Eurovision 2017 - SEMI 2

Här är då mina kommentarer inför andra semin. Det här är ett mycket svagare startfält så ni som fortfarande är chockade att Finland inte gick vidare (varje år, varje år...) kan ju trösta er med att de kanske hade haft en större chans här. De tio med större rubrik är mina tippningar vem som går till final. Förra semin tippade jag sex av tio rätt. Inte bra, men det är ju det som är det fina med det här. Att det kan lite hur som helst.

1. Serbien: Tijana Bogićević In Too Deep

Jag tycker det här är en helt okej låt. Ganska catchy. Men jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga om det. Jag hoppas på ett fint scennummer. Tycker att den påminner om det svenska barnprogrammet Boktipsets signatur på sina ställen. Vet inte om det är bra eller dåligt. Tycker hennes smink i videon är uner all kritik men det är ju bara min åsikt.

2 Österrike: Nathan Trent Running On Air

Det här är ju min hatlåt nummer ett i år. Blir som ba riktigt provocerad av den här skiten. Det är typ min least favourite musikgenre nånsin. Glad och trallig pojke. Fy. Är dock rädd att folk kommer rösta på det här men snälla, om jag får bestämma, gör inte det.

3 Makedonien: Jana Burčeska Dance Alone

Den här gillar jag! Har gått och nynnat på den ett par veckor redan. Skulle nog bli förvånad om den gick och vann, men den måste nästan komma till final. Tycker den är bra blandning av klassisk schlager och modern danslåt. Kvällens första favorit.

4 Malta: Claudia Faniello Breathlessly

Powerballad med betoning på power. Och ballad. Jag är ganska lite smygsvag för sånt här, men det är inte riktigt tillräckligt bra för att mina Celine Dion-känsliga nackhår ska resa sig. Men ändå, lite mäktigt är det. Hoppas hon är lite mindre stel på scen än i videon, hon ser lite skitnödig ut där.

5 Rumänien: Ilinca och Alex Florea Yodel It!

Vad kan jag säga om det här som inte redan blivit sagt? Årets mesta bidrag, på gott och ont. Det är ju så otroligt smaklöst och dåligt och absurt på alla sätt och alldeles, alldeles... underbart. Räknar med att se det här på topp tio. Och jag kan inte låta bli att gilla det. Det är ju så. Det går inte att värja sig.

6 Nederländerna: O'G3NE Lights and Shadows

Det här ju the anti-dote till Rumäniens bidrag. Så snyggt och vackert och helt jävla själlöst. Det finns inget här som närmar sig hjärtat på mig heller. Låten kanske skulle vara okej som sjunde låt på en The Corrs-skiva från 98 men här - N.E.J. Enda bra med detta är att de är så satans snygga.

7 Ungern: Joci Pápai Origo

Först hatade jag den här låten men ju fler gånger jag lyssnar på den desto mer tycker jag om den. Den har nästan blivit en av mina favoriter här ikväll. Förutom rap-delen då som är helt horribel och ännu värre i scenversionen som finns på YT. 

8 Danmark: Anja Nissen Where I Am

Om jag skulle få bestämma skulle hon få en tolva bara för den där charmiga gluggen i tänderna <3333 Och det är här en av mina stora favoriter ikväll, låten är kanske ingen Euphoria, men tillräcklgit bra för att jag ska vilja yla med i refrängen. En storslagen ljushow på scen och jag är all aboard. Jeg kan nog godt lide denna eller vad det heter.

9 Irland: Brendan Murray Dying to Try

Väntar ju fortfarande på Irlands stora comeback. Det här är knappast it, men jag gillar det. Tycker väldigt mycket om hans röst och även om jag har svårt för glada och tralliga pojkar så gillar jag sorgsna små pojkar med gonbrynen så här ⁄.  .\ om ni försåtr vad jag menar.

10 San Marino: Valentina Monetta & Jimmie Wilson Spirit of the Night

Ritki B. De känns stressade låten igenom och refrängen existerar knappt. Jag orkar inte säga så mycket mer om den här låten, den är som inte ens rolig att hacka på :((((

11 Kroatien: Jacques Houdek My Friend

Spyreflex gånger 1000. Folk brukar gillar operainslag i ESC-låtar men det är inte min grej. Not at all. Andra saker som inte är min grej: rädda världen-tema, videor där man skriver ner lyricsen, "mjuka" "känslosamma" män med rockskägg, Albert Einstein-citat. Allt detta har den här låten. Alltså hatar jag den. 

12 Norge: JOWST feat. Aleksander Walmann Grab The Moment

Norge ba hmmm, Kygo har ju haft stora framgångar lately... Och så skickade dom nån off brand-version med en neonmördarmask. Jag skulle gärna tycka det här är bra men jag gör inte det. Jag hatar inte den på samma sätt som jag hatar t ex Österrike men jag tycker den är lame.

13 Schweiz: Timebelle Apollo

Snygg klänning (i videon iaf, hon kan ju se för fittig ut on stage, det får vi se). Och en ganska bra låt. Även om jag vid det här laget börjar bli så där eeeeh vi har hört det här 2 000 000 ggr redan i år. Dessutom känns det som att hon är en mindre imponerande sångerska än Danmark. Men helt okej. 

14 Vitryssland: NAVI Story of My Life

Mmm, Urban Outfitters-americana har finally kommit till Vitryssland. Och som vanligt när nån "trendig" genre ska presenteras i ESC så blir det överstylat och pinsamt, som när Lotta Engberg rakar sidecut. Jag kanske hade gillat låten lite bättre om den paketerats bättre men nu blir jag ba trött.

15 Bulgarien: Kristian Kostov Beautiful Mess

En till tandglugg! Och ett par till /. .\ -ögonbryn. Snygg video. Gullig pöjk. Men låten kunde varit lite bättre, även om den är långt ifrån nån av de sämsta ikväll. Den fastnar bara inte på mig. Går den vidare är det nog bara på rent och skärt charm-röster. Och det skulle ju inte vara första gången.

16 Litauen: Fusedmarc Rain of Revolution

Hon som sjunger ser cool ut även om hennes rörelsemönster känns lite spelat. Lite Scenkonst så där :---) Hon känns lite som nån som skulle beskriva sig själv som "sprallig", vilket är det värsta jag vet. Det enda som är värre än folk som är spralliga är folk som beskriver sig själva som spralliga. Låten? Tja, den är väl inte så bra den heller.

17 Estland: Koit Toome & Laura Verona

Jag vill ju gärna tycka om Estlands bidrag pga grannland och att alla har roliga namn där plus att de brukar kunna vara bra. Jag föröker verkligen lyssna på det här med ett leende på läpparna men plötsligt sitter jag och tänker på nåt annat. Inte ett bra tecken. Dessutom har de en sån där Laila Bagge-rockig image. Vilket jag så klart - hatar. Hatar allt.

18 Israel: Imri Ziv I feel alive

Ja, det var ju den här. Förutom att man så kalrt kan diskutera hur "opolitiskt" det är (ESC ska ju va opolitiskt, vad det ens betyder, för allt är väl för fan politik sist och slutligen?) att låta Israel tävla helt oifrågsatt men let's not get into Palestina-Israelfrågan nu. Låten lyfter aldrig men är HELT OKEJ. Har sagt helt okej way too many times nu.

Eurovision 2017 - SEMI 1

Jag har alltid varit ett stort ESC-fan. Så stort att jag nu fnyser åt Sevvans ESC-lista och så klart gör min egen grej, för jag har också alltid gjort allt för att vara så unik som möjligt. Förr, på den gamla goda tiden, gjorde jag alltid upp ambitiösa kommentars- och infoinlägg inför varje semifinal och final i ESC, men det är flera år sen jag orkat göra det.

Men på allmän begäran (tack Eva och Rosanna för att ni frågat varje år) så återkommer jag nu med konceptet. OBS!!! Orkar inte längre sitta och försöka tyda tjeckiska hemsidor för att få fram massa info om alla artister och jaag har inte heller följt med i "diskussionerna" speciellt mycket, så det här är rätt och slätt vad JAG tycker. Dom med tjock rubrik är dom jag tror kommer gå till final. Fy vad det är läskigt att gå ut med sånt, känns som att hela min trovärdighet står på spel.

Varsågoda, inför morgondagen, tisdagen:

SEMIFINAL ETT

1. Sverige: Robin Bengtsson I can't go on

Det här är väl Sveriges sämsta bidrag sen Las Vegas med Martin Stenmark. Jag tycker Robin är otroligt obehaglig, varför ler han inte, varför sjunger han inte bättre och varför ser han ut att höra hemma på en sitz på Hanken? Usch, blir riktigt riktigt illa mods av den här skiten. Ska jag bli rädd, ska jag bli arg, ska jag spy på det? Jag vet inte. 

2. Georgien: Tako Gachechiladze Keep the faith

Åh, jag har svårt för den här rädda världen-tematiken som VARJE år dyker upp. Det känns alltid som en uppsats skriven av en 13-åring med rubriken "Därför är fred bra". MEN, jag har inte alls svårt för Georgien i ESC, jag tycker om deras märkliga och lite gothiga (så goth det blir i ESC) bidrag. Hade den här låten haft en lite typ... tydligare uppbyggnad hade den varit kickass för jag gillar körerna och dramatiken. Men nu är den lite bättre än medel.

3. Australien: Isaiah Don't come easy

Det är bara en tidsfråga för Australien vinner Eurovision och så kommer puritaner som t ex jag tycka att det är lite fel för att HALLÅ, men okej. De skickar bra låtar varje år, men de väcker liksom ingenting hos mig. Inte i år heller. Snygg, men för snygg låt. Och på tal om snygg, herregud den här Isaiah!!!! OMG drooling. Det är okej, jag är kvinna så jag FÅR objektifiera. 

4. Albanien: Lindita World

En till som vill rädda världen här. Förutom att videon till den här låten obegriplig så vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Imponerande röst om den håller live. Kan inte komma ihåg nåt av låten en minut efter att den är över. Albanien går det väl  i och för sig aldrig direkt dåligt för i ESC men jag blir jätteuttråkad.

5. Belgien: Blanche City lights

Den här kanske vinner hela skiten. Även om jag inte vågar lägga mycket pengar på det pga folk älskar Italien av nån anledning. Men tycker det är liksom en bra låt punkt. Gillar rösten och gillar att det känns fräscht. Om den inte kommer till final äter jag upp min hatt. Men kom just på att det hänger rätt mycket av vad dom gör på scen också, det här känns som en typisk låt som kan dö på scen.

6. Montenegro: Slavko Kalezic Space

Eller kanske Montenegro sku ta och vinna hela skiten? Så lycklig jag skulle bli. Älskar den här bögbonanzan. Första gången jag känner mig typ vaken under den här semifinalen. SÅ HÄR ska ESC vara. 12 points!!!! Hoppas jag får dansa till den här många gånger i sommar.

7. Finland: Norma John Blackbird

Alltså förlåt men jag tycker det här är så trååååkigt. "Folk" (vet inte riktigt vem de här folken är) säger ju att det kommer gå bra för Finland i år, men idk. Jag kanske inte bara förstår det här men jag tycker det är en snoozefest. Men det kanske uppfattas som riktigt skönt och stilrent efter Montenegro och vinner på det? Vem vet. den är ju liksom inte dålig ba så inte min kopp schlager-te.

8. Azerbajdzjan: Dihaj Skeletons

Först trodde jag Azerbajdzjan skickat Snoop Dogg med Drop it like it's hot, men det här var ju också ganska bra. Känns modern och jag gillar Dihaj, hon är snygg och cool. Skulle vilja ha nåt riktigt överraskande moment ännu, så det blir inte en full tolva men ändå. Bra skit. Eller helt okej skit iaf. 

9. Portugal: Salvador Sobral Amar Pelos Dois

Här smälter jag. Jag brukar ganska ofta ha Portugal som guilty pleasure, men det här behöver man ju int ens känna sig guilty över. Så satans gullo!!!! Skulle de här quirksen kännas bara en gnutta mer spelade skulle jag spy, men nu är det just enough. Plus att jag har ett brasilienskt ex att skylla/tacka för att jag är jättesvag för portugisiska, tycker det är världens vackraste språk. Australiens Isaiah, släng dig i väggen! Rodnar av den här låten, så förtjust blir jag. 12 poäng här också vad fan. Hoppas det här vinner så jag får se hans min då.

10. Grekland: Demy - This is love

Glömde bort att det här var Grekland för en stund, vilket är BRAAAA eftersom dom de senaste femton åren skickat samma maskinproducerade låt varje år. Det här är inte jättebra, det är ganska meh, men det är i alla fall nåt annat än vad jag väntade mig. Till final går dom ju självklart för det är ju Grekland.

11. Polen: Kasia Mos Flashlight

Aaah, good old överspelad ESC-dramatik. Det är åtminstone 100 procent varje sekund här alltså. Liv och död. Mycket wailande. Kanske den tydligast influerade av förra årets vinnare. Men nej tyvärr Polen, ni vinner inte. Det är ju ingen låt bakom alla gester?!

12. Moldavien: Sunstroke project Hey mamma!

Moldavien skickar sin största export någonsin - Epic saxophone guy - igen. Kul! Alla älskar väl honom. Kan inte bestämma mig om den här låten är bättre eller sämre än Sunstroke projects förra låt, men den känns i alla fall lite cleanare. Jag kommer alltid heja lite på Moldavien för Vlaicus skull och det gör jag nu också. Och det är faktiskt en helt okej låt!

13. Island: Svala Paper

Bra! Det här är bra! Det känns dock lite överstylat, på det där sättet som när Eurovision ska va "hippt" plötsligt. Lite samma som Belgien. Det här påminner jättemycket om nån annan låt, typ från radio, men kommer inte på vilken. Hjälp? Men bra.

14. Tjeckien: Martina Bárta My turn

Varför kan inget va riktigt dåligt?! Allt är ba mellanmjölk och jag har så svårt att skilja låtarna från varandra. Det här så där fint och hon är riktigt snygg och hon har charmig accent och låten är bra men det lyfter kanske inte och ja, vad ska jag säga? Det är okej.

15. Cypern: Hovig Gravity

Nämen, Robin Bengtsson cypriotiske kusin. Det här är totalt ointressant för mig. Tycker Hovig också utstrålar nåt litet obehag och låten är för svag för att rädda min första instinkt av att spy lite i munnen. Jag har så svårt för de här unga kostymkillarna straight outta Hankens festkommitté. Orkar inte. Förlåt för två blows att Hanken i samma inlägg men ni vet vad jag menar.

16. Armenien: Artsvik Fly with me

Jag tycker om när det är lite udda och det är det här, så jag tycker om det här. Ganska mycket faktiskt. Vinner det här? Kanske. Jag skulle varken sörja eller bli förvånad. Snygg video också! Nej, det här är riktigt bra. Wohoo!

17. Slovenien: Omar Naber On my way

Ja, det var ju pisspausen då. Falsk sång och jättetråkigt och tja. Inte så mer än så. Förutom att han också är en sån där "skön snubbe" i kostym. Ugh. Jag vill dock inte spy när jag ser honom för jag tycker lite synd om honom pga så dålig låt och det är tydlgit att han utstrålar att han aldrig fått va med i coola gänget :´-(

18. Lettland: Triana Park Line

Om trummisen klipper av sig manbunen kan jag tänka mig rösta på det här. Kan vi inte bara kollektivt ta varandra i händerna och gå vidare från manbunen nu? OKEJ?! Hur som helst, också en ganska modern och fräsch låt. Men är det en scenlåt, är det en ESC-låt? Jag vet inte. Men jag vet inte om det är relevant längre.

Laidasta laitaan

I vårvintras var jag med i ett fotoprojekt som heter Laidasta laitaan. Ni ba, du? Fota? Nej tack! Och ni har rätt, jag är ingen fotograf (se bilder nedan).

Det är vad jag tänker på som "Nikkos klass", men som egentligen heter sista års studeranden på Yrkeshögskolan Novias fotolinje som fotograferat Finlands yttre gränser, alltså de rent geografiska. Det här projektet skulle utmynna till en bok och i den boken ville de ha dikter och det är HÄR jag nästlat mig in som en liten snok. Jag var inte heller modell, vilket jag förstååår skulle va er första gissning. Det är ju Finland 100 år i år om nu nån utomjording skulle ha missat det, så boken är en lite lågmäld hyllning till naturen i Finland om inte annat. Visst är boken fin?! OBS jag har råkat spilla lite kaffe på mitt ex.

Boken är logiskt nog indelad i öst, väst, syd och norr och till varje väderstreck har jag skrivit två dikter på svenska och min kompis Jonne har skrivit två på finska. Vi har försökt samarbeta så att dikterna beror lite samma teman och så valde vi en Kalevalameter-liknande form på dikterna, så att de skulle känns enhetliga. Plus att Kalevala Finland blablabla you get it. Det här är en av dikterna till öster.

I ärlighetens namn förstår jag inte så mycket av Jonnes dikter pga min finska existerar knappt, men de seeeer fina ut. Plus att jag har så pass mycket förtroende för Jonne att jag litar på att innehållet är lika fint. Han är en av de smartaste och mest empatiska människor jag känner, två egenskaper som är bra vid poesiskrivning.

Asfina foton är det ju förstås boken igenom. Sådär så man blir sugen på att åka dit, men ändå inte turistbroschyriska. Dessutom är vyerna boken igenom nästan grafiska eller vad fan jag ska säga. Skitskönt för ögonen att titta på.

En till dikt signerad den store poeten ES, den här är till syd-kapitlet.

Egentligen är det Nikkos fel med kaffefläcken för han knuffade till mig när jag satt med kaffe + bok.

Grejen är den att imorgon, fredag så är det vernissage för utställningen som hör till boken på Tobaksmagasinet här i Jtown. Jag kommer va där! Jonne kommer va där! Fotograferna kommer va där! Jag har aldrig varit delaktig i en vernissage förr, så det känns ju lite kul. Utställningen (där några av sikterna figurerar också!) kommer att hänga där i princip hela maj. Inte för att blow my own horn eller nåt, men jag är ganska nöjd med min insats och skulle gärna se att ni alla i hela världen ser den här utställningen. Jag vet att poesi på en fredagkväll kanske känns lite *snark* men ni kan ju trösta er med att det oftast brukar finnas snacks på vernissager. TACK Å HEJ!!!

Ja, öh, klockan sex börjar det.

Önskeinlägg: De fem bästa filmerna jag sett

Det här var en av önskerubrikerna och kändes som den enklaste att börja med. OBS, kändes, imperfekt form, för det är ju sist och slutligen skitsvårt att pinpointa de fem bästa filmerna man vet. Men jag tänkte göra så här: jag presenterar nu fem filmer jag kan se om och om igen och så får ni komma ihåg att det här inte är nån absolut skriven i sten-lista. Men det kanske ni tänker på även utan förmaning, jaja, enough med neuroser. FEM FILMER JAG ÄLSKAR:

♥ TITANIC

Det här är den första filmen jag kommer att tänka på när nån säger favoritfilm. Den kom ut när jag i en formativ ålder, jag var 10 och såg den tre gånger på bio. Blev, precis som hela min generation, blixtförälskad i Jack Dawson och köpte kolstift och ritade nakna ladies på soffor och ville gärna gå runt med teckningar i en läderpärm. Hehehe. Men än idag så älskar jag hela filmen, ser den åtminstone en gång i året. Det är ju en tacksam bakgrund att berätta en rätt så klassisk kärlekshistoria emot, minus Jack & Rose så har det ju hänt på riktigt och det är tragiskt på ett sätt som man inte kan skaka av sig. Den är storslagen, romantisk och snyftig, tre av mina bästa filmegenskaper.

♥ FANNY & ALEXANDER

Jag är annars lite för otålig och för ointresserad av film för att "förstå" the wonder of Ingmar Bergman, men jag ä-l-s-k-a-r Fanny och Alexander. Tycker om persongalleriet och allt det där mystiska och hemska som hänger över hela filmen. Det bästa med hela filmen, eller i alla fall topp tre är ju Stina Ekblad som Ismael. Alltså shiiiit, scenerna med henne blows me away varje gång. Gör dig själv en tjänst och se den här nästa gång det lackar mot jul och du har tre timmar över, det är ju nämligen julfilmernas julfilm.

♥ BROARNA I MADISON COUNTY

Jag börjar gråta bara av den här bilden alltså. Ska du se den här (vilket du absolut ska) ska du ladda upp med näsdukar och antagligen vätskeersättning, för när du är färdig gråten kommer du va uttorkad. Kanske den mest romantiska film nånsin men den är inte svulstig alls. Den är snarare dammig och liten och vardaglig. Just i det ligger dess genialitet också. Dessutom med Meryl Streep och Clint Eastwood i huvudrollerna. Det kan inte bli mycket bättre. Måste se om den snart känner jag nu.

♥ MEAN GIRLS

En film som knappast behöver nån närmare presentation (för att Titanic är så indie LOL). En modern klassiker som lyckas både vara skitrolig, feministisk och full med one-liners. Alla har väl nån gång citerat nåt ur filmen? Tycker det här är Tina Feys greatest moment och jag hoppas ännu på LiLos comeback. Jag och Nikko brukar se den här tillsammans och tävla om att pricka in flest repliker. Gretchen Wieners är min favorit i filmen, vilken är din?

♥ FUCKING ÅMÅL

Den sannaste, finaste och mest hjärtevärmande tonårshistorien ever told på bio. Det här är också en film som jag minns som en stor upplevelse när jag såg den på bio som 11-12åring nånting. Ville va Agnes så jävla mycket. Lånade samma upplaga av Edith Södergrans dikter som Agnes läser på bibban och kände mig en steg närmre. När jag och Pär blev ihop och han nångång jämförde oss med Elin och Agnes (jag var Elin <333) så visste jag att detta är människan jag är menad att leva med för resten av livet. Håller så jävla hårt än idag, även om den är ett gudasänd tidskapsel från nittiotalet. Och soundtracket!!! Tack för att du gav mig Broder Daniel, Lukas Moodysson.

Det var dom fem bästa filmerna jag kom på just nu och jag tror faktiskt den här listan klarar både en och två granskningar. Ett par filmer jag känner jag måste nämna men som inte kom med av olika anledningar: Romeo + Juliet, Cidade de Deus, Lejonkungen, Utvandrarna och Almost Famous. Känner mig ändå nöjd med mitt urval. Kan ju inte påstå att det är en speciellt varierad lista, jag gillar vad jag gillar. Kärlek, tonåringar och episka berättelser. Har ni filmtips ni tror jag skulle gilla? Tipsa gärna!

bildkällor: 1, 2, 3, 4, 5

Kulturkonsumenten vecka 17

Hej hej länge sen sist bla bla bla, nu kör vi. Den senaste veckan har jag

lyssnat på:

Burning Hearts nya låt Bodies as battlefields. Tycker den är precis så bra som jag hoppades den skulle va. En hit liksom. Dessutom älskar jag Jessikas röst.  HÄR kan du lyssna på den på Spotty och HÄR är den också  isällskap av fyra andra bra låtar i en litenliten kulturkonsumentslista. Inga konstigheter.

läst:

Fantastiska, fantastiska Spleenish av Ulla Donner. Tro mig när jag säger att hypen håller. Så jävla fin och rolig och mitt i prick. Skulle vilja va kompis med Ulla.

tittat på:

Får inte inklistrat nåt klipp här men WHATEVER här är en bild av katterna istället.

Förutom alla tusen serier jag räknade upp i förra inlägget så har jag och Pär nu kollat klart på Please like me. SOM JAG GRÄT TILL SISTA AVSNITTEN!!!! Please like me är på riktigt nåt av det bästa jag sett på teve nånsin. Det är roligt och sorgligt och trovärdigt och snällt och quirky utan att bli för mycket och jag älskar alla karaktärer så himla mycket men kanske mest Josh pappa och Hannah. Har ni sett det? Kan vi prata om det? Det har fått mig att vilja A) skaffa hund B) göra fancy mat varje dag C) flytta till Brisbane.

Jag ska bli en bättre bloggare den här veckan, jag lovar. Har ni förresten nån önskerubrik? Alltså vad som helst. Ge mig en rubrik så skriver jag. Annars fortsätter vi som vanligt.

Livet (och TVn) segrar!

Det har gått en hel vecka sen jag senast bloggade och egentligen orkar jag inte blogga nåt vidare nu heller. Jag, som gått runt och skrytit om att jag aldrig haft magafari i mitt vuxna liv drabbades av just magafari i påskas och trodde jag skulle dö. Lagom tills att jag börajde inta fast föda och hållas på benen igen insjuknade min bättre hälft och så här i efterhand vet jag inte vad som är värre: att själv vara magsjuk eller se/höra nån annan vaa det och inte kunna göra nåt åt saken. Jag kan också glädjande berätta att NU har jag och Pär sett alla, jag menar _ALLA_ sidor hos varann och jag tror det kommer hålla det här.

Igår "mjukstartade" jag mitt liv post-magafari med att åka till Vasa och banda en grej som kommer sändas snart. Det tog ~sex timmar. Va på bristningsgränsen. Kom hem, möttes av en mycket ynklig och magsjuk Pär och ett hem i stort behöv av skurning/vädring/städning. Insåg att jag hade fått ögoninflammation i ena ögat. Brast. Nej, nite riktigt, men allt känns lite kaos.

På tal om att banda in saker: JAG GLÖMDE JU HELT BORT ATT PUFFA DE EUROVISA HÄR!!!! Jag var ju med på tv i lördags! Men, vi lever ju inte för inte i den digitala tiden, så mitt (och de två andra) avsnitt finns så klart på Arenan! Kan ni som snälla se på det? TACK!

Vill ni ha annat att titta på så är jag full av tips efter influensa + påskledighet + magafari. jag har inte gjort annat än kollat tv. Här är vad jag sett med tillhörande 0-5 betyg:

Big Little Lies ••••• (bara sktibra helt enkelt, otroliga skådisar, älskar Nicole Kidman och Alexander Skarsgård-kombon - alltså nite som tv-par men tycker de är så sjukt bra. Och har Reese Whiterspoon, hon har alltid stört mig men tycker hon gör en otroligt bra roll här)

Chewing Gum ••• (lite väl skruvat, men vissa poänger)

Insecure •••• (snygg, smart och rätt rolig serie)

Girls säsong 6 ••••• (tyckte sista avsnittet kändes onödigt, hade gärna fått sluta efter andra sista, men trots det så tycker jag sista säsongen har varit så jääävla bra. ÄLSKADE förresten ihjäl mig på att Aidy Bryant, som spelade Shosh' chef fick till det med Ray!!! Att det fick va en, om än aldrig så liten, love story med en tjock människa involverad, utan att det ens kommenteras eller görs till en grej. Vet ni hur ofta det händer? ALDRIG!!!!!!)

13 reasons why •••• (nya hitserien, borde enligt alla regler, älska det, men är ännu lite tveksam så inte full femma)

Tja, jag tror faktiskt inte jag orkar orda så mycket mer idag. Ville bara säga att jag lever. Och ser på tv, tydligen. Imorgon ska jag städa hela lägenheten och vädra ut allt vad magafari heter och då, då börajr mitt nya liv! Jag kanske bloggar mera då.

Mina bästa poddar

Hej hej. Jag ligger i sängen med feber och asjobbig hosta. Det känns som rakblad i halsen. Utanför fönstret lyser vårsolen på ett lockande sätt. Jag skulle gärna gå ut och fånga solskenet men istället ligger jag som ett lungsjukt barn (Skorpan i Bröderna Lejonhjärta) och längtande tittar ut på livet som pågår på andra sidan fönstret medan jag själv ligger och dricker honungsvatten.

Jag hade tänkt lista mina favoritpoddar så där väldigt ambitiöst sätt och skriva en längre förklaring till dem men orkar inte för det var tyngre än vad jag trodde att blogga just nu. Men här följer en enkel lista på poddar jag lyssnar på och uppskattar just nu, orkar inte ens länka, det är ju bara att söka upp på ditt podcast-program på mobilen ändå:

Mellan Raderna med Jihde & Öhman - bra, ickepretto men vasst samtal om böcker

Henriksson & Hietanen - också bokpodd, tar upp både nya och äldre böcker

My dad wrote a porno - otroligt rolig podcast där en pappas erotiska roman läes högt och dissikeras

Fredrik & Filip Podcast - helt ostyrda (?) samtal med F&F och det är babbligt, anekdotigt och roligt

Stil i P1 - helnördigt om modefenomen och trender, den enda modepodden du behöver

En varg söker sin pod - samtal om aktuella populärkulturella och politiska fenomen, roligt och klokt

S-town - min nyaste förälskelse, det är true crime i amerikanska södern, gjort av dom bakom Serial

+ nåt avsnitt av This American Life, Värvet när det är nån extra intressant gäst, och olika P1 och P3-dokumentärer ibland. Har ni tips på bra podcasts? Mejla mig gärna på blablabla, skämta ba, det räcker att kommentera detta inlägg här. Nu måste jag lägga mig ner. Sniff.

PS Det omänskligt tragiska och barbariska att utvisa människor på det sättet, eller vilka sätt som helst, som hände igår. Vi måste prata om det sen.

Kultukonsumenten vecka 13

Hej hej helgfirare. Jag hoppas ni har det bra, jag mår lite svajigt, inte bra den här vanliga identitetskrisen som varit min personlighet det senaste halvåret utan också typ febrig. Tung i huvudet och retlig i halsen. Igår hade jag också ordentlig krapula för första gången på vad som känns som väldigt länge. Det var precis lika jobbigt som jag minns det. Så here goes veckan kulturkonsument, kanske det får bli nåt slags standardupplägg om söndagarna? Kanske, vi får se. Jag har i alla fall fall:

tittat på:

[embed width=580 height=326 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/D5hXLfIkbVo/hqdefault.jpg?r=48521]http://www.youtube.com/watch?v=D5hXLfIkbVo[/embed]

Olive Kitteridge. Fick tipset av min filmvetarkompis Sawandi när jag bad om icke-angstiga serier att fly in i och det var ett väldigt bra tips. Olive Kitteridge är en miniserie i fyra delar som berättar läraren Olives liv. Otroligt välgjort, otroligt vackert filmat och liksom drabbande, trots att det är ett helt vanligt liv som berättas. Älskar också Frances McDormand som spelar titelrollen, hon är alltid lika bra. Rolig grej är att Martha Wainwright gör en liten roll också som en lite ledsen pianist. Tänkte klippa in en trailer för serien, men valde introt istället, det är så hjärtskärande vackert och säger ändå en del om serien. Olive Kitteridge finns på HBO Nordic.

Annars har ju en säsong av Vem bor här? börjat och det är ju typ världens smartaste tv-program så se på det på SVT!

lyssnat på:

Okej, egentligen har jag mest lyssnar på Iiris Viljanen, för hon spelade på AE igår och det var tammefan nåt av det bästa jag sett där på scen nånsin. Pär har tjatat om skivan Mercedes i nån månad här nu, men jag har inte riktigt fastnat för det. Men igår, alltså det var kalla kårar. Grät mascaratunga tårar till titelnlåten Mercedes, som handlar om en död katt. Hits too close to home, försökte säga åt Iiris efteråt hur vacker jag tyckte den var, men började gråta igen och fick gå därifrån. Skulle klassa det som ett 7/10 första intryck gjort av mig, heh.

Förutom vackert pianospel har jag så klart lyssnat och älskat Kendrick Lamars nya singel. Det här kommer bli mitt nya egentligen-för-hög-volym-i-hörlurarna-anthem. Det är så jag jobbar upp nåt slags självförtroende.

[embed width=580 height=326 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/tvTRZJ-4EyI/hqdefault.jpg?r=17668]http://www.youtube.com/watch?v=tvTRZJ-4EyI[/embed]

läst:

Den här delen är ett samarbete med Förlaget OBS OBS.

Jag fick Hannah Lutz debut Vildsvin skickat åt mig från Förlaget här för ett par veckor sen och sen dess har den, tack vare sitt mycket trevliga och lilla format varit med mig till Umeå, London och nu senast en sväng till Böle. Den är verkligen fördedömligt gullig och snygg, nästan lite gammeldags utformad. Smakfull liksom. I alla fall, jag och vildsvinen har rest tillsammans en hel del, men först idag, inom hemmets fyra väggar läste jag den. Det tog inte alls länge så här sitter jag nu.

Det var nån viktig fotbollsmatch Pär ville se under vår egentliga middagstid så jag bestämde mig för att läsa som sällskap istället. OBS är verkligen inte bitter, tycker det är skönt att slippa prata ibland. Så jag läste Vildsvin medan jag åt mitt ris och mina grönsaker.

Vildsvin handlar om en liten by i Småland och om några av människorna i den lilla byn. Och om vildsvinen som stryker omkring byn i flock, gräver upp åkrar och förstör gräsmattor, som nåt slags symboliskt hot från omvärlden. Jag tyckte om den suggestiva stämningen i den, jag tyckte om den sparsmakade stilen och jag tyckte om persongalleriet. Däremot vet jag inte riktigt vad jag ska säga mer om själva handlingen, kanske är det för att boken var så liten och kort som jag läste den mer som poesi än som en roman? Fun fact: den utspelar sig alltså i närheten av Tingsryd, som är Pärs hoods och Lutz namedroppar också mitt favoritvaruhus nånsin som ligger just i Tingsryd - Börjes. Ett unikum jag hade turen att besöka i somras. På Börjes kostar kaffet ännu 1,50 kr. Bara en sån sak. 

Jag tycker ni alla fall gott kan lägga ett Friends-avsnitt eller två på att läsa den här lilla (alltså den är verkligen liten, men känner att jag eventuellt överanvänder adjektivet) pärlan. Och om ni vill ha boken, så ger jag bort ett extra ex på min Insta i utbyte mot en liten (hehe) komplimang. Bekräftelsebehov & böcker - det är jag det!

upplevt:

En liten extra kategori och kanske fräckt när jag är så här partisk, men alla ni som har vägarna förbi Vasa Konsthall inom april, gå in och titta på Nikkos klass examensutställning. Speciellt Nikkos grejer är aaaasbra. Så klart, hehe. Nej men också bortsett från vår vänskap så är hans arbete the bomb. så stolt <3333 Vernissagen för den här utställningen är också indirekt orsak till att jag hade krapula igår. Utställningen heter På väg/matkalla och hänger som sagt hela april. Det är gratis också så sluta försöka hitta på ursäkter. Jag vinner ingenting på att promota det här, jag vill bara att folk ska se vilka fina, smarta, talngfulla vänner jag har.

Nu ska nog jag prova febern. Wish me luck.

Kulturkonsumenten

Kulturkonsumenten har nästan blivit ett stående inslag i min blogg men bara nästan för om jag säger att det har blivit det så är den här kategorin bound to dö här och nu. Vet inte varför men så funkar det. Okej, senaste tiden har jag

LÄST:

Stoner av John Williams. Men som vanligt när jag säger läst så menar jag egentligen lyssnat på, ljudböcker har verkligen räddat min lässtatistik detta året. Först hade jag så svårt att komma in i berättelser på det här sättet, men nu älskar jag det. Stoner handlar inte om en medelklasskid med skön attityd och Bob Marley-tröja (även om jag hade läst den boken med), utan om William Stoner, en bondpöjk gone litteraturprofessor och hans ofta ganska ångestfyllda liv. Ganska klassisk Amerikansk Roman, if u know what I mean. Stoner kom ut på 60-talet första gången, men ingen brydde sig till typ för ett par år sen när nån hitta den och ba SHIT vilken bok. Och den är nog ganska bra. Plus att det är Björn Granath (Madickens pappa, RIP) som läser den så det blir extra mysigt att gå och handla potatis med Stoner i lurarna.

SETT PÅ:

Är jag sist på bollen här? Jag brukar vara det, förutom när det gäller Skam där jag var fucking frontline men det är en annan debatt, men here goes i alla fall. Jag och Pär har nyligen sett klart första säsongen av Please Like Me och jag älskar det <3. PLM är en australiensisk sitcom (fast inte haha-rolig, obs) och den är helt enkelt jättebra och ganska quirky, men inte på det där amerikanska sättet sitcoms är quirky utan på ett mer avslappnat, realistiskt sätt. Huvudpersonen Josh påminner lite om Hannah i Girls, gnällig och självcentrerad men ändå likeable. Överhuvudtaget påminner formatet en del om Girls, det är liksom en sitcom, men mer allvarlig och han som spelar huvudrollen skriver också serien. Men sen kanske man inte ska dra några fler paralleller mellan de båda, PLM har en värme jag inte upplevt hos Girls, t ex. Finns på Netflix, bara att se.

LYSSNAT PÅ:

Drakes More life. Så klart.

Blejk, fejt och på TV!

För nån månad eller två kanske skrev jag att jag hade fått ett mejl som fick mig att skrika rakt ut. Det var Eva Frantz som skickade och frågade om jag ville vara med i De Eurovisa. Att på teve få kommentera Eurovision-bidrag är typ allt jag nånsin velat i livet, så jag skrek JAAAAA! och mejlade sen ett lite mer behärskat ja tack! till svar.

Det har sen dess varit hemligt, ända tills idag då när jag såg att De Eurovisa hade announcat årets gästlista. Och där hittar ni yours blejka, fejta och fab:a truly. Så nu vill jag ropa det från hustaken!

Lite läskigt är det ju så klart, för jag känner mig som så ofta i nya sammanhang att jag lurat in mig på nåt sätt, att jag är en katt bland hermelinerna eller om ni så vill; en selfie bland pressbilderna. Men vad fan, om det är nåt jag är bra på så är det att vara elak och rolig när jag kommenterar Eurovision. Det har till och med föreslagits i min kompiskrets att Yle borde ha ett tredje ljudspår under Eurovision-kvällarna förutom "svenska" och "finska" som skulle heta "bitchy" och vara jag som pratar. Så kanske det då nästa år, Yle?

Men vi börjar med De Eurovisa, wohoo!