19 böcker jag tyckt om i år

Jag har läst lite över 50 böcker i år, mer än de två senaste åren, men ändå ganska lite för att vara jag *skryt*. Här är 19 av de böckerna, 19 böcker jag tyckt mycket om av en eller annan anledning. Orkar bara inte skriva nån motivering, men jag lovar er att vilken som helst av de här skulle göra sig bra under granen eller i strumpan eller var ni nu lägger julklapparna. Böckerna är helt utan inbördes ordning och enda orsaken sista boken är på dubbla bild är för att det inte gick jämnt ut med 19 böcker.

1. De polyglotta älskarna - Lina Wolff
2. Aftonland - Therese Bohman
3. Vad heter ångest på spanska? - Michaela von Kügelgen

4. Stoner - John Williams
5. Spleenish - Ulla Donner
6. En annan historia - LIna Thomsgård (red.)

7. Hemmet - Mats Strandberg
8. Störst av allt - Malin Persson Giolito
9. Manifest för hopplösa - Åsa Asptjärn

10. De oroliga - Linn Ullmann
11. Mina smala axlars längtan - Maria Frensborg
12. White monkey - Adrian Perera

13. Den svavelgula himlen - Kjell WEstö
14. Nya Norrland - Mats Jonsson
15. 7 - Martina Moliis-Mellberg

16. Sommarön - Eva Frantz
17. Återstoden av dagen - Kazuo Ishiguro
18. Koka björn - Mikael Niemi

19.  Någon hatar oss igen - Sonja Ahlfors & Joanna Wingren & Johan Isaksson

Kulturkonsumenten vecka 49

På sistone har jag  

LÄST 

Det är en stund sen jag lyssnade klart på den här men har inte skrivit om den och det vill jag göra för jag tyckte jättemycket om den! Jag är förtjust i Mikael Niemis berättarstil överlag, det är inte så cleant och modernt och jag vet att många inte gillar den, men jag faller pladask när det lite sakralt och lite högstämt och dessutom lite äckligt och skitigt så där. Koka Björn är Niemis bästa since Vittula och är en mordhistoria i slutet av 1800-talet med Lars Levi Laestadius i rollen som utredare. Historien är berättad ur den unge Jussis synvinkel, han rymde hemifrån som barn och blev omhändertagen av Laestadius (eller prosten som han benämns boken igenom). Mordhistorien är egentligen inte så viktig, allt det omkring - väckelsen och vansinnet och armodet och naturen - är det som verkligen fångade mig. Jag lyssnade som sagt var på boken och det är Niemi själv som läst in den och hans sävliga tornedalska dialekt gav berättelsen en till dimension, jag skulle verkligen rekommendera ljudboksversionen (men jag lyssnade på 1,5 x hastigheten pga såååå långsamt). 

SETT PÅ  

Re-runs av 30 rock. Har inte orkar ta mig an nåt nytt den senaste tiden. Ja, förutom Stranger Things 2 och Vår tid är nu, men vad kan jag skriva om det som inte redan blivit sagt? Gillar dem båda jättemycket. Älskar 30 rock. Blir fortfarande sur när jag tänker på en bekant som sa ”det är liksom inte riktigt... min typ humor” när vi diskuterade det. 

LYSSNAT PÅ 

Hittade en Spotify-lista med hela låtlistan från Absolute Music 35, kanske den sista cd-skivan jag lyssnade på innan jag tog mig en egen musiksmak så att säga. Fick den i julklapp 2000 (minns ännu hur glad jag blev när jag packade upp den i soffan hos fammos) och mina föräldrar var nyskilda och jag var ny på högstadiet och kär i en kille som givetvis inte var kär i mig, men han var kompis med en annan kille som som min kompis var kär i så det passade ju bra. Jag låg i mitt mörkblåa sovrum med vit sänggavel och lyssnade på Groovejets If this ain’t love och Westlifes My love och tänkte på honom. Sen blev han typ nazist och jag panda satteeee... Det blev aldrig nåt. Men som jag lyssnade på den här skivan! Nyår samma år, alltså sju dagar efter att jag fått skivan var jag full första gången och det var lite kul men mest läskigt. Blev nog inte speciellt full, bara berusad på känslan av annalkande vuxendom. Jag hade säkert med den här skivan till festen, för jag minns att vi skrattade åt Bubbles i nåt skede.

Eh, ja, ikväll hittade jag alltså listan och varje låt var som att bli sparkad i magen av the Ghost of Christmas Past eller nåt, överöstes av alla dom där känslorna. Osäkerhet och ledsenhet och allt nytt och stort och glittertoppar som skaver i armhålorna på skoldiskot. Håhåjaja. 

23 låtar jag lyssnat på i år

Inget konstigt, bara 23 låtar jag lyssnat på och älskat år 2017. Jag har säkert glömt nån väldigt fundamental favoritlåt och inte alla låtar är släppta i år, utan har några år på nacken. Men det är mitt år, inte kalenderns som gäller och har jag glömt nån får ni väl påminna mig då. Vet ni hur svårt det är att komma ihåg vad man lyssnade på i februari?

Hur som helst, är ganska nöjd med urvalet. Kolla: 

Listan hittar ni HÄR.

Hoppas ni har en bra lördag och lilla jul. Själv ska jag äta risgrynsgröt hemma hos pappa. 

Min helg i filmer

Jag har sett en massa film i helgen. Vill ni veta vad? Klart ni vill.

Helgen började med att jag gick på matinévisning av The Square. Jag älskar att gå på bio ensam om eftermiddagarna - slinka in, sitta tyst och ostörd och omsluten, komma ut och mörkret har lagt sig över samma stad du lämnade i dagsljus två timmar tidigare.

Har ju hört så mycket om The Square, så jag var rätt nyfiken. Det känns som att jag inte riktigt bearbetat alla intryck ännu, för oh boy, är den här filmen full av intryck. Handlingen kretsar kring en rik och snygg museichef som är liksom en good guy, i alla fall i sina egna ögon. Filmen är varken linjär eller enkel att förklara, men den är uppbyggd av scener och situationer som utspelar sig runt den här museichefen. Ämnen som tas upp är tillit och civilisation och konst och moral och hur de här ämnena påverkas av varann. Speciellt scenen som syns på bilden har forever etsat sig fast i huvudet på mig. Vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag gillade den jättemycket. Kanske bästa filmen jag sett i år, eller näst bästa om jag såg Min pappa Toni Erdmann på den här sidan årsskiftet, minns inte. Älskar när filmer ställer massa frågor och får saker att hända i huvudet på en, utan att ge direkta svar. Det är en känsla besläktad med den efter ett bra träningspass. 

Om The Square bjöd på välkommet motstånd, såg jag på Zootropolis av helt tvärtoma orsaker. Pär var som tidigare nämnt bort hela helgen på jobb, så jag var ensam hemma. Jag tycker inte om den här sidan hos mig som utvecklats under vårt korta äktenskap, men jag blir så orolig så fort Pär är borta över natten. Trots att jag nånstans också tycker det är skönt att va ensam ett par dagar blir jag rastlös och nervös och har liksom _ingen_ aning vad jag ska börja göra. Trots att jag och Pär sällan umgås på det sättet där hemma, vi sitter ofta på varsitt håll och pysslar med vad vi nu pysslar med, så egentligen är det ju bara att fortsätta som vanligt för min del. Men värst är natten, jag sover oroligt ändå, är mörkrädd och paranoid och när nåt saknas (i det här fallet Pär) skruvas alla rädslor upp med 250 grader. Alltså försökte jag somna om till en färgglad, trevlig historia i fredags när jag mitt i natten vaknade. Det brukar funka, men den här gången valde jag helt fel film för det slutade med att jag såg hela och somnade om först efter det. Det är en söt liten historia som tar upp rasism och fördomar på ett effektivt och enkelt sätt. Skulle rekommendera till vilket barn och/eller vuxen som helst.

Eftersom jag spenderade ett stort stycke av min reserverade sovtid på tecknad film, var jag ganska seg på lördan. Städa måste jag ändå göra för Emmi skulle komma på besök på kvällen. Så jag satte på en film att städa till, mitt bästa men mest ovuxna lifehack. Alltså att sätta på en film på teven och låta dig själv ta lite pauser i städningen vid särskilt gripande eller spännande scener och däremellan plocka upp saker med ett öga på filmen. Jag hade tidigare sett att Netflix fått in en av mina favoritfilmer från barndomen 9 to 5, och den kändes ju lagom jävlar anamma-ig att städa till. 

Även om ni inte sett filmen har ni ju säkert hört låten med Dolly Parton, hon spelar ju också en av huvudrollerna. Filmen har typ samma handling som låten: ”They let you dream just to watch 'em shatter/You're just a step on the boss-man's ladder/ But you got dreams he'll never take away”. Tre kvinnor anställda under en vidrig chef tröttnar på honom, går ihop och hämnas. 

I vissa hänseenden kändes den ohjälpligt åldrad och hela ploten och manuset håller inte riktigt. Men om man bortser från det och låter det vara vad det är, så är tematiken brännande aktuell. Kvinnor som förbises, behandlas orättvist och trakasseras sexuellt av manliga chefer, hmmm låter det bekant? Massa roliga oneliners att låta sig stärkas av. Plus ljuvlig trio skådespelare: Dolly my love, Lily Tomlin och Jane Fonda.  

Och jag fick faktiskt färdigstädat! 

Jag kände mig som en otroligt ansvarsfull människa när jag på söndag vaknade med bara en lätt huvudvärk trots att jag och Emmi kom hem vid fem-tiden. Jag drack Resorb, tog en huvudvärkstablett och tvättade bort sminket och smorde in ansiktet innan jag gick och la mig - kanske första gången det händer!!! Var ändå lite seg och när jag på söndag eftermiddag åt min middag bestående av fryspizza, Snickers och mjölk gjorde jag det framför en lagom utmanande film; nyinspelningen av Djungelboken. 

Ni behöver knappast presenteras inför historien Djungelboken desto mer. Tyckte den här versionen var snygg och lagom egen.  Tyckte castingen var bra, Christopher Walken som Kung Louie är fenomenal (obs, bra mycket obehagligare Louie än i tecknade versionen) och Scarlett Johansson som Kaa kändes också som ett bra val. Däremot är jag tveksam till Bill Murray som Baloo men det tror jag mer handlar om att Baloo för alltid kommer vara förknippad med Beppe Wolgers fryntliga stämma. 

Är jag en annan människa efter att ha sett Djungelboken? Nej. Var det en helt ok söndagsfilm? Ja.  

Slutligen valde jag att fortsätta söndagskvällen i soffan, jag orkade inget annat. Jag såg Ricki and the flash, i förhoppningen att den skulle va lika bra som Juno eftersom Diablo Cody ligger bakom båda. Tyvärr var den inte lika bra, inte ens i närheten. Kan inte ens ge en rättvis bedömning av den eftersom jag satt och störde mig på stylingen filmen igenom. Meryl Streep spelar en rockig kvinna i medelåldern men hennes frisyr känns bara... Fattar inte vad poängen är. Hur rockig och medelålders man än är känns inte tre flätor över ena örat som en realistisk frisyr.  

Filmen ska ändå ha ett plus för en komplex kvinnlig huvudroll och en tematik som känns behjärtansvärd - modersrollen och vad som är förenligt med den. 

Det var min helg det. Idag har jag dubbeljobbat, först på AE och sen har jag dragit skrivworkshop för fotostuderanden på Novia. Var skitnervös för det senare, men det var jättekul. Gud, vad jag saknat skrivkurssammanhang!!!! Det är nåt magiskt som uppstår när folk skriver saker och delar med sig av det. Och vilka skatter folk har inom sig! Så oväntade, glimrande saker som kommer fram! Visade sig att man kan ta del av den magin och de skatterna även som dragare. 

Nytt poddavsnitt: Något lurt med klassisk skönhet och minimalism!

Guten Abend meine Lieblings! Idag firar jag och Viola femårsjubileum. Blev alldeles chockad när Timehop (vad byggde jag min tidsuppfattning på före Timehop?) berättade att det är fem år sen jag tog hem en yr liten fluffig boll. Fem år! Jag skulle ha gissat på ett halvår eller för evigt, tiden är så böjlig på det sättet när man umgås med nån man tycker om. Länge stod Viola lite i skuggan av Kantele, nåt annat var inte möjligt i o m Kanteles enorma personlighet, men Viola har växt till sin alldeles egen. Jag tror dessutom att vi bara skådat början på det radarpar Viola och hennes lillasyster Sylvi kommer bli. Kattvärldens Björn och Benny.

Eller Ellen och Linnea för den delen! För här, serverar på ett silverfat kommer andra avsnittet av er nya favoritpodd: Något lurt! 

Jag har inte lyssnat på det själv pga tycker det är tortyr värdigt Guantánamo att behöva höra sin egen röst, men enligt källor ska det va ett HELT OKEJ avsnitt. 

Jag har insett att jag är rätt mycket frispråkigare i poddformat än i skrift, kanske är det för att det inte finns den naturliga redigering som fördröjningen mellan tanke och nerskrivet ord ger, kanske är det det att det känns mer okej att ”bara”  säga saker än att skriva det. Text är så beständigt, prat glöms bort. 

Så medan jag ligger här på sofflocket och äter chipsrester från kvällens Måndagsklubbs-soaré och läser Astrid Lindgrens krigsdagböcker så tycker jag ni ska viga en timme av ert liv åt podden.  Det kan den vara värd. 

Ni hittar den HÄR! 

PS Ni vet väl att ni fortfarande kan likea inlägg här på bloggen? Saknar alla hjärtan jag brukade få på Sevvan 😢 

Saker jag sparat på Instagram

Ska vi ta en titt på sånt som jag sparat på Instagram på sistone? Klart vi ska!

Det är viktigt med målbilder har jag hört. Det här är min målbild, så här ska jag se ut när de kommer och intervjuar mig från Time Magazine om min nya bestseller som klättrar på topplistorna världen över. Hur håller du dig jordnära? frågar de och jag svarar att det inte är så svårt, jag har ju valt att leva ett enkelt liv. Men du måste ju vara ekonomiskt oberoende vid det här laget? fortsätter de och jojo, jag ska inte sticka under stol med att jag har det bra ställt, men det intresserar mig inte att leva överflödigt, säger jag och petar bort lite spenat som fastnat i 24 karats grillzen.

En meme jag relaterade till, ganska hårt. Om jag inte nåt ordet "klasskamp" efter fyra öl så är ölen antagligen alkoholfria.

Också en bild jag relaterade till. Visste ni att jag var ett ganska stort Manson-fan i typ 15-16års åldern? Kanske lite otippat, eller så inte. Men det var mest för att jag en period var kär i ett Manson-fan. Det blev aldrig nåt (kanske lika bra det, vi är istället väldigt goda vänner idag), men fick i alla fall upp ögonen för Manson.

En powerpoint-slide jag tar fram när Nikko frågar om jag ska komma med på musicquiz på en onsdagkväll.

Drömjackornas drömjacka från Junya Watanabe om jag minns rätt.

Ett väldigt fint rum. Vill så ha nya bokhyllor!!!!!!! Så fort vi har råd (aka never) ska jag göra nåt åt vår bokhyllesituation.

Rihanna i Vogue Arabia. Finns nog ingen nu levande artist med så stort fashion-patos som Riri. Har jag sett en dålig look på henne det senaste året? Nej. En inte-mindblowing look? Knappt. 

Speaking of fashion - om nån vill köpa dessa läckerbites från Louis Vuitton åt mig är det HELT OKEJ. 

Fin tuppmålning av Gustaf Klimt.  

PREACH IT Kat Stratford! !! Om ni inte sett 10 things I hate about you så vill jag att ni gör det om ni är beredda på att först bli riktigt upphetsade över att Heath Ledger finns och sen ledsna för att han inte finns mera.

Inredningsinspiration 1. 

Inredningsinspiration 2. 

Tyckte det var fina färger i den här bilden. Oh, and also George Michael 👅💦

Man vet ju hur det slutade, men även utan den kunskapen - är inte den här bilden otroligt sorglig? 

Lite småkul är det ju i alla fall. 

Bra look. 

Dom bra lookernas översteprästinna.

Kan ej få nog av Laura Callaghans illustrationer!!!!!!!! 

Den här tyckte jag var söt. Kunde lätt också göras till en meme med texten ”Me whenever I write my CV” . Eller nåt.

Och till sist, det fullkomligt galna men komiskt fulländade geni som är Kris Jenner.

Kulturkonsumenten vecka 44

Vi har ju haft besök av mamma och Nortti den senaste veckan och jag har inte gjort så mycket annat än jobbat, svurit över bloggens arkiv och hängt med dem men, jag har i alla fall lyckats konsumera ein bisschen kultur. Jag har

LÄST

Jag tror det finally har hänt - jag har hittat tillbaka till läsningen efter ett par år av visserligen välvilja, men saknad diciplin och ork. Jag liksom tar mig tid att läsa igen, ser det som en rimlig grej att avsätta tid för/på och jag älskar det. Skrev för nån vecka sen om att jag läste Eva Frantz´Blå Villan på båten över från Umeå och idag satte jag mig, svältfödd på egentid efter intensiv familjevecka, ner med en kaffekopp, en kattunge och Sommarön, Frantz första bok och SLUKADE. Jag gillade som sagt Blå Villan, men tror faktiskt jag gillade Sommarön mer! Jag kan inte riktigt säga vad det är jag gillade utan att spoila för mycket, men det som slog mig med båda böckerna är hur skicklig Frantz är på att teckna karaktärer. Skulle gärna läsa en Mina vänner-bok bara med karaktärer hon hittat på. Det är igenkänning och precis lagom mycket klyshor. Är språket den stora behållningen här? Kanske inte, men det är riktigt vass underhållningslitteratur.

SETT PÅ

Alltså verkligen ingenting värt att notera egentligen. Har varken orkat gå på bio och se Tuntematon sotilas (vilket verkar vara nästintill ett krav som kommer med finska passet) eller ta mig an Stranger Things 2. Paradise Hotel däremot har jag sett denna vecka med stor inlevelse, dels för att det är ju så bra tv, dels för att Nora som bott hos oss, också kollar på det och jag är inte den som tänker ducka en chans att bonda över nåt populärkulturellt med min 15-åring till syster. Det händer ganska sällan. Jag hejar ju givetvis på Smail och Emma, förstår inte hur nåt annat kunde va möjligt.

LYSSNAT PÅ

Har däremot lyssnat på ganska mycket bra låtar, slängde ihop dem till en liten lista för att det skulle bli enklare för er *klappar på huvudet*. Nä men, kan int ni ba lyssna och bli lite blown away? Jag tycker det är så bra låtar att jag känner mig stolt över min egen musiksmak. HÄR hittar ni listan.

Nu ska jag spela in en podd, tänk he!

Det kom ett paket

Nämen titta. Ett paket. 

Vi får väl kolla vad som är i. Och ge buntbanden åt Viola.

En AdLibris-beställning, hurra! Nån kanske minns att jag fick presentkort dit av Måndagsklubben. Jag var inte sen att använda det, hehe. Vill ni se vad jag beställde?

Den som låg överst känner ni kanske igen, Marie Kondos Konstenattstäda. Tänkte att det är min tur att bli effektiv och organiserad nu. Känner mig redan som en bättre människa.

Den enda skönlitterära boken jag beställde var Mary McCarthys Gruppen. Det kan märkas out of character att beställa mer facklitteratur, men efter att jag började med ljudböcker har jag ett betydligt mindre ha-begär till romaner. Kanske det är bra om jag ska följa Marie Kondo from now on, hehe.

Kokböcker var på rea, jag älskar kokböcker och man kan inte riktigt lyssna på en kokbok. Så jag köpte den här som jag bläddrat i ett flertal gånger.

Did somebody say ”friterad pasta”? 

Den här kokboken av Tommy Myllymäki kändes också som ett rimligt köp. Myllymäkis böcker har en lyxig känsla men ganska enkla recept. Tips tips, finns även med andra råvaror, typ Fisk & skaldjur.

Ja tack!

Och till sist den här lilla pralinen. *nynnar på Skända flaggan med Alkberg*

Full med affischer om politiska frågor som inte längre känns så aktuella...

... och frågor som tyvärr känns aktuellare än nånsin.

Hur som helst väldigt mycket fint och inspirerande.

Mycket nöjd med att jag lyckades använda allt förutom 10 cent på presentkortet #skills

Och där ute är det höst.

Något lurt med pilotavsnittet!

Äntligen!

Det är här - det första avsnittet av min och Linneas podd! Det spelades visserligen in för en bra tid sen, men det kom små saker emellan; typ barnafödsel och annat, inget märkvärdigt.

Hur som haver, här är det nu. HÄR. Kommer nästan inte alls ihåg vad vi pratar om, men hoppas ni gillar det. Varannan onsdag är det tänkt vi ska leverera en podd, så håll utkik! För att inte missa nåt avsnitt kan du ju t ex fortsätta troget läsa min och/eller Linneas blogg eller följa Något lurt på Fejjan som pappa skulle säga.

Bokcirkelns första bok!

Minns ni att jag kanske berättade att jag drog igång en bokcirkel för nån månad sen? Well, det gjorde jag hur som helst och i söndags hade vi vår första officiella träff om vår första officiella bok. Och jag ska int ljug - det var jättejättejätteroligt!

Vi är en ganska löst sammansatt grupp där den yngsta medlemmen är på strax över 20 och den äldsta medlemmen är 60-ish. Vi har folk som jobbar med att läsa böcker och folk som nyss börjar läsa böcker igen efter flera års paus och folk som köper för mycket böcker (jag) och allt som allt är vi nio stycken cirklande boknördar. 

Som första bok valde vi nyutkomna Den svavelgula himlen av Kjell Westö. Vi har inget egentligt tema vi läser efter, utan går efter känsla och försöker rösta demokratiskt.

Det var asroligt att diskutera en bok på det här avslappnade men ändå strukturerade sättet. Vi plockade verkligen isär Den svavelgula himlen i småbitar, nästintill pulveriserade den. Jag häpnade över alla smarta insikter mina bokcirkelsvänner kom med och vilka olika infallsvinklar vi hade som läsare. Vår diskussion gav verkligen läsningen ett mervärde, plötsligt såg jag boken ur alla möjliga synvinklar jag inte automatiskt får till själv.

Utan att avslöja alldeles för mycket om vad som diskuterades - det är trots allt ett slutet sällskap vi sysslar med - kan jag som den gode konsumentupplysare jag är berätta att det rådde vitt skilda meningar om Westös bok. Det vi nästan alla hade reagerat på var de endimensionella kvinnoporträtten och att de störde. Andra detaljer som påpekades var också det nonchalanta sätt Westö namedroppar platser och barer och gator i Helsingfors - vissa gillar det och vissa kände sig exkluderade. Det är ju ingen hemlighet att Westö är en Helsingforsromantiker av stora mått och det får man ju va, men ibland blir det kanske lite väl inside.

Däremot var vi rörande överens (eller var vi...?) om vilken välskriven roman det här är, så helgjuten och mättande. Det är också en otrolig övertygande berättelse om bristande kommunikation människor emellan och mellanförskap i hierarkier byggda på klass. Att skämmas och avsky, försonas och överraskas av både var man kommer ifrån och vart man strävar. Det är också en protagonist som är en sympatiskt osympatisk, en opålitlig men medryckande berättare. Sånt gillar man ju.

Man kan lätt skylla Westö för att skriva samma bok om och om igen, men om man gör det så bra, varför sluta? Jag, helt oberoende av bokcirkeln, ger Den svavelgula himlen...