Kulturkonsumenten har nästan blivit ett stående inslag i min blogg men bara nästan för om jag säger att det har blivit det så är den här kategorin bound to dö här och nu. Vet inte varför men så funkar det. Okej, senaste tiden har jag
LÄST:
Stoner av John Williams. Men som vanligt när jag säger läst så menar jag egentligen lyssnat på, ljudböcker har verkligen räddat min lässtatistik detta året. Först hade jag så svårt att komma in i berättelser på det här sättet, men nu älskar jag det. Stoner handlar inte om en medelklasskid med skön attityd och Bob Marley-tröja (även om jag hade läst den boken med), utan om William Stoner, en bondpöjk gone litteraturprofessor och hans ofta ganska ångestfyllda liv. Ganska klassisk Amerikansk Roman, if u know what I mean. Stoner kom ut på 60-talet första gången, men ingen brydde sig till typ för ett par år sen när nån hitta den och ba SHIT vilken bok. Och den är nog ganska bra. Plus att det är Björn Granath (Madickens pappa, RIP) som läser den så det blir extra mysigt att gå och handla potatis med Stoner i lurarna.
SETT PÅ:
Är jag sist på bollen här? Jag brukar vara det, förutom när det gäller Skam där jag var fucking frontline men det är en annan debatt, men here goes i alla fall. Jag och Pär har nyligen sett klart första säsongen av Please Like Me och jag älskar det <3. PLM är en australiensisk sitcom (fast inte haha-rolig, obs) och den är helt enkelt jättebra och ganska quirky, men inte på det där amerikanska sättet sitcoms är quirky utan på ett mer avslappnat, realistiskt sätt. Huvudpersonen Josh påminner lite om Hannah i Girls, gnällig och självcentrerad men ändå likeable. Överhuvudtaget påminner formatet en del om Girls, det är liksom en sitcom, men mer allvarlig och han som spelar huvudrollen skriver också serien. Men sen kanske man inte ska dra några fler paralleller mellan de båda, PLM har en värme jag inte upplevt hos Girls, t ex. Finns på Netflix, bara att se.
LYSSNAT PÅ:
Drakes More life. Så klart.