Hej kompisar! Visst är det härlgit väder idag! Soligt och bitande kallt, mitt bästa vårväder. Jag är på otroligt peppigt humör, men det kan bero på att jag fortfarande har vintersemester och satt och årt frukost/sminkade i mig i tre timmar framför nya säsongen av Love imorse. Eller att Pär och jag satt som två tonåringar utanför Halpa-halli och solade oss nyss. Eller att jag snart ska iväg och se Skönheten & Odjuret på bio med min movie buddy Bea. Jag vet inte.
Hur som helst, idag tänkte jag presentera våra katter. Ni ba ååååååh, så satans tråkigt att höra på om folks husdjur/barn men whatever, det är här är min blogg och jag älskar mina små bebisar. Vi har två honkatter för den som inte visste det, dom heter Viola och Pixie. Nedan följer en kort presentation.
VIOLA
Viola har jag haft sen hon var liten kattunge och hon är väl runt fem år idag. Hon fick sitt namn för att det skulle matcka Kanteles instrumentnamn, men också för att hon nästan skiftade i violett när hon var liten. Hon är typ den snällaste katten ever (förutom saliga Kantele, men Kantele går inte att jämföra med nån) tycker jag, meeeen alla andra tycker hon är elak och oberäknelig. Hon är illojal mot alla, det är sant, och ibland river hon eller biter nån lite "oprovocerat" (hon är lite kittlig) kan man tycka, men hon är långt ifrån det vilddjur som vissa vill beskriva henne som. Jag tänker på Viola lite som ett problembarn och tror att allt hon behöver är mycket kärlek. Hon har också en viss respekt för mig, som hon kanske inte har för t ex Pär. Av den här anledningen är Viola lite mer "min" katt.
Viola är otroligt nyfiken och nästan lite hundlik i sitt beteende. Hon har lite maine coon-blod i sig och jag vet inte om det beror på det, maine coon sägs ju vara en ras med lite hundlika egenskaper. Hon kan apportera leksaker, hon reagerar på sitt namn, hon vill alltid vara med och sitta och titta vad som händer och hon kommer alltid till dörren och hälsar glatt när jag kommer hem. Viola var inte så gosig som ung, men det senaste året har hon blivit värsta mysaren. Speciellt efter att Kantele dog har hon tytt sig till min famn, vilket ger mig lite dåligt samvete för hon kanske alltid velat gosa men inte fått plats typ. Viola är också väldigt rolig, hon har genererat många likes på Instagram genom tiderna. Violas absoluta favoritleksak är buntband.
PIXIE
Pixie är ju nykomlingen i familjen och även om hon bott här i fyra månader nu, så känns det som igår hon kom till oss. Hon är sex år och har tidigare bott hos min svägerskas mamma. Hon hette Pixie när vi fick henne och vi tyckte namnet passade så bra ihop med Viola att vi inte såg nån anledning att byta. Den första månaden Pixie bodde här var hon otroligt skygg och höll bara till i kontoret, där hon fick sova den första veckan för att få vara ifred för Viola. Nu har hon blivit självsäkrare och har hittat flera favoritplatser runt om i lägenheten och rör sig obehindrat mellan rummen. Hon har dock en helt annan integritet än Viola och verkar inte nämnvärt intresserad av vad vi människor egentligen gör. Dessutom fräser hon ofta till åt Viola om hon blir för närgången och går bara undan om andra djur hälsar på här.
Jag kan inte bestämma mig om Pixie är jättevacker eller bara ser märklig ut. Hon har klotrunda stora ögon i ett annars litet ansikte och är liten, fluffig och svart. Hon ser lite ut som en grizzlybjörn, men svart päls som skiftar i ljusbrunt i vissa ljus. Plus blixten i pannan då. Pixie är definitivt mer "Pärs" katt. Hon söker sällan upp mig för att gosa, men lägger sig Pär för att läsa är det inte många minuter innan hon är där med honom. Pixie är glupsk och lekfull, har ltie för kort svans för kroppen och hon är nog den som bestämmer av katterna. Hon är dessutom mycket mer insmickrande av dom två, det är liksom enkelt att gilla henne. Därför gillar jag Viola bättre också, för att hon är så missförstådd.
Nu för tiden kommer katterna helt okej överens, men de är ännu långt ifrån att ligga och gosa som Viola och Kantele gjorde och det kanske dom aldrig gör. Men, de kan vistas i närheten av varandra nu för tiden, de kan ligga och slappa i solljuset bredvid varann utan blodspill och de äter sida vid sida.
Det var den spännande presentationen av en felina sektionen av vår familj. Frågor på det? Nu måste jag i alla fall springa iväg på bio. Farewell!