På sistone har jag
LÄST
Det är en stund sen jag lyssnade klart på den här men har inte skrivit om den och det vill jag göra för jag tyckte jättemycket om den! Jag är förtjust i Mikael Niemis berättarstil överlag, det är inte så cleant och modernt och jag vet att många inte gillar den, men jag faller pladask när det lite sakralt och lite högstämt och dessutom lite äckligt och skitigt så där. Koka Björn är Niemis bästa since Vittula och är en mordhistoria i slutet av 1800-talet med Lars Levi Laestadius i rollen som utredare. Historien är berättad ur den unge Jussis synvinkel, han rymde hemifrån som barn och blev omhändertagen av Laestadius (eller prosten som han benämns boken igenom). Mordhistorien är egentligen inte så viktig, allt det omkring - väckelsen och vansinnet och armodet och naturen - är det som verkligen fångade mig. Jag lyssnade som sagt var på boken och det är Niemi själv som läst in den och hans sävliga tornedalska dialekt gav berättelsen en till dimension, jag skulle verkligen rekommendera ljudboksversionen (men jag lyssnade på 1,5 x hastigheten pga såååå långsamt).
SETT PÅ
Re-runs av 30 rock. Har inte orkar ta mig an nåt nytt den senaste tiden. Ja, förutom Stranger Things 2 och Vår tid är nu, men vad kan jag skriva om det som inte redan blivit sagt? Gillar dem båda jättemycket. Älskar 30 rock. Blir fortfarande sur när jag tänker på en bekant som sa ”det är liksom inte riktigt... min typ humor” när vi diskuterade det.
LYSSNAT PÅ
Hittade en Spotify-lista med hela låtlistan från Absolute Music 35, kanske den sista cd-skivan jag lyssnade på innan jag tog mig en egen musiksmak så att säga. Fick den i julklapp 2000 (minns ännu hur glad jag blev när jag packade upp den i soffan hos fammos) och mina föräldrar var nyskilda och jag var ny på högstadiet och kär i en kille som givetvis inte var kär i mig, men han var kompis med en annan kille som som min kompis var kär i så det passade ju bra. Jag låg i mitt mörkblåa sovrum med vit sänggavel och lyssnade på Groovejets If this ain’t love och Westlifes My love och tänkte på honom. Sen blev han typ nazist och jag panda satteeee... Det blev aldrig nåt. Men som jag lyssnade på den här skivan! Nyår samma år, alltså sju dagar efter att jag fått skivan var jag full första gången och det var lite kul men mest läskigt. Blev nog inte speciellt full, bara berusad på känslan av annalkande vuxendom. Jag hade säkert med den här skivan till festen, för jag minns att vi skrattade åt Bubbles i nåt skede.
Eh, ja, ikväll hittade jag alltså listan och varje låt var som att bli sparkad i magen av the Ghost of Christmas Past eller nåt, överöstes av alla dom där känslorna. Osäkerhet och ledsenhet och allt nytt och stort och glittertoppar som skaver i armhålorna på skoldiskot. Håhåjaja.