Jag har börjar tracka mina vanor med hjälp av en app. Ni vet; pms-symptom (rätt många), hur mycket vatten man dricker (för lite), hur många steg man tar (för få) och också vad man sover om nätterna. Jag vet inte om det är för att siffrorna som dyker upp blir en självuppfyllande profetia eller om jag bara insett nåt, men jag är trött.
Jag är så fruktansvärt trött hela tiden, kunde jag skulle jag sova dygn i sträck. Ibland drömmer jag om att verkligen inte kunna stiga upp på morgon, att kroppen och huvudet ska vara så utmattade att jag fysiskt inte förmår mig att stiga upp. Men varje morgon går det ännu. Varje dag går det att stretcha sig lite till. Alltså stiger jag upp.
Jag sover ungefär fem timmar varje natt just nu. Jag hade inte trott det var så lite. Då är det ju inte konstigt att man är trött. Och ja, före världens alla småbarnsföräldrar gemensamt brister ut i ett fnys och börjar en snoppmätning i vem som minsann sover minst: JAG VET NI SOVER MINDRE era stora sömnlöshet gör inte mig mindre trött och jag orkar inte va o-trött bara för att jag inte lyckats föda fram en orsak till min trötthet.
Vad gör jag när jag inte sover då? Tänker, funderar, läser, tittar, skriver, pratar. Hoppas att ögonen ska bli så trötta att de faller ihop före jag släcker lampan, så att jag inte börjar ligga och vrida och vända på mig. man skulle ju tro att jag var världens mest effektiva människa om jag är vaken så mycket, men pffffff. Effektiv har jag inte varit sen… Frågan är om jag nånsin varit effektiv?
Oh well. Jag fortsätter ändå. Jag försöker dricka kaffe bara på förmiddagarna, jag försöker vara i skogen då och då, jag försöker komma ihåg att kramas med Pär. Ni vet. The usual. Vi vet väl alla ungefär vad vi mår bra av. Imorgon ska jag blogga om något jag verkligen mår bra av. Inatt ska jag ta melatonin.
Nu ska jag jag jobba. Så effektivt som det bara går.
