Hej hej Catzo och alla andra!. Sitter som bäst på tåget från Helsingfors pga är numera tydligen en lagom stressad och cool karriärkvinna som har lärt sig att packa lätt pga reser så ofta. Så ska nu ta tillfället i akt och sno konceptet om tågbloggning och bjuda på ett riktigt HÄRLIGT stream of conciousness-inlägg, brought to you by VR.
Vi spelade in "mitt" avsnitt av De Eurovisa idag, kul! Tror det ska sändas 14:e april, men är lite osäker på det där tbh, har känt mig oförmögen att ta info cirka hela dagen. Åkte ner igår kväll, nojade hela vägen ner. Att jag skulle ha fel biljett, att jag skulle va på fel tåg, att jag inte skulle hitta hotellet, att allt möjligt. Efterlyste bra, icke-angstiga serier att sjunka in i på insta och fick massor av svar, tack för det. Var på rätt tåg och ingen kollade nånsin min biljett och jag hittade till hotellet, så allt gick rätt bra. Bodde på ett dussinhotell i Böle, ett sånt med inramade Kaj Stenvall-affischer på väggarna. En anka i en kaffekopp ska antagligen ge mig nån slags känsla av personlighet men det kändes mest sorgligt.
Tvingade Pär att prata med mig hela vägen till ett K-market och tillbaka för att jag skulle orka gå. Köpte chips och chokomjölk. Tips: om du är lite skakig i själen från förr kanske du inte ska åka på weekendresa till Böle. Kändes serr som att jag gick runt i en kuliss för nån postapokalyptisk film närjag skyndade mig fram mellan betongklumparna med min chipspåse tryckt under armen igår kväll. Så märkligt ställe, inte en enda människa och knappt några tecken på liv alls.
Tillbringade sist och slutligen kvällen med en miniserie på HBO, Olive Kitteridge, som är riktigt liksom solidt bra. Tips! Försökte mig även på att bada badkar, eftersom det fanns ett badkar och jag tänkte att det är ju avslappnande har man hört. Det var bara tråkigt, så jag steg upp efter 10 obekvämsa minuter.
Om ni undrar varför jag är så ångestladdad så har jag inga bra svar. Jag vet inte. Eller jo, det vet jag väl; jag har flängt runt mer eller mindre hela mars, jag är superstressad över det jag borde skriva, det är mycket på jobbet och trots att jag jobbar med mer saker än ever så är jag jättefattig jämt. Jag har för lite tid, jag har för lite pengar och jag får ändå inget gjort. Bästa känslan. Idag fick jag också veta att jag fick noll euro från Kulturfonden i år vilket iofs kändes ganska väntat MEEEEEN det är ju svårt att inte bli besviken och lite oförorättad. Låg och funderade igår på olika sätt att få ihop pengar till skrivtid och om jag skulle starta nån slags crowdfunding. Jag har typ 1100 följare på insta, om alla dom skulle ge mig en euro var skulle jag trots nada från Kulturfonden ändå kunna skriva lite mer och i ett längre sjok utan att bli hemlös. Värt ett försök...?
Nej, det får gå ändå. Det går ju uppenbarligen ändå, man får bara försöka ha nån förtröstan om att de där små, små stunderna och de där fåtalet meningar man yrar ner mellan varven blir nåt till slut det med. Det hade bara varit så skööööööönt.
Nä, okej, nu när jag gnällt färdigt kan jag för de positiva vibbarnas skull lista bra saker med det senaste dygnet:
♥ fick träffa Eva över hotellfrukost och hon hjälpte mig även hitta till studiohuset. Eva, mitt livs klippa.
♥ har ju ändå fått vara med på teve.
♥ fick en egen "loge"?! Hur sinnes är inte det? Jag tillbringade cirka tre minuter i den men iaf.
♥ blev sminkad och fixad av proffs och blev även pudrad i pannan mitt i sändningen på det där sättet man har sett tv-folk blir. Helt ok upplevelse.
♥ jag har fortfarande tv-smink på mig, vilket väger upp det faktum att jag har matrester på klänningen och en slafsig jacka
♥ jag ringde och pyylade åt syrran igår och det var 90% skönt och kanske bara 10% pinsamt, trots att jag nästan aldrig gråter inför mina syskon längre
♥ alla på YLE var väldigt omhändertagande och trevliga, speciellt studiovärdinnan Hanna som jag kände typ ~*bar*~ mig genom dagen. Tack!
när jag sist och slutlgien somnade sov jag ändå rätt så bra där under Kaj Stenvall-ankan.
♥ jag är på väg hem och jag får sova i min egen säng och krypa ner i Pärs armhåla och ha katterna kring mig som vaktande sfinxar.
Nu kanske det låter som att De Eurovisa fick ta emot ett komplett vrak och att jag satt och led dagen igenom men jag var förvånansvärt lugn och glad där på plats tycker jag ändå. Det var genuint roligt Tror också att jag gjorde helt okej ifrån mig? Återstår att se, hehehe. Men fram tills att det sänds (och jag blir överbevisad) tänker jag luta mig tillbaka, blunda och leva vidare i tron om att jag är en natural born tv-stjärna.
Men först ska jag dividera med mig själv om det är värt att gå på toa här på tåget eller inte. Jag har ganska långt vägrat tågtoaletter sen Den stora Tågincidenten 2012, när slow motion-dörren till inva-vessan öppnades av en man när jag satt och pissade och mannen bara gick därifrån!!!! Vilket gjorde att jag, med utsikt över hela min tågvagn, fick luta mig framåt mid-stream och trycka på stänga-knappen, för att sen sitta där på byttan och se på när dörren stängs millimeter för millimeter. Det går ju liksom inte att rycka igen en sån dörr.
Vi får se hur jag gör. Klart slut varulvstjut!