Guten Abend meine Lieblings! Idag firar jag och Viola femårsjubileum. Blev alldeles chockad när Timehop (vad byggde jag min tidsuppfattning på före Timehop?) berättade att det är fem år sen jag tog hem en yr liten fluffig boll. Fem år! Jag skulle ha gissat på ett halvår eller för evigt, tiden är så böjlig på det sättet när man umgås med nån man tycker om. Länge stod Viola lite i skuggan av Kantele, nåt annat var inte möjligt i o m Kanteles enorma personlighet, men Viola har växt till sin alldeles egen. Jag tror dessutom att vi bara skådat början på det radarpar Viola och hennes lillasyster Sylvi kommer bli. Kattvärldens Björn och Benny.
Eller Ellen och Linnea för den delen! För här, serverar på ett silverfat kommer andra avsnittet av er nya favoritpodd: Något lurt!
Jag har inte lyssnat på det själv pga tycker det är tortyr värdigt Guantánamo att behöva höra sin egen röst, men enligt källor ska det va ett HELT OKEJ avsnitt.
Jag har insett att jag är rätt mycket frispråkigare i poddformat än i skrift, kanske är det för att det inte finns den naturliga redigering som fördröjningen mellan tanke och nerskrivet ord ger, kanske är det det att det känns mer okej att ”bara” säga saker än att skriva det. Text är så beständigt, prat glöms bort.
Så medan jag ligger här på sofflocket och äter chipsrester från kvällens Måndagsklubbs-soaré och läser Astrid Lindgrens krigsdagböcker så tycker jag ni ska viga en timme av ert liv åt podden. Det kan den vara värd.
Ni hittar den HÄR!
PS Ni vet väl att ni fortfarande kan likea inlägg här på bloggen? Saknar alla hjärtan jag brukade få på Sevvan 😢