Hej allihopa, jag satte mig ner med målet att författa ett blogginlägg med lite innehåll och kanske lite humoristisk twist som tar avstamp i en redogörelse för vad jag gjort de senaste tre dagarna, men åååååh. Jag känner mig plötsligt jättejättetrött. Jag har haft en sådär skön migränig mensvärk hela helgen, kanske det är det? Så nu blir det en snabb recap så jag kan lägga mig ner och se på filmer från kategorin "För åldrarna 11-12" på Netflix.
Fredagkväll var vi på släktkalas för mina två kusinbarn. Det var ganska stojigt, ett två- och fyraårskalas blir ju lätt det. Bilden ovanför sammanfattar ganska bra feelisen, hehe. Jag och det fyraåriga födelsedagsbarnet satt en bra stund under hennes skrivbord och utbytte erfarenheter om hur jobbigt det kan vara att vara storasyster. Speciellt om ens lillebror äter ens Lego, men annars också.
Efter en heldag hos fammos på lördag (hon fyllde också år, let me hear a grattis!) bestämde vi oss för att åka ut till Fäboda på kvällen för att spana efter norrsken. Vi klädde på oss som om vi skulle fira jul på Saltkråkan, d vs mössa och stickatröja. Pär är så söt i sin bandymössa <33333
Det var inte bara jag och Pär som åkte, Moa var också med. Vi såg knappt nåt norrsken alls, men lite åska vid horisonten. Och det är nåt mycket trevligt med att sitta på en strand i kolmörker en septembernatt och lyssna på havet.
Björn och Beppe var också med. Beppe hade med kaffe och te i termosar (pluspoäng) och Björn gjorde upp en eld (pluspoäng). Runt den satt vi sen och grillade gummiaktiga sojakorvar och pratade om eremitkräftor, scientologi, utomjordingar och grottsystem.
Sen tog jag en metal bild på Beppe. Så släckte vi elden och körde hem till tonerna av Radio Novas nattmusik.
Idag har jag gästat Lisen och Sofies skrivarlya. Denna bild av Lisen berättar ungefär om feelisen för oss alla. Skrev sist och slutligen nästan ingenting, men det var trevligt ändå.
[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/HszfdNS0JSc/hqdefault.jpg?r=86683]http://www.youtube.com/watch?v=HszfdNS0JSc[/embed]
Och nu i eftermiddag var vi på bio och såg Florence Foster Jenkins. Meryl Streep är ju alltid skitbra, Hugh Grant var överraskande bra och (den sanna) storyn är väldigt tragisk, komisk och hjärtevärmande på samma gång. En lagom mysig film att se en söndagkväll. Kan absolut rekommendera den.
Så en bra helg, men allt det här har överskuggats av mina "kvinnliga problem". Nu ska jag krypa ner under täcket och in i berget av kuddar vi har i vår säng och bara göra ingenting. Tack och hej babysar, vi ses nästa vecka!