Jag är faktiskt ingen galen julvurmare och jag brukar faktiskt inte julpynta före december. Om alls. Faktiskt! Men november är en sån mörk månad och jag har varit så trött på senast och behövde lite extra ljus och mys. Och Pär är fortfarande i Sverige så jag har ingen hemma som kan stoppa mina infall.
Jag tycker det är det bästa med vintern - alla varma lampor och ljus i fönstren. Det är något trösterikt att se till exempel stjärnor i fönstren när man går hemåt eller bortåt. Det skänker en lite hopp i bästa fall och påminner om att man sällan är ensam. Vilket i och för sig är något slags komprimerat julbudskap, vad man än tror eller inte tror på.
För övrigt innehåller mitt liv just nu: ganska många deadlines, ganska många katter som drar nytta av golvvärmen och ligger som små pälsmattor på toalettgolvet, ganska många smörgås-istället-för-mat-middagar och ganska många lyssningar av Frida Hyvönens nya skiva Kvinnor och barn. Den är SÅ bra. Så så så bra. Kanske hennes bästa skiva nånsin. Och kanske årets bästa. Lyssna på Spotty, t ex.
Ja, och så haltar jag lite lätt för tillfället. Har drabbats av den värre sortens hälsporre och everything hurts and I want to die. Imorgon ska jag till läkaren och vid det här laget hoppas jag på direkt amputering. Föreställer mig att jag skulle kunna ha ett hjul istället, som hembiträdesroboten från Jetsons.