I söndags såg jag fyra eller fem älgar. Jag är inte helt säker på hur många dom var, men det var betydligt fler än jag er på en vanlig dag.
Jag vaknade sent på söndag efter Eurovisionen, vaknade till nyheter om bebisar och positiva livsförändringar. Och där låg jag, bakfull och bedrövlig. Kände mig som den mest usliga människan i världen, i ostånd att lyckas med något. Då är det svårt att vara glad för nån annans skull, men man måste bara försöka tills man är det ändå, för man vill inte vara den människan som inte kan vara det. Kan inte tänka mig ett värre öde.
Däremot höll den usliga känslan i sig lång in på kvällen, genom och trots en alldeles förträfflig bokcirkelsträff och eftermiddag kring Män kan inte våldtas. Efter bokcirkeln kände jag ett behov att få något gjort, samt att vara lite ensam, så då körde jag iväg till torpet för att hämta ett par jeans som hängde på tork där. Gjorde inte mycket annat där än konstaterade att det hade grönskat rejält sen sist och hämtade jeansen. Sopade upp ännu en mus från fällorna. Det blir sjunde den här säsongen. Vet inte om man bara skulle strunta i fällorna och låta dem roam free där när vi inte är där. Fast det kanske ändå är bra att visa vem som bestämmer. Jag föreställer mig att ryktet går om fällorna bland mössen, små vickande musnosar som viskar i uppspärrade musöron.
På vägen hem igen kände jag för att ta en liten omväg, så då gjorde jag det, en väg som går förbi mest skog och åkrar. Jag satt och väntade på att se en älg och plötsligt stod en älg på en av åkrarna. Den bara stod där. Jag stannade bilen och satt och tittade på den. Det kändes som att den mötte min blick. Så fånigt, men har man fantasier om viskande möss är det kanske inte konstigt att tro att en älg stirrar in i ens själ.
Jag vet inte hur länge vi tittade på varann, nån minut i alla fall, men jag förstörde förstås det hela genom att stiga ur bilen, Hann inte slå igen bildörren före älgen trippade iväg på långa, ljudlösa steg. Jag körde vidare och efter en stund såg jag två bilar stå med lamporna på vid sidan av vägen. Förstod inte varför före jag var jämsides med dem. Där på en annan åker, stod en flock älgar och.. betade? Jag vet inte vad älgar gör. Dom verkade väldigt självsäkra där dom stod i alla fall.
Jag stannade inte, utan körde bara långsamt förbi, så därför är jag inte helt säker på hur många dom var, men dom var åtminstone tre, kanske fyra. Jag har svårt att hitta nån symbolik i det, nån slags parallell mellan usliga jag och de här älgarna, men jag blev i alla fall på betydligt bättre humör av att se dem. Det kanske inte behöver betyda så mycket mer än så.