Jag har haft en sprängande huvudvärk i ett par dagar. Det är en bekant slags huvudvärk, den gör mig inte speciellt orolig, men den ligger ju ändå där och jävlas. Det är ljuset och mina alltigenom spända axlar och nacke som gör det. Kanske lite pollen också, jag vet inte vad som är vad i den här krävande och avslöjande årstiden. Tog en tablett i förmiddags, skulle helst ta en till men måste väl vänta. Dricker bubbelvatten istället för kaffe, trycker fingrarna hårt hårt på olika punkter jag inbillar mig är knutpunkter i skallen för värken. Ibland lättar det verkligen, i nån sekund är det som att blodet hittar tillbaka till en bana att rusa i, att mina fingrar trycker upp en dörr som stängts.
Det gör mig så trött allt detta också, värken och ljuset och pollenet. Jag ska jobba till klockan halv nio ikväll, sista timmarna med textsamtal och sånt som kräver mitt fokus. Jag bävar lite, men har ingen lust att skjuta upp det heller. Men sen, sen ska jag sova. Oj, vad jag ska sova.
Gud, vad jag gnäller förresten. Det är den här dagboksformen som gör det. Borde kanske gå tillbaka till en lite mer glättig och lättsinnig blogg igen. Eller bara skärpa mig, livet och vardagen är så mycket mer än huvudvärk och jobb också.
Här är några bra saker som motvikt:
Härom dagen stod jag och Pär på baksidan av vårt torp, på den del av tomten vi inte riktigt lärt känna ännu, för den har varit så överväxt och sen så översnöad under vår tid där. Men det är en stor tomt vi har, full med potential. Potential, ris och nässlor. Men det gjorde mig glad, att gå där och fundera ut allt man kunde, kanske till och med borde, göra. Ett fenomenalt klätterträd har vi i alla fall och under det borde det åtminstone stå nån liten bänk eller stol. Plats för både potatis- och grönsaksland. Och nån gång, längre fram i en annan ekonomisk framtid; en stor terass, stor nog för dans. Tänker mig kulörta lampor och lågmält glammande en sen augustikväll.
Även i stan bjuder våren på stunder av guld. Vi låg på sängen, på vårt pissdyra, men 100% värda överkast en eftermiddag förra veckan och scrollade och pratade och läste, vad vi nu gjorde. Sovrumsfönstret stod öppet och utanför hördes måsarna. Det var en slags luft jag inte känt på länge.