Det Kulturella

De tio viktigaste skivorna: högstadiet

Här är de nu! Äntligen! Som ni väntat! De tio skivor som jag lyssnade mest på i högstadiet och som antagligen alla har varit med och format mig till det lilla knippe dynamit förklädd till sockerbit som jag är idag.

Först lite bakgrundsfakta: Högstadiet gick jag 2000-2003 och under den tiden gick jag från ganska obrydd tweenie nöjd med vad Voxpop erbjöd till militant panda som satt och eldade upp mig i musik-forumonline under smeknamnet hallonkräm <3333 Bland annat minns jag en diskussion om vad man ska göra om ens klasskompisar kallar Håkan Hellström för bög. Rätt svar: det är inget fel med att vara bög så säg bara jaha.

Det här är nödvändigtvis inte alla skivor jag är stolt över idag och jag är fullt medveten om att min skivsamling inte klarar något som helst Bechdel-test, men svensk indie och pop var vita män då. Och är väl ännu i nån mån. Viktig är heller inte alltid synonym med bra och den här listan är helt särskild från gemene uppfattning om kvalitet.

Men jaja, här är de då; de tio viktigaste skivorna. Vi börjar med

10. Ebba Grön - Ebba Grön

f94c5d58ab13eb0c29ba469557cba7c5.598x598x1.jpg

Viktig för att: Ebba Grön har väl varit viktig för nån liten falang inom varje generation sen dom kom? Det är tonårsfrustration i sin bästa form. Också ett litet fönster in till svensk punk för mig, även om jag aldrig blev nån konnossör på det sättet. Köpte den second hand som första (och eventuellt sista tror jag?) Ebba Grön-skiva för mig. Ville egentligen ha den röd-gula samlingsskivan, men pengarna räckte sällan till allt man ville ha.
Har åldrats: Väl skulle jag väl ändå säga. Ebba Grön var en klassiker redan då och är väl det än. Lyssnar väl kanske mer på senare Thåström-grejer nu för tiden, men få saker ger en sån energi som Flyktsoda, som inleder skivan. Snyggt omslag också!
Viktigaste låt: Die Mauer, som jag lånade inledninngsfraserna från till en dörrskylt till mitt rum; Halt! Här får ingen passera, här slipper ingen förbi. <3333 GULLO!!!!

9. Lars Winnerbäck - Singel

6a7df00f13f096d8749a410e58df35f3.447x443x1.jpg

Viktig för att: Det var återupptäckten av den här skivan som sparkade igång tanken på ett sånt här blogginlägg. Jag minns inte från vilket håll den här skivan kom, men jag hade en bränd variant, så klart. Jag lyssnade tills den började hoppa och hacka och gjorde ett omslag med hjälp av svart nackellack. Peak 2002 på nåt sätt. Min relation med Winnerbäck föddes och dog med den här skivan skulle jag vilja säga, även om jag även på senare år har lyssnat på honom, eftersom min kompis Heidi är/var stort fan. Men för mig har han aldrig varit bättre än på Singel. Fick mig också att längta till att ramla runt på Karl Johan och gå på efterfest med Kent.
Har åldrats: Sådär. Många låttexter känns ganska fåniga idag.
Viktigaste låt: Jag vill gå hem med dig. Eller som den hette i en larsmosk cover; Hemmidee. Också stora hiten från skivan. Jag minns att jag och Emmi tokdansade till den och kollapsade på golvet efteråt.

8. Magnus Carlson - Allt är bara du, du, du

R-1615193-1545263427-8832.jpeg.jpg

Viktig för att: när man lyssnat sig trött på Håkan Hellström och har ett svagt men bra minne av Weeping Willows och Broken Promise Land från nån Absolute Music-skiva i barndomen så är Magnus Carlsons debut som soloartist ett ganska givet steg. Den här skivan kom ungefär samtidigt som Känn ingen sorg… och Håkan körar på flera av låtarna, men jag dristar mig att säga att den är ganska förbisedd? Otroligt fint vemod och hopp om vartannat. Magnus Carlson skyggar ju inte från de stora gesterna och därför älskar vi honom.
Har åldrats:
Bra! Man kanske uppfattar Morrisey-blinkningarna bättre idag också?
Viktigaste låt:
Det värsta av allt med textraden “vad fan ska man med kärlek till det blir ju aldrig som man vill, vad fan ska man med känslor till dom gör ju ändå som dom vill”. Ärligt och romantiserande om hjärtesorg - det bästa ämnet att skriva låtar om.

7. The Knife - Deep Cuts

71T0xcPAVzL._SY355_.jpg

Viktig för att: den är så jävla bra? Men också för att The Knife representerade något nytt för mig när jag börajde lyssna på dem. Köpte skivan efter att ha bara hört Heartbeats på Musikbyrån (RIP bästa musikprogrammet nånsin förutom Voxpop då kanske) och blev som förtrollad. Det var inte gitarr bas och trumma, det var inte en ledsen pojke och jag förstod inte riktigt vad det handlade om men jag var fast.
Har åldrats: även om den idag känns oskyldig och enkel i jämförelse med The Knifes senare skivor är den ju fortfarande ett mästerverk. Så poppigt och catchy, men med djup.
Viktigaste låt: Pass this on pga helt otroligt liveframträdande (och video) av den på Sen kväll med Luuk eller You take my breath away pga stark duett.

6. The Ark - We Are The Ark

812nmwbcFhL._SS500_.jpg

Viktig för att: jag fortfarande kan minnas hur det är att cykla till skolan med denna skiva i freestylen, lyssna på texterna och känna sig kraftfull. I efterhand vill man ju knappt ge det epitet queert, men då var det det. Det var storslaget och bad inte om ursäkt och tog plats och sa att det fanns styrka i att vara annorlunda. Även om den mesta musiken jag lyssnade handlade om att vara vid sidan av något, var kanske det här det gladaste? Bra att ta till när man än en dag ska cykla till ett högstadium där de flesta tyckte man var ful (inte sant) och jobbig (ganska sant).
Har åldrats:
Njäe, produktionen låter tunn och texterna är ju nästan lite pinsamma. Plus stylingen på omslaget, fniss fniss. Men The Ark var alltid bra på anthems och det finns såna här också.
Viktigaste låt:
Let your body decide. Men jag kan varje låt fortfarande.

5. Thåström - Det är ni som är dom konstiga det är jag som är normal

b37beb1a881281e3b656170c42a71f24.800x800x1.jpg

Viktig för att: för att gångerna jag suttit i mitt rum och surat och lyssnat på den här för att “ingen förstår mig” - oändliga. Det finns så otroligt stor tröst i den här skivan, jag upplevde det som att Thåström sjöng direkt till mig. Och det kan jag nästan känna ännu när jag lyssnar på den här. Hur en redan då medelålders man från Stockholms förorter kan tala så till en knubbig 14-åring på finska landsbygden, ja det är inte lätt att veta, men det är väl så bra musik funkar?!
Har åldrats:
bra. Även om jag tycker Thåström har blivit bättre i takt med att han åldrats och att det är ruffigaste industriella soundet låter ganska mycket millennieskifte så är det fortfarande bra.
Viktigaste låt:
Ingen neråt sång. LÄTT. Vad jag hörde när jag lyssnade på den var typ “det suger att vara Ellen just nu och ingen förstår hur mycket men jag förstår”. Skulle nån gång vilja tacka Thåström för den låten och all den tröst den gav, men jag misstänker han skulle tycka det är skitjobbigt med en sån kärleksförklaring, han är väl känd för att va svår.

4. Marit Bergman - 3:00 AM Serenades

R-592805-1173545303.jpeg.jpg

Viktig för att: för att Marit Bergman är den första kvinnan på den här listan, förutom Karin Dreijer i The Knife. Första gången jag kom i kontakt med Marit var i Fittstim-antologin där hon skrev en text. Sen hittade jag den här skivan via Musikbyrån (igen då en gång) och Marit blev liksom en gateway drug till hela riot grrl-rörelsen, även om det här på många sätt är mycket mjukare. Men väldigt bra! Jag tror inte jag har reflekterat över hur frigörande det var att hitta en brud som gjorde musik jag gillade förrän nu. Jag kände mig så mycket mer välkommen här än vad jag gjorde i många andra musik-sammanhang. Här fanns annat än sköra älvor, här var det okej och t o m viktigt att va välnärd för då orkar man kanske med allt det viktiga man ska göra.
Har åldrats:
ja, men det är skrammelpopdängor som tillåtits vara just det och inte polerats för mycket vilket gör att de funkar ännu idag.
Viktigaste låt: It could have been good eller This is the year. Den första är nationalsången för ett krossat hjärta jag led av i tonåren och den andra min bästa pepp-låt.

3. Kent - Hagnesta Hill

Kent_hagnestahill_albumart.jpg

Viktig för att: alla oändliga nätter jag lyssnat på Stoppa mig juni (lilla ego) och gråtit. För att Kent var en väldigt stor grej under några år. Jag velade mellan den här, Isola och Vapen och ammunition, men till sist och syvende går det inte att komma från att Hagnesta Hill är THE skiva för mig när det kommer till Kent. Och hon på pärmen, gud som jag ville se ut som henne!!!! Perfekta indie-utseendet. Men trots att jag försökte med jeansjacka och randig tröja och svart lugg och allt det där så var det alltid mer Tjorven än flyktigt väsen över mig.
Har åldrats:
tveksamt. Det är här det blir svårt för mig. Jag älskade Kent hämningslöst i tonåren, men efter Vapen & ammo gled vi isär och sen dess har vi aldrig hittat tillbaka till varandra på riktigt. Länge tyckte jag Kent bara var pinsamma, de stod för allt det där jag inte ville kännas vid med mina tonår; det poserande, de pseudodjupa texterna och en konstant gnagande känsla av att aldrig höra hemma, inte ens hos dom som gjorde sak av att inte höra hemma. Kent har ju haft en ovanligt avståndstagande attityd gentemot sina fans alltid och jag tycker den svalheten tillsammans med de hjärteblodet i låtarna är en konstig mix. Nu när jag försöker summera det så vet jag inte vad jag tycker. Jag lyssnar fortfarande på Hagnesta Hill ibland, men är det en faktisk preferens eller som en sårskorpa jag inte kan låta bli att pilla på? Jag vet inte och kanske det inte spelar nån roll.
Viktigaste låt:
Kevlarsjäl

2. Broder Daniel - Broder Daniel Forever

71M+1yuNJdL._SL1438_.jpg

Viktig för att: med Broder Daniel är det så att ni som fattar fattar. Och ni andra kan gå hem.
Har åldrats:
Broder Daniel som fenomen skulle nog inte kunna uppstå på nån anna plats eller i nån annan tid än just där och då, men för mig är det här evergreens. Precis som skivan heter så är det; Broder Daniel Forever.
Viktigaste låt:
alla är anthems jag inte kan vara utan, men kanske ändå Happy people never fantasize pga genial låttitel som jag alltid gnolar på för mig själv när jag upplever nån som korkad och glad.

1. Håkan Hellström - Känn ingen sorg för mig Göteborg

500x500.jpg

Viktig för att: för att jag aldrig älskat en artist på det sättet jag älskade Håkan Hellström i högstadiet. För alla som känner mig ens lite var nog den här placeringen väntad. Jag har berättat det här förr men jag såg Håkan på tv när han uppträdde på Grammisgalan 2000 och det var bara… Något som hände. Det var en slags energi jag aldrig sett förr. Från den stunden kunde jag inte tänka på nåt annat än Håkan Hellström. En tid senare satt jag i bilen vid Mysinge och väntade på att styvmorsan skulle tanka klart. Hon hade varit in och betalt och när hon kom tillbaka öppnade hon bildörren, sträckte fram en blå och rosa skiva och sa “är det inte den här du pratat så mycket om?”. Att få en skiva redan var stort, skivor var dyra och vi kids var inte direkt bortskämda med presenter bara så där. Efter det var det kört. Kom ihåg att det här var före Spotify, före Google, före det mesta. Att vara fan var ett heltidsjobb. Jag klippte ut varje liten notis om Håkan, jag bandade in allt som kom på TV om honom på VHS, jag gjorde illustrationer till hans låttexter, jag sökte matroskläder på loppis, jag tvingade mamma att med mig på konsert och började stortjuta när han kom in på scen, jag började hänga på olika Håkan-forum på nätet och jag blev sur när nån tyckte han var dålig med svartsjuk om nån sa att de gillade honom. Jag kan än i denna dag känna ett sting av “dom fattar ju ingenting” när små barn som inte var födda när Känn ingen sorg.. kom står och skriker längst fram på hans konserter. Dom har inte älskat som jag har älskat!!!!!!!Men mest är jag glad att den här skivan blev en inkörsport till hela min senare musiksmak. Via Håkan hittade jag alla andra skivor på denna lista, via Håkan hittade jag det mesta. Håkan, du är ett pulver och du hjälpte mig. Verkligen.
Har åldrats:
ypperligt skulle jag säga. Det är som att åka berg- och dalbana med nån snäll. Man trycker på play, åker iväg och 38 minuter senare spottas man ut på andra sidan, lite tilltufsad med euforisk och trycker på repeat igen.
Viktigaste låt:
det är olika varje gång jag lyssnar på den. Men kanske ändå Nu kan du få mig så lätt eller En vän med en bil.

Det var det!
Tack och hej,
Ellen 14 år

82439565_175724257116708_645081547870830592_n.jpg

Klia katten och andra favoriter

Nu är det här TREDJE gången jag påbörjar det här inlägget pga två drafts har redan försvunnit nånstans åt helvete och jag vet inte vart och det driver mig till vansinne. Så nu får ni en mycket kärnfull, lite lätt sammanbiten version av det här inlägget som egentligen skulle vara en lång ode till helgen och fritiden men skit i det då!!!!!

Jag vill ändå försöka berätta om en av mina favoritsaker att göra en ledig lördag. Det är att koka en kopp kaffe åt mig, ta min bok jag håller på med för tillfället och sätta mig i soffan. Oftast lämnar boken orörd på bordet en bra stund (eller hela tiden) pga kärvänliga katter som alltid kommer fram från sina skrymslen och pockar på uppmärksamhet om man sätter sig nånstans. Så sitter man där med sin kaffe och kliar katten bakom örat och tänker på just ingenting. Det är nåt av det bästa jag vet. Såna heliga stunder behöver så klart sitt eget soundtrack och nu har jag gjort ett sånt!

Klia katten är inte en eufemism för att dra en runk, det är helt enkelt min nya spellista.

Skärmavbild 2020-01-11 kl. 16.02.12.png

Här hittar ni hela listan. Och när vi ändå är inne på min Spotify och rotar, så vill jag skryta om alla andra bra listor jag har där. Nästan en för vad än din helg innehåller för aktiviteter.

Skärmavbild 2020-01-11 kl. 16.01.39.png

Är du österbottning är risken väl ganska stor att du vid nåt tillfälle far Ut och kör.

Skärmavbild 2020-01-11 kl. 16.00.08.png

Du kanske inte alls är ledig utan behöver jobba? Som hypnos är min bästa jobblista, men funkar även för festligare och friare tillfällen.

Skärmavbild 2020-01-11 kl. 15.59.53.png

Kanske du är på förfest…

Skärmavbild 2020-01-11 kl. 15.57.46.png

… eller på efterfest? Blink blink blink. (Gud vad det stör mig att det är 39 låtar och inte 40 på denna förresten, men orkar inte ändra).

Skärmavbild 2020-01-11 kl. 15.56.25.png

Kanske du behöver gråta en skvätt?

Skärmavbild 2020-01-11 kl. 16.01.52.png

Kanske du inte är en sån som gråter, men blir lite lätt sentimental framför stereon en lördagkväll när konjakskupan är tömd? En lista inspirerad av min faders musiksmak.

Skärmavbild 2020-01-11 kl. 16.00.20.png

Du kanske inte alls är ledsen, utan riktigt förbannad? Så klart har vi nåt för dig med.

Skärmavbild 2020-01-11 kl. 15.56.42.png

Det kanske är känslor all over the place? Lugn, här är listan för dig.

Skärmavbild 2020-01-11 kl. 15.55.57.png

Du kanske tyckte om Klia katten-listan och vill ha mer sånt? Absolut, jag förstår dig och jag rekommenderar denna i så fall.

Skärmavbild 2020-01-11 kl. 15.57.30.png

Du kanske vill känna dig som en karaktär i en film en stund? Gå genom stan med den här listan i lurarna i såna fall. Finns också uppföljarlistan Peed sulo 2!

Skärmavbild 2020-01-11 kl. 15.57.12.png

Ni vet en sån där hand i svart blankt porslin som man kan hitta på loppis ibland? Ibland har den lite dun eller pärlor på sig också? Ja, det här är musikaliska versionen av en sån hand.

Skärmavbild 2020-01-11 kl. 15.56.55.png

Eller så vill du bara ha lite atmosfärisk pop. Inga problem, lyssna på Moderna häxprocesser.

Jag gör nya listor med jämna mellanrum och utgår sällan från en genre eller så, utan snarare en känsla eller ett tillfälle jag tycker behöver sitt eget soundtrack. Jag hoppas ni hittar nån ny favorit bland de här och eftersom att göra spellistor är mitt bästa tidsfördriv när jag egentligen borde göra annat får ni gärna komma med förslag på listor jag borde göra.

Nu ska jag fortsätta med min helg!

16: Fikade juligt på kontoret

Det här är sista veckan i vårt kontor eftersom ordkonstprojektet i den form det är nu är tar slut. Det känns både lite skönt att sätta nån slags punkt men också så klart vemodigt. Speciellt eftersom jag och Anniina haft så roligt tillsammans. Men tack och lov får vi fortsätta jobba tillsammans lite ändå efter årsskiftet, även om det inte blir on a daily basis som nu.

79376215_1232857406922014_105145528165072896_n.jpg

Idag åt vi jultårtor till kaffet och det om nåt är väl julig fika? Det här är alltså en finsk julgrej for you Swedish readers; smördeg med plommonsylt. Mycket godare än vad det låter? Vi åt våra tårtor till tonerna av den här geniala juliga mash-upen jag blev tipsad om igår:

Dubbelt juligt i dagens lucka alltså. Varsågoda bara!

13: Lyssnade på julig radio

Sen Pär kom in i mitt liv har jag lyssnat 400% mer på radio än vad jag tidigare gjorde. Vilket i sin tur har gjort mig 400% mer allmänbildad. Jag snappar upp nyheter och aktuella diskussioner på ett helt annat sätt än vad jag tidigare gjorde - även om min huvudsakliga ådra för nyheter fortfarande är memes. Oftast är det Radio Vega som står på hemma hos oss, ibland är det P4 Blekinge, ibland nåt annat.

I ALLA FALL, Pär har som vana att knäppa på radion det första han gör på morgonen och det är så jävla mysigt. Alla borde få ta del av ett lågmält radiomummel om mornarna. Jag tror verkligen en radio i köket är bra mot det mesta. Dessutom tar det inte din uppmärksamhet på samma sätt som en tv-skärm gör, det kräver bara ett sinne av dig. Kan nån forska på om jag har rätt när jag säger att en radio (och den måste stå i köket!!!) gör dig mer harmonisk och kanske lite mindre deprimerad som människa?

I ALLA FALL, imorse satt jag och sminkade mig när Pär steg upp och knäppte på radion. Och är det nån morgon det är mysigt att lyssna på radio så är det på Lucia-morgon. MMmmMmmm det är så mycket mys att jag nästan blir äcklad av hur mysigt jag tycker det är. Däremot vet jag inte om jag behöver alla de här nya försöken till moderna låtar och arrangemang och wailanden - nej tack ge mig gosskör ge mig Staffan var en stalledräng den högtidliga versionen ge mig sopranstämmor darrande som kolibrivingar GE MIG TUNGA FJÄT KRING GÅRD OCH STUVA!!!!!!

I ALLA FALL, det om det, jag ville bara berätta att jag hade en väldigt fin och julig morgon.

4: Lyssnade på en julig favoritskiva

Jag är iofs nästan vad sm kan kallas en storkonsument av julmusik, men jag är ändå rätt kräsen. Jag gillar inget som jag inte skulle gilla om det vore “vanlig” musik. Carolas julskiva (-or?) har liksom inte så stor chans hemma hos oss efter Carolas övriga musikaliska produktion inte heller är något jag hänger mig åt - förutom vid vissa speciella, schlagertillfällen så klart. Och spara mig gärna “moderna”, “roliga” jullåtar - jag spyr om jag måste höra Just Ds vämjeliga skitlåt som jag inte ens tänker bevärdiga mig att googla fram korrekta namnet på.

Idag - och många andra dagar den senaste tiden har jag däremot lyssnat på denna:

78596810_866070113808443_1536662852385898496_n.jpg

Det är Mark Kozeleks skiva Sings Christmas Carols . Kozelek är väl mest känd som sångare i Red House Painters och Sun Kil Moon, men hans julskiva är passande klassisk, samtidigt som åtminstone hans ganska kännspaka röst ger en lätt indie-touch till det hela. Inbillar jag mig. Inte ens Pär motsäger sig denna skiva - och det är ett gott betyg om något.

3: Tände ett juligt ljus

Jag har aldrig förr brytt mig speciellt mycket om ljus, men plötsligt kan jag inte få nog av kronljus överallt. Snabbt räknat har vi tio kronljus på G runt om i lägenheten. Inklusive fyra i adventsstaken och aldrig alla på en och samma gång, men ändå. Ljus är också annars en bra grej man oftast kan fynda pissbilligt på loppis.

IMG_8349.jpeg

Och diverse ljusstakar! Denne lille grisen köpte jag för 50 cent på Retro härom dagen, tycker den är oväntat stämningsfull. Den andra lilla grisen som skymtar i övre hörnet är betydligt dyrare i drift, men skänker även hon stämning till hemmet.

2: Hade mina juligaste byxor på mig

Säg hej till mig och mina julehosor!

Adjustments.jpeg

Tänk att solen orkade sig fram idag med. Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag bra väder. Eller liksom, kan bli riktigt genuint glad av solsken i december.

Adjustments.jpeg

Här ser jag ut som en skojfrisk dansbandssångerska, fy fan. Men i alla fall, så här såg jag ut idag i mina rödaste byxor. Köpt dem på Asos för ett eller två år sen. Tycker om dem för att de faller in i en av mina bästa kläkategorier: vuxen punkare. Och så min bästa jacka!!! Är nykär i den efter att ha fört in den på kemtvätt. Jag vet inte hur det är med er men jag tvättar inte mina jackor? I alla fall inte som som inte går att slänga i tvättmaskinen hemma. Denna jacka och jag är inne på tredje vintern tillsammans och jag kände när jag plockade fram den i höst att den inte kändes så fräsch. Men nu är den som ny igen! Skulle jag bara sy igen hålet i vänsterfickan skulle den va perfekt.

1: Såg en julig film på bio

Idag såg jag Last Christmas på bio med Emmi. Jag och Emmi har ett gemensamt intresse: julfilmer! Så vi bestämde oss för att fira första advent och första december med att gå på bio och se en julfilm.

Adjustments.jpeg

Den var fin! Ett cineastiskt mästerverk? Indeed not, men det var inte heller vad jag var ute efter. Jag ville ha en feel good-historia med glitter och juleljus och det fick jag. Plus fint porträtt av London och England, nån liten Brexit-kommentar och en inte allt för klassisk kärlekshistoria. Jag både frustade till av skratt ett par gånger och grät en (inte så liten) skvätt. Kan gott och väl rekommendera den. Ät lite popcorn och drick en Cola med kanelsmak till så får du två riktigt juliga timmar.

Kulturkonsumenten vecka 47

Senaste tiden har jag….

LÄST

183199_13084534_o_2.png

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell. Alltså förlåt, men den är så jää-ävla tuggig. Kommer liksom ingen vart i den och då är den ändå liksom lättläst. Den bjuder liksom inget större motstånd, men det känns som att jag läst den i hundra år redan och den ligger som en tvångströja runt mig, hindrar mig från att plocka upp nån annan bok. Jag kommer aldrig glömma Jonas Gardell och vad han betytt för mig genom högstadiet och gymnasiet - herregud, läste Ett ufo gör entré typ en gång i veckan under nian - men det är nog här och nu jag inser att han nog inte längre platsar in på favoritförfattarlistan. Han är fortfarande bra på det här med att skriva tragikomiskt och jag gillar att det inte är så cleant, det är svulstigt och bibliskt, men näe. Jag tänker också: hur folkkär och hyllad kan man vara och fortfarande spela nåt slags underdog-kort före det blir oklädsamt? Har inga svar, bara undrar.

Alla andra böcker som ligger och väntar på att läsas ropar på mig likt sjungande sirener. Så här är det precis just nu i min lässituation:

76921825_470733860462613_7376404214014017536_n.jpg

Ska läsa klart den ikväll, eller i alla fall försöka, så jag kommer vidare i livet nån gång. Fast ja, läste förresten Olivia Bergdahls Barnet som e-bok igår i typ smyg för mig själv och Gardell och den får fem av fem rakt av. Jag vet inte hur den är som actual bok, men som e-bok är den 19 sidor, det är alltså en sonettkrans dvs en lång dikt på rim typ. 19 sidor hinner vem som helst läsa när som helst, läs den nästa gång du sitter på toa fast. Otroliga formuleringar och en jättefin berättelse om en uppväxt. Om Gardell-boken är tuggig är Bergdahl antitesen till det. Inte ett enda onödigt ord. Så här ser den ut så att ni kan komma ihåg det nästa gång ni är i bokhandeln/bibblan och haffa den:

9789177750727.jpg

LYSSNAT PÅ

Diverse års- och decenniebästa-listor. För tillfället, medan jag skriver detta så lyssnar jag på Gaffas 100 bästa låtar från decenniet. Det är ju så med musiktidningar som lägger heder i att vara så breda som möjligt (men ändå alltid creddiga ofc) att alla hundra låtar passar inte just din smak, hur spretig den än må vara. Black metal är alltid bara black metal, hur creddig och kvalitativ den är. Men jag tycker ändå det är trevligt med såna här listor, jämt hittar man ett par nya favoriter.

SETT

show-9685-567047832706006.png

Håhåjaja, det är inte mycket att skriva hem om där inte. Jag och Pär ser på Alla mot alla varje kväll (finns på svenska Dplay) och det är sannerligen perfekt varva ner-tempo på den underhållningen. Inget man egentligen behöver hålla reda på, bra bredd på frågorna, lite kul men ändå inte så kul att det gör en speedad, snygg man i bild (Fredrik), lätt att hitta favoritlag (Claes och Linnea, Ebbot och Hanna, E-type och Olof) och tja… Bra tv helt enkelt. Förutom att om man som jag gör, lyssnar på en del poddar och följer rätt mkt folk på insta som jobbar/har jobbat/hänger på Nexiko blir det lite rundgång. Det känns verkligen som coola gänget i högstadiet som har sina inside-skämt man bara kan låtsas förstå. Tacka fan att man är för ful för medie-Stockholm.

Annars har jag bara sett en massa Hallmark-julfilmer. Så som sagt, inte mycket att skriva hem om.

Kulturkonsumenten vecka 35

Senaste tiden har jag

LYSSNAT PÅ

3737244.jpg

Britta Persson var med i Babel i söndags och spelade låten Kroppspsalm från nya skivan Folk. Hon har alltså tonsatt systrarna Adbåges nya poesibok Folk, som är en uppförljare till Halsen rapar, hjärtat slår. Jag har inte läst Folk ännu, men jag ääälskar Halsen rapar och Brittas skiva är jättefin, har lyssnat på den sen i söndags. Tips till den som gillar barnmusik som inte är helt själlös, i stil med Godá Godá-skivan och Bröderna Lindgren.

LÄST

9789100178017.jpg

Jag har läst en hel del bra saker på senast, eller lyssnat först och främst. För tillfället är jag djupt nere i Ålevangeliet av Patrik Svensson. En berättelse om en pojke och hans far som fiskar ål berättas parallellt med fakta om ålen ur biologiskt, historiskt, kulturellt och ekonomiskt perspektiv. Låter kanske inte så upphetsande, men det är så otroligt fascinernande att jag vet inte vad. Går bara runt och tänker på ålar just nu. Så märklig och mystisk fisk alltså! Rekommenderar den å det varmaste. Eller som Pär (som av en händelse bott i Göteborg i flera år) sa igår: “du är helt ål in”.

Pa-dum-tsss.

TITTAT PÅ

Euphoria_UHD_Stills_20190422_1.6.1-800x800.jpg

Har faktiskt inte sett på så mycket - inget nytt i alla fall. Förutom Euphoria, men behöver det ens nämnas? Känns som att alla tittar på det? Tycker om att en high school-serie vågar vara så pass mörk och trippig utan att bli Riverdale för den skull. Det är precis så galet s att man tror på det. Jätteskönt också att inget blir övertydligt, utan man vågar lita på sin publiks slutledningsförmåga. Och Zendaya, är hon den coolaste människa som finns?! Kanske. och Kat Hernandez - en Ghost World- Enid for the modern age!

Euphoria finns på HBO.