Veckans jobb: nu gäller det! Slutspurten på Cykelmanuset! Vet inte hur jag ska få ihop det och egentligen brinner det väl ingenstans, det är mest jag själv som sagt för mig själv att sista augusti är deadline, men jag vill hinna bli klart. Jag vill bevisa att jag kan lämna in när jag säger att jag ska göra det och jag vill visa upp vad jag har gjort. Jag känner mig som en kattunge med en halvdöd sparv i munnen, som lämpar av den vid min människas fötter och förväntar mig beröm. Ibland känns ju det man har att komma med ungefär kvalitetsmässigt på samma nivå som en halvdöd sparv också.
Veckans fritid: idag börjar Alla mot alla och det kan tyckas vara en liten sak men fy fan vilken perfekt kvällsvana det är. I våras såg vi varje program tror jag, det är så lagom underhållande för att runda av dagen med. Jag ser hemskt mycket fram emot såna små indikationer på att vardagen är igång. Dessutom ska jag en gång för alla rensa och städa ur våra hallskåp. Just nu har vi allt där: väskor, gammalt smink, företagspärmar med viktiga papper, tomma Ikea-kassar till tvätten, bortglömda skor, eventuellt julpynt. Allt. Det stör mig enormt och nu ska de ordnas upp och gås igenom.
På lördag är det veneziansk och vi ska vara på torpet, surprise surprise. Ska köpa facklor, fy röven vad mysigt!
Veckans outfit:
Så här ser jag ut idag. Stickad kofta och sandaler: det är i sanning en underbar tid när man kan mixa lite så här.
Vi skulle egentligen till Vasa idag för att hämta ut Pärs nya svenska pass på konsulatet. Jag skulle köra honom för ja, kollektivtrafik I DESSA TIDER som det heter känns ju inte så kul. Halvvägs insåg han att han hade glömt sitt gamla pass hemma. Ja, man kunde lätt bli lite uppgiven och förbannad och vid en annan tid i månaden hade jag antagligen blivit det också, men idag skrattar jag faktiskt mest åt det. Grejen är också att vi inte hade kunnat åka hem och hämta det och börja om, man måste boka tid även för såna ärenden nu med Stora C i knutarna.
Vi bokade ny tid om ett par dagar, svängde om och bestämde oss för att dricka en kaffe på torpet istället. Vi skulle ändå här via på hemvägen hade vi tänkt för att hämta en liten hylla. Och så råkade jag ha med mig min dator så jag bestämde mig för att jobba lite härifrån. Det är liksom ändå inte så ofta vi har möjlighet att vara här mitt på dan en vardag liksom så man måste ju passa på. Pär hamnade på straffarbete för sitt pass-slarv och rensar ogräs kring trappan.
Nå nej, han skulle ha gjort det i helgen, men regn och sånt kom emellan så egentligen var det ju riktigt bra vi fick komma hit idag. Jag är ju sån jag; ser alltid silverkanten på alla regnmoln. HAHAHAHAHA NOT.
Veckans läsning:
Började läsa If I never met you av Mhairi McFarlane i helgen. Min kompis Sulve skickade den till mig för en tid sen, eftersom hon vet jag gillar Marian Keyes. Tack för det <3 Jag har inte läst nåt av McFarlane förr men halvvägs in i boken kan jag bara säga att: JA, gillar du Keyes kommer du gilla McFarlane.
Veckans glad gubbe: det händer bra saker för flera av mina vänner just nu; nya jobb, nya projekt, nya förälskelser och det gör mig väldigt glad. Det är också en bra påminnelse att nya saker och bra saker fortsätter hända genom livet och inget som tasmas bort efter 30. Så ingen stress ungdomar.
Veckans sur gubbe: vet ni hur trött jag är på nässlor? Vi har gården full på torpet och det tar liksom aldrig slut. Jag fantiserar ibland om att utrota dem alla med en välriktad molotov cocktail eller nån slags eldkastare. Men det är väl bäst att bara att dra på utan inblandning av eld, vi har ju inte bråttom.
Veckans tips:
För in din cykel på service! Nu hade jag personligen inget annat val än att serva cykeln, för den var mer eller mindre ocykelbar annars, men jag är så glad ändå! Det känns som att jag har ny cykel, och då är det ändå min gamla vanliga tantcykel som jag haft halva livet. Ingen överdrift - det är halva livet! Fick den när min tidigare cykel blev stulen när jag var 16. Sjukt egentligen att det inte är samma självklarhet att serva sin cykel som det är att serva sin bil. Eller det kanske det är för er andra, men inte för mig. Jag har pumpat luft i ringarna nån gång, kanske oljat kedjan, men inte så mycket mer. Det är en varm känsla att ta hand om något man har, det är faktiskt det. Dessutom finns det få så härliga grejer i livet som att en septembereftermiddag cykla hem från jobbet genom stan. Kanske stanna och handla nåt, lägga väskan i korgen och fortsätta. Det här är inte sponsrat på nåt sätt, men om du vill serva din cykel i Jeppis, så vill jag slå ett slag för min gamla kollega Patriks cykelverkstad.
Veckans musik:
Jag har inte lyssnat så mycket på Father John Misty, men han har väl figurerat i ögonvrån så där. Hans nya singel To S./To R. med omslaget ovan kom hur som helst upp som tips för mig på Spotifys framsida nu när jag skulle sätta mig och blogga och jag lyssande och gillade. Men mest gillar jag omslaget, hehe. Och ibland vill man ha en lågmäld amerikansk gubbe i högtalarna, sorry not sorry.
Veckans Viola:
Titta! Både Viola och Sylvi! På samma bild! de har ju faktiskt funnit varandra på ett nytt sätt sen vi utsatte dom för det stora traumat: vara på torpet. Har hittat dem tvättandes varandra flera gånger senaste veckorna. Underskatta aldrig vänskapskatalysatorn En Gemensam Fiende. I det här fallet är det väl… jag och Pär som är fienden då kanske? Heh.