Vecka 41

Oj, det blev onsdag. Här måste jag ändå klippa in denna:

Jag har faktiskt börjat se om 30 rock igen och det _är_ ju väldigt roligt. Jag har en känsla av att folk inte brukar tycka att det är high end humor, men det kan vara att jag baserar det på en enda ex-kompis åsikt, som med lite äcklad krökning på överläppen sa “det är inte riktigt min stil” när jag pratade om 30 rock en gång. Denne kompis var ofta ganska noga med att förklara hur min smak och mina preferenser inte var hens stil. Men alla är vi födda med olika uppgifter - vissa ska ha god smak (se ex-kompis) och vissa ska betala och köra och ställa upp (se jag). Men nu är vi inte kompisar längre, så det löste sig naturligt och jag kan skratta åt 30 rock bäst jag vill hahahahaahahahaaha.

OBS jag har sällan samma smak och preferenser som mina kompisar, det är inte det det handlar om, det handlar om att man som vänner inte ska rangordna sina smaker och preferenser på det sättet.

Jag vet inte varifrån det där lilla passiva aggressionsutbrottet kom ifrån, jag skulle egentligen prata om 30 rock och mitt sätt att se serier. Jag vet inte hur ni funkar, men jag har alltid två serier på gång. En som är min göra annat-serie, sånt jag tittar på när jag inte orkar tänka, när jag äter ensam, om jag sover borta och är ensam och inte vill ha det tyst, när jag gör nåt annat helt enkelt. Det är oftast nån sitcom jag sett några hundra gånger, typ 30 rock eller Parks & Rec eller Friends. Sen har jag en serie jag på riktigt tittar på, nåt som kräver närvaro och koncentration och som ger mig nåt. Just nu är det fortfarande Euphoria, eftersom jag inte hunnit ta mig an nån annan.

Men den här veckan!!!! Jag tror jag är redo att mata mig med något nytt nu. Det här är som en liten mellanvecka, jag har en vecka utan något program utöver det vanliga. Inga bortanätter, inga extrakurser, inga bokmässor. Skönt! Jag har passat och på och bjudit in familjen till kaffe & kaka på fredag kväll (visst är det vuxet att ha kaffebjudning på en fredag kväll? Så länge var fredagskvällarna öronmärkta för fest) och jag ska gå på bokcirkelsträff på söndag. Jag ska också städa garderoben, göra mat och bara vara hemma.

Men också så klart jobba med det vanliga. Vilket inte är så bara det heller, men ändå. Det känns o-nervöst på ett annat sätt.

En bra sak med den här lite lätt galna hösten är att jag blivit fed up på ett helt annat sätt. Min tröskel för bullshit är superlåg och jag som annars är mega-konflikträdd och helst vill vara kompis med alla känner plötsligt att det är riktigt okej att sluta följa folk man inte får ut nånting av på sociala medier, säga ifrån när folk beter sig apigt och bara våga lita på att jag kan ha rätt. Eller - jag är nästan där. Jag närmar mig nåt sånt läge. Hoppas jag. Heh. Om det här vore en film skulle detta va ögonblicket när jag bestämmer mig för att klippa mitt hår, slänga alla mjukisdjur och komma till skolan i punkiga kläder eller nåt.

Ja, det är väl veckans vecka det då. Slänga mjukisdjuren, städa garderoben och jobba normalt.

Vecka 39

Förra veckan blev inte alls som jag hade tänkt. Det var visserligen födelsedagsvecka och fir och Sarah Klang och allt det var fint och bra. Men veckan blev också sorglig på ett sätt som är omöjligt att föreställa sig före det händer. I fredags nåddes vi av ett fruktansvärt tragiskt dödsbud och jag hade egentligen inte ens tänkt nämna det, för det är inte min eller vår sorg först och främst. Vi är inte de värst drabbade. Men det skulle kännas ännu märkligare att inte nämna det.

-

Det finns ett före när allt är som vanligt, men man fattar inte att det är det som är som vanligt. Man tänker inte på att det kan ändra.

Så dör någon. Någon som absolut inte ska dö.

Och plötsligt är det som att världen är upp och ner. Som i lustiga huset, men inte lustigt alls. Man sitter kanske i en bil på väg till Vasa när man får veta och plötsligt förstår man inte vad riksåttan riktigt är eller varför man kör på den. Man upprepar det där som alla gör: det är inte sant, det måste vara nån slags missförstånd, du har fått det om bakfoten, men jag såg ju, det var ju bara ett par dagar sen, du måste hört fel. Man blir nästan arg på den som berättat. Man blir tvungen att byta chaufför, för man tänker att man kan hitta bevis på att det inte stämmer.

Döden är för stor för att förstå. Så man försöker hitta genvägar, försöker lappa ihop så man ska förstå, bygga nån slags bro över avgrunden. Man skickar meddelanden till gemensamma vänner, vänner som står närmare, som kanske kan avfärda det som ett elakt rykte. Man hoppas nån ska svara att det bara är ett särdeles smaklöst skämt. Men ingen svarar så. Dom bekräftar bara att det är sant.

Man börjar gråta, för vart ska förvirringen ta vägen om inte ut genom tårkanalerna. Man tänker på de som är mycket värre drabbade än en själv. Man gråter mera.

Samtidigt fortsätter riksåttan, livet fortsätter. Man är snart framme dit man skulle, kanske Vasa. Man är tvungen att sitta på nåt möte och det går hur bra som helst, döden är så absurd att den blir lätt att glömma. Man sitter på mötet och man pratar, man till och med skrattar. Det känns lite konstgjort, men det går. Man kan tänka på annat och det känns också konstigt. Borde inte döden var så stor att allt annat raderas? Men den kanske är så stor att man bara fattar, små små ögonblick i gången. Och varje ögonblick man fattar är som att få veta det första gången. Allt man kan tänka är; men det kan ju inte vara sant. Det kan inte vara sant att man beklagar sorgen, det kan inte vara sant att man måste berätta det vidare till sin partner. Man tappar fotfästet, något skiftar i en varje gång man kommer ihåg det.

Det blir ett efter. En vecka 39 kanske. Ett efter som är nästan precis som vanligt, men ändå helt annorlunda. Man fortsätter gå, för det finns inget annat att göra. Man vänjer sig blixtsnabbt och aldrig, på en och samma gång. Och jag vet inte vilket som känns värst.

-

Den här veckan finns ett stort orange fält i min kalender, på torsdag åker jag till Göteborg för bokmässa. Dessutom borde min bok bli klar den här veckan.

Trots allt.

Vecka 38

Det här är min födelsedagsvecka. Vecka 38 blir jag 32. Jag hade tänkt få ihop en önskelista, eftersom det hör till; men de två grejerna jag behövde och ville ha har jag redan säkerställt. Pär gav mig min önskade termoskanna redan och av mamma ska jag få en necessär. And that’s that. Tja, jag har funderat på både strykjärn och vandrarskor men sist och slutligen kan jag inte uppbära nån större entusiasm inför nåndera. Pengar behöver man väl jämt, men det känns inte heller speciellt roligt att be om. Men eftersom det nu hör till, så kommer veckans måndagsinlägg i form av en önskelista för födelsedagsveckan.

Ny musik
Jag har bett om lite nya Spotify-listor från ett par kompisar. Jag har fastnat i mitt musiklyssnande och behöver nåt nytt. Om du känner att du har en go’ lista jag skulle uppskatta - varför inte langa över den? Jag gillar det mesta, från punk till disco till pop.

En storstädning
Tänk om det blev dammsugat, skurat, torkat damm, plockat katthår och torkat ytor bara så där. Jag skulle inte heller bli jätteledsen om nån fört allt skräp till Ekorosk.

Att Pär ska spara ut mustach
Jag tror Pärttan hade varit riktigt snygg med mustasch, men han är inte lika övertygad. Men han har nästan lovat att prova.

Mockarutor
Förutom den heliga mazarinen är good old mockarutor det godaste som fanns. Men jag orkar aldrig baka.

Att nån skulle byta glödlampan i vår taklampa i sovrummet
Det är en plafond och den är precis ovanför sängen och den har inte lyst på över ett år, kanske två, jag vet inte.

Minusgrader
Jag vill - jag BEHÖVER ut och gå i skogen igen, men mina älgflugebett från flera veckor sen har inte läkt ännu heller och jag orkar inte bli sönderbiten igen. Så klart är jag en sån som reagerar på betten, underligt vore det ju annars. Jag har hört att de försvinner när det blir kallare, redan vid första nattfrosten sak det bli bättre. Så jag väntar med spänning på det.

En ledig helg
I mitten av oktober kommer den första på en tid och jag väntar, väntar.

En ny look
Jag ser så jävla tråkig ut these days. Jag tror jag skulle vilja nån slags ny frisyr eller nya glasögon eller något sånt. Nåt som skulle kännas uppdaterat och genomtänkt; inte bara som att det råkade bli så här. Mitt hår är rekordlångt och bara hänger där och mina glasögon börjar ha sett sina bästa dagar.

Ett bra mottagande för Klåda
Tryckeriet har lovat att den ska vara klar 23:e september. Det är fyra dagar efter min födelsedag. Hade inte en fin recension och ett varmt läsarmottagande varit som the cherry on top of mina 32 år?

ur Halsen rapar, hjärtat slår av Emma och Lisen Adbåge

Vecka 37

Topp tre bästa pastasorterna:
1. Pappardelle
2. Gnocchi
3. Snabbmakaronen

Bubblare: Bucatini

Topp tre saker som irriterar mig med bloggvärlden
1. Folk som försöker vara djupa men villar in sig i i sina egna texter och argument och så slutar det med att man inte förstår vad dom ens menar. Det är synd, för ibland har man känslan av det låg en poäng och gömde sig nånstans där.
2. Självutnämnda må bra-experter som verkar tro att man kan rädda världen med en affirmation och ett leende. Jag är glad du mår bra, men håll käft.
3. Folks som sparkar in öppna dörrar. VA tycker du folkmord är fel?! gu-U-ud vilken intressant åsikt, berätta mer! Jag läser hellre ett inlägg med en åsikt jag inte alls håller med om men som ger en ny vinkel till nåt eller så än ett sjuttielfte inlägg om nåt vi redan kommit överens om. Och ja, det är klart det är bra att påminna om viktiga saker såsom att folkmord är fel, men skriv det inte som att du står på nån jävla barrikad.

Bubblare: jag själv

Topp tre bildtexter jag själv skrivit till the Kombucha girl-videon

1. När jag funderar om jag borde bli snällare
2. När folk frågar om Klåda är bra
3. När jag tänker att jag kanske ska se den här säsongen Paradise Hotel också

Bubblare: Jag som shottar Minttu för första gången på x antal år på en byaväg i Forsby klockan 22:45.

Topp tre obehagligaste djursorterna:
1. Grodor och paddor
2. Fladdermöss
3. Råttor

Bubblare: gäddor

Topp tre bästa hushållssysslorna (förutsatt att de sker utan tidspress)

1. Dammsuga
2. Vika kläder
3. Putsa dörrar och dörrkarmar med en sån där magisk svamp

Bubblare: Torka ytor

Topp tre saker som inte är så vardagliga jag ska göra den här veckan:

1. Jag ska föreläsa om skrivande i Vasa på lördag. Eller föreläsa och föreläsa, jag ska väl prata om skrivande för nån grupp. Tycker det har gått inflation i det här föreläsandet hit och dit och jag känner inte riktigt jag har den pondus en föreläsare ska ha (enligt mig).
2. Jag ska vara ensam hemma under helgen pga Pär ska till Helsingfors. Jag ska dricka kaffe, se på tv och städa. Alla tre samtidigt! Det är det bästa jag vet att göra när man är ensam hemma.
3. Jag ska skicka Klådan till tryck! Eller, det är ju inte jag som gör det rent praktiskt, men jag pratade med Förläggarn idag och idag sker det!

Bubblare: jag ska försöka hinna med ett biobesök nån dag. Det är alldeles för längesen jag varit på bio.

Topp tre vanliga vardagssaker som ibland ger mig sån fruktansvärd ångest att jag blir lamslagen och inte kan göra nåt före jag intalat mig själv att det blir bättre bara jag gör det:

1. Svara på mejl
2. Öppna kuvert
3. Gå hem/gå till jobbet

Bubblare: Gå och lägga mig

Topp tre instrument jag hade velat kunna spela:

1. Cello eller violin
2. Dragspel
3. Gitarr

Bubblare: trumpet

Juni på instastories

Vi knappar in! Snart har vi tillbaka i realtid, men först - så här såg juni ut på instastories. Jag tycker själv jag är ganska kul i det formatet, men det är ju sannerligen ingen garanti för att just DU ska tycka det. Okej, juni då! Känns redan som hundra år sen.

Juni började med lite kattuppdateringar. Jag tycker Sylvi ser märkligt tjock ut på den här bilden. Alltså inte för att på nåt sätt fat-shamea henne, men ser hon inte mer chipmunkig än kattig ut i ansiktet här?

Blev så trött på alla som är ute och flänger och far så fort de får ledig stund. MAN FÅR VA INOMHUS OCKSÅ.

Här var jag på kontoret och detta var menat ENBART som att jag alltid dricker kaffe ur min Diana-mugg på kontoret, men så fort jag postat det svarade nån “TOO SOON” och jag insåg det djupt olämpliga i en sån uppmaning åt nån som dött i världens mest kända bilolycka. Ändå upprepar jag det hör, för det är ju inte bara olämpligt, det är litelite kul också.

Dagen efter drack jag mitt kaffe på lokal istället. Jag har ännu inte kommit över lyxen i att ha ett jobb som tillåter att man gör delar av det på café ibland. Älskar att sitta på café, skulle göra det jämt om jag kunde.

Här är jag till exempel på café med fammo. Hon har fortfarande inte kommit över det horribla faktumet att jag betalade för kaffet och inte hon, trots att jag försökt förklara att en kaffe - inte ens med en glasspinne till - motsvarar allt hon betalat för och gett mig i 30 år. Jag tror att hon i hemlighet tror att jag ännu svälter på grund av att jag slösat alla mina pengar på en kaffekopp i juni.

Aaah, simsäsongen <3

Sylvi fortsatte leverera content.

Det här med humor runs in the family.

Vi hade två veckor ordkonstläger i juni! Jag fick kärleksbrev av barnen <3 Helt ärligt fick jag också en lapp med uppmaningen “skit ner dig i dina byxor” så atteeeee…. Både ris och ros kan man väl säga.

Lilla Liten flyttar in & ut blev också klar i juni! Det är alltså en bilderbok vi gjort med ordkonstprojektet som jag skrivit texten till. Grimbolo Den Mäktige fick vara testläsare.

Mamma var på besök och råkade somna i gästrummet under en kväll vi spelade sällskapsspel. Det gör man inte ostraffat.

Nora var också med. Vi ägnade oss åt lite lugnare sysslor, såsom maskpåläggning.

Det började bli dags för semester. Två veckor läger strax innan semestern var kanske inte heller den bästa planeringen, rent energimässigt.

Det blev midsommar. Jag löste korsord med fräsiga inslag…

… och åkte och badade.

Sen var det bara att packa i bilen inför vår två veckor långa roadtrip i Sverige. Stressen var låg.

Förväntningarna skyhöga!

Det hela började med en vansinnesfärd genom Stockholms gator. Inte riktigt, men efter att vi släppt iväg vår roadtrip-kamrat Johan på egna vägar och vi styrde kosan söderöver fick jag så lov att köra ut ur stan. Vi krockade bara nästan med en buss.

Det visade sig vara en bagatell i jämförelse med hur det blev när vi sen kom till Småland. Det här är en liten del av en lång historia, men slutet gott allting gott, bilen började funka sen igen av sig själv och har inte krånglat sen dess.

I Ronneby gick vi på loppis…

… och vilade. Sov mest hela tiden kan jag tycka.

Men jag läste också! T ex Karin Erlandssons Alla orden i mig. Relaterade hårt.

Jag fortsatte läsa jättemycket och vips så var månaden slut! Hur det gick på resten av roadtripen får ni höra i juli-inlägget.

Vecka 36

Jag vaknade sex imorse av vad jag trodde var ett instängt jamande. Jag gick runt i lägenheten och sökte, men båda katterna var fria att röra sig precis som de vill och såg bara förvirrade, sömndruckna och lite sura ut när jag lockade fram dem med kattmats-rassel.

Nu gjorde det inte så mycket att jag vaknade så tidigt, väckarklockan stod ändå på kvart i sju pga vattengympa imorse. Så nu har jag vattengympat för första gången. Det var väldigt roligt, jag tror gansak effektivt och framför allt kan man ha sämre starter på veckan än att skumpa runt i en ring med tjugo tanter och farbröder till Walk of life.

Den här veckan är verkligen inget särskilt, jag har en massa jobb och en deadline och ett par möten. Ikväll tänkte jag vika tvätt och eventuellt rensa i mina pennor i kontoret. Eventuellt virka ett par mormorsrutor till mitt filt-projekt. Jag påbörjade filt-projektet när jag för ett och ett halvt år sen i mani satt och virkade typ 30 rutor. Igår kom jag ihåg det och grävde fram påsen med garn och virkade ett tiotal till. Höll jag den takten skulle filten vara klar på nån månad, MEN jag kommer ju glömma bort det igen och plocka fram det igen kanske oktober 2020? En gissning bara.

Ja ni hör ju själva hur fräsigt jag lever.
Så här har helgen sett ut ungefär:

Jag trivs bra med mitt lågmälda sortera-pennor-och-virka-filtar-liv, men ibland undrar man ju hur det blev så här. Emmi, som jag var på vattengympan med, och jag hade ett punkband i högstadiet och såg nog oss själva som väldigt rebelliska, alternativa och farliga. Jag skulle gärna tro att jag har nånting kvar av det där kajalsvarta, rufshåriga, punkiga jag. Men så märker jag hur jag plötsligt står och fotar en fjäril med ett fånigt leende och jag fylls av tvivel.

Jag vet inte, det kanske bara är så här nu.
Man kanske inte behöver analysera allt hela tiden heller.

Vecka 35

Jag har börjar tracka mina vanor med hjälp av en app. Ni vet; pms-symptom (rätt många), hur mycket vatten man dricker (för lite), hur många steg man tar (för få) och också vad man sover om nätterna. Jag vet inte om det är för att siffrorna som dyker upp blir en självuppfyllande profetia eller om jag bara insett nåt, men jag är trött.

Jag är så fruktansvärt trött hela tiden, kunde jag skulle jag sova dygn i sträck. Ibland drömmer jag om att verkligen inte kunna stiga upp på morgon, att kroppen och huvudet ska vara så utmattade att jag fysiskt inte förmår mig att stiga upp. Men varje morgon går det ännu. Varje dag går det att stretcha sig lite till. Alltså stiger jag upp.

Jag sover ungefär fem timmar varje natt just nu. Jag hade inte trott det var så lite. Då är det ju inte konstigt att man är trött. Och ja, före världens alla småbarnsföräldrar gemensamt brister ut i ett fnys och börjar en snoppmätning i vem som minsann sover minst: JAG VET NI SOVER MINDRE era stora sömnlöshet gör inte mig mindre trött och jag orkar inte va o-trött bara för att jag inte lyckats föda fram en orsak till min trötthet.

Vad gör jag när jag inte sover då? Tänker, funderar, läser, tittar, skriver, pratar. Hoppas att ögonen ska bli så trötta att de faller ihop före jag släcker lampan, så att jag inte börjar ligga och vrida och vända på mig. man skulle ju tro att jag var världens mest effektiva människa om jag är vaken så mycket, men pffffff. Effektiv har jag inte varit sen… Frågan är om jag nånsin varit effektiv?

Oh well. Jag fortsätter ändå. Jag försöker dricka kaffe bara på förmiddagarna, jag försöker vara i skogen då och då, jag försöker komma ihåg att kramas med Pär. Ni vet. The usual. Vi vet väl alla ungefär vad vi mår bra av. Imorgon ska jag blogga om något jag verkligen mår bra av. Inatt ska jag ta melatonin.

Nu ska jag jag jobba. Så effektivt som det bara går.

Vecka 34

Tänkte att jag skulle göra veckans vecka-inlägg i form av en klassisk inne- och utelista because why not.

Thomas de Saluces, detalj ur Le Chevalier errant

Inne:

Fest hemma eller på villan
Mönstrade paraplyer
Tillknäppt och påklätt
Vandring
Bokcirklar
Kurser
70-tal
Rotsakspytt
Bokmässor
Orubblig omtanke
Skogen

Ute:

Rave
Blomsterkransar i håret
Bikini
Gå på gym
Mopedgäng
Event
50-tal
Smoothies
Musikfestivaler
Dekadent nihilism
Stranden

Hemliga manus, indiska ärtsoppor och discohundar

Senast vi hördes hade jag just slukat en pangpizza, men ni kanske är nyfiken på vad som hände sen?

Det kanske inte är så koscher att skryta om presenter man gett, men i fredags om kvällen satt jag och pysslade ihop min present till Emmi. Jag gjorde ett presentkort av en gammal videokasett med fodral, några tidningar och en jävla massa tejp. Tänkte att presentkortet måste ju matcha presenten.

Jag gav henne alltså en loppisrunda + lunch i Vasa. Pusselbitarna med bokstäverna är från ett gammalt spel jag hittade på loppis och de svarta girlangerna är så klart band ur videokassetten. Det var oväntat kul att ha sönder en sån - rekommenderas!

Lördag morgon åt jag frukost i Fäboda med syrran. Vi hade inte setts på en stund och hade massor att gå igenom.

Kaffe och smörgås utomhus är och förblir det godaste som finns. Pro tip: riv ner lite färsk ingefära i apelsinjuice och ta med. Då känner man sig extra frisk och hurtig.

Ljung ❤️

Här står jag och ser djup ut.

Väl hemma väntade dessa två bestar på mig.

På kvällen var vi bjudna på födelsedagsfest hos min barndomsbästis Emmi. Här är födelsedagsbarnet i all 32-årig glans!

Vi åt lax och potatis och tårta och satt ute tills det blev kolmörkt och rätt så kallt.

Jag var orange.

Och Bruno - som fyllde ett också! - hade discohalsband så vi skulle se var han och Sansa höll hus när de sprang runt. Sansa är min kusin Emmas jämngamla chowchow.

Idag har jag sovit länge, länge och sen gjort en kraftansträngning och förflyttat mig till soffan där jag läst ett av bidragen i Läs mig!-tävligen jag sitter i juryn för. Det är inte så lite pirrigt och kul att få ta del av manus på det sättet. Den manushögen är också orsaken till att de enda ”färdiga” böcker jag lyckats ta mig igenom den senaste tiden är ljudböcker. Men inget fel med det! Här är tre kanontips jag har lyssnat på i veckan eller fortfarande lyssnar på:

1. Svälten - Magnus Västerbro

   Otroligt bra bok som tar avstamp i hungeråren 1867-69 i Sverige och berättar vad mat eller mer avsaknaden av mat gör med ett samhälle. Ett tips till alla som är intresserade av politik, samhälle, historia eller bara en bra historia.

2. Who killed my father? - Éduoard Louis

   Ett en och en halvtimmes långt brandtal inläst av författaren själv som bryter å det grövsta på franska - charmigt! Texten i sig är inte så charmig, inte heller pappan som Louis skriver om. En kärleksförklaring till och en uppgörelse med en och samma far som slingrar sig kring varann tills det exploderar ut i en väl avstämd käftsmäll mot franska samhället som (precis så många andra samhällen idag) konsekvent skiter i sina svagaste. Otroligt starkt, lyssna i ett svep.

3. I’ll be gone in the dark - Michelle McNamara

   Historien om hur McNamara blev besatt av true crime och speciellt fallet med the Golden State Killer och hur hennes privata undersökning till slut hjälpte till att fånga mördaren. Tyvärr hann McNamara dö själv innan hon hann se honom fängslad.

Sen har jag lagat mat. Blomkål var en nyckelingrediens.

Det blev en slags linsgryta med potatis och blomkål plus friterade puri-bröd. Gjorde storkok och har åtminstone tre liter gryta kvar, perfekt till veckans lunchlådor. Pär tyckte att det var lite som om en finsk ärtsoppa och en indisk gryta hade fått barn ihop och det är ganska korrekt. Bröden hade kunnat vara fluffigare och tunnare, men gott var det i alla fall.

Nu ska jag läsa klart Hemliga Manuset och sen ska jag förbereda mig för en dag full av möten imorgon.

Vecka 32 - 32 saker jag ser fram emot med hösten

Jag brukar alltid tycka hösten är det mest fantastiska på hela året, men den här veckan har jag varit så trött och ser bara en massa jobb inplanerat i kalendern de närmaste månaderna att jag kände mig tvungen att lista dom sakerna jag gillar. Påminna mig själv om varför hösten är det BÄSTA.

1. När löven blir gula, orange och röda och sen faller ner och man får vada i drivor med löv på väg till jobbet. Yes I am that person.

2. Första frosten en solig morgon.

3. När rödvin blir gott framför tv:n en fredagkväll igen.

4. Ny säsong av The Crown..

5. … och Downton Abbey-filmen!

6. Mörka kvällar och tända lampor.

7. Helger utan några planer; långa lördagar och påtår på påtår.

8. Stickade tröjor och halsdukar och lager-på-lager.

9. Långa skriv-fikor med vänner och kollegor.

10. Min nya kalender som jag beställt.

11. Att Klåda ska vara ute och över…

12. … men också alla bokmässor och liknande som kommer med den.

13. Skolbarn med cykelhjälm och stor ryggsäck på ryggen på vägarna.

14. Alla skogspromenader jag och Julia ska ta.

15. Att köpa böcker och trava dem på nattduksbordet och intala mig själv att jag visst kommer läsa dem alla.

16. Boka resa till Barcelona i januari och se fram emot den och planera den.

17. Det där perfekta loppisfyndet som kommer uppenbara sig en dag bara så där.

18. Att använda läppstift igen och kanske hitta en ny favoritfärg.

19. Att få ett ryck och baka bröd en helg.

20. Bli effektiv igen.

21. Lana del Rays nya skiva. Och en massa annan ny musik jag hoppas hitta.

22. Att gå på eftermiddagsbio när det ännu är ljust ute och gå hem i skymningen två timmar senare full av bra filmupplevelse.

23. Börja spela badminton regelbundet igen och kanske till och med få nån slags rutin i simmandet? Vattengympa kanske till och med? Vad säger du Emmi?

24. Att få plocka fram mina höst- och vinterjackor.

25. Tidiga mornar i november och december med pirrig stämning av ingen anledning alls.

26. Att se på nån tv-serie tillsammans med Pär.

27. Börja tänka på julklappar alldeles för tidigt, men inte kunna hejda sig.

28. Alla träffar med bokcirkeln med diskussioner som slutar långt ifrån var de började.

29. Soppor, grytor, storkok och matlådor. Varm och snäll mat.

30. Spontan-AW en solig fredag när sommaren hänger sig kvar lite.

31. Alla poddar som kommer igång igen.

32. Min 32:a födelsedag och födelsedagspresenten jag vet Pär köpt åt mig redan, hehe.

Den här veckan har jag knappt inplanerat nåt och en nästan helt tom helg framför mig. Är barnsligt glad över det, ska städa, fixa och bona hemma. Bara vara thank you very much!