All the women who’s independent, throw your melatonin-tabletter at me för den här självständiga feministen kan absolut inte sova när hennes man är out of town. Har varit en zombie hela dan. Ska gå och lägga mig alldeles strax (bredvid PG för nu är han hemma, hurra!) men först ska jag rapportera om mina senaste utflykter i underhållningens och tidsfördrivets förlovade land.
Senaste tiden har jag
LÄST
Jag fick en kommentar förra veckan om jag kunde tipsa om finlandssvenska författare. Det ska jag också göra i ett helt skilt inlägg, men här kommer ett första finlandssvenskt pangtips!
Pär har länge sagt att jag borde läsa Maskrosguden och Maskrosgudens barn av Sabine Forsblom och efter att ha blivit bekant med Sabine har jag själv tänkt på det flera gånger. Men det är som det är ni vet, den där att läsa-listan krymper ju aldrig och tiden den bara går och går och aldrig får man tummen ur.
Men så här om veckan kom Sabines nya roman Betinkan ut, den tredje och avslutande delen i Maskrosgud-trilogin och jag fick den av Schildts & Söderströms. Så jag gjorde som man inte ska göra, jag började från slutet.
Men vad spelar det för roll när det är så jävla bra?!?! Ok, hiss-pitchen lyder: arbetarklass-tjej, Betinkan kallad, växer upp på 70-talet och är kär, har skeva vänskapsrelationer, super och är olycklig. Låter som en ganska klassisk historia och på sätt och vis är det det men det är också så mycket mer. Det handlar om hur vi gör klass och kön vad som är fint och vad som är fult och familj och arv och miljö. Tycker verkligen inte om att beskriva folks språk som ”mustigt”, men vet inte vad jag annars skulle skriva. Jag känner verkligen kylan och lukten i bussen på väg till dansen och när Betinkan har ångest, ja då har jag också ångest. Jag har sällan känt igen mig så väl i en ångestbeskrivning.
Det är också fint, för det känns som att min Rakel i Jaga Vatten och Sabines Betinkan-Betina är släkt på ett sätt, men jag kommer aldrig dra några som helst paralleller annars mellan mig och Sabine Forsblom, jag kan bara hoppas att jag nån dag skulle få en droppe av hennes magiska berättarstil, som nästan blir magisk realism ibland.
Jag ska mos def läsa Sabines två andra böcker efter det här, Betinkan körde över mig som en ångvält. På ett bra sätt!
SETT
Jag såg Dangerous Liaisons i söndags kväll så länge jag vek kläder. Påbörjade bara nån på måfå som uppfyllde mitt kostymfilmekriterie för tillfället och blev pleasantly surprised! Jag visste inte det då, men efter en stund stod det klart att min gamla tonårsfavorit Cruel Intentions är baserad på samma pjäs! Kul! Så en kostymfilm, besläktad med Cruel Intentions och med Glenn Close (som är hårresande bra) i huvudrollen. Hur har jag inte sett den förr?!? Vad annat har jag missat i livet?
Utöver det har jag inte knappt sett nåt intressant. Ett halvt dussin Netflix-producerade high school-filmer typ. The usual.
LYSSNAT PÅ
Blood Oranges nya. Mmmmmmästerverk.
Och som bonus, den här lilla visan med Anneli Saaristo som råkade börja spela på Spotify en dag och som jag föll för, utan att jag egentligen vet varför. Tycker den är fin, behöver ju inte vara svårare än så ibland.
PS Såg att Jenna hade gjort en kulturkonsument idag också, tips tips!