Vecka 38

Veckans födelsedag: min egen! Jag fyller 33 denna vecka och det känns fint. Bra och snygg siffra, jag känner mig ganska tillfreds med var jag är i livet i jämförelse med min ålder och häromdagen gjorde jag nåt fånigt test på internet där jag ålderstestade min hörsel och den var till och med några år under 30. Tänker inte fira speciellt mycket däremot, det hinner jag knappt. Jag har ingen önskelista i år heller, det enda jag har kommit på att jag vill ha var en regntunna till torpet och det ska jag få av pappa. Och Pär har klickat hem Frida-tidningar från slutet av 90-talet åt mig, det hade jag också önskat mig. Vi ska kanske titta närmare på dem sen.

Jag lite yngre än 33

Veckans födelsedag 2: imorgon fyller min svärmor och så föds Maggan officiellt! Båda två viktiga händelser. Känns konstigt att ha en bok ute nu igen och speciellt nu när det faktumet inte åtföljs av bokmässor. Saknar kollegorna.

Veckans jobb: jag har massor att göra. Det är ordkonst-timmarna förstås och releasefest ännu mer förstås och ett par ansökningar som ännu ska in och lektioner som ska planeras och ett cykelmanus som ska färdigställas. Plus kolumn-deadline och poddinspelning. Hösten är sannerligen igång.

Veckans sömn: ja, det är inte mycket med den. Jag låg och hostade till halv fyra inatt. Hade väckarklockan på 07:50, kunde inte stiga upp före 08:50. Det gick liksom fysiskt inte. Så ovärdigt.

På sömnen alltså. Fick den här rubriken av Malin här om dagen, den är användbar i många sammanhang. Den ledde också till den ytterst österbottniska slutsatsen att jag och Malins man delar en småkusin, men från olika håll.

Veckans läsning:

ADHD - Från duktig flicka till utbränd kvinna av Lotta Borg Skoglund. Jag brukar sällan orka läsa annat än skönlittertur eller enstaka själv/biografi och jag kommer aldrig förstå, rekommendera eller gilla självhjälpsböcker, men den här är ganska intressant. Visste du att ADHD ofta ser helt annorlunda ut i flickor än i pojkar?

Veckans diagnos: är så förbannat trött på alla som ska självdiagnostisera sig med än det ena, än det andra, mig själv inkluderad. OBS alltså inte trött på diagnoser i sig, utan det att man läser en artikel och plötsligt inser att man är ett superunikt kristallbarn från rymden osv. Men med det sagt, det är klart att jag givetvis har ADHD nu när jag läser den här, hehe.

Nej men seriöst, så jag fungerar ju ändå ganska bra i en vardag, så kanske jag bara ska strunta i att försöka bokstavsbestämma mina beteendemönster. Jag har och är mycket av det som målas upp som ADHD i vuxna kvinnor (och det visste jag redan innan jag läste denna) och frågar du den som lever med mig närmast så är han ju ganska övertygad om saken. Men allt det där är ju ett spektrum också. Jag lutar väl ditåt kan vi säga. Borde kanske gå på en utredning, men orka. Då kanske dom kommer fram till att jag inte har det - och vad ska jag då hitta på för diagnos? :-))))))

Veckans Viola:

Hon lever, så ta det lugnt.

Vecka 37

Veckans ord: frisk. Hoppas jag. Jag hostar och snorar lite ännu, men jag är ju corona-lös och ändå rätt pigg. Jag hoppas kurvan fortsätter uppåt och att det här inte blir en av alla de där månadslånga bronkithostorna jag dragits med. Mina lungor tillhör på riktigt en 1800-tals dam. Men det är aldrig nån som tror en om såna klenheter när man är så välgödd som jag.

Veckans jobb: jag mjukstartar idag med jobb hemifrån.min playlist Klia katten (Veckans musik..?) i högtalarna och stickad cardigan så där indignerat virat runt mig. Startar väl lite mjukare än vad jag faktiskt hade tänkt om jag ska vara helt ärlig, fick absolut ingen sömn i natt. Jag fick liksom inte nervridet tankarna, det var som ett tiktok-flöde av “MEN DET HÄR DÅ”-impulser i flera timmar innan jag kom till ro. Oftast brukar det ta mig tre minuter från det att jag säger godnatt till Pär till att jag somnar, men inte igår. Oh well, det kommer fler nätter.

Men från och med imorgon drar en ganska fullpackad vecka igång. Jag ska göra flera stipendieansökningar, spela in en poddintervju, dra ordkonst, sitta i möten och så klart skriva. Först och främst på cykelmanuset så klart, men i fredags när jag var den retsamma kombinationen av trött men rastlös skrev jag ett utkast till en bilderbok i ett anteckningsblock. Har inte vågat öppna anteckningsblocket sen dess sen dess, men jag ska nog göra det och se om det är nåt.

Veckans fritid: jag skulle vilja köpa lite nya krukväxter för den stora årstidsväxlings-döden drabbade oss hårt här om veckan. Sen borde det storstädas och så har jag ett par sockor jag ska sticka klart. I helgen ska jag hänga med Måndagsklubben. Och så är det alldeles för länge sen jag gick på loppis. Plus att jag är sugen på att klippa mig.

Ni märker ju hur vilt jag lever.

Veckans färgkombo:

Det är inte det att jag absolut härmar Linnea i allt, men jag kan inte hjälpa att hennes färgspaningar alltid känns exakta!!!!

Veckans vill ha:

Är väldigt sugen på stora strassörhängen. De här från H&M tyckte jag var fina, men jag tänker att strass - det är ju typiskt sånt man borde hitta på loppisar sen sist man var sugen på det.

Veckans tv: ser om Gilmore Girls igen. Eller, såg om, förra veckan när jag inte kunde göra så mycket annat. Intresset för att se om hela brukar dö ut när jag inte längre kan/vill ligga åtta timmar om dan framför datorn. Började också se Netflix’ Hollywood förra veckan, men orkade inte se klart. Det stör mig sånt där när vissa karaktärer är baserade på verkligheten och vissa inte. Jag börjar bara försöka klura ut vad som är vad och googlar ihjäl varje avsnitt. Hellre då som The Crown där allt är så nära verkligheten man kan komma i en fiktiv serie eller då Gilmore Girls där allt är påhittat.

Veckans film: ja! Jag har sett en film jag gillar! Såg äntligen Book smart förra veckan och jag tyckte så klart om den. Tonårsfilm, nördiga tjejer som vill ligga, high school-klyschiga karaktärer (teaterbögarna <333) och ett lyckligt slut. Tack tack, jag är nöjd. Däremot vet jag inte om jag behöver se fler filmer i genren En Galen Kväll Som Spårar Ur, oavsett hur diversifierad rollistan är.

Veckans pirr: nästa vecka kommer Maggan ut! HILFE! Jag hoppas så ni ska tycka om den.

Vecka 35

Veckans jobb: nu gäller det! Slutspurten på Cykelmanuset! Vet inte hur jag ska få ihop det och egentligen brinner det väl ingenstans, det är mest jag själv som sagt för mig själv att sista augusti är deadline, men jag vill hinna bli klart. Jag vill bevisa att jag kan lämna in när jag säger att jag ska göra det och jag vill visa upp vad jag har gjort. Jag känner mig som en kattunge med en halvdöd sparv i munnen, som lämpar av den vid min människas fötter och förväntar mig beröm. Ibland känns ju det man har att komma med ungefär kvalitetsmässigt på samma nivå som en halvdöd sparv också.

Veckans fritid: idag börjar Alla mot alla och det kan tyckas vara en liten sak men fy fan vilken perfekt kvällsvana det är. I våras såg vi varje program tror jag, det är så lagom underhållande för att runda av dagen med. Jag ser hemskt mycket fram emot såna små indikationer på att vardagen är igång. Dessutom ska jag en gång för alla rensa och städa ur våra hallskåp. Just nu har vi allt där: väskor, gammalt smink, företagspärmar med viktiga papper, tomma Ikea-kassar till tvätten, bortglömda skor, eventuellt julpynt. Allt. Det stör mig enormt och nu ska de ordnas upp och gås igenom.

På lördag är det veneziansk och vi ska vara på torpet, surprise surprise. Ska köpa facklor, fy röven vad mysigt!

Veckans outfit:

Så här ser jag ut idag. Stickad kofta och sandaler: det är i sanning en underbar tid när man kan mixa lite så här.

Vi skulle egentligen till Vasa idag för att hämta ut Pärs nya svenska pass på konsulatet. Jag skulle köra honom för ja, kollektivtrafik I DESSA TIDER som det heter känns ju inte så kul. Halvvägs insåg han att han hade glömt sitt gamla pass hemma. Ja, man kunde lätt bli lite uppgiven och förbannad och vid en annan tid i månaden hade jag antagligen blivit det också, men idag skrattar jag faktiskt mest åt det. Grejen är också att vi inte hade kunnat åka hem och hämta det och börja om, man måste boka tid även för såna ärenden nu med Stora C i knutarna.

Vi bokade ny tid om ett par dagar, svängde om och bestämde oss för att dricka en kaffe på torpet istället. Vi skulle ändå här via på hemvägen hade vi tänkt för att hämta en liten hylla. Och så råkade jag ha med mig min dator så jag bestämde mig för att jobba lite härifrån. Det är liksom ändå inte så ofta vi har möjlighet att vara här mitt på dan en vardag liksom så man måste ju passa på. Pär hamnade på straffarbete för sitt pass-slarv och rensar ogräs kring trappan.

Nå nej, han skulle ha gjort det i helgen, men regn och sånt kom emellan så egentligen var det ju riktigt bra vi fick komma hit idag. Jag är ju sån jag; ser alltid silverkanten på alla regnmoln. HAHAHAHAHA NOT.

Veckans läsning:

Började läsa If I never met you av Mhairi McFarlane i helgen. Min kompis Sulve skickade den till mig för en tid sen, eftersom hon vet jag gillar Marian Keyes. Tack för det <3 Jag har inte läst nåt av McFarlane förr men halvvägs in i boken kan jag bara säga att: JA, gillar du Keyes kommer du gilla McFarlane.

Veckans glad gubbe: det händer bra saker för flera av mina vänner just nu; nya jobb, nya projekt, nya förälskelser och det gör mig väldigt glad. Det är också en bra påminnelse att nya saker och bra saker fortsätter hända genom livet och inget som tasmas bort efter 30. Så ingen stress ungdomar.

Veckans sur gubbe: vet ni hur trött jag är på nässlor? Vi har gården full på torpet och det tar liksom aldrig slut. Jag fantiserar ibland om att utrota dem alla med en välriktad molotov cocktail eller nån slags eldkastare. Men det är väl bäst att bara att dra på utan inblandning av eld, vi har ju inte bråttom.

Veckans tips:

För in din cykel på service! Nu hade jag personligen inget annat val än att serva cykeln, för den var mer eller mindre ocykelbar annars, men jag är så glad ändå! Det känns som att jag har ny cykel, och då är det ändå min gamla vanliga tantcykel som jag haft halva livet. Ingen överdrift - det är halva livet! Fick den när min tidigare cykel blev stulen när jag var 16. Sjukt egentligen att det inte är samma självklarhet att serva sin cykel som det är att serva sin bil. Eller det kanske det är för er andra, men inte för mig. Jag har pumpat luft i ringarna nån gång, kanske oljat kedjan, men inte så mycket mer. Det är en varm känsla att ta hand om något man har, det är faktiskt det. Dessutom finns det få så härliga grejer i livet som att en septembereftermiddag cykla hem från jobbet genom stan. Kanske stanna och handla nåt, lägga väskan i korgen och fortsätta. Det här är inte sponsrat på nåt sätt, men om du vill serva din cykel i Jeppis, så vill jag slå ett slag för min gamla kollega Patriks cykelverkstad.

Veckans musik:

Jag har inte lyssnat så mycket på Father John Misty, men han har väl figurerat i ögonvrån så där. Hans nya singel To S./To R. med omslaget ovan kom hur som helst upp som tips för mig på Spotifys framsida nu när jag skulle sätta mig och blogga och jag lyssande och gillade. Men mest gillar jag omslaget, hehe. Och ibland vill man ha en lågmäld amerikansk gubbe i högtalarna, sorry not sorry.

Veckans Viola:

Titta! Både Viola och Sylvi! På samma bild! de har ju faktiskt funnit varandra på ett nytt sätt sen vi utsatte dom för det stora traumat: vara på torpet. Har hittat dem tvättandes varandra flera gånger senaste veckorna. Underskatta aldrig vänskapskatalysatorn En Gemensam Fiende. I det här fallet är det väl… jag och Pär som är fienden då kanske? Heh.

Vecka 34

Veckans känsla: egentligen börjar ordkonsten idag med en inskription och där skulle jag så kalrt vara med. Men jag vet inte om jag inbillar mig, men jag har känt mig hängig, snorig och lite öronvärkig sen i morse. Det är inte ens så mycket att jag i vanliga fall ens skulle tänka på det, men nu känns det som… Jag vet inte. Borde jag vara hemma? Var går gränsen för symptom? Är det bara jag som sitter och känner av extra mycket för att det är som det? Jag vet att det här är långt ifrån unika tankar just nu, men det är ett knivigt läge. Trsökeln ska ju vara monumentalt lägre för att stanna hemma, men det känns som att den här hösten inte kommer bli till nåt om jag ska vara hemma varje gång jag är förkyld. VET NI HUR OFTA DET ÄR?!

Edit: Är hemma från inskriptionen, det är väl det enda rätta. Bra början på terminen…

Veckans jobb: ordkonsten då, på distans eller icke. Sen fick jag ett otroligt ryck i fredags och skrev över 5000 ord (!!!!!!) på cykel-manuset, så nu börjar det verkligen närma sig nån slags slutspurt. Problemet är bara att ju mer jag skriver, desto längre från slutet känns det som att jag är.

Veckans fritid: vill sova på torpet nån natt och kanske måla en pall där. Sen började jag sticka på ett nytt par sockor igår som jag har stora planer för. Sen vill jag som vanligt läsa och gå nån promenad och tja, boa in mig i hösten tänkte jag. Tur att alla ens intressen är såna där ensamvarg-intressen som gör sig bra utifall att jag pga snorighet behöver hålla mig borta från folk.

Veckans selfie:

Hej hej, här är jag i fredags. Jag strugglar lite med att känna mig fin just nu av olika anledningar och då postar jag alltid mer selfies än vanligt. Inte så mycket för bekräftelsen likes ger, utan för att på nåt sätt trycka mig igenom den där betongväggen av motstånd att posta eller ens titta på bilder av mig själv. Jag vet ju logiskt att jag inte är fulare än vanligt, men det är svårt att tysta ner alla hjärnspöken. Obs, fiskar inte efter komplimanger här, vill bara säga hur jag har det.

Hatten har jag förresten sytt själv av ett loppistyg, är faktiskt ganska nöjs med den, även om sömmarna kanske inte håller för närmare inspektion. Jag hoppas jag faktiskt ska anvnäda den också, känner mig alltid utklädd med något på huvudet. Använder ju knappt mössa på vintern. Alltid fascinerats av dom som typ alltid har mössa, lite som andra har en frisyr.

Veckans låt:

Robyns nya låt Impact med SG Lewis och Channel Trees. Jag gillar Robyn, jag gillar SG Lewis, jag har ingen aning om vem Channel Trees är, men I am here for it. Tack Nikko för tipset.

Veckans läsning:

Hej hej här är jag just nu. Igår läste jag en bok för första gången på länge! Så nu tror jag att det börjar komma krypande tillbaka - förmågan, lusten och viljan. Tänkte fortsätta med en liten bok som känns överkomlig - Hannele Mikaela Taivassalos nyaste I slutet borde jag dö. Den matchar mina ringar under ögonen så fint dessutom.

Veckans borde: lämna tillbaka biblioteksböcker.

Veckans Viola:

Vecka 33

Veckans känsla: nu jävlar! Rivstartade denna vecka med ett möte klockan 9 och sen var allt igång. Imorgon ska jag till Vasa på ett lunchmöte och plötsligt är mejlens inkorg som ekat tom de senaste veckorna fullpepprad av mejl igen. Det är rätt kul, jag är ju en vardagsjunkie, meeeen jag sov också pissdåligt inatt, så jag känner lite att jag inte hänger med.

Även om jag lyckats slappna av och tänka på annat i sommar, lite i alla fall, märker jag hur små marginaler jag har. Strax före coronan kom och räddade mig från att gå i väggen var jag så trött och tankspridd att jag tror mina reservtankar var helt slut. Nu är reservtankarna fyllda, men jag ligger inte långt över nollstrecket ändå. Ska försöka vara snäll mot mig själv i höst.

Veckans fejs: har ett otroligt glow just nu och det är helt artificiellt. Receptet lyder: dagkräm från L300 (den med anti-age) + Glossier Futuredew oljeserum + solpuder från Lily Lolo och krämrouget Cloud paint från Glossier. Jag är ganska ointresserad av beauty som fenomen och orkar ej med “rutiner” som håller på i alla evighet. Futuredew är ett nyförvarv men annars är det gamla godingar som jag vet funkar för mig. Plus att de alla är rimligt prissatta.

Veckans skriv: ja, det är ju cykelmanuset då. just nu känns det som att det går för långsamt framåt, men jag tror att det ska gå. Det är ett sånt roligt projekt att skriva på - och speciellt roligt nu när jag vet att det blir bok av det också. Men ändå ändå är det det här livet som kommer i vägen.

Veckans fundering: vi har blivit med stor bokhylla i torpet och nu ska lägenhetsläsningen separeras från torp-läsningen. HUR GÖR MAN DET?! Ska jag ta med mina Lotta-böcker t ex som egentligen gör sig perfekt i torpmiljö? Men som jag samtidigt känner att jag behöver ha till hands rätt ofta? Ska man förflytta poesihyllan till torpet och tänka sig att man sitter och njuter av ett litet poem mellan gräsklippningen och uppskruvandet? Eller ska vi bara förflytta vår To Be Read-hylla till torpet och hoppas på tid och ork att ta sig an alla dom högarna? Hur skulle ni göra?

Veckans mani: jag har köpstopp fram till nyår när det gäller kläder, men med undantaget: en beige kofta. Nu har jag dammsugit nätet på beiga koftor men hittar inte en enda tillfredställande. Den ska vara rätt nyans beige - inte för vit och inte för gul - , lagom lång och helst åtminstone merparten ull eller bomull. Hittat ett par fina men de flesta är nästan bara akryl och polyester. Det känns inte så kul. Det finns ju alltid alternativet att sticka en själv, men när jag fick höra vad garnet till en sån skulle kosta bleknade min stick-iver. Plus att jag vill ju gärna ha min kofta den här säsongen. Men jag har alla planer på att sticka nåt slags plagg större än sockor och vantar under vintern, men tror det kanske får bli Pär som får en tröja. Eller nåt syskonbarn.

Veckans insikt: jag hade faktiskt i alla fall hoppats om aldrig trott att vi skulle kunna åka och hälsa på till Blekinge nu i sensommar/höst men jag får nog bara inse att detta blir ett år utan Blekinge-besök för min del. Pär hann vara där strax innan allt bröt ut, men det börjar vara längesen det redan nu.

Veckans to do: lämna in cykeln på reparation. Jag saknar att cykla, men den behöver ses över före den är färd-duglig igen.

Veckans lättnad: att min Helt. Sjuka. Mens från förra veckan är slut. Större delen av förra veckan minns jag knappt, det var så horribelt.

Veckans grillfest: på lördag! Bra med vänner som fyller i augusti, det blir lagom sommaravslutningsfester på det sättet. Har fått i uppgift att göra guacemole. Will do!

Veckans läsning: eeeh, det går inte så bra med mitt läsande för tillfället. Men lyssnar halvhjärtat på Fogelströms Stad-serie. Försöker att inte stressa kring det, jag vet att det kommer tillbaka. Men! Kan varmt rekommendera Edith Hammars seriealbum Homo Line. Seriealbum och grafiska romaner är perfekt i lässvackor och Homo Line är rolig och sorglig och fin.

Veckans Viola:

Viola har inte fastnat på kameran en enda gång under veckan, så här är en bild från katternas första torp-besök. Att vakna till det här fluffet vid fötterna och Pär bredvid mig - vad mer kan man begära?

Vecka 28

Veckans kanske: det ändå var en bra idé att ta sommaren dag för dag rent semestermässigt det vill säga. Jag har inte planerat in nån fyra veckors paus utan tänkt att det där sköter sig själv. Jag tillåter mig mer flexibilitet nu under sommaren, men stänger inte verkstan helt och hållet. Är det en solig dag och nån vill ha med mig till stranden så åker jag. Är det en mulen måndag utan några desto roligare framtidsutsikter kan jag lika gärna jobba. Tricket är ju bara att komma ihåg att båda delarna är lika viktiga. Just nu känns det bra i alla fall.

Veckans tv: har börjar se om gamla säsonger av The Mentalist. Jag fastnar sällan för polis-tv (förutom Brooklyn 99 ofc men så är ju Adam Sandberg en av mina hemliga kändisförälskelser också så att) och The Mentalist ska gudarna veta är inget mästerverk. Men det är så skönt med mord och tragedier som löses på 45 minuter, utan att de inblandade poliserna verkar lida några som helst traumatiska besvär av alla gevärspipor och bomber som de nästan dött av i nästa avsnitt. Ibland behöver man något som löser sig så.

Jag tittar på The Mentalist via Amazon Prime (på telefonen) och de har en sån funktion att man i varje scen kan få direktlänk till alla skådisars imdb-sidor. Om man rör skärmen dyker alla namn och foton upp. Extremt användbart för alla “var fan har jag sett hen förr"?”-moments. Igår kväll tryckte jag på skärmen nästan i varje scen och läste kort om nästan alla skådespelare. Det är rätt många biroller som ska spelas i en polis-serie, nya offer och misstänkta och vittnen varje avsnitt. Det är rörande att läsa de här birollsinnehavarnas biografier. “Kända från” en handfull filmer och även om man sett filmerna så kommer man aldrig ihåg vilken roll just hen spelade. Det var antagligen inte en huvudroll. Alla dessa skådespelare, alla dessa drömmar. Vilken roll, vilket projekt är det de ser tillbaka på och pratar om med stolthet och glädje. Vilken roll var nästan deras? Upplever de att de lyckats? Har de gett upp? Hur betalar de hyran? Sånt tänker jag på.

Veckans läsning: Som Pesten ligger och stirrar på mig här bredvid mig. Jag har läst väldigt lite de senaste dagarna. Jag har inte ens nån riktigt ljudbok på gång. Men det kommer tillbaka, det gör det alltid.

Veckans pirr: jag låter så melankolisk nu, men det är ju inte hela bilden det heller. Det är massor av roliga saker på gång, men det tar vi en annan gång. Kanske, eller kanske inte. En sak som pirrar jäkligt mycket är i alla fall mitt nya arbetsrum som jag börjar hyra från och med augusti. Är så pepp på det så det är inte klokt! Ska berätta allt om var och hur och så om ett par veckor, men jag är helt övertygad om att dom sju kvadratmetrarna kommer göra stor skillnad i mitt liv. Ni vet när man ibland kommer till ett ställe eller träffar en människa eller hittar något och man känner i maggropen att det här kommer att bli viktigt för en? Så känns det.

Veckans suck: jag behöver snart ny telefon. Det är inte akut men det kommer krypande.

Veckans suck 2: Att Kanye tweetar om att han ställer upp i presidentvalet. Jag älskar amerikansk kultur och inte bara de delarna som når hit men geeeeee eeeeer. Jag minns att en tjej jag gick i högstadiet med, som var ett par år äldre en gång sa “Jag tror att att USA kommer vara nästa Sovjet, det är en tidsfråga innan det kollapsar”. Jag vet inte varför jag minns det, men kanske för att jag tyckte hon var så cool som vågade säga något sånt. Det kändes så sant. Jag tänker på det varje gång nåt nytt galet kommer upp. Nu är ju kanske Kanye 2020 USAs minsta problem, men vad vet man. Ska lyssna på Peppe & Magnus podcast och se om dom har nåt att säga om saken.

Nån gång läste jag att man måste se nationer för hur gamla de är. Hen som sa det (Årets källhänvisningsmedalj går till mig) sa att självgoda europeiska boomer-stater borde sluta döma unga afrikanska stater som strugglar. Man dömer inte ut ett barn som ramlar när de lär sig gå. USA är i så fall tonåringen man blir vansinnig på, men samtidigt är nån slags drivmotor i mycket. Ett korrumpt korthus och ett vansinnigt paradis. Man vill att de ska växa upp, samtidigt som man vill att de ska tycka man är cool.

Veckans podcast: Sorry, trots att jag nyss nämnde en annan måste jag ju ändå utse Sällskapet med det nya avsinttet där jag är med till veckans podcast. Lyssna på den! Läs min kolumn!

Veckans Viola:

Detta är orsaken till att det bara finns en Veckans Viola-kategori och inte en Veckans Sylvi. Jag älskar Sylvi precis lika mycket (även om hon älskar mig betydligt mindre än vad hon älskar Pär), men medan de flesta foton man tar av Viola skulle platsa på vilken kattmatskartong som helst ser Yrvädret Sylvi mest vanvårdad och galen ut på foton. Hon är dock väldigt söt irl.

Vecka 26

Veckans jobb: nu ska jag försöka wrap ett par mindre projekt up före semestern. Och då pratar jag inte om min egen, utan alla andras. Redan nu har väl ganska många stämplat ut, men efter den här veckan när juni är slut känns det som att den där riktiga semester lockdownen börjar. Tänk det, att vi redan är mitt i sommaren. Hur som helst, måste också försöka komma in i mitt cykelmanus igen, har skrivit jättelite senaste veckan (och veckan före det) så nu är det god tid att hoppa upp i sadeln igen om jag ska få klart det här över sommaren.

Veckans fritid: kvällsbad helst varje kväll, vin med Måndagsklubben och kanske nån lunch på stan.

Veckans läsning: började äntligen med bokcirkelsboken igår kväll, den modesta tegelstenen Som pesten av Hanne-Vibeke Holst. Hann bara läsa första hundra sidorna, men hade gärna läst vidare. Skulle också nu helst slänga mig på soffan och läsa. Bra tecken!

Veckans klänning: denna:

Jag sydde till den i helgen av ett loppistyg jag köpte för 2€ i Vasa i onsdags. Jag är inte helt 100% nöjd med den pga vet ni hur svårt det är med axelband?! Men är tillräckligt nöjd för att använda den. Är så glad att jag vågat börja sy, det är så himla kul. nån dag ska jag verkligen typ använda ett mönster och pressa fållarna och blablabla men just nu vill jag bara ha kul.

Veckans skönt!: att midsommar är över. Don’t get me wrong, vi hade det riktigt trevligt med både bad och lite lagom häng med ett gäng vänner, men midsommar är verkligen drottningen av ångesthögtider. Aldrig känner man sig så misslyckad som om man sitter hemma i sin lägenhet den helgen. Nyår är god två, men då är det ändå vinter och inte samma hets att stå på nån äng i skir klädsel och se John Bauersk ut, man får vara inomhus eller ha megafest. På midsommar ska man helst ha ett litet supertajt kompisgäng (helst bestående av heteropar and heteropar only) som alltid firar tillsammans på nån sommarstuga och inte skulle komma på tanken att bjuda in nån annan nån gång för nu ska vi sitta här EXAKT sex personer och stirra på varandra. Och allra allra helst ska vi alla vara i samma ålder och ingen ska inte ha råd att ha egen båt och ingen ska tycka sill är äckligt. Det är så exkluderande. Låter jag bitter? Ja, kanske det. Men tacka vet jag vardag.

Veckans Viola:

Vecka 22

Veckans känsla: sommar! Visst börjar det bli sommar nu? Igår kände jag för första gången i år av pollen och imorse när jag kom ut var det både varmt och luktade nyklippt gräs. Det känns hoppfullt med sommar! Dessutom hade jag tandläkartid klockan åtta imorse och det är den tidigaste väckningen jag haft på flera månader och det kändes bra att komma igång från morgonen den här måndagen. Kände mig som en riktigt jävla effektiv businesskvinna när jag fick mina tänder checkade, åt en äggröra med spenat till frukost, drack en stor kopp kaffe och hade ett möte. Som nån ur en film. Snart kommer jag nog tvingas återvända till min lilla barndomsstad och ta över ett gammalt hotell och lära mig att jag visst älskar julen eller nåt.

Veckans glädjetjut:

Fick ett mejl med den här raden idag och även om vi inte i nuläget behöver gå in på vad det handlade om eller vem det var från så ville jag ändå bara klippa ut det för det gjorde mig så glad att IRL-”wohoo”-ade på toan. Där jag satt när jag läste mejlet. Jaja, det är så där när man är effektiv businesskvinna. Ingen rast och ingen ro.

Veckans glädjetjut 2: jag ska träffa bokcirkeln ikväll! Vi har inte setts sen… februari? Men ikväll, i en solig trädgård. Ska bli så fint, har saknat dem så mycket. saknat umgänge överhuvudtaget. Unikt, eller hur.

Veckans inte så glädjetjut: jag och Kugge hade ett väldigt jobbigt möte idag angående vår Skrivsommar-kurs där vi var tvungna att gallra i anmälningarna. Vi har bara 12 platser på kursen, men betydligt fler anmälningar och när alla är bra - hur gör man då? Hade faktiskt inte trott det skulle bli så svårt, förstår alla juryer i alla reality-tävlingar nånsin plötsligt. Det här var verkligen varit ett tufft beslut. Har du ansökt kommer du få ett mejl inom ett par dagar oavsett om du kom med eller inte.

Veckans jobb: vi har avslutning med ordkonsten för terminen och det är - precis som skolavslutningar brukar vara - både skönt och vemodigt. Sen har jag deadline för en kolumn imorgon, några andra små grejer men annars ska jag väl fortsätta skriva böcker.

Veckans fritid: Ska försöka att inte helt snöa in på min nya pysselhobby: pärlplattor, men det brukar ju bli som det blir ändå. Ska försöka sy några hål på ett par plagg som legat och väntat på lite tlc i flera veckor nu. Och så börjar det väl bli dags för årets första dopp?

Veckans läsning: Håller på att läsa Kate Mortons Huset vid sjön, en bok jag hade köpt åt fammo nu under karantän-tiden men som hon givetvis gav tillbaka så fort hon hade läst och fick möjlighet för gud förbjude att hon skulle ta emot en gåva nånsin. Det har nästan urartat till rena brottningsmatcher vissa julaftnar när hon försökt ge tillbaka julklappar man gett henne. Ja, hur som helst, det är en bok jag kanske inte skulle plocka upp själv, men började lite försiktigt bläddra i den och tänkte, ja varför inte. Många trigger-ingredeinser för att jag ska läsa vidare: engelska landsbygden, familjemysterier, ett övergivet hus. Ja, ni fattar.

Veckans låt:

Ingen nying direkt, men videon är ju i alla fall ganska brand spankin. Har gått och nynnat på den här i flera dagar. närmar mig mer och mer Harry Styles-fanbasen. Tycker han är liksom… välklädd framför allt. Estetiskt tycker jag han den är intressantaste stjärnan just nu. Plus riktigt bra popdängor. Älskar både denna och Sign of the times. Vem hade trott det? Jag var så upptagen med att hata allt det One Direction stod för när de var on top of it, men här är jag nu. Som så många gånger förr får jag äta upp mina ord hehe.

Veckans Viola:

Att jobba som författare

Först och främst ska jag säga det alla säger oavsett yrke: det finns no such thing som en vanlig dag som författare. Sen ska jag förklara precis hur en vanlig dag ser ut, för precis som i alla yrken så blir det rutin och vana av även detta.

Man jobbar för att få inkomster (och förhoppningsvis för att det skänker en någon slags tillfredställelse, glädje eller mening). Mina - och de flesta andra författare i Svenskfinlands (och kanske hela världen, idk) inkomster kan delas in i tre huvudsakliga grenar och det är väl bäst att först redogöra för dom tänker jag.

1. Stipendier

   Den mest avgörande grenen skulle jag tro. Som författare i Svenskfinland lever du troligtvis huvudsakligen på stipendier. Stipendierna du kan söka är många och ansökningarna är ofta ganska tidskrävande, men är absolut värda det. Det finns olika slags stipendier, jag har ett arbetsstipendium från Kulturfonden detta år vilket innebär att jag får vad som motsvarar en månadslön i ett års tid av dem. Tack igen för det förresten. De längsta stipendierna man kan söka är på fem år, men de är ganska få förunnat. Beroende på vad man är van vid så kan månadslönen ett arbetsstipendium tillåter uppfattas som ganska låg, men det där är ju relativt. Det finns också så klart kortare arbetsstipendium och så klart projektstipendium och vistelsestipendier osv osv. Tänkte du bli författare kan du bokmärka fyrk.fi redan nu.

2. Royaltys.

   Det du får i royaltys och av försäljning är ganska lite i sammanhanget, även om det oftast är en trevlig bonus när det kommer. Om du inte säljer massvis av böcker då, det är ju så klart helt möjligt, men även de jag känner som säljer skitmycket behöver annat för att dryga ut kassan. De två åren jag har fått royaltys har det handlat om ungefär en månadslön. Kom ihåg att du även får en slant för bibliotekslån bara du kommer ihåg att registrera dig och dina böcker på Sanasto.

3. Annat

   Skolbesök, författarsamtal, kurser, föreläsningar, kortare skrivuppdrag… Ni fattar. Jag har ju ordkonsten som sidoprojekt, men det är ärligt talat mer för rutinens (och hjärtefrågans) skull än för inkomsten. Jag deltar också med jämna mellanrum i olika författarbesök och så skriver jag en kolumn här och en essä här när uppdrag ges. Plus att jag sitter i ett par arbetsgrupper. Frilansar helt enkelt. Det är sällan jättebra betalt, men det är ändå en betydande inkomst. Plus att det skapar lite dynamik i ett annars ganska stillastående och ensamt yrke. Det som du måste komma ihåg då är balansen. Frilansuppdrag är både tidskrävande och energikrävande. Du kan inte förvänta dig att du får mycket skrivet en vecka där du har ett par skolbesök eller workshops. Jag vet att många skrivande människor delar in året i skrivperioder och offentliga perioder, men dit har jag inte kommit än.

Fram till senaste årskiftet var jag anställd på ordkonst-projektet på 75%, så den vardag jag beskriver nu är vad som hänt sen januari 2020. Jag vill också säga att jag förra året mer eller mindre jobbade 200% vissa månader och nästan hela hösten, vilket ledde till ett aldrig så litet breakdown i februari. Skulle det inte ha varit för en ‘rona som kom och knackade på dörren till världen, skulle jag med alla sannolikhet fortsatt i samma takt och brakat igenom helt och hållet hahahahahahaha.

Men corona i kombination med arbetsstipendiet gav mig en andningspaus och en tommare kalender än vad jag haft på flera år. Och även om vardagen just nu är ett gungfly och vissa dagar känns tunga och meningslösa så mår jag ändå så bättre nu än för fyra månader sen. Jag känner mig on top of things och jag har en kreativ energi som jag inte haft på länge. Jag börjar också så smått se fram emot sociala grejer igen, något jag heller inte gjort på hela förra året.

På grund av detta försöker jag också vara mer generös med mig själv. Jag har avsatt tid för att läsa och göra andra kreativa saker som inte egentligen hör till skrivandet. Att läsa ser jag som absolut nödvändigt för att skriva och jag försöker läsa åtminstone två böcker per vecka (det lyckas inte alla veckor men). Nu när det varit bra väder har jag varit mycket utomhus, tillåtit mig att dricka lunchkaffe i skogen och gått promenader. Det kan knappast räknas som jobb, men jag tror fullt och fast på att en promenad eller att sticka en socka eller rita en teckning är nyttigt för skrivandet. Så mycket av skrivandet händer i huvudet när jag inte skriver och såna saker hjälper mig organisera tankarna.

Just därför är det också svårt att säga hur många timmar jag jobbar per dag. Ska jag räkna timmarna jag sitter framför en dator? I såna fall kommer vi sällan, för att inte säga aldrig, upp till åtta timmar om dagen. Hälften kanske. Ska jag räkna timmarna cykelmanuset och allt det andra marineras i huvudet på mig? Då jobbar jag 12-14 timmar varje dag året om. Båda delarna känns lika missvisande.

Just nu sitter jag ju av uppenbara orsaker hemma och jobbar, men vanligtvis sitter jag gärna på café. Det ger mig lite diciplin när det finns människor omkring mig som ser mig. Plus att man kan flaunt en välplanerad outfit samtidigt, hehe. Jag sitter gärna med andra och jobbar, jobbdejter är den oftast förekommande formen av umgänge i mitt liv. Jag har eventuellt ett arbetsrum på lut och om det blir som tänkt så ser jag fram emot det, att ha ett specifikt ställe att gå till.

Jag har inte heller väldigt tydliga tidsbestämmelser för när jag ska jobba, men jag borde nog ha det. Istället har jag en färgkoordinerad to do-lista varje vecka. Den listan ska göras, men sen är det inte så stor skillnad på när jag gör det, förutsatt att allt görs inom deadlines. Går jag ut i skogen en förmiddag behöver jag alltså ta igen dom kontorstimmarna senare för att hinna med allt. Nu med corona tycker jag det har funkat hur bra som helst, men jag märker att jag får mer gjort bara jag gör det från morgon så jag får nog försöka skärpa mig med det. Rutinerade frilansare håller ju inte på som jag gör, det vet jag. Samtidigt är det en röst i mig som säger: bara du får gjort det du ska och du mår bra, vad spelar det för roll?

Om vi tittar ännu närmare på vad det är exakt jag gör när jag sitter vid datorn då? Då är det det här:

💻 mejlkorrespondens. Svara på förfrågningar, göra förfrågningar, utveckla och kommentera olika processer och hålla kontakt med kollegor, förlag, uppdragsgivare och läsare. Att svara på mejl är mer tidskrävande än vad man kunde tro. I den här kategorin faller också intervjuer, även om de händer irl.

💻 det jag kallar “admin” och som innefattar redovisningar, ansökningar, faktureringar och organisation. Det här är inte en daglig börda, men en av de viktigaste att få gjort ordentligt.

💻 sociala medier. Verkligen inte en av de viktigaste att få gjort, men bloggen och kanske framför allt instagram kräver sitt. Eller kräver, det är att ta i, men för mig är det ett enkelt sätt att kommunicera med läsare och göra reklam för sånt jag gör och synas och många uppdrag jag fått har jag fått tack vare min internet-närvaro. Plus att det är kul so SUE ME.

💻 planering. Upplägg för ordkonst, för workshops, för föreläsningar och besök plus research och förkovrande. Det här är också en grej som till stor del sker i huvudet just under de där promenaderna, men de behöver ändå skrivas ner eller göras till presentationer. Nu för tiden har jag en ganska stor bank av skrivövningar att ta till och ett par färdiga upplägg för författarbesök, men de kan alltid göras bättre.

💻 skrivandet. Till sist, det jag egentligen lever på. Jag brukar oftast bestämma ett visst antal ord jag ska skriva per dag när jag har ett längre manus på g, som till exempel nu med cykel-manuset. För mig är 3000 ord en riktigt bra dag, men jag är nöjd med 1000. Jag vet också dom som skriver 3000 ord på en förmiddag och dom som skriver 300 ord på en bra vecka. Jag vet också dom som räknar timmar och inte ord. Här är det verkligen whatever floats your boat. Jag skriver inte heller skönlitterärt varje dag, det går faktiskt inte. Dels för att allt det där andra kommer i vägen och dels för att jag tenderar att komma in i stim där jag skriver mycketmycket och sen stim där jag tänker mycketmycket. Jag skriver nästan aldrig om texter före en förläggare eller annat yttre öga ber mig göra det, utan när jag väl skriver är det redan ganska klart i huvudet. Det samma gäller kortare texter, essäer och kolumner. Jag skriver sällan på två olika texter per dag, utan är in i en text per gång. Bokmanus skriver jag i Scrivener för överblicken, kortare texter oftast på Google dokument.

Slutligen: även om det många gånger är segt och splittrat och psykiskt tungt så skulle jag inte vilja byta. Jag älskar att vara författare och jag är så sjukt in i helvete jävla röv-tacksam att jag får vara det.

Det var verkligen det! Gud vilket långt inlägg detta blev, tack om du orkat läsa. Vill ni veta nåt annat får ni fråga! Nu ska även den här författaren ta lite röd dag.

Vecka 21

Veckans tanke: nu är gräsmattorna gröna. Regnet och solen har fått det att explodera. Det skulle ju inte bli en blogg med bara ett inlägg i veckan det här. Men trots att gräsmattorna hunnit gå från förtorkade och grå till gröna och mjuka, så hinns det inte riktigt med allt det man vill. Eller inte vill. Ibland är det svårt att veta om saker faller bort för att man vill för mycket eller för litet. Här är jag nu i alla fall. Jag sitter på balkongen och skriver. Längs med vår väg cyklar folk. Vid grannhuset är gräsmattan grön och fylld av maskrosor längs med tegelväggen.

Veckans jobb: först ska jag gjuta en grund till ett hus, sen är det ju rören i toan som behöver bytas ut och sist och slutligen ska jag vårda någon som behöver det.

Nej, jag ska sitta och skriva som vanligt. Inte för att jag inte anser litteratur samhällsnyttigt, men när man sitter som jag gör nu, med mjukisbyxor och kaffekopp och intellektuellt komplex så är det ju svårt att inte ifrågasätta nyttan av det jag gör. Skulle ni vilja veta mer om hur mina dagar ser ut? Det är ju inte som att jag sitter non-stop och skriver på en och samma text åtta timmar om dagen. Det är kanske det jag ska blogga om - en helt vanlig arbetsdag?

Veckans fritid: jag skulle vilja ta tag i projekt inreda sommarbalkongen ordentligt denna vecka, men vi inväntar ännu besked om en eventuell målning. Den uppmärksamme läsaren minns hur jag gnällde om balkongrenoveringen förra sommaren, som gjorde både folk och fä i detta hushåll nervsvaga. Dä = Viola blev förstoppad av stress och sket i vår säng. Good times. Nu är balkongen renoverad och klar, men det ryktas om att den ska målas ännu, något vi varken sett eller hört mer om. Det känns ju lite onödigt att fixa med blommor och fåtöljer och allt annat om vi ändå blir tvungna att - ÄN EN GÅNG - tömma hela ballen dagen efter. Och den ännu uppmärksamme läsaren noterar också att jag inte nämnde min dagbädd i balkongplanerna. Det är helt korrekt; efter typ två miljoner “men nog är det ju bättre… eller?”-samtal med Pär har jag kommit fram till att vi ska satsa på bord och flera stolar i sommar istället. Helt enkelt för att det känns som att vi får mer ut av balkongen på så sätt. Det har verkligen inte varit självklart, pga har älskat att ligga och eftermiddagslura på dagbädden. Men den har också tagit upp mer än halva balkongen.

Och när jag insåg vad ett bord med flera sittplatser öppnar upp för - frukostar, utomhusjobb, pastamiddagar med vin sena sommarkvällar (kommer antagligen aldrig hända men), så var valet ganska enkelt. Som sagt - jag sitter här ute och skriver AS WE BLOG!!!! Otroligt. Dagbädden kommer flytta till en terass vi känner, så på så sätt behöver inte den stå ensam på vinden och känna sig bortglömd heller.

Veckans läsning: håller på att avsluta omtalade Vildhavre av Otto Gabrielsson. Tänkte blogga mer om den senare i veckan. Den har skymtat förbi på min instagram ett par gånger och har nog aldrig fått så många frågor om en bok förr. “Vad tycker du?!”.

Veckans soundtrack:

I fredags släppte två av mina absoluta favoritartister ur kategorin “Manliga, svenska” nytt album; Håkan Hellström och Lorentz. Har bara hunnit lyssna igenom ett varv per skiva, men första intrycket gjorde mig inte besviken. Hurra!

Veckans soundtrack 2: min Barcelona-baserade bff och före detta granne Nikko har blivit dj! Kanske inte väldigt överraskande eftersom han sällskapar med en dragqueen och dj, men eftersom jag är van med att veta exakt allt vad han gör men han tydligen inte BERÄTTAR NÅT FÖR SIN GAMLA KOMPIS LÄNGRE så blev jag ändå överraskad (och givetvis djupt kränkt) av att han släppte en mix på soundcloud härom dagen. Det släppte när jag insåg att han givetvis måste ha gjort det för min skull eftersom han vet att jag jobbar så bra med house i öronen. ELLER HUR?! Nu får den snurra på i bakgrunden när jag skriver. Tack Nikko <3333

Veckans tv: Såg hela säsongen The Great på HBO i helgen. Kostymdrama (mycket) löst baserat på Katarina den storas tillkomst och tid som tsarinna i Ryssland. Den var mycket underhållande. Och fin! Gillade du The Favourite lär du gilla detta. Nicholas Hoult som spelar Tsar Peter gör det sktibra. Och inte bara för att jag har en liten crush på honom.

Veckans Viola: