Hej hej helgfirare. Jag hoppas ni har det bra, jag mår lite svajigt, inte bra den här vanliga identitetskrisen som varit min personlighet det senaste halvåret utan också typ febrig. Tung i huvudet och retlig i halsen. Igår hade jag också ordentlig krapula för första gången på vad som känns som väldigt länge. Det var precis lika jobbigt som jag minns det. Så here goes veckan kulturkonsument, kanske det får bli nåt slags standardupplägg om söndagarna? Kanske, vi får se. Jag har i alla fall fall:
tittat på:
[embed width=580 height=326 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/D5hXLfIkbVo/hqdefault.jpg?r=48521]http://www.youtube.com/watch?v=D5hXLfIkbVo[/embed]
Olive Kitteridge. Fick tipset av min filmvetarkompis Sawandi när jag bad om icke-angstiga serier att fly in i och det var ett väldigt bra tips. Olive Kitteridge är en miniserie i fyra delar som berättar läraren Olives liv. Otroligt välgjort, otroligt vackert filmat och liksom drabbande, trots att det är ett helt vanligt liv som berättas. Älskar också Frances McDormand som spelar titelrollen, hon är alltid lika bra. Rolig grej är att Martha Wainwright gör en liten roll också som en lite ledsen pianist. Tänkte klippa in en trailer för serien, men valde introt istället, det är så hjärtskärande vackert och säger ändå en del om serien. Olive Kitteridge finns på HBO Nordic.
Annars har ju en säsong av Vem bor här? börjat och det är ju typ världens smartaste tv-program så se på det på SVT!
lyssnat på:
Okej, egentligen har jag mest lyssnar på Iiris Viljanen, för hon spelade på AE igår och det var tammefan nåt av det bästa jag sett där på scen nånsin. Pär har tjatat om skivan Mercedes i nån månad här nu, men jag har inte riktigt fastnat för det. Men igår, alltså det var kalla kårar. Grät mascaratunga tårar till titelnlåten Mercedes, som handlar om en död katt. Hits too close to home, försökte säga åt Iiris efteråt hur vacker jag tyckte den var, men började gråta igen och fick gå därifrån. Skulle klassa det som ett 7/10 första intryck gjort av mig, heh.
Förutom vackert pianospel har jag så klart lyssnat och älskat Kendrick Lamars nya singel. Det här kommer bli mitt nya egentligen-för-hög-volym-i-hörlurarna-anthem. Det är så jag jobbar upp nåt slags självförtroende.
[embed width=580 height=326 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/tvTRZJ-4EyI/hqdefault.jpg?r=17668]http://www.youtube.com/watch?v=tvTRZJ-4EyI[/embed]
läst:
Den här delen är ett samarbete med Förlaget OBS OBS.
Jag fick Hannah Lutz debut Vildsvin skickat åt mig från Förlaget här för ett par veckor sen och sen dess har den, tack vare sitt mycket trevliga och lilla format varit med mig till Umeå, London och nu senast en sväng till Böle. Den är verkligen fördedömligt gullig och snygg, nästan lite gammeldags utformad. Smakfull liksom. I alla fall, jag och vildsvinen har rest tillsammans en hel del, men först idag, inom hemmets fyra väggar läste jag den. Det tog inte alls länge så här sitter jag nu.
Det var nån viktig fotbollsmatch Pär ville se under vår egentliga middagstid så jag bestämde mig för att läsa som sällskap istället. OBS är verkligen inte bitter, tycker det är skönt att slippa prata ibland. Så jag läste Vildsvin medan jag åt mitt ris och mina grönsaker.
Vildsvin handlar om en liten by i Småland och om några av människorna i den lilla byn. Och om vildsvinen som stryker omkring byn i flock, gräver upp åkrar och förstör gräsmattor, som nåt slags symboliskt hot från omvärlden. Jag tyckte om den suggestiva stämningen i den, jag tyckte om den sparsmakade stilen och jag tyckte om persongalleriet. Däremot vet jag inte riktigt vad jag ska säga mer om själva handlingen, kanske är det för att boken var så liten och kort som jag läste den mer som poesi än som en roman? Fun fact: den utspelar sig alltså i närheten av Tingsryd, som är Pärs hoods och Lutz namedroppar också mitt favoritvaruhus nånsin som ligger just i Tingsryd - Börjes. Ett unikum jag hade turen att besöka i somras. På Börjes kostar kaffet ännu 1,50 kr. Bara en sån sak.
Jag tycker ni alla fall gott kan lägga ett Friends-avsnitt eller två på att läsa den här lilla (alltså den är verkligen liten, men känner att jag eventuellt överanvänder adjektivet) pärlan. Och om ni vill ha boken, så ger jag bort ett extra ex på min Insta i utbyte mot en liten (hehe) komplimang. Bekräftelsebehov & böcker - det är jag det!
upplevt:
En liten extra kategori och kanske fräckt när jag är så här partisk, men alla ni som har vägarna förbi Vasa Konsthall inom april, gå in och titta på Nikkos klass examensutställning. Speciellt Nikkos grejer är aaaasbra. Så klart, hehe. Nej men också bortsett från vår vänskap så är hans arbete the bomb. så stolt <3333 Vernissagen för den här utställningen är också indirekt orsak till att jag hade krapula igår. Utställningen heter På väg/matkalla och hänger som sagt hela april. Det är gratis också så sluta försöka hitta på ursäkter. Jag vinner ingenting på att promota det här, jag vill bara att folk ska se vilka fina, smarta, talngfulla vänner jag har.
Nu ska nog jag prova febern. Wish me luck.