pepp!

LYSSNAT PÅ

måsarnas skrik, vågornas brus, regnet mot fönstret och soundtracket till Dirty Dancing.

Fick äran att inviga Nora till the magical world of Baby and Johnny förra veckan och ett par dagar senare hittade jag soundtracket på vinyl på loppis! Ödet.

SETT

Jag, Julia och Nortti såg Ocean’s Eight på bio ikväll. Det var en helt okej film. Eller okej, den är okej för att Rihannas är med. Och Sandra Bullock, GUD vad jag crushar på henne. Och Cate Blanchett. Och Mindy Kaling. Ja, ni fattar. Storyn är nätt och jämt en story och det är bara de karismatiska skådespelarna och de många cameo-rollerna som håller upp den. Skulle gärna lärt känna rollerna lite mer, hade gärna sett en fördjupning av the obvious lesbian tension mellan Sandra och Cate och en lite mer twistas eller ens spännande plot hade varit önskvärd. Men ett helt okej tidsfördriv en regnig eftermiddag.

Låtlistan!

En låt jag kan varje ord till:

Varje ord, varje wail, varje betoning.

En låt jag gråter till:

Det är klass-samhället, det är det tysta, trägna, det är barndom, det är allmoge. Vill alltid höra på den när jag druckit ett par öl. Går ej att hejda tårkanalerna.

En låt jag dansar till:

Även känd som världens bästa låt.

En låt jag kör bil till:

Det är nog på grund av videon jag tycker det här är en så trevlig låt att köra till.

En låt jag hånglar till:

Kurr-kurr. 

En gammal låt jag gillar:

En märkligt hoppfull, uppgiven sång. 

En ny låt jag gillar:

Gillar allt me Janelle <333. 

En låt vars musikvideo jag gillar:

Kylie är för övrigt en av mina favoritartister, tycker hon är underskattad som popdiva.

En underskattad låt:

På tal om underskattad, tycker det här är en riktigt bra poplåt. 

En somrig låt:

Håkki H hör till sommaren, så är det bara. 

En låt jag blir glad av:

Speciellt liveframträdandet där hon announcar att hon är gravid. 

En låt jag blir tröstad av:

Den är fin helt enkelt. 

En låt som påminner mig om barndomen:

Hade Ken Ring-affisch uppe i pulpeten på femman. Thug life i Risö lågstadium. 

En låt som påminner mig om första kärleken:

Den fanns på en Absolut Music-skiva jag lyssnade på i sjuan. Tyckte jag var djup när jag ifrågasatte my love. Vuxen liksom. 

En låt som påminner om ett roligt minne med en kompis:

Fest med Nikko, Ellu och Vlaicu. Luftmaracas och vodkashots och den här på repeat av outgrundliga anledningar. Så otroligt märklig låt, men också ohjälpligt catchy. 

En låt jag gillar av en artist jag egentligen inte gillar:

Tyckte så om den här låten förra året, men blev så sur på hans stöddiga attityd efteråt. 

Senaste låt jag lyssnat på:

Nya skivan med Lykke Li är fem stjärnor, tips tips. 

En låt jag aldrig tröttnar på:

Spela Shoreline! 

En låt jag hatar:

Usch. 

Vill du också fylla i listan kan du copypastea här: 
En låt jag kan varje ord till: En låt jag gråter till: En låt jag dansar till: En låt jag kör bil till: En låt jag hånglar till: En gammal låt jag gillar: En ny låt jag gillar: En låt vars musikvideo jag gillar: En underskattad låt: En somrig låt: En låt jag blir glad av: En låt jag blir tröstad av: En låt som påminner mig om barndomen: En låt som påminner mig om första kärleken: En låt som påminner om ett roligt minne med en kompis: En låt jag gillar av en artist jag egentligen inte gillar: En låt jag aldrig tröttnar på: En låt jag hatar:

Guilty pleasures

 ”Gör en lista med guily pleasures (och skriv sedan om hur töntigt det är med det uttrycket, folk får väl gilla vad de vill!).”

Fullblodsproffset Peppe gav mig flera olika uppslag på blogginlägg thank you very much och jag tänkte att jag börjar beta av här på en gång.

Jag brukar stoltsera med att jag inte haaaar några guilty pleasures, för jag troooor inte på guilty pleasures för det är snobbigt att prata om guilty pleasures men det stämmer ju inte, så klart har jag mer eller mindre ”godkända” små nöjen jag tillåter mig mellan varven och som jag ogärna pratar högt om, i alla fall inte utan en liten ironisk twist så att det är liksom underförstått att jag egentligen lägger min tid på mycket mer kvalitativa tidsfördriv och saker. Men då så, mina bästa/värsta guilty pleasures i ingen särskild ordning alls:

Kungligheter

Är djupt fascinerad av kungahus, mest det engelska, men håller också koll på de nordiska. Och Monaco! Härstammar nog den en stadig diet i barndomen bestående av Svensk Damtidning hemma hos Fammo. The Crown har ju så klart förvärrat det här intresset de senaste åren. Det är ju helt klart problematiskt, eftersom jag rent politiskt inte tycker monarki är försvarbart.

My favorite murder

En podcast jag ganska nyligen börjat lyssna på, så där tre år efter alla andra. Det är två amerikanska kvinnor som sitter och berättar, i egna ord, åt varandra om olika mord och mördare och de sparar inte på några juicy detaljer, snarare tvärtom. De skämtar ganska mycket, men med en hjärtlig ton och mest på sin egen bekostnad. Men faktum kvarstår att jag egentligen inte tycker man ska göra underhållning av andras tragedier på det här sättet, jag äcklas lite av true crime-genren överlag, samtidigt som jag inte kan låta bli att peta lite i det. Jag blir ju också nojig och orolig av mordhistorier, men deras sätt att ta sig an det och vara öppna med sin egen ångest kring det avdramatiserar min egen lite. Kanske det funkar lite som KBT, jag vet inte.

Blondinbella

Jag läser Isabella Löwengrips blogg varje dag. Vet inte ens varför, håller typ ALDRIG med henne i nåt och tycker inte ens att hon skulle va nån bra feministisk förebild eller vad folk brukar säga. Tycker kanske inte heller hon nödvändigtvis förtjänar all skit hon får, men ja. Jag tror både våra värderingar och våra personligheter skulle krocka om vi nånsin skulle träffas. Men på nåt sätt tycker jag hennes blogg är avslappnande att läsa trots ganska många blodtryckshöjande moments. Det är nåt med hela hennes liv, allt verkar liksom lösa sig hela tiden. Visst kan livet krisa lite så där klädsamt ibland, men man kan alltid throw some money at the problem. Allt är liksom så helt och rent och ofarligt på nåt sätt. Det är lite som the real life version av en roman av en annan guilty pleasure, nämligen...

Denise Rudberg

Har läst allt hon nånsin publicerat, de tidigare böckerna många, många gånger. Favoriterna är Väninnan och o.s.a. Det här är två inte så välskrivna böcker, jag vet det. Överlag är väl Denise inte känd som en stark... eh, litterär författare, men hon är ju väldigt populär. Hon skriver lagom ytligt om väldigt rika människor och är varken rädd för att namedroppa de rätta märkena, restaurangerna och butikerna eller för att strössla dramatiska adjektiv över handlingen. Plus hennes karaktärers präktiga pekpinneåsikter om allt möjligt vett och etikettigt, sånt som folk utanför Östermalm aldrig skulle bry sig om. Ibland känns böckerna som rena hämndaktionerna gentemot bekanta Denise har. Men jag älskar att läsa hennes böcker. Om jag ska försöka analysera varför så tror jag att det är för att de är underhållande så klart, men också för att det är så... behagligt att läsa om människor som krisar och skiljer sig men vad gör det för vips har man hittat en exklusiv våning i fashionabelt kvarter och öppnat ett av sparkontona och köpt möblemang. T ex en Dux-säng för OBS!!! Hästens är bara för nyrika. För nån som alltid har tänkt på pengar som en bristvara och alltid varit rädd för hur ska det gå ekonomiskt i alla situationer är det den ultimata verklighetsflykten.

Dr Pimple Popper

Man älskar eller hatar det här fenomenet. Pär tycker att jag är asäcklig när jag ligger och ser på pormaskar som blir klämda, men jag tycker det är höjden av tillfredsställelse. Tycker inte om klippen med stora varfyllda bölder, det blir för mycket. Men pormaskarna, hehehe. För typ ett år sen när jag var som mest stressad och nere varvade jag ner varje kväll med att se klipp på klipp. Inget jag är direkt stolt över.

Mjölk

Tycker ett glas mjölk på stående fot - eller ännu bättre direkt ur paketet - är nåt av det godaste som finns. Speciellt om man är lite bakis. Beställer också gärna mjölk till vissa former av snabbmat, men dricker inte mjölk till mat annars, det slutade jag med när jag insåg hur jobbigt det är att bära hem många litet mjölk i veckan. Det känns inte alls rumsrent att som vuxen dricka mjölk. Det är bonnigt, inte miljösnällt, ses väl inte som hälsosamt och är väl bara inte så PK i dessa oatly-tider. Oh Well.

Viss Svensk Humor

Jag vet att det inte åldrats väl och jag är fullt medveten att det är PROBLEMATISKT på så många sätt men jag kan inte hjälpa att jag fortfarande tycker Nilecity är jätteroligt.

Tonåren

Slukar allt som utspelar sig i ett högstadium eller gymnasium eller high school. Är ju snart dubbelt äldre än alla tonåringar, men har fortfarande inte kommit ur fasen där jag tycker första kärleken och hemliga hemmafesten är det mest spännande som finns. Kanske jag aldrig kommer ur den fasen. Fast i och för sig, när jag inte ser på high school-serier ser jag gärna på...

Klimakteriefilmer

Stekta gröna tomater, Eat pray love, Under the Tuscan Sun, The Jane Austen Book Club osv osv. Ni fattar. Krisande kvinnor i linnekläder och fotriktiga skor ❤️❤️❤️

Fryspizza

Definitivt bästa orkar-inget-annat-maten och så får delen av mig som rynkar på näsan åt hel- och halvfabrikat säga vad hon vill. Kan verkligen tycka det är — gott— med en Ristorante Quattro Formaggio.