Jag är ganska usel på att använda sånt som ansvarstagande vuxna ska använda: cykelhjälm, reflex, ja till och med säkerhetsbälte ibland. Jag vet inte varför det är så, det är ju inte som att jag tycker det är speciellt coolt att hålla på så, men ovanor antar jag?
Men en sån där grej jag håller på med i den här utvecklingsfasen jag är i just nu är att försöka ruska av mig invanda beteenden som jag inte kan motivera eller ens stå bakom. T ex som att bara inte orka engagera mig i säkerhetsutrustning. Tror det också hör ihop med att jag utan att blinka klickar hem ett par fräsiga sneakers för 140€ men plötsligt blir snål när det kommer till rimliga vinterskor, typ Icebugs.
En annan sak jag undersöker är vad som egentligen är min stil eller min smak. Jag har alltid varit ganska trendkänslig och mest haft nytta av det, men jag har tänkt på en grej mer och mer den senaste tiden när jag gått på loppis.
Jag insåg under en av mina loppisrundor att jag automatiskt går och lyfter på allt porslin och kollar stämplar det första jag gör. Liksom före jag ens riktigt har bestämt mig för om jag tycker om det eller inte. Det är kanske ganska vanligt, men också ganska fånigt. Det är ju inte som att jag nånsin säljer nåt vidare och en tingests värde för mig borde ju inte handla om stämplar. Och måste en grej ha en stämpel eller nån viss patina för att jag ska våga säga att nåt är fint? Visst är det kul om man nån gång gör ett ekonomiskt fynd, men det borde ju vara de där kärleksgnistorna som skulle va avgörande. Does this spark joy osv.
Och det är inte bara loppisporslin det gäller, men det är ett bra exempel. I allt går det ju tydliga trender; i musiksmak, i estetik, i kläder, i kändisar och konton man följer, i uttryck och ord, i inredning. Jag tycker det är kul med trender och jag kommer nog aldrig lyckas skaka av mig trendtänkandet helt, men det kanske inte riktigt det som är meningen heller? Jag skulle bara vilja våga lita på min egen åsikt, instinkt och magkänsla. Vad tycker jag är fult och vad tycker jag är fint och i allt det som forsar kring mig - vad är det jag återkommer till?
Men en sak jag tyckt varit fult alltid och fortfarande tycker är reflexvästar. Sori nu ba men målvakt i ett lågstadiefotbollslag är sällan en stil jag strävar efter. Och allt för länge har min idérike av reflexen varit en Sparbanken-logo i hårdplast som slår mot sparkstöttingens handtag (aaah åka sparkstötting förresten - alldeles för länge sen jag gjort det ❤️ bara det kommer nån snö ska jag se till att åka ut med nån lånad spark.)
Jag har nu hittat en reflexlösning som känns hållbar för min del! Den består av:
Den här nya sortens reflexväst som bara är remmar! Visst visade jag den här redan? Har nu använt den i mörker för första gången i stadsmiljö och kände mig noll procent ful. Eller jo nån procent kanske men inte pga reflexvästen.
Och min egensydda kattreflex som nu hittat sin plats på min ryggsäck som jag har på mig nästan jämt.
Nu återstår bara att få lurat hjärnan att det är kul med Icebugs så överlever jag väl den här vintern också.