Jag önskar att jag hade något otroligt att berätta, fnissiga historier om sena julinätter och långa sommardagar, men för mig är sommaren ett vakuum, ett hål i kalendern där allt och inget händer samtidigt. En pool som det bara gäller att orka simma över. Nu har jag väl nåt nån slags grundare del av poolen, jag bottnar och även om sommaren kanske inte är slut riktigt än så började jag jobba idag igen. Vädret bjöd dessutom på 13 grader och regn <333 så en kontrast är det i alla fall.
Jag drar mig för att ta itu med saker jag vet borde tas itu med, men jag ser också fram emot rutiner, mörka kvällar, outfits som handlar om att värma och inte svalka, promenader och blöta löv, nya vanor och de där sista glänsande kvällarna på terassen på stugan. Ser också fram emot att jobba, jag älskar att jobba. Tror jag.
På tal om blöta löv, min brorson fyllde fem igår och han säger “lövar” om löv i plural. Det har inget med nånting att göra, men det är så gulligt. “Den där fågeln äter lövar i skogen”. Att ha barn i ens närhet är ett bra bevis på att tiden går. Fem år har gått sen brorsan skickade en första bild av ett skrynkligt litet knyte. Ibland kan jag tänka att inget händer på fem år, att allt bara står stilla, men om ett skrynkligt knyte kan bli en person som kan prata om fåglar som äter lövar så måste något ha ändrat. Trots stora pooler av sommar i kalendrarna.