Senaste tiden har jag….
LÄST
Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell. Alltså förlåt, men den är så jää-ävla tuggig. Kommer liksom ingen vart i den och då är den ändå liksom lättläst. Den bjuder liksom inget större motstånd, men det känns som att jag läst den i hundra år redan och den ligger som en tvångströja runt mig, hindrar mig från att plocka upp nån annan bok. Jag kommer aldrig glömma Jonas Gardell och vad han betytt för mig genom högstadiet och gymnasiet - herregud, läste Ett ufo gör entré typ en gång i veckan under nian - men det är nog här och nu jag inser att han nog inte längre platsar in på favoritförfattarlistan. Han är fortfarande bra på det här med att skriva tragikomiskt och jag gillar att det inte är så cleant, det är svulstigt och bibliskt, men näe. Jag tänker också: hur folkkär och hyllad kan man vara och fortfarande spela nåt slags underdog-kort före det blir oklädsamt? Har inga svar, bara undrar.
Alla andra böcker som ligger och väntar på att läsas ropar på mig likt sjungande sirener. Så här är det precis just nu i min lässituation:
Ska läsa klart den ikväll, eller i alla fall försöka, så jag kommer vidare i livet nån gång. Fast ja, läste förresten Olivia Bergdahls Barnet som e-bok igår i typ smyg för mig själv och Gardell och den får fem av fem rakt av. Jag vet inte hur den är som actual bok, men som e-bok är den 19 sidor, det är alltså en sonettkrans dvs en lång dikt på rim typ. 19 sidor hinner vem som helst läsa när som helst, läs den nästa gång du sitter på toa fast. Otroliga formuleringar och en jättefin berättelse om en uppväxt. Om Gardell-boken är tuggig är Bergdahl antitesen till det. Inte ett enda onödigt ord. Så här ser den ut så att ni kan komma ihåg det nästa gång ni är i bokhandeln/bibblan och haffa den:
LYSSNAT PÅ
Diverse års- och decenniebästa-listor. För tillfället, medan jag skriver detta så lyssnar jag på Gaffas 100 bästa låtar från decenniet. Det är ju så med musiktidningar som lägger heder i att vara så breda som möjligt (men ändå alltid creddiga ofc) att alla hundra låtar passar inte just din smak, hur spretig den än må vara. Black metal är alltid bara black metal, hur creddig och kvalitativ den är. Men jag tycker ändå det är trevligt med såna här listor, jämt hittar man ett par nya favoriter.
SETT
Håhåjaja, det är inte mycket att skriva hem om där inte. Jag och Pär ser på Alla mot alla varje kväll (finns på svenska Dplay) och det är sannerligen perfekt varva ner-tempo på den underhållningen. Inget man egentligen behöver hålla reda på, bra bredd på frågorna, lite kul men ändå inte så kul att det gör en speedad, snygg man i bild (Fredrik), lätt att hitta favoritlag (Claes och Linnea, Ebbot och Hanna, E-type och Olof) och tja… Bra tv helt enkelt. Förutom att om man som jag gör, lyssnar på en del poddar och följer rätt mkt folk på insta som jobbar/har jobbat/hänger på Nexiko blir det lite rundgång. Det känns verkligen som coola gänget i högstadiet som har sina inside-skämt man bara kan låtsas förstå. Tacka fan att man är för ful för medie-Stockholm.
Annars har jag bara sett en massa Hallmark-julfilmer. Så som sagt, inte mycket att skriva hem om.