Jag var hos naprapaten imorse, eftersom jag är så spänd överallt. Jag är tydligen spänd i skallen mest, men också i nacken och käken. Det gjorde fruktansvärt ont på vissa punkter, men nu i efter hand känner jag mig sådär omtumlad och avslappnad som man bara gör efter en sån behandling. De där värsta huvudvärksveckorna är också över nu.
Den här veckan har jag avslutning med båda ordkonstgrupperna - tur är väl det, för jag tror inte jag skulle kunna hitta på program för en vecka till. Det går alltid jämnt ut den här tiden på året. Orken och påhitten. Jaghar bestämt mig för att bjuda grupperna på både Oreo-kex och Domino-kex som avslutningsfika. Under större delen av vårterminen har nämligen en hätsk debatt stormat i åtminstone en av grupperna där jag å ena sidan tycker att Domino-kex är godare och där barnen å andra sidan tycker att Oreo-kex är mycket, mycket godare. Om jag på nåt sätt lyckas få till ett blindtest med kakorna så vore det det bästa egentligen.
Igår skrev jag under kontraktet med Rabén och Sjögren. Min nästa bok, än så länge kallad Cyklarna, kommer alltså ut på två förlag i höst. Eller den kommer ut som ett samarbete mellan good old Schildts & Söderströms och R & S. Känns som en lyx jag knappt är värdig att få ha två förlag i ryggen, men jag skådar icke given häst i mun. Är bara jätteglad.
På tal om hästar jobbade jag som en sådan förra veckan. Speciellt många fler timmar vet jag inte om det blev, men eftersom jag dels var till Helsingfors en sväng och dels jobbade i Vörå hela helgen kändes den extralång. I Helsingfors var det ett annat liv. Det var 20 grader varmt och människor i alla parker och bubbel och ostron. Nu när jag skriver det låter det ju inte så betungande i och för sig.
Det var förresten verkligen ostron, ordagrannt. Har aldrig ätit ostron förr och trodde inte jag skulle gilla dem, men det gjorde jag. Levlade upp i livet där och då kände jag. Fick också en så välbehövlig dos av samtal och skvaller de två dagar jag var där. Don’t get me wrong, jag sitter ju inte och är tyst här hemma heller, men de flesta av mina kollegor och ganska många av mina vänner bor inte där jag bor och det är ju kännbart. Så är det bara.
Men med det sagt, det var med en lättnadens suck jag beträdde de folktomma gatorna i Jeppis igen. Älskar den där stimulansen, men älskar ännu mer att dra mig tillbaka hit upp. Som ett litet folkskyggt.. eh, ostron. Och de nya matupplevelserna är långt ifrån begränsade till huvudstadsområdet. I söndags, på väg hem från sista kursdagen den här sidan sommaren i Vörå svängde jag in och köpte en mjukglass på en parkering jämte riksåttan. Har sett den där mjukglassbilen stå där i flera år och alltid fånigt tidigt på våren och alltid tänkt: vem svänger in här och köper en glass? Jag! Jag gör det tydligen. Det fanns tre smaker att välja på: päron, vanilj eller päron-vanilj. Jag tog en päron-vanilj.
Det smakade sommarlov.