Pärs dag

Pär blev förkyld i fredags kväll. I går tog han test, så nu väntar vi på resultat. Varken han eller jag tror väl riktigt han skulle ha corona, och även om han skulle ha är vi ju båda dubbelvaccinerade, så det känns ändå lugnare. Lugnare, men inte lugnt. Det är längesen nån av oss varit ordentligt förkylda, man har glömt hur det är. Jag tycker också jag känner mig lite krasslig, men det kan lika gärna vara inbillning eller symptom av att ha suttit inomhus större delen av helgen. Eller det enkla faktum att jag känt mig “krasslig” i 34 år nu.

Pär fyller också år idag, men det får han ha ifred. Känner inget som tyder på att det också skulle vara min födelsedag. Förutom att två av tre möten idag blev inställda/framflyttade och det känns ju alltid som en födelsedagspresent.

Sticka, lyssna, repeat

Skulle just börja skriva nåt här när jag noterade att jag bara för ett par dagar sen skrivit om att jag skulle skriva morgonsidor. Det har jag inte gjort idag. Eller igår. Så jag antar att jag ska börja med att skriva dem då istället.

För övrigt sker det ändå inte mycket här. Jag stickar en tröja. Den är enfärgad och beige, sober nästan. Jag lyssnar på ljudbok medan jag stickar. Den senaste veckan har jag varit besatt av en serie böcker som heter Prästdöttrarna. Det är såpopera på 1600-talet om, you guessed it, några prästdöttrar. Vet inte ens om dom finns som vanliga böcker eller om det är specifikt ljudböcker. Vet nite om jag vill rekommendera, men jag kan i alla fall inte sluta lyssna.

Så jag lyssnar, om kvinnor på 1600-talet och så stickar jag. Däremellan försöker jag jobba så att jag ska få in lite pengar. För även om jag till synes bara stickar och lyssnar på ljudbok lyckas jag ändå göra av med en massa pengar. Bilservice, läkarbesök, kattmat och bröd.

Men okej. Morgonsidorna var det ja.

Mycket kvar

Jag kunde inte bestämma vilka skor jag skulle ha på mig idag. Stod och stirrade på skohyllan utan att förstå vad det var jag skulle ta på mig.

- Den här dagen blir inte till nåt, sa jag till slut.
- Det är mycket kvar av den, sa Pär empatiskt.

Halfway in så vet jag inte om det är nån tröst.

En hare krishna-chant för vardagen

Alla dessa
Alla dessa
Dessa alla

Alla dessa möten
Alla dessa mejl, alla dessa mejl, alla dessa mejl
Alla dessa presentationer
Allt surr från alla dessa maskiner

Alla dessa upprepningar
Alla dessa repriser
Alla kaffekoppar, smörgåsar, småkakor, vindruvor, chokladgodisar
Alla dessa bananer delade i tre delar med skalet på, redan bruna i ändan

Alla dessa
Alla dessa
Dessa alla

Alla dessa listor med saker att göra
Alla dessa namn som kanske kan veta något om något
Alla dessa punkter jag inte hunnit med än

Alla dessa handslag, alla dessa ryggdunk
Alla dessa skratt och kvävda gäspningar
All jargong, allt detta småprat
Alla dessa människor i alla dessa byggnader
All den här inomhusluften

Alla dessa
Alla dessa
Dessa alla

Höstlistan

Vi fortsätter med listorna, denna gång den eminenta höstlistan som Flora gjort. Kände mig ofantligt tråkig när jag fyllde i den, jag vill ju mest lunka på som vanligt i mitt lilla liv, bara liksom en lite bättre och skarpare version av mitt eget liv.

Vill fokusera på: min hälsa och mitt skrivande, utan inbördes ordning. Tror de hänger ihop mer än vad jag förstått och det ena är avhängigt det andra. De senaste åren har varit otroligt roliga och lärorrika och givande, men också ganska spretiga. Nu vill jag kanske smala av mitt område lite och bli lite nördig igen. Det första jag gjort är att anmäla mig till Flora och Yrsas helgkurs i skrivande nästa vecka, den ser jag jättemycket fram emot! Har längtat efter att gå en skrivkurs och inte hålla i den. Man ska nog inte bli för bekväm i lärarrollen utan låta sig själv vara elev då och då. Angående min hälsa så vill jag bara fortsätta gå dagliga promenader, träna och simma ibland och inte slarva med maten när jag är stressad. Det vore bra om jag inte utvecklade hundraprocentig gamnacke ännu i höst, så ska försöka se upp från skärmen då och då.

Vill ha mer av: samtal med vänner, både per telefon och IRL. Linjär tv att titta på tillsammans med Pär. Ouppstyrt häng, bara sitta en stund i nåns köksoffa utan egentlig anledning. Helger utan planer. Utmaningar och utveckling. Biobesök, teaterbesök, att faktiskt gå på utställningar man kryssar för intresserad av på Facebook. Ordning i köksskåpen.

Vill ha mindre av: retail therapy, hehe. Ogenomtänkta köp är jag tyvärr alldeles för bra på. Slötittande och slölyssnande som ångestdämpning. Skulle vilja våga vara o-underhållen oftare. Älgflugor, så jag vågar mig ut i skogen lite mer.

Vill titta på: kostymdraman och välgjorda krimserier, som alltid om hösten. Familjeunderhållning på SVT typ. Väldigt sugen på linjär tv som sagt. Är trött på att ständigt välja, vill bara sätta mig och se på det som kommer. Fick veta häromdagen att det kommer en ny Utvandrarna-film lagom till jul och den är jag ju så klart jävligt pepp på!

Vill lyssna på: ny musik!.Följer en hel del listor på Spotify med tema nysläpp, så hoppas på att hitta nya favoriter. Drömmen vore ju om Rihanna gav ut en ny skiva men hahahahaha, får väl lyssna på Anti ett varv till istället. Skulle också vilja hitta nån ny poddfavorit, gärna nåt man lär sig nåt av.

Vill läsa: allt! Vill fortsätta läsa så mycket och så slukande som jag gjort i sommar. Har börjat gå runt med en bok i väskan alltid igen, det har jag inte gjort på många år.

Vill ha på mig:

Här knycker jag vad killmaterskan skrev i sin frågestund för några veckor sen. Blev tvungen att screenshotta för det var något i det som talade till mig så. Varma silversmycken och hårspray. Känn på den.

Å ena sidan är jag sugen på julfeststil från tidigt 90 tal: tunna svarta strumpbyxor, slinkiga skjortor, rävsaxar i håret, sammet och lackskor men också, å andra sidan: långärmad t-shirt och cargopants. Som vanligt har jag inget enhetligt tänk vad det gäller stil, men det kanske man inte behöver ha?

Vill lära mig: mera språk! Vill bli en sån där cool typ som glider runt i hela Norden och förstår och pratar utan hinder. Förutom kanske på Island, det förstår till och med jag att är överkurs. Sen har jag tänkt lära mig lite spanska tills det är dags att hälsa på Nikko i Barcelona.

Vill hänga på: torpet. Skulle gärna gå på restaurang lite oftare också, men restaurangutbudet i Jeppis är kanske inte så lockande (förlåt). Skulle gärna hänga på restaurang i Vasa oftare (eller alls). Men som vanligt gillar jag att sitta på café nån gång i veckan och jobba.

Vill dricka: det vanliga; bubbelvatten, kaffe, roiboos och rödvin. Känner mig plötsligt tråkig.

Vill äta: mackor i skogen. Nej, jag vet inte, orkar inte räkna upp det där om mustiga grytor och långkok i år igen. Ni vet ju.

Utflykter och resmål: är så sugen på SVERIGE att jag inte vet vad jag ska göra. Vill gå i svensk matbutik och på svenskt loppis NU!!! Annars hoppas jag vi fortsätter göra kortare och längre utflykter, vi brukar vara ganska duktiga på det. Det vi är sämre på är att faktiskt resa, men det kanske inte blir så mycket längre resor ändå i höst ännu.

Musigt och mysigt

Jag hade en mus i skon i fredags. Vi åkte ut till torpet för att fira veneziansk och efter att ha släppt ut katterna från sina reseburar insåg vi snabbt att de var ovanligt intresserade av ett hörn, precis mellan köket och hallen. Vi har sett den typen av intresse förr, vi vet vad det betyder.

Precis i det hörnet ligger också mina gräsklipparskor. ibland får jag till det och i fredags fick jag till det när jag kom på tanken att skaka skorna lite lätt före jag stiger i dem, just in case.

Ut sprang en liten gråbrun mus, så snabb och liten att den hann slinka in i väggen före katterna förstod vad som hände. Senare samma kväll vann ändå katterna. Vi hade suttit ute och druckit vin och pratat med våra vänner, dragit mushistorien för dem. Jag sa att jag hoppas katterna skulle fånga den innan natten i alla fall så man slipper vakna av det dramat. Efter ett toalettbesök kom M ut och sa “well, there’s good news”. Musen låg med tassarna uppåt på golvet och Viola strök runt den, stolt som en tupp. På behörigt avstånd satt Sylvi och såg på. Jag sopade upp den och jublade.

Vi gick och lade oss fyra-tiden. Klockan nio vaknade jag av en smäll och ett pip. Jag hann se en gråbrun liten varelse smita in bakom spisen med två katter med mord i blicken sprang efter.

Lärdom: jubla aldrig över en död mus, det finns alltid fler.

För övrigt en exemplarisk helg. Fredag var vin och vänner, men också ett oväntat norrsken på himlen, precis när Neil Youngs Harvest Moon gick i gång på den lilla bluetooth-högtalaren. Lördag var lugn och ro, linssoppa och toast, läsning och två avsnitt Matador. Och två ljuvliga göromål: gräva efter potatis och gå ner till hamnen och se på raketer och månen över vattnet.

Det skulle vara olidligt att det är måndag om det inte vore för att jag just fick se skisser på min omslaget till Vi ska ju bara cykla förbi. Alltid en milstolpe.

Det är som vackrast när skymmer

Det pågår ett krig mellan människor som vill säga att hösten är här nu och dom som håller fast vid att det fortfarande är sommar. Precis som alla andra pseudodebatter online är den det fånigaste jag läst. “Kan alla bara sluta säga det är höst, jag har fortfarande semester!!!”.

Okej.

Jag förstår inte varför man engagerar sig i en sån fråga, en fråga man inte kan påverka överhuvudtaget och som ingen annan kan heller. Det är inte mera höst för att jag säger det, det är inte mera sommar för att du säger det. Det är fortfarande femte augusti och det är bara det. Och det bästa med den här månaden är ju att det kan vara båda. Utan att nån behöver ta det personligt. Det är årets skymning och ni vet vad dom säger. Det är vackrast när det skymmer, all den kärlek himlen rymmer osv.

Eftersom det råder delade meningar så jobbar jag hemifrån idag, framför tvn. Kom mig inte för att gå till kontoret av nån anledning. Lite vardag, lite semester. Mitt i skymningen.

Pooler och lövar

Jag önskar att jag hade något otroligt att berätta, fnissiga historier om sena julinätter och långa sommardagar, men för mig är sommaren ett vakuum, ett hål i kalendern där allt och inget händer samtidigt. En pool som det bara gäller att orka simma över. Nu har jag väl nåt nån slags grundare del av poolen, jag bottnar och även om sommaren kanske inte är slut riktigt än så började jag jobba idag igen. Vädret bjöd dessutom på 13 grader och regn <333 så en kontrast är det i alla fall.

Jag drar mig för att ta itu med saker jag vet borde tas itu med, men jag ser också fram emot rutiner, mörka kvällar, outfits som handlar om att värma och inte svalka, promenader och blöta löv, nya vanor och de där sista glänsande kvällarna på terassen på stugan. Ser också fram emot att jobba, jag älskar att jobba. Tror jag.

På tal om blöta löv, min brorson fyllde fem igår och han säger “lövar” om löv i plural. Det har inget med nånting att göra, men det är så gulligt. “Den där fågeln äter lövar i skogen”. Att ha barn i ens närhet är ett bra bevis på att tiden går. Fem år har gått sen brorsan skickade en första bild av ett skrynkligt litet knyte. Ibland kan jag tänka att inget händer på fem år, att allt bara står stilla, men om ett skrynkligt knyte kan bli en person som kan prata om fåglar som äter lövar så måste något ha ändrat. Trots stora pooler av sommar i kalendrarna.

20 dagar liv

Det har nu gått nästan 20 dagar sen jag senast skrev här. Jag har under de 20 dagarna funderat mycket om jag borde ta en officiell sommarpaus, utlysa nåt eller bara lägga ner helt. Men varje gång jag närmar mig det beslutet så drabbas jag av en infernalisk lust att blogga. Riktigt old school-blogga, ta bilder från min dag, sprida ut saker jag köpt på sängen och berätta om dem, fylla i en senaste-lista. Kanske jag åter kommer till det formatet snart, det känns så, men just nu är det tydligen svårt nog att upprätthålla den här dagboksgrejen jag började med i år.

Lagom till midsommar kan jag ju summera första halvan av det här året med att det har varit ett halvår av ifrågasättande. Mest kring mitt eget beteende och sånt som jag trott varit min grej. Det är ett jävla äventyr att leva, varje gång man tror man besitter nån slags självkännedom slås man av en insikt som tvingar tillbaka en till ruta ett. Så ska det väl vara också antar jag.

I år har jag övat på att tacka ja till sånt jag vanligtvis tackar nej till, tacka nej till sånt som jag eller folk förväntar sig att jag ska tacka ja till. Speciellt att tacka nej är svårt, gud så jobbigt det är. Tacka ja kan också vara läskigt, men vanligtvis finns det ju en mer direkt belöning efter ett sånt beslut.

Jag har trott mig övervinna gamla beteendemönster för att sen, nästan omärkligt falla tillbaka. Jag har lärt känna vissa mekanismer i mig och vad som triggar igång dem, men vissa saker är fortfarande mysterier. Som varför försommaren är en sån pissig tid för mig. Jag känner mig jättestressad och helt apatisk at the same time.

Jag har också försökt höja mig över mina dåliga drag, förstora själen genom att be om ursäkt och tänka generöst om människor. Varierande resultat där, det skulle ju vara enklare om folk inte var såna jävla idioter hela jävla tiden. Ni märker, min själ är fortfarande liten och skruttig.

Äh, nu pratar jag i så abstrakta termer att det blir fånigt dramatiskt. Egentligen är det inte mycket som hänt, annat än att livet tuffar vidare. Jag försöker skriva, lyckas somliga dagar, misslyckas lika många. Umgås med vänner ibland, ett ibland som känns både för ofta och för sällan. Förra veckan fick jag både första sprutan vaccin och ett nätt litet stipendium från Taike, vilket säkerställer min privatekonomi ganska långt framåt. Sjukt tacksam att ha möjligheten att få både vaccin och arbetsstipendium, det ska ni veta. Och! Som ett tredje bevis på vilket trevlig hörn av världen vi bor i så köpte jag mig en Potturi förra veckan. Det är liksom en plastbur att tvätta nypotatis (eller andra rotsaker) i. Finsk uppfinning för oss lata som hatar rotborstar. Otrolig är den, tack för den.

Annars då? Läser en bra bok, ser en dålig tv-serie. Vattnar mina blommor, klipper min gräsmatta. Kliar min man på ryggen om kvällarna, vaknar av att jag kliar mina egna myggbett. Planerar dagsturer till andra städer, lämnar knappt soffan. Lagar knappt nån mat, dricker iskaffe framom kaffe. Det vanliga så här års med andra ord. Vad gör ni?

Ostron, oreokex & sommarlov

Jag var hos naprapaten imorse, eftersom jag är så spänd överallt. Jag är tydligen spänd i skallen mest, men också i nacken och käken. Det gjorde fruktansvärt ont på vissa punkter, men nu i efter hand känner jag mig sådär omtumlad och avslappnad som man bara gör efter en sån behandling. De där värsta huvudvärksveckorna är också över nu.

Den här veckan har jag avslutning med båda ordkonstgrupperna - tur är väl det, för jag tror inte jag skulle kunna hitta på program för en vecka till. Det går alltid jämnt ut den här tiden på året. Orken och påhitten. Jaghar bestämt mig för att bjuda grupperna på både Oreo-kex och Domino-kex som avslutningsfika. Under större delen av vårterminen har nämligen en hätsk debatt stormat i åtminstone en av grupperna där jag å ena sidan tycker att Domino-kex är godare och där barnen å andra sidan tycker att Oreo-kex är mycket, mycket godare. Om jag på nåt sätt lyckas få till ett blindtest med kakorna så vore det det bästa egentligen.

Igår skrev jag under kontraktet med Rabén och Sjögren. Min nästa bok, än så länge kallad Cyklarna, kommer alltså ut på två förlag i höst. Eller den kommer ut som ett samarbete mellan good old Schildts & Söderströms och R & S. Känns som en lyx jag knappt är värdig att få ha två förlag i ryggen, men jag skådar icke given häst i mun. Är bara jätteglad.

På tal om hästar jobbade jag som en sådan förra veckan. Speciellt många fler timmar vet jag inte om det blev, men eftersom jag dels var till Helsingfors en sväng och dels jobbade i Vörå hela helgen kändes den extralång. I Helsingfors var det ett annat liv. Det var 20 grader varmt och människor i alla parker och bubbel och ostron. Nu när jag skriver det låter det ju inte så betungande i och för sig.

Det var förresten verkligen ostron, ordagrannt. Har aldrig ätit ostron förr och trodde inte jag skulle gilla dem, men det gjorde jag. Levlade upp i livet där och då kände jag. Fick också en så välbehövlig dos av samtal och skvaller de två dagar jag var där. Don’t get me wrong, jag sitter ju inte och är tyst här hemma heller, men de flesta av mina kollegor och ganska många av mina vänner bor inte där jag bor och det är ju kännbart. Så är det bara.

Men med det sagt, det var med en lättnadens suck jag beträdde de folktomma gatorna i Jeppis igen. Älskar den där stimulansen, men älskar ännu mer att dra mig tillbaka hit upp. Som ett litet folkskyggt.. eh, ostron. Och de nya matupplevelserna är långt ifrån begränsade till huvudstadsområdet. I söndags, på väg hem från sista kursdagen den här sidan sommaren i Vörå svängde jag in och köpte en mjukglass på en parkering jämte riksåttan. Har sett den där mjukglassbilen stå där i flera år och alltid fånigt tidigt på våren och alltid tänkt: vem svänger in här och köper en glass? Jag! Jag gör det tydligen. Det fanns tre smaker att välja på: päron, vanilj eller päron-vanilj. Jag tog en päron-vanilj.

Det smakade sommarlov.