En bra dag

Idag var en bra dag. Det är så sällan jag kommer ihåg att skriva ner det, så nu ville jag göra det. Idag var en bra dag.

Jag sov inte för länge, åt frukost, gick en promenad med ett syfte (köpa glasnudlar), läste Fjärilsvägen av Patrik Lundgren, gjorde sommarrullar i lagom takt. Med glasnudlarna. Hade hackat upp grönsakerna redan tidigare på dan så det var egentligen bara att montera kvar när klockan blev middag. Efter maten hade jag inget att göra. Verkligen inget, inte ens något som jag borde eller kunde ha gjort jobbmässigt, utan bara… Inget. Jag hann bli lite rastlös, få tråkigt nästan. Tänka tanken “vad ska jag hitta på?” nu.

Det slog mig hur längesen jag känt så. Hur längesen det är jag har känt att jag inte bara haft en lucka i kalendern utan också i huvudet. Så skönt. Jag duschade länge, smorde in mig, borstade håret. Tog hand om mig.

Idag var en bra dag.

Fikusen

Januari är så lång. Den har pågått så länge redan och det är inte ens halvvägs ännu.

Vår stora fikus har börjat tappa blad. Då och då lossnar ett fortfarande grönt, men helt torrt blad med ett lite prasslande ljud. Katterna har vant sig, så de rusar inte fram när det händer längre, men deras pupiller vidgas in absurdum ändå. De stirrar en stund men beslutar nästan alltid att det inte är värt att undersöka närmare.

Varje gång jag går förbi fikusen har den tappat ännu ett blad. Jag tycker den ser tröttare och tröttare ut men vill inte riktigt ge upp med den ännu. Jag undrar om den tänker detsamma om mig.

Bara gör't

Jag har jättemycket att göra idag. Jag har jättemycket att göra hela veckan. Därför låg jag upp till tre och läste ut en bok inatt. Därför sitter jag nu och leker. Doodlar lite på ett papper, ångrar mitt nagellack, scrollar instagram. Jag är oförbätterlig.

Så många gånger jag drömt om nån receptbelagd medicin eller drog som skulle ge mig fokus såna här gånger. Bara så jag skulle få det gjort. Kan amerikanska collegestudenter ta adderall kan väl jag. Men med min historik av att vara dålig på att hantera saker så tror jag inte det är läge att slänga in piller i mixen.

Nej, det bästa är väl tyvärr bara att göra som Dan Wieden sa.

Stora musjakten

Imorse sa Pär att han hade hört ljud av en mus under natten. Jag hann knappt klä på mig innan jag såg att katternas koncentration var väldigt riktat mot spishörnet. Jag satte mig och äta frukost - med fötterna upp på stolen mitt emot, utifall att.

Jag hann aldrig se musen, men den måste ha sprungit över golvet, för plötsligt hände det nåt under kökssoffan på andra sidan rummet och jag hörde ett pip, ett jam, ett brak. Ut under soffan kom Viola med musen hängdes och sprattlandes i munnen. Varvid några högljudda minuter följde, jag fick panik vid tanken på att Viola skulle hoppa upp och släppa musen i famnen på mig som en gåva. Hon gick med sån hög svansföring och var så stolt att jag var säker på hon skulle vilja visa upp sig även på nära håll. Sylvi hoppade henne i hasorna och ville vara med.

Till slut vågade jag mig av min köksstol. Då hade Viola släppt ner den nu helt döda musen vid Pärs fötter och satt en bit bort och tittade nöjt och nästan lite häpet på sitt byte. Jag sopade upp det lilla liket med våra sopskyffel och gick ut och slängde det bakom knuten.

Strax efteråt kom syrran med familj och hämtade mig, vi hade bestämt att vi skulle gå motionsspåret vid Storsand. Vi hann knappt ut i skogen före Pär skrev att katterna jagat en till mus över köksgolvet, men att den slapp undan. Det blir en spännande vinter på torpet.

Viola gick och spände och mös över sin bragd ända tills vi stoppade dem i burarna och åkte hem. Nu är vi hemma i vår musfria lägenhet och Viola har återgått till att vara lat city-katt, helt berövad alla jaktmöjligheter.

Vecka 51

Veckans strävan: Nu börjar veckorna ta slut, så ock min ork känner jag. Julen är väldigt lämpligt placerad, man behöver verkligen den här oasen av ljus och mys i allt det mörka ruskiga. Bla bla bla, klysch klysch klysch, yada yada yada. Varför kan jag inte säga något nån inte sagt tusen gånger redan?

Veckans playlist: den här, min egen, ganska nya men totalt klassiska Jul-lista. jag har tänkt i flera år att jag måste destillera all denna julmusik vi överöses med till en lista som känns 100% skön att lyssna på. Den är fylld med fjäderlätt körsång, spröda psalmer och en och annan skönsjungande diva. Absolut ingen Michael Buble, absolut inga experiment. Nu har jag till och med tagit bort Tyskarna från Lunds Achtung X-mas, trots att den i mitt tycke är en given jullåt.

Veckans bok: nu läste jag ju för sig ut den igår, men Dagarna dagarna dagarna av Tone Schunnesson kan vara en av mina bästa böcker 2020. Jag är också så glad att jag lyckats läsa ut en bok igen. Min kapacitet att ta in nya historier har verkligen varit låg i år, men nu känner jag att jag kanske börjar komma in i det igen. Det är ju en vanesak det där också, det är så lätt att halka ur sadeln. Mitt mål var att hålla upp en två böcker i veckan-standard i år, men nu när vi börjar närma oss målsnöret kan jag ju bara konstatera att så blev det ju icke. Och det gör väl ingenting, men det är så många böcker jag verkligen velat läsa som lämnat olästa.

Veckans julpynt: den här kosmonauten som hänger i vår julgran. Jag tycker glittriga astronauter är ett oväntat bra julpynt faktiskt. Det kanske är nånting med att det heter Vintergatan.

Veckans mardröm: jag har då två nätter i sträck drömt att jag i misstag råkat ha ihjäl nån och vaknat med bultande hjärta och gravsvart ångest över ur jag ska kunna fortsätta leva med det på mitt samvete. Det är en ganska återkommande dröm för mig, men jag tror inte man behöver vara Freud för att lista ut att dom tv säsonger How to get away with murder jag klämt de senaste veckorna har något med det att göra. Note to self: se bara kärleksteve from now on.

Veckans Viola:

Tomtar, bloggar, kläder, krans

För mycket länge sen hette min blogg Saker jag gjort och åsikter jag har. Catchy namn. Nu har jag hetat Blejk, fejt och fab i rätt många år och jag har ju arbetat in det bloggnamnet ganska bra. Men jag börjar bli lite sugen på att övergå till ett mer Ellen-centrerat namn. Skulle gärna vilja fortsätta använda BFF, men kanske bara inte så mycket fokus på det? Behöver jag en ny header, är det ditåt det barkar? Är det nån som känner sig manad att göra en? Jag skulle fan inte orka tänka ut en själv. Älskar den jag har nu, men ja. Förändring är väl ganska nödvändigt.

I alla fall, lite retro idag då, här är lite saker jag gör och åsikter jag har:

Lagade minestronesoppa förra veckan. Det blev oväntat gott, inte alls som skolans minestrone. Man kan ju undra varför jag gjorde minestrone med förväntningen inte så gott, men jag var sugen på en buljongig soppa och vege-chorizo så det blev det så här. Följde inget recept, bara fräste lök, vitlök, selleri, morot, nå sked ljus misopasta och kryddor och hällde över ett par liter grönsaksbuljong och sen i med pasta och i slutet stekta korvslantar och grönkål. Jag stod och pudrade och hällde en massa olika kryddor och såser i den under tiden den kokade så minns inte exakt heller vad jag lade i. Men tänk italienskt så går det nog bra. Det skulle egentligen va lite tomatpuré också men pga allergier använde jag miso. Slut på historia. Bra pasta sorter att använda i minestrone är t ex risoni. Jag använde trofie.

Årets julklappar är signed sealed och nu väntar de bara på att bli delivered. Det blev ett tema på årets inpaketering som min inre fjortonåriga panda kan vara stolt över. Presentsnöret är band ur en gammal vhs-kassett för övrigt, tips tips. Det enda som inte är inpaketerat är julklapparna jag och PG köpt tillsammans åt oss; en soda stream och en ny stereo (som vi inte ens köpt ännu).

Varje gång jag planlöst ritar nåt tänker jag att jag gör det alldeles för sällan. Det är kul och välgörande att bara sitta och rita, utan krav på att det ska bli nåt. På ordkonsten brukar jag ta tillfället i akt när barnen håller på med nåt att bara rita lite. Senast en julkula. Det blir mycket jul just nu.

Mycket jul ja. Här är mina jultomtar. Jag har tydligen startat en samling med dem, utan att veta det själv. Jag är ganska kräsen i mitt val av tomtar, jag kan inte förklara vad det är jag söker efter, men jag vet när jag ser tomten i ögonen om den platsar i samlingen eller inte. Och jag köper uteslutande på loppis. Moderna filttomtar med luvan över ögonen gör sig icke besvär, det är det fulaste jag vet. se där ,en åsikt jag har. Nyaste i samlingen och den enda som tillkommit i år är han längst till vänster som kokar gröt. Tomten med snökulan i magen är äldst, han härstammar från min mommo och moffas och var den som startade det hela.

Har gosat med Sylvi.

Har klätt på mig. Imorse hade jag och Pär samma tid att passa så vi gick samtidigt hemifrån, något som annars aldrig händer. Det var mysigt.

Och till sist så har jag pärlat ihop en dörrkrans till oss. Jag satt tre timmar med det här lilla projektet och plockade och började givetvis tio på kvällen. Classic Ellen. Men är mycket nöjd! Känns som ett trapphus-vänligt alternativ plus att nu syns det ju att det bor kReAtIvA kOnStNäRsSjÄlAr här. Jag googlade först lite mönster på nätet, men alla var så avancerade så jag gjorde på fri hand. Blev riktigt nöjd med resultatet!

Och det var lite saker jag gjort. Vad har ni gjort?

Vecka 48

Veckans lediga dag: igår. Därför kommer veckans vecka först idag. Jag jobbade hela helgen så jag såg det som högst nödvändigt att va ledig.

Veckans filosof: jag har tänkt mycket på senaste tiden på hur det är så lätt att tänka att allt vi gör, allt vi ser, att allt vi strävar efter är nån slags slutgiltig och fulländad slutform. Som att det går att bli färdig på det sättet. Allt från loggor på företag till min garderob till… öh, jag. Att alla linjer man ser i livet och historien tar slut med mig. Om jag bara hittar det här eller det där plagget så då är min garderob klar. Att jag nångång ska kunna sätta punkt för det evighetsprojekt det är att utvecklas. Att jag nån gång ska komma till den sista bossen i spelet, att det finns ett mål med något. Att historien bara finns till som en utvecklingssträcka för allt det vi är idag.

Att vi varit grodrom, yngel, nån gång (säkert under industrialiseringen) utvecklat ben och att vi nu är en fullväxt groda som hoppar på. Att det inte går att bli mer groda än vad vi är idag. Men så är det ju inte. Vi kanske utvecklas till grodor som kan flyga ännu än dag. Det vet vi inte. Vi är ju bara led i en kedja.

Veckans planer: denna vecka ska jag göra klart mina Kulturfonden-ansökningar. Och så ska jag skriva, delta i en livesändning på Instagram via Schildts & Söderströms på onsdag kväll (kl 19!) och dessutom spela in ett avsnitt Sällskapet imorgon. Och ett avsnitt Viktiga skivor kommer ju också upp i nåt skede av veckan. Fritidsmässigt så har jag börjat sticka på en tröja till Pär så bara mina axlar och min nacke tillåter det ska jag grotta ner mig i det. På söndag så ska vi träffas med bokcirkeln och på lördag ska vi äta risgrynsgröt. Där har ni det.

Veckans tips: har du länge suttit och tänkt att du hjärtans gärna skulle vilja gå en skrivkurs med mig och Jungas Linn? Nu har du chansen - tro det eller ej! En ettårig skrivutbildning drar igång nästa år och du vill inte missa den! Klicka dig in HÄR för att läsa mer. Ska bli så roligt att jobba mer med Linn också, är jättepepp inför detta. Jag säger som en av internets största kingar:

Veckans Viola:

Den ständiga besvikna blicken om jag nån gång råkar umgås med Sylvi.

Pennor, högtalare, tråk och stök

Gud, vilken vecka. Hur jag än planerar, hur jag än försöker så lyckas alltid de här veckorna i november bli ett stim av saker att göra och fixa och ordna. Har jobbat långa dagar och de dagar som inte av sig själva varit långa har jag förlängt dem med diverse nödvändiga sysslor, som att handla mat och byta lakan. Ett slags jobb det också. Och för all del, även mindre nödvändiga sysslor såsom rom- och ingefärsdrinkar, nagellack och studera t-zonen i toalettspegeln har förekommit, men i betydligt mindre mängd än vad jag kanske hade önskat. Och nödvändigt och nödvändigt, kanske det är just det är där icke nödvändiga sakerna som sen är de allra nödvändigaste?

Jag var tillsammans med Amanda och Malin på skolbesök i torsdags, det var kul! Kul att faktiskt få besöka en skola fysiskt, även om det var med visir och i stor gympasal med en klass i gången osv. Vi pratade bland annat om hur man får idéer till böcker. Ett stående tips från vår sida var att ha tråkigt, att våga låta de där tomrummen i intrycken uppstå, så att hjärnan blir tvungen att fylla dem med nåt. Ett bra tips som gäller alla åldrar. Efter ett prat med en klass, dröjde sig en elev kvar och frågade med uppriktig min: när har NI tråkigt då? Jag svarade nåt om att jag tycker det är tråkigt att städa, men jag fortsatte fundera på den frågan.

Jag har nyligen köpt en sån där liten bluetooth-högtalare till mobilen, tänkt mest att ha på torpet. Den är dessutom vattentät, så den funkar att ha både på stranden och i duschen. Jag tycker också att det är astråkgit att duscha och blev lite hemligt glad över möjligheten att måla över den här duschtråkigheten med en podd eller nån låt att lyssna på. Tills det slog mig hur absurt det är, att kräva yttre underhållning in i varje stund. Som att en dusch inte räcker som syssla. Underligt man känner sig trött och överväldigad.

På väg hem med yet another paket

Högtalaren är bara en av massa grejer jag “klickat hem” senaste tiden. Allt från strumpbyxor till smink till julklappar till julkalendrar har fått svischa iväg ut ur hemsidornas köpkorgar och hem till oss. Visst saknar jag impulskontroll, men det här är ändå nån slags rekord tror jag. Tror dessutom jag om aldrig sade, så tänkte att jag skulle ha nån slags köpstopp under hösten men hahahaaha. Jag vet inte om det handlar om corona, men jag har i alla fall tänkt flera gånger att det är okej att UNNA sig en massa saker nu för att allt är så sorgligt och tråkigt. Jag är ganska säker på att det inte är så det funkar.

Skit samma, det är inte ett speciellt attraktivt beteende, men om inte förr lär den här madnessen ta slut när det blir januari, för då är man ju alltid pank. Man = jag.

Men en helt otvetydigt rolig grej som jag “klickat hem” (måste använda citationstecken, hatar det uttrycket) är årets julkalender! Jag har faktiskt två i år! Jag har ganska långt hållit mig till klassiska och enkla kalendrar tidigare, förutom förra året när vi hade Bonniers litteraturkalender. Men i år har jag förutom Flashback Forevers Böglyftet-kalender köpt en… PENNKALENDER!!! Är orimligt pepp på detta, jag är ju i regel väldigt förtjust i olika kontorsmaterial och sånt.

Pennkalendern är från Penstore och nej, det är inte ett samarbete, inte ens ett gratisbud eller gåva. Hur många läsare och följare ska jag ha före man börjar få sånt? Nu hittar jag inte kalendern på deras hemsida så jag undra om den är slutsåld? Glad att jag hann haffa en i så fall! Pennor känns också på nåt sätt rimligt att ha 24 stycken av, jag har svårt att se ett scenario där jag skulle t ex använda upp 24 krämer.

Jag tror också att - om jag orkar - ska börja julstöka lite ikväll. Jag har dragit skrivkurs digitalt hela helgen och känner mig ganska trött på skärmar, så nåt lite mer taktilt och konkret känns väldigt lockande. Jag brukar vara ganska tidigt med pyntet, men det enda som står framme redan är en girlang av pepparkaksgrisar i cernitlera som jag tryckte ut en kväll när jag behövde göra nåt färgglatt.

Här är en jättebra låt förresten. Eller hela skivan är fan nåt av det bästa jag hört på länge. Vet inte hur jag missat den så länge. Har ändå följt Parkman sen hon blogga för många, många år sen. Those were the days, när “alla” hade blogg.

Vecka 47

Veckans vecka: är full med jobb. Har både skolbesök, digitalt författarsamtal, digitala skrivkurser, två miljarder möten och det vanliga skrivet jag skulle vilja hinna med. Dessutom ser det ut som att nån väldigt våldsamt skulle ha letat efter något men inte hittat det och sen struntat i att lägga tillbaka allt på sin plats igen. Allt ligger huller om buller och jag vet inte när eller hur jag ska orka ta itu med det. Får väl muta mig själv med att jag får julpynta lite om jag städar.

Veckans det sitter i: vi hade liten julfest med Måndagsklubben - eller jag, Emmi och Emma - var de enda som kunde - på torpet i helgen. Har nog inte haft så roligt på hela hösten som vi hade i lördags. Vi grät, skrattade, dansade, sjöng och drack en jävla massa vin. 06:23 hade jag skrivit åt Pär att jag går och lägger mig. Kan säga att igår blev en ganska seg dag. Idag mår jag fysiskt bättre, men om jag fick en önskan så skulle det vara alkolås till instastories. Fy röven så pinsam jag kan va.

Veckans tv: The Crown säsong fyra. HERREGUD SÅ BRA DET ÄR!!!!!!

Veckans Viola:

Vecka 46

Jag bär helsvart idag, det är längesen det hände
Min skjorta är lång och i bomull
100% bomull
och helsvart är den också, sa jag det redan?
Helsvarta byxor har jag också
Skjortan har en smakfull liten glipa som funkar som urringning
Jag tycker om den, det känns som att den håller ihop mig
Jag ser på det stora hela ut som en vuxen kvinna med nån slags karriär
Jag är på det stora hela en vuxen kvinna
med nån slags karriär

Jag önskar jag hade haft på mig det här när vi senast sågs
Istället för kläder som hängde på mig,
med ögonfransar som hängde på mig,
med hår som hängde på mig
med händer som hängde på mig
med mungipor som hängde på mig
med en väska som höll på att ramla av min alldeles för sluttande axel

Det är längesen jag slutade skriva i kod, riktat till en någon
och jag tänker inte börja nu heller
Men jag råkade se dig, bli påmind av dig, en person jag kanske känner
en person jag kanske inte vill ha en facebook-relation med
Har du tänkt på det?
Nej, förlåt, så enkelt är det ju förstås inte
Du gick förbi mitt fönster, du skymtade på en bild, du dök upp
Jag stötte ihop med dig helt enkelt

Det var ju liksom ingen jordbävning
ingenting på richterskalan
Jag fortsatte med mitt ganska snabbt efteråt,
utan att min bana kring solen ruckades speciellt mycket
Vi bara råkade gå förbi varandra
Eller så var det kanske bara jag som gick förbi dig

Oavsett hur det hände så var du där en kort sekund
Jag stirrade på dig och tänkte på hur lite du hade förändrats
Att jag fortfarande kände igen dig
Du visste ju inte att jag tittade på dig just då
Risken att du ska ha tänkt på just mig i samma sekund jag råkade se dig
är väl 0,00001 kanske
Jag tror inte du tänker på mig speciellt ofta alls
Tro det eller ej, men jag tänker inte på dig speciellt ofta heller
Nästan aldrig faktiskt

Men nu tänkte jag på dig och jag tänkte
att jag hade hoppats du kunde se mig nu
helsvart klädd, 100% bomull, ihophålld
naturmaterial faktiskt!!!!

Men om jag kände igen dig
Så kanske det betyder att du skulle känt igen mig
Och det var kanske mer den tanken jag stötte ihop med mer än dig
Att hur många veckor jag än räknar ner eller upp här
Hur många naturmaterial jag än klär mig i
Så skulle du ändå känna igen mig och tänka
på hur lite jag förändrats

Det är en hård tanke att stöta ihop med
En måndag i november