Jag har sett en massa film i helgen. Vill ni veta vad? Klart ni vill.
Helgen började med att jag gick på matinévisning av The Square. Jag älskar att gå på bio ensam om eftermiddagarna - slinka in, sitta tyst och ostörd och omsluten, komma ut och mörkret har lagt sig över samma stad du lämnade i dagsljus två timmar tidigare.
Har ju hört så mycket om The Square, så jag var rätt nyfiken. Det känns som att jag inte riktigt bearbetat alla intryck ännu, för oh boy, är den här filmen full av intryck. Handlingen kretsar kring en rik och snygg museichef som är liksom en good guy, i alla fall i sina egna ögon. Filmen är varken linjär eller enkel att förklara, men den är uppbyggd av scener och situationer som utspelar sig runt den här museichefen. Ämnen som tas upp är tillit och civilisation och konst och moral och hur de här ämnena påverkas av varann. Speciellt scenen som syns på bilden har forever etsat sig fast i huvudet på mig. Vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag gillade den jättemycket. Kanske bästa filmen jag sett i år, eller näst bästa om jag såg Min pappa Toni Erdmann på den här sidan årsskiftet, minns inte. Älskar när filmer ställer massa frågor och får saker att hända i huvudet på en, utan att ge direkta svar. Det är en känsla besläktad med den efter ett bra träningspass.
Om The Square bjöd på välkommet motstånd, såg jag på Zootropolis av helt tvärtoma orsaker. Pär var som tidigare nämnt bort hela helgen på jobb, så jag var ensam hemma. Jag tycker inte om den här sidan hos mig som utvecklats under vårt korta äktenskap, men jag blir så orolig så fort Pär är borta över natten. Trots att jag nånstans också tycker det är skönt att va ensam ett par dagar blir jag rastlös och nervös och har liksom _ingen_ aning vad jag ska börja göra. Trots att jag och Pär sällan umgås på det sättet där hemma, vi sitter ofta på varsitt håll och pysslar med vad vi nu pysslar med, så egentligen är det ju bara att fortsätta som vanligt för min del. Men värst är natten, jag sover oroligt ändå, är mörkrädd och paranoid och när nåt saknas (i det här fallet Pär) skruvas alla rädslor upp med 250 grader. Alltså försökte jag somna om till en färgglad, trevlig historia i fredags när jag mitt i natten vaknade. Det brukar funka, men den här gången valde jag helt fel film för det slutade med att jag såg hela och somnade om först efter det. Det är en söt liten historia som tar upp rasism och fördomar på ett effektivt och enkelt sätt. Skulle rekommendera till vilket barn och/eller vuxen som helst.
Eftersom jag spenderade ett stort stycke av min reserverade sovtid på tecknad film, var jag ganska seg på lördan. Städa måste jag ändå göra för Emmi skulle komma på besök på kvällen. Så jag satte på en film att städa till, mitt bästa men mest ovuxna lifehack. Alltså att sätta på en film på teven och låta dig själv ta lite pauser i städningen vid särskilt gripande eller spännande scener och däremellan plocka upp saker med ett öga på filmen. Jag hade tidigare sett att Netflix fått in en av mina favoritfilmer från barndomen 9 to 5, och den kändes ju lagom jävlar anamma-ig att städa till.
Även om ni inte sett filmen har ni ju säkert hört låten med Dolly Parton, hon spelar ju också en av huvudrollerna. Filmen har typ samma handling som låten: ”They let you dream just to watch 'em shatter/You're just a step on the boss-man's ladder/ But you got dreams he'll never take away”. Tre kvinnor anställda under en vidrig chef tröttnar på honom, går ihop och hämnas.
I vissa hänseenden kändes den ohjälpligt åldrad och hela ploten och manuset håller inte riktigt. Men om man bortser från det och låter det vara vad det är, så är tematiken brännande aktuell. Kvinnor som förbises, behandlas orättvist och trakasseras sexuellt av manliga chefer, hmmm låter det bekant? Massa roliga oneliners att låta sig stärkas av. Plus ljuvlig trio skådespelare: Dolly my love, Lily Tomlin och Jane Fonda.
Och jag fick faktiskt färdigstädat!
Jag kände mig som en otroligt ansvarsfull människa när jag på söndag vaknade med bara en lätt huvudvärk trots att jag och Emmi kom hem vid fem-tiden. Jag drack Resorb, tog en huvudvärkstablett och tvättade bort sminket och smorde in ansiktet innan jag gick och la mig - kanske första gången det händer!!! Var ändå lite seg och när jag på söndag eftermiddag åt min middag bestående av fryspizza, Snickers och mjölk gjorde jag det framför en lagom utmanande film; nyinspelningen av Djungelboken.
Ni behöver knappast presenteras inför historien Djungelboken desto mer. Tyckte den här versionen var snygg och lagom egen. Tyckte castingen var bra, Christopher Walken som Kung Louie är fenomenal (obs, bra mycket obehagligare Louie än i tecknade versionen) och Scarlett Johansson som Kaa kändes också som ett bra val. Däremot är jag tveksam till Bill Murray som Baloo men det tror jag mer handlar om att Baloo för alltid kommer vara förknippad med Beppe Wolgers fryntliga stämma.
Är jag en annan människa efter att ha sett Djungelboken? Nej. Var det en helt ok söndagsfilm? Ja.
Slutligen valde jag att fortsätta söndagskvällen i soffan, jag orkade inget annat. Jag såg Ricki and the flash, i förhoppningen att den skulle va lika bra som Juno eftersom Diablo Cody ligger bakom båda. Tyvärr var den inte lika bra, inte ens i närheten. Kan inte ens ge en rättvis bedömning av den eftersom jag satt och störde mig på stylingen filmen igenom. Meryl Streep spelar en rockig kvinna i medelåldern men hennes frisyr känns bara... Fattar inte vad poängen är. Hur rockig och medelålders man än är känns inte tre flätor över ena örat som en realistisk frisyr.
Filmen ska ändå ha ett plus för en komplex kvinnlig huvudroll och en tematik som känns behjärtansvärd - modersrollen och vad som är förenligt med den.
Det var min helg det. Idag har jag dubbeljobbat, först på AE och sen har jag dragit skrivworkshop för fotostuderanden på Novia. Var skitnervös för det senare, men det var jättekul. Gud, vad jag saknat skrivkurssammanhang!!!! Det är nåt magiskt som uppstår när folk skriver saker och delar med sig av det. Och vilka skatter folk har inom sig! Så oväntade, glimrande saker som kommer fram! Visade sig att man kan ta del av den magin och de skatterna även som dragare.