Jaha, årets första måndag då. Det är ju egentligen bara fuskmåndag men eftersom jag egentligen borde sitta och jobba med en slutrapport deadline fredag kom jag på att jag skulle veckostartsblogga precis just nu. 2020 är inte året jag slutar prokrastinera tydligen, det skjuter vi upp lite till höhö.
Gick till skogs i förmiddags med Emmi och Bruno PRECIS SOM ALLA ANDRA MÄNNISKOR I ÖSTERBOTTEN tydligen. Det var mer bilar längs Fäboda-vägen än en varm julidag. Men det var pudersnö på lingontuvorna och lite solsken längst upp i trädkronorna så det var fint ändå.
Tills jag halkade på en isig bergknall och slog i ena knät. Jag skadade mig inte speciellt, men man blir ju så, nånting mellan förnärmad och skraj när man halkar på det där sättet. Lite skakig liksom.
Men termoskaffe och en smöggis lindrar ganska bra.
Emmi och jag hade likadana termosar. Så går det när man handlar på Ikea.
Väl hemma satt jag och jobbade en stund. Sylvi tänkte över livet.
Sen gjorde jag soppa på en spik. Och lite palsternacka och potatis, en skvätt grädde och lite schalottenlök och dragon. Till det rostade jag kikärter med parmesan. Blev faktiskt väldigt gott om jag får säga det själv. Vilket jag får och måste, vad skulle det annars bli av detta matbloggande?
Sen fick jag skynda iväg på författarverkstadsträff (Författarverkstan är ett skrivande nätverk). Och nu ligger jag här och tänkte sammanfatta vad som komma skall i denna årets andra vecka.
Veckans utflykt: jag ska till Närpes på onsdag förmiddag och prata skrivande med ett gäng gymnasieelever. Kul! Är ganska sällan i Närpes pga lets face it, det är aslångt dit.
Veckans jobb: ja, det skulle va den där rapporten då. Och så har jag ett essä-uppdrag som pockar på uppmärksamhet och en annan skrivgrej på G som jag hoppas jag kan återkomma till snart. Plus kurs-starter! Min skrivarkurs i Arbis startar på torsdag! Förutsatt att jag får tillräckligt med anmälningar.
Veckans oro: det brinnande Australien. Men också att folk ska tro att man inte bryr sig om man inte re-postar bilder av brinnande koalor. Jag bryr mig, jag har donerat pengar, jag drömde mardrömmar om väggar av eld utanför vårt fönster i natt, men jag re-postar inte sånt. Jag hoppas att 2020 är året man inte behöver befästa sina ställningstaganden (eller övertyga om sin godhet) med re-posts jämt.
Veckans läsning:
Det här lilla vapnet. Vi har som bokcirkelbok att läsa valfri Olga Tokarczuk-bok. Den enda jag fick tag på i nejdens bokhandlar var Jakobsböckerna som är en nätt liten sak på 1057 sidor. Gulp. Började igår och den är ju inte dålig, men den är nog inte bladvändarprosa heller. Får se hur det går.
Veckans tv: Antikrundan börjar på torsdag, peppen på det hehe. Sen är jag också sugen på Äkta Billgrens så klart, som så passligt kommer direkt efter. Tablåtv ändå, härlig grej! Streamingmässigt vet jag inte om jag hinner ta mig an nåt nytt och tidskrävande pga se ”veckans läsning”, men jag börjar närma mig Succession mentalt. Snart är jag redo.
Veckans pirr: ska pröva ut nya glasögon! Ser fram emot att schlippa gammelbrillorna.
Veckans besatthet: att vi ska ha nya köksstolar. Insåg bara häromdagen att jag är trött på att ha udda stolar i köket. Jag är i det här vuxna stadiet av livet där man byter ut det som har varit enkelt, billigt och funkar till det man faktiskt vill ha. Googlade för skojs skull priset på olika Artek-modeller. HAHAHAHAHAHAHA. Så nu är loppisradarn på. Vet inte vad jag vill ha, men tänker att jag kommer känna igen det när jag ser det. Det behöver alltså inte hända denna vecka, men nu är behovet formulerat. Behov och behov förresten, herregud så bra man har det.
Veckans besatthet 2:
Den här serien med recept ur det viktorianska England. Så rogivande 🥰🥰🥰 Det är säkert nåt ätstört men ÄR inte mat-tv den bästa ångestdämpningen? Konfliktfritt.
Veckans trendspaning: bloggen. Nu återvänder folk! Jag känner det i hela mitt väsen. Blev så glad när jag läste Linneas inlägg om tjugotalet och bloggandet. Vill som ett högstadiebarn ivrigt bekräftelsetörstande ställa mig bredvid henne och ropa lite förvrängt och lite för snabbt: ”HE TROR JAG Å!”.
Veckans längsta blogginlägg: det här. Så nu slutar jag hej då.