Blejk, fejt & på TV

Glömde så klart puffa min medverkan i Efter Nio på förhand, men eftersom vi lever i ett sånt trevligt tidevarv med digitala public service-tjänster så kan du och det tv-sällskap du föredrar se afsnittet på Yle Arenan. Det är verkligen inte nån slags spelad nonchalans där här med att jag glömmer utan det är det att jag har jobbat på AE, suttit och jobbat på manuset, sökt present, skyndat hem, slängt i mig rester från igår och sen umgåtts med vänner. Det var först när det plingade till i telefonen med ett par meddelanden med beröm som jag kom ihåg det. Hur som helst, HÄR kan du se en tvättäkta Larsmo-bo på TV. Andra gången jag är i riks-tv detta år. Det har helt klart stigit mig åt huvudet, se på det här aset: 

Kleerupsk nivå på dryghet alltså. Hur dom helst pratar jag om kroppsaktivism och det var det många som hade önskat sig mer av här på blögga så varsågoda.

Jaja, nu ska jag sova. Byssan lull på er allihopa.

686 Baby

Sällan jag utnyttjar min plattform på det här sättet för jag tycker det är ganska tråkigt när andra gör det MEN det här är för bra för att riktigt _inte_ sprida och dela. Dessutom är det fredag och ni kanske vill ha nåt phett att lyssna på när ni hackar rödlöken till fredagstacosen. 

[embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/fDQd-PZM614/hqdefault.jpg?r=84496]http://youtu.be/fDQd-PZM614[/embed]

Okej, fuck it jag vill bara skryta om folk jag känner. Hur som helst - lyssna!

Projekt S

Senast igår skrev jag om att jag allt för sällan går på teater, men hah fick jag! Igår kväll såg jag och Pär Unga ScenkompanietsProjekt S. Var ganska nyfiken eftersom hade jag hört rykten om en ganska dräpande recension. Inget får mig så intresserad av en kulturyttring som en sågning. Dessutom har jag sett annat Unga Scenkompaniet har gjort och jag tycker ofta de gör intressanta saker.

Ni kanske tänker, vänta lite, har jag läst det här inlägget förr? Nej, det har ni inte, men när vi stod och väntade på att föreställningen skulle börja hör jag plötsligt ett rappt "Hej Ellen!" och vem står inte där om inte Linn Jung? Tror jag aldrig lyckats va på Wasa Teater utan att känna typ 50% av salen... Det är både tryggt och kvävande att va finlandssvensk. Hur som helst, Linn har också bloggat om pjäsen HÄR.

Först och främst: jag har liiite svårt för folk som spelar teater och scenkonst. Jag tycker det är liiiite krystat och pinsamt och många gånger jobbigt med ”teaterfolk”. Hör ihop med att jag har svårt för den där slags beräknade spralligheten som innebär att nån plötsligt kan brista ut i nån steppdans och lite musikalsång. Så att sätta mig på första parkett på en ganska intensiv och experimentell (vet inte alls vad som räknas som experimentellt inom teater men jag menar att det inte fanns en tydlig början och slut och inga kulisser eller egentlig rekvisita) är inte så tacksamt. Men där satt jag. Stel och obekväm. Tyckte visserligen det var lite jobbigt men hade ändå en övervägande bra upplevelse.

Projekt S har samlat in österbottniska och icke-österbottniska ungdomars berättelser och sammanställt dem till en föreställning. Det är inte feel good direkt alltså. Men den som gick runt och trodde att finländska kids har det bra idag så borde kanske byta sömnmedicin och vakna lite. Eller försätta sig i hypnos och frsöka komma ihåg själv hur det ar när alla känslor och intryck var upphöjda till tusen. Försök känna allt det i en samtid som är digital och skitsnabb och obarmhärtig, så tja. Jag tror ju inte Projekt S är underdrivet på nåt sätt.

pressbild från ungascenkompaniet.fi foto: jonas axberg

Det tog ett tag före jag riktigt kom in i berättartekniken, skådespelarna pratar ofta i mun på varann och avbryter och blandar repliker med upplästa fakta, sång och dans. Det här låter kanske riktigt wack men det funkade hur bra som helst efter att man kommit in i det. Trots att jag personligen föredrar ett visst avstånd mellan scen och publik förstår jag poängen i att det ska va in yo face och omöjligt att värja sig ifrån. För det är viktigt att vi lyssnar. Gillade dansinslagen jättemycket och hur skådisarna använde sina kroppar, det skulle jag säga va den största styrkan. Utöver det tyckte jag om hur pjäsen var skriven, jag tyckte det var ett smart sätt att väva in olika historier och ge liv åt så många olika slags ångest som inte har så mycket mer gemensamt än att de handlar om unga människor. Enda jag inte förstod var Skam-referenserna som kom mitt i, tyckte det var en ganska billig och onödig blinkning.

Det är en behjärtansvärd föreställning och kritiken som framförts av Recensenten på Lokaltidningen bestod bland annat av att det här inte skulle få unga att må bättre, att det blev för mycket elände. I call bullshit! Att få se historier man känner igen sig i, oavsettt hur tragiska de är, på scen tror jag hjälper de flesta. Jag förstod också att recensionen tyckte att man borde erbjuda nån slags lösning om man presenterar ett problem, vilket jag skulle hålla med om det handlade om politik, men nu är det här faktiskt teater och teater baserat på tonåringars upplevelser. Att begära att de tonåringarna, eller konstnärerna bakom teatern ska ha lösningar på de hör problemen är att begära mycket. Ett första steg är alltid att belysa problemen och det gör Projekt S. Förutom ångest är skam det övergirpande temat och om det finns två saker som mår bra av att pratas om så är det ångest och skam.

Projekt S är tydliga med att de har lånat historier även från utom-österbottniska ungdomar och det ser jag inte som ett problem. Även om en specifik historia inte hänt här, så händer det utan tvekan liknande saker, geografin är sist och slutligen ganska oväsentlig.

Jag hade älskat att se den här pjäsen på min skola när jag hade en skola. Köp in föreställningen ni som har makten att göra sånt och starta en diskussion i era skolor. Det är kanske inte en lösning, men det är ett steg på vägen.

Kulturkonsumenten vecka 40

Hur hinner/orkar folk med allt man ska? Jag har slutat ha hobbyer och signa upp mig på saker jag egentligen kanske skulle vilja va med i, bara för att jag vet att jag inte orkar. Ändå är det nästan alltid nåt som faller bort varje dag. Ibland är det bloggen, ibland är det dammsugningen, ganska ofta är det det sociala. Men kultur - det hinner man alltid med! Därför tycker jag vi kör en good old kulturkonsument. Jag har

läst

För ett par veckor sen lyssnade jag på en ungdomsroman, Min smala axlars längtan av Maria Frensborg, som jag tyckte väldigt mycket om, så den kunde jag tipsa om. Den är inte speciell på något sätt alls, en ganska generisk historia, men jag tyckte den var väldigt underhållande. Bra beskriven huvudperson och passande språk för den huvudpersonen. Lite som en female Bert, men bättre och mindre haha-rolig.

Annars läste jag Nya Norrland av Mats Jonsson här som senast. Shit alltså!!! Det är precis som Pär säger (han läser den atm): den är så bra så jag vill bara läsa små bitar i taget. Och så sa han också att Mats skriver om allt som Pär tänkt de senaste åren. Jag snor kallt de två sägningarna. Kanske Pär borde göra det här istället för mig? Eeeeh hur som helst Nya Norrland handlar om urbaniseringen av Sverige (kunde lika gärna vara här) och den allt mer döende glesbygd'n och författarens eget dåliga samvete för att vara en av dom som lämnade och avskyn gentemot det hippa urbana. Jättejättejättebra och igenkänning i nästan varje ruta. Läs det här bara:

Liv. Nötskal. Jag.

tittat på

bild från oppetarkiv.se

Faktiskt inte så mycket förutom Paradise Hotel ofc. Förra veckans parceremoni, ammiright?! Jag håller på med tredje säsongen av Unbreakable Kimmy Schmidt men jag blir uttråkad i varje scen Titus inte är med. Däremot är jag inte uttråkad en sekund när jag och Pär ser på Glappet. igen. Kanske en av de bästa serierna SVT ever producerat.

lyssnat på

[embed width=680 height=382 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/ClO8kdwEyPc/hqdefault.jpg?r=38507]http://youtu.be/ClO8kdwEyPc[/embed]Jag såg typ precis ut som Ebbot ser ut i klippet första gången jag såg den här covern på Die Mauer, min favoritlåt som tonåring. Fun fact: hade första raderna dvs Halt här får ingen passera, här kommer ingen förbi på dörren till mitt tonårsrum i urklippta tidningsbokstäver *punk* hehe. Jag tycker det här är the bomb, men vad ska man anant förvänta sig av Joy M'batha. Och speaking of Thåström; hans nya skiva som kom i fredags är en fem av femma, en fullpott, ett vänligt slag i solar plexus. Älskar Thåström ganska hejdlöst, tycker det är så fucking befriande att han åldrats med sån värdighet och inte blivit liksom... Mick Jagger. Nya skivan Centralmassivet hittar du HÄR på Spotty.

För övrigt är jag besatt av finska covern av Starman med Fredi: Muukalainen.

Instagram-favoriter

Instagram är min absolut mest använda och mest älskade app och det är väl knappast nån unik sak att känna. Tänkte tipsa om mina Instagramfavoriter just nu. Ni följer säekrt många av dem redan, men kanske hittar du nån ny. Har typ helt undvikit finandssvenska konton, inte som statement, men för att det blev så himla många och så fick jag panik när jag skulle börja rensa och jaja. Scrolla dessa konton...

När du vill vässa argumenten

@katarinawennstam

En av Sveriges skarpaste journalister och hjärnor som på ett lagom personligt och framför allt pedagogiskt och lätttillgängligt sätt förklarar patriarkala maktstrukturer. Bra både som första och tusende feministkonto att följa.

Bubblare:@chipsqueen

När du inte vet om du är nostalgisk eller edgy

@shesvague

Bara massa roliga och i viss mån inspirerande bilder från 90- och 00-talet. Mycket whale tails, strassapplikationer, breda slingor i håret och populärkulturella fenomen du hade glömt existerade en gång.

Bubblare:@popculturediedin2009

När du vill ha fashioninspo

@dinatokio

En av världens största modebloggare med den perfekt avslappnade och coola stilen. Älskar hur hon använder färger och silhuetter.

Bubblare:@palomija

När du vill ha sminkinspo

@killercolours

Viola är förutom skitsnygg även otroligt bra på läppstift, ägare till en väldigt söt hund (och katt!) och verkar ha sunda värderingar = hon lyssnar på Broder Daniel och är vegan. Mycket snygga vardagslooks och en del lite mer spejsade saker som detta ↑

Bubblare: @smulsex

När du vill ha tips på kulturfenomen

@konstkvinnor

Mycket bra intervjukonto som lyfter kvinnliga och ickebinära konstnärer, t ex Sara Vide Ericson som målat bildexemplet. Högt och lågt och garanterat att ge dig nån ny favoritkonstnär.

Bubblare: @nordfrancke

När du vill skratta högt

@1337likes

Ingen skräll kanske, men Tova bakom 1337likes är roligast i Sverige. Sparkar neråt, uppåt och alltid självdistanserat. God bless detta konto alltså, önskar bara hon var två miljoner gånger aktivare och postade jämt. Men som det är nu så är det gansak hög lägstanivå, så okej då.

Bubblare: @tidningenstarlet

När du vill ha matinspo

@zeinaskitchen

Bred, enkel och pedagogisk matbloggare som bjuder på vardagsmat från cirka hela världen. Allt som Zeina gör låter enkelt och framför allt gott. Lagar en del kött, men tillräcklgit sällan för att vegetarianer som jag ska orka hänga med.

Bubblare: @killmaterskan

När du vill ha inredningsinspo

@anotherblog.se

UnderbaraClaras syster som är färggladare och mer 60-tal än 20-tal. Jag blir inspirerad av allt som Anna gör, vare sig det är att plocka lingon i Jokkmokk, stå och posa på New Yorks gator eller fotografera stilleben. Sysslar mycket med mode-återvinning vilket alltid är bra.

Bubblare: @tegelbiten

När du vill se på fina saker

@lauracallaghanillustration

Supercool illustratör som gör superdetaljerade pastelldrömmar med tydlig flickrumsvibe. Känns som illustrationer från Veckorevyn på 80-talet, om Veckorevyn på 80-talet hade varit bra.

Bubblare:@stina_persson_illustration

Det var det! Förr har jag bl a tipsat om feta brudar med feta fashionsenses. Hoppas ni hittar nån ny favorit i alla fall eller tycker du jag har missat nån, vill du tipsa om ett jättebra konto - det kan vara ditt eget! Jag söker alltid efter nya konton att följa. Och följare! Ni hittar mig på @din.bff.ellen, komsi komsi! Alla är välkomna, utom DU ditt creepo som jag blockade idag. Jag skiter vad du tänder på, men mina selfies är inte till för din upphetsning TACK OCH HEJ!!!!

Alla bilder är från de länkarna.

Något lurt på gång!

En av de födelsedagspresenter jag tänkte ge åt mig själv är nåt jag velat ha länge. Tanken har grott i mig de senaste åren och 20:e maj skrev jag så här i bloggen angående saken:

Jag har velat ha en podd en längre tid men inte riktigt hittat formen. Visst, jag och Pär levererade ett avsnitt av nåt vi kallade Scener ur ettannat äktenskap (så jävla bra namn dock) men det blev aldrig nåt andra avsnitt pga ingen av oss orkade riktigt engagera oss för att göra det till en ordentligt podd med nåt intro och ett visuellt utseende och så. Men på samma gång jag skrev det där på bloggen så insåg jag ju att svaret på mina poddfunderingar hade legat rakt framför mina ögon hela tiden. Jag och Linnea skulle ju GIVETVIS podda tillsammans. Varför? Jo:

1. Vi tänker lika, men tycker kanske inte lika alla gånger

2. Linnea är en av de skarpaste hjärnorna around

3. Vi är intresserade av samma saker plus att vi redan på ganska så oregelbunden basis pratar om samhällsfenomen, bloggar och kultur.

Jag hade inte så stora förhoppningar om att det skulle bli nåt av hela grejen, men så skrev Linnea så här femte juni:

Wohoo!

Vi började fila på upplägg och teman och det gick sist och slutligen jäkligt snabbt för det var ganska självklart vad det skulle bli av det här. Jag bad Nikko ta lite bilder av mig, minns ni?

Sen tog vi sommarlov och semester och nu är det september och hög tid att börja lansera det här. Det verkar ju dessutom vara bra poddsäsong nu, så tii ba på ba. Riktigt än kommer inget avsnitt - men snart! Se det här som en trailer! Visst låter allt det här som nåt som redan borde finnas? Något lurt med Ellen & Linnea - er blivande favoritpodd! 

Blogglistan, a little too late

Jag bloggar för att: jag "alltid" gjort det. Tycker det är en bra form av övningsskrivande och det passar mig. Dessutom tycker jag om att ha ett forum att uttrycka alla mina tankar och åsikter, hur ogenomtänkta de än må va ibland.

Jag läser andra bloggar för att: nu under hösten, när jaktsäsongerna kommer i gång ringer det nästan oavbrutet i pappas telefon när man är där. Varje samtal går enligt samma manus; han går igenom var han suttit den dan, om han sett nåt, vad andra sett och sist och slutligen om de skjutit nåt och vad det var och hur det gick till. Jag vet inte hur många såna här samtal som sker varje söndag under höstterminen. Jag antar att det är med mitt bloggläsande som det är med pappas jaktsamtal.

Den första blogg jag läser på dagen: tja, det beror väl på lite vilken som kommer i vägen först.

Den här typen av blogg saknas: jag skulle tycka det var kul med en finlandssvensk Kissie (the early years). Nån som verkligen vågade va vulgär och kul och inte hade ängsligt God Smak. Jag tycker folk (inklusive mig själv) tar sig själv på så jääävla stort allvar hela tiden. Allt är så redigerat och professionellt och diplomatiskt och smakfullt. Det är ju trevligt så klart, men ibland önskar jag att det fanns nåt som skavde eller brände till lite.

Det här skrivs det för mycket av i bloggar: "för mycket" är väl bara en smaksak, men min smak säger mig att inlägg som clickbaitigt presenteras som nåt väldigt personligt och frispråkigt och sen bara är mikrad skåpmat borde förbjudas. Det är bara så fjantigt. Sen tycker faktiskt inte jag att alla samhällsdebatter eller alla tragedier som händer tjänar nåt på att alla måste uttrycka sin åsikt, speciellt inte när det igen ofta handlar om att mikra skåpmat. Kan du inte säga nåt som skulle vara lite eget eller nytt eller tillför nån slags krydda till potatismoset så tycker jag du lika gärna kan låta bli. För det är väl inte så att du mest bara känner ett behov av att bevisa vilken god människa du är? Du samlar väl inte guldstjärnor på betyget genom ställningstaganden? Nej, jag tänkte väl det. Jag vill absolut inte införa nån slags censur och jag tycker folk ska debattera, men att kämpa mot nåt slags gemensamt mål, t ex ett störtat patriarkat eller en postkapitalistisk tid handlar inte bara om att alltid ropa högst, det handlar också om att med en nick (t ex en länk till en bra debattartikel som uttrycker det du tycker) tyst ställa sig bakom.

Blogg eller vlogg: blogg, jag har inte riktigt kommit in i vlogg-världen ännu. Men ni verkar gilla mina små vloggningar ibland, så kanske det blir mer sånt framöver, who knows?

Atmosfären i den finlandssvenska bloggvärlden är just nu: småtrevlig men kanske lite falskt klingande ibland.

Det här tycker jag om sponsrat innehåll: det är som reklam är mest; när det är bra är det inspirerande, konsumentupplysande och ärligt och stör mig inte alls. När det är dåligt är det Merci-choklad och Cillit Bang och det är väl ingen som gillar.

Mitt mål med min blogg är: har inga såna mål. Fortsätta så länge det ger mig nåt.

En bloggare jag vill byta liv med för en dag: får väl säga Catzo, så vi får pröva på varandras katter lite. Annars tycker jag mest verkar obehagligt att byta liv med nån för en dag. Liksom vadå, ska jag hångla med Catzos fru, läsa Catzos dagbok och peta i Catzos näsa för att sen ba åka tillbaka till mitt eget liv? Blir ju bara jättekonstig stämning. Behöver mer info om detaljer kring livsverket före jag går med på nåt alls.

5 x tips

1.

Eva-Maria Koskinens kortfilm Vårfesten som finns på Yle Arenan HÄR. Det finns ett gäng andra kortfilmer på Arenan för tillfället, men jag tycker speciellt Vårfesten är värd att se. Det handlar liksom om 14 minuter så du kan se det nästa gång du lackar naglarna eller kokar potatis.

2.

Apolivas ekologiska rengöringsmousse för ansiktet. Finns på vissa svenska apotek (dom som heter Apoteket, fucking privatiseringsrally alltså, gör allt så invecklat) för ungefär 100 kr flaskan och är drygt som katten. Tar bort allt smink utan att lämna nån greasy eller torr känsla alls, bara en lätt rosendoft. Brukar bunkra upp med ett par flaskor varje gång jag åker till Sverige.

3.

Spellistan "instrumentella skrivgärilistan" på Spotify, HÄR finns den. Om ni hänger på de mer feministinriktade delarna av svenska internet så har ni knappast undgått alla gäri-grupper på Facebook, d v s icke-mansseparatisktiska forum där man kan disktuera sina intresseområden i en trygg och peppig miljö. Jag är t ex med i Skrivgäris, Litteraturgäris, Växtgäris och Inredningsgäris tror jag. Nej vänta, växtgäris är på instagram tror jag. Hur som helst. I Skrivgäris-gruppen hittade jag den här listan med instrumentell musik. Tanken är väl att det ska va bra att skriva till, men jag skriver helst till hiphop, men det är ju individuellt. Jag använder hur som helst listan att läsa till! Kan ej lyssna på musik med text när jag läser. Skitbra!

4.

Gift dig med nån som du ser cool ut på bild med. Man skulle ju kunna tro att vi har startat ett The Knife-liknande band här va? I verkligheten skulle vi till Forsby danslava på 30-årsfest. Jackan har jag för övrigt fått av styvmorsan, hon hade fyndat den på loppis och den är perfekt vaniljkrämigt gul.

5.

Nästa vecka på onsdag ska jag och Lungan i stormen-Pernilla prata bloggande på Pargas bibliotek klockan 17:00. Eventinformation hittar ni HÄR. Ni kan väl komma och lyssna? Och - känner jag nån i Pargas? Nån som vill typ dricka en öl efteråt eller så? Känner inte till Pargas alls, så om nån känner för att träffas och berätta om stadens historia från 1600-talet och framåt får den gärna göra det. Eller så hänger vi bara och pratar normala saker. Let me know!

Nu måste jag ögonblickligen lägga mig ner och dricka te eller nåt, är jättetrött efter igår trots att jag inte drack en droppe. Är också så där raspig i halsen som man blir när man försöker hålla upp en konversation över dansgolvsmusik.

Kulturkonsumenten vecka 34

På sistone har jag

LÄST

... finlandssvensk, ung poesi! Väldigt trevligt. Före ni skiter i de här två tipsen för att ni tror att ni inte kan läsa poesi eller inte fattar eller whatever folk brukar ha som orsak, så let me tell you: Trixet är att läsa poesi ungefär som man läser en tweet. Det är nån som försöker och i bästa fall lyckas uttrycka nåt allmänmänskligt och dujpt personligt i korta rader. Det är inte svårare.

Sinead Obreys Fågeltanken är en gotisk och tonårssvulstig liten bok, fylld med känslor och kroppar som gör ont. Det är desperat och dödsromantiskt och förbannat och äckligt och många gånger snyggt forumlerat.

Adrian Pereras White monkey golvade mig ganska hårt. Om Fågeltanken är svulstig är White monkey nästan sakligt berättad. Det handlar om klass och om rasism och det är bra och viktiga ämnen, men det som högg till mest är den ilskna och nästan motvilliga kärleksförklaringen till en mamma. Det är så precist skrivet, vet inte riktigt vad jag mer ska skriva. Det är _bra_.

TITTAT PÅ

bild från svt.se

Kortfimen Nattbarn som visades på SVT för ett par veckor sen hade jag tänkt skriva om eftersom det är det finaste jag sett på TV since Colin Firth friar på portugisiska i Love Actually. Tyvärr kan man inte se den på SVT play här insåg jag och eftersom jag inte vill uppmuntra nån att göra nåt olagligt (men jag heller inte bryr mig om ni gör det obvi) så tänkte jag tipsa om nåt man kan se lite mer lagligt, så länge man väntar på att snåljåpzrna på SVT öppnar upp Play för sina finlandssvenska neighbourinos.

Glow! Första säsongen finns på Netflix nu och jag har sett nästan hela. Tycker det är riktigt roligt och bra och päminner en del om Orange is the New Black, kanske för att Jenji Kohan finns med som executive producer (vad nu än sån gör). I handling påminner det inte alls om OITNB, Glow handlar om kvinnliga wrestlers på 80-talet, men stämningen är ganska likadan. Många intressanta kvinnokaraktärer och en lovable men svinig manlig chef. Plus för kul soundtrack och fantastiska åttiotalskläder <3333

LYSSNAT PÅ

Okej ska jag vara ärlig så har jag typ ENDAST lyssnat på den här skivan, klassisk musik från Ingmar Bergmans filmer. Vet inte vad det säger om mitt sinnestillstånd men det kanske bara sån jag är nu för tiden. Klassisk musik och poesi och snart går jag väl på opera och gråter som Julia Roberts i Pretty Woman. MEN OKEJ, för att ni inte ska helt förpassa mig till stofilskåpet så har jag gjort en playlist. För er. Jag har gjort en playlist åt er!

Tanken är att ni ska lyssna på DEN HÄR när ni cyklar genom stan till jobbet (förstår du inte namnet så får du fråga nån österbottning du känner). Och har du inte megalångt till jobbet räcker den till hemvägen också. Jag vill att du ska få känslan av att du är huvudrollen i en film och att du just fått ett bra besked och du nu är i scenen som ska symbolisera att du känner dig oövervinnerlig och energifylld som aldrig förr. Och vem vet, kanske du tar en extra runda runt stan på cykeln bara för att det är så jävla kul att cykla när det är lagom svalt och man har bra musik i lurarna. För det är det. Älskar allt med den här tiden på året. ALLT!

Boklistan

* Böcker för mig är: mitt största intresse. Att läsa dom och skriva dom och bara omge mig av böcker är det bästa jag vet.

* Just nu läser jag:Själarnas Ö av Johanna Holmström. En riktigt bra bok, nyutgiven och finlandssvensk. Igår läste jag Alternativet av Karolina Bång, en serieroman som var helt okej, men inte så bra som jag hade hoppats/förväntat mig. Sen lyssnade jag just klart Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld som ljudis. Det är en slags modern version av Stolthet och fördom. Den var inte så bra, men det jag slukar ju allt med Mr Darcy så.

* En perfekt läsplats är: läser oftast i sängen. Annars tycker jag om att läsa på tåg eller på café eller så klart utomhus på en filt sommartid.

* En bok alla borde läsa: så otroligt svår fråga, man skulle ju vilja namedroppa nån bok som fo sho skulle göra folk snällare men idk. Svårt att säga EN som skulle funka universellt. Tycker Liv Strömqvist serier är informativa och lätta att ta till sig, så kanske dom då. Huvudsaken är väl att man läser över huvudtaget. Jag tror man blir en snällare och goare människa ju mer man läser. Alltså är jag som storläsare RIKTI snäll och go förstås.

* Pappersbok eller e-bok: Pappersbok, men också ljudbok. Prenumererar på Nextory, tycker det har helt ok utbud. Hittills har jag inte känt mig utan att lyssna på.

* En bok jag kan läsa flera gånger om: har läst Vilhelm Mobergs Utvandrarna-svit fler gånger än jag minns. Brukar också läsa om rätt mycket ungdoms- och barnböcker när jag är sjuk/bakis/ångestriden. Tröstläsning kallar jag det.

* Min favoritförfattare: eeeeeh så jävla svår fråga, har ingen topplista på det sättet. Har ju så klart såna jag gillar mer, men ugh får lite panik av att nämna namn för tänk om jag glömmer nån viktig. Gillar så många och av så olika anledningar. För att nämna några nutida så: Sara Stridsberg, Kerstin Thorvall, Chimamanda Ngozi Adichie, Zadie Smith, James Frey, Jonas Hassen Khemiri, Nicole Krauss, Junot Diaz osv osv osv

* Det här skrivs det alltför lite böcker om: skulle tycka det var phett med en riktig arbetarlitteratur-revival, men det är väl kanske på gång redan? Annars skulle jag gärna se mer översatt litteratur från icke-engelskspråkiga ställen. Det har varit en stor och nyttig aha-upplevelse de gånger jag läst t ex Chinua Achebe (på tal om berörande böcker i nästa fråga, läs Allt går sönder) eller Yoko Ogawa och på nåt sätt fattar vilka rasistiska fördomar som ändå ligger nedärvda och djupt inlärda i mig. Som att jag inte fattat före jag läste Allt går sönder eller The housekeeper and the professor att det är EXAKT samma känslor under alla hudar, oavsett kontinent. Ni kanske tycker det är självklart, men grejen är att det tycker/tyckte jag också! Men förståelse är ju ingenting vi blir fullärda i, hur många mänskorättsorganisationer vi än gillar på Facebook.

* Den bok som berört mig mest är:I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist grät jag jetemycket till. Också Änklingen av Ray Kluun är en sån riktig tearjerker om man är ute efter sånt som är vackert och tragiskt. Båda två är skrivna av män som sörjer sina fruar, hmmmmm. Mig äger ingen av Åsa Lindeborg är ju också en classic i berörssammanhang. Och jag skulle va en hycklare om jag inte erkände att jag grät mig rödfläckig till The fault in our stars hehehehehe.

* I höst ser jag fram emot att läsa: mycket! Men det kommer jag knappast göra pga intensiv jobbhöst. Försöker hänga med i vad som ges ut, läser gärna recensioner och annat bokrelaterat. Men kommer så klart inte på en enda bok nu. Vet att Marian Keyes har ny på G och att Mats Jonssons nya serieroman kommer ut imorgon (Pär frågade efter den på bokhandeln idag). Och Helena Dahlgrens Orkidépojken! På hemmafronten tycker jag det kommer så sjukt mycket intressant i höst! Adrian Pereras White monkey, KuggesVad heter ångest på spanska?, Eva Frantz' Blå villan, Kjell Westös nya, Blaue Fraus Någon hatar oss igen, Martina Moliis-Mellbergs 7... SÅ MYCKET!!! What a fine time to be alive.