Veckans känsla: nu jävlar! Rivstartade denna vecka med ett möte klockan 9 och sen var allt igång. Imorgon ska jag till Vasa på ett lunchmöte och plötsligt är mejlens inkorg som ekat tom de senaste veckorna fullpepprad av mejl igen. Det är rätt kul, jag är ju en vardagsjunkie, meeeen jag sov också pissdåligt inatt, så jag känner lite att jag inte hänger med.
Även om jag lyckats slappna av och tänka på annat i sommar, lite i alla fall, märker jag hur små marginaler jag har. Strax före coronan kom och räddade mig från att gå i väggen var jag så trött och tankspridd att jag tror mina reservtankar var helt slut. Nu är reservtankarna fyllda, men jag ligger inte långt över nollstrecket ändå. Ska försöka vara snäll mot mig själv i höst.
Veckans fejs: har ett otroligt glow just nu och det är helt artificiellt. Receptet lyder: dagkräm från L300 (den med anti-age) + Glossier Futuredew oljeserum + solpuder från Lily Lolo och krämrouget Cloud paint från Glossier. Jag är ganska ointresserad av beauty som fenomen och orkar ej med “rutiner” som håller på i alla evighet. Futuredew är ett nyförvarv men annars är det gamla godingar som jag vet funkar för mig. Plus att de alla är rimligt prissatta.
Veckans skriv: ja, det är ju cykelmanuset då. just nu känns det som att det går för långsamt framåt, men jag tror att det ska gå. Det är ett sånt roligt projekt att skriva på - och speciellt roligt nu när jag vet att det blir bok av det också. Men ändå ändå är det det här livet som kommer i vägen.
Veckans fundering: vi har blivit med stor bokhylla i torpet och nu ska lägenhetsläsningen separeras från torp-läsningen. HUR GÖR MAN DET?! Ska jag ta med mina Lotta-böcker t ex som egentligen gör sig perfekt i torpmiljö? Men som jag samtidigt känner att jag behöver ha till hands rätt ofta? Ska man förflytta poesihyllan till torpet och tänka sig att man sitter och njuter av ett litet poem mellan gräsklippningen och uppskruvandet? Eller ska vi bara förflytta vår To Be Read-hylla till torpet och hoppas på tid och ork att ta sig an alla dom högarna? Hur skulle ni göra?
Veckans mani: jag har köpstopp fram till nyår när det gäller kläder, men med undantaget: en beige kofta. Nu har jag dammsugit nätet på beiga koftor men hittar inte en enda tillfredställande. Den ska vara rätt nyans beige - inte för vit och inte för gul - , lagom lång och helst åtminstone merparten ull eller bomull. Hittat ett par fina men de flesta är nästan bara akryl och polyester. Det känns inte så kul. Det finns ju alltid alternativet att sticka en själv, men när jag fick höra vad garnet till en sån skulle kosta bleknade min stick-iver. Plus att jag vill ju gärna ha min kofta den här säsongen. Men jag har alla planer på att sticka nåt slags plagg större än sockor och vantar under vintern, men tror det kanske får bli Pär som får en tröja. Eller nåt syskonbarn.
Veckans insikt: jag hade faktiskt i alla fall hoppats om aldrig trott att vi skulle kunna åka och hälsa på till Blekinge nu i sensommar/höst men jag får nog bara inse att detta blir ett år utan Blekinge-besök för min del. Pär hann vara där strax innan allt bröt ut, men det börjar vara längesen det redan nu.
Veckans to do: lämna in cykeln på reparation. Jag saknar att cykla, men den behöver ses över före den är färd-duglig igen.
Veckans lättnad: att min Helt. Sjuka. Mens från förra veckan är slut. Större delen av förra veckan minns jag knappt, det var så horribelt.
Veckans grillfest: på lördag! Bra med vänner som fyller i augusti, det blir lagom sommaravslutningsfester på det sättet. Har fått i uppgift att göra guacemole. Will do!
Veckans läsning: eeeh, det går inte så bra med mitt läsande för tillfället. Men lyssnar halvhjärtat på Fogelströms Stad-serie. Försöker att inte stressa kring det, jag vet att det kommer tillbaka. Men! Kan varmt rekommendera Edith Hammars seriealbum Homo Line. Seriealbum och grafiska romaner är perfekt i lässvackor och Homo Line är rolig och sorglig och fin.
Veckans Viola:
Viola har inte fastnat på kameran en enda gång under veckan, så här är en bild från katternas första torp-besök. Att vakna till det här fluffet vid fötterna och Pär bredvid mig - vad mer kan man begära?