Just another manic monday, wish it was sunday osv osv. Är trött så det svider i kroppen, kom inte till ro före tvåtiden i natt. Klockan ringde en timme tidigare än vanligt för att jag skulle hinna via affären och köpa min vanliga lunchsallad före dagens tre (digitala) skolbesök. Hann inte ändå, vilket kanske inte kände helt oväntat. Är fånigt långsam på morgonen, speciellt om jag drar mig lite för något, t ex är lite nervös för att skolbesök. Nu har jag i alla fall ätit klart och skolbesökt klart och resten av arbetsveckan kan öppna sig som en savann framför mig. Hoppla, hoppla iväg som en liten gnu.
Har ett panelsamtal, en poddinspelning och en kurshelg att se fram emot. Plus det oerhörda: en tågresa till och från och övernattning i Helsingfors. Vågar man erkänna sånt? Nu gör jag det hur som helst. Ska alltså både podda och panela i Helsingfors och för två år sen hade det varit en ganska vanlig vecka, en utflykt som snarare framkallade suckar och stress. Nu är jag visserligen stressad också, men en mer positiv laddad sådan. Jag ser till och med fram emot att sova på hotell, något jag oftast tycker är ett nödvändigt ont. Det behövs inte många arbetsresor för att tappa smaken för hotellfrukosten och man behöver inte ha suttit med sin laptop på många hotellsängar före man förstår att det inte finns nåt ensammare än just det scenariot. Tågresorna hann jag inte tröttna på, vet inte om jag nånsin kommer göra det, jag älskar att åka tåg. Men hotellnätterna, dom har jag inte saknat.
Ändå längtar jag nu. Mest kanske jag längtar till tåget. Har bokat ensamplats i första klass för ultimat upplevelse. Jobbar adlrig så bra och tänker aldrig så bra som på tåget.
Väl framme ska jag inte göra mycket, förutom att jobba. Har inte tid att träffa speciellt mycket vänner, inte råd (eller ens behov) av att shoppa, inte riktigt lust att utmana ödet mer än nödvändigt. Skulle älska att gå och se nån utställning men vet ärligt talat inte ens vad som finns eller är öppet these days. Nåja, en promenad bland andra fasader än de vardagliga, redan det kan vara input nog.
En annan slags input, som är en ny sort för mig, är trädgårdsarbete. Ägnade mig åt sådant i helgen. Var ute från tidig förmiddag till kväll på lördag. Råfsade, sågade, grävde, bar, släpade och svor. Det var underbart, är öm i musklerna än idag. Trots allt det jag och vi gjorde, är det bara en bråkdel. Gården ser fortfarande ut som en rishög. Mycket input kvar alltså.
Men nu - resten av veckan.
