Klockan är 03:42 när jag påbörjar det här inlägget. Jag kan inte sova. Jag har försökt ligga stilla, ligga tyst, ligga på sida och ligga på rygg. Jag somnar inte. Jag tänker på julen och på att så många människor kommer sitta ensamma och hungriga. Och att jag inte kan, kanske inte ens riktigt orkar, göra nåt åt det. Att jag ändå borde. Jag ligger och räknar i huvudet vad som ingår i en rimlig julkorg man kunde ge bort. Clementiner, äpplen, kaffe. Kanske julmust? Eller är det oansvarigt?
Jag försöker med ett tyst rum. Jag försöker se på film tills jag somnar. Jag försöker se på avsnitt av Bamse, nåt tryggt att överrösta ångesten med. Scrollar genom alternativen och råkar få syn på en skräckfilm och fast jag inte ser den så ser jag dockan med pojkansiktet framför mig när jag blundar. Blir mer mörkrädd än jag var innan.
När jag var yngre var det ett äventyr att vara uppe hela natten. Jag tänkte kanske vaka i natt, har jag skrivit i nåt brev nån gång och sen satt jag uppe och läste eller skrev dagbok, lyssnade på cd-skivor på jättelåg volym och smet ut till köket för att dricka mjölk, direkt ur paketet. Jag kanske romantiserar mina tonår nu, men jag vill minnas som att det inte var nån big deal om man inte sov. Det gick att klara sig på några timmar på morgonkvisten - och några på eftermiddan. Jag minns också att jag tyckte det var roligt och häftigt och spännande att vara vaken. Som att världen var lite mer min mellan 00 och 05. Och det här var innan vi hade bredband.
Så känner jag inte längre. Trots nonstop internet. Det har säkert sina självklara fysiologiska orsaker, typ att min kropp har trettio årsringar, snarare än femton. Men nu för tiden när jag ligger vaken, oavsett om det är det att jag vaknar tidigt och inte kan somna om, eller som nu, att jag inte får tag i sömnen från första början, så är det den där ångesten som sätter in. Ensamma människor på julafton, dockor med pojkansikten som kommer till liv, allt jag inte gör och borde, clementiner, äpplen, kaffe. Minuterna som tickar ner tills väckarklockan kommer ringa igen och igen och igen.
Klockan är 04:18 nu. Det här inlägget har inget innehåll och jag känner mig trött men inte sömnig. 04:19.